Panikångest!
tack tack Vali, denna tråden har hjälpt mig väldigt mkt, det lungar alltid när en attack kommer om man kan läsa om andras erfarenheter.
Nu kikade jag på denna tråd första gången o läste igenom alla dina inlägg Vali Hala, o några andra.
Jag kan typ ingenting om psykoterapi och det som hör till, så några goda råd eller kunskap kan jag knappast bidra med. Däremot, att läsa dina inlägg har varit lärorikt för mig. Jag har funderat över eventuella nojjor jag har haft under påverkan av diverse substanser, tänkt lite över vad nojja egentligen är, hur den uppstår och hur man ska hantera den. Vissa saker du beskrev kände jag igen mig från stunderna då jag var påverkad av psykedelia (psykedelia handlar om ärlighet och realism, och man kan lära sig & upptäcka en hel del över en tripp).
För att fatta mig kort: Fett me creds ska du ha som varmt delade med dig av dina upplevelser, från början då panikångesten uppstod till att du har blivit till stor del återställd. Krya på dig och hoppas att du, om du skulle ha lust, ska kunna ta dig en zutt nån gång i framtiden. Antar att svagt röka + en miljö där man känner sig bekväm samt goda vänner vid sin sida skulle vara den optimala set & setting att röka i…
PS: Det har skrivits så mycket bra information i denna tråd så den nästan bör sparas…
Hej Vali!
Mina erfarenheter är att när panikångesten bryter ut så kommer den ganska ofta men att det blir mer och mer sällan för att sedan försvinna helt..Det som fungerar bäst för mig är stesolid (Diazepam)som akut hjälp..jag vet att det är svårt att få utskrivet om man inte har klara diagnoser men i mitt fall är det själklart då attackerna kan övergå i kramper…det är dock som många har skrivit jobbigt att sluta med..nu äter jag Zoloft och det fungerar bra som fan men jag har provat andra “lyckopiller” bla. Efexor och det blev som det blev för dig kallsvettningar osv.så jag tror att man kan hitta ett preparat som fungerar om det behövs mediciner..(Det är såklart bäst utan).
Jag får också svårt att andas(känns som man inte får ner luft i lungorna)
och en bekant föreslog yoga då det har hjälpt honom att lära sig att andas rätt igen.jag har själv inte provat men det låter ju ganska logiskt iallafall..Krya på dig!! 😉Mvh/Blimp
Ps. tack för en intressant tråd…Tänk på att panikångest symptomen INTE är farliga.Man dör inte om man somnar och får hjärtattack osv det bara känns så… 😉
Fast det värsta är inte anfallen, det värsta som kommer med iaf min panikångest det är Yrsel och overklighets känslan, attacker 7-10 ggr om dagen det kan man arbeta bort, men att stänigt vara yr och kännas lite som i en drömvärld, de e ingen hit de.
Men som alla andra sagt här är att det blir bättre. bara hålla sig ifrån kaffe, sprit å CB. så ordnar de sig alltid.Jag upplever att cannabis oftast förstärker grundkänslorna. Det är därför sällan rekommenderat att röka när du känner dig deprimerad.
Min medicin är att öka dosen med SSRI (lyckopiller), vilket fungerar på de flesta. De som har upplevt att det inte fungerat använder oftast för liten dos. Sedan är det också stor skillnad på hur man upplever de olika varianterna. Man måste därför prova olika preparat och doseringar, innan man hittar en som fungerar. Lita inte på att läkarna ska ha koll, känn din kropp själv och aktivera dig i din medicinering. Läs på nätet om din sjukdom och hur de olika preparaten fungerar. Det är bara du som vet hur du mår och hur medicinen verkar på dig.
Med ångesten under kontroll kan du sedan njuta av cannabis igen.
@MrY wrote:
De som har upplevt att det inte fungerat använder oftast för liten dos. Sedan är det också stor skillnad på hur man upplever de olika varianterna. Man måste därför prova olika preparat och doseringar, innan man hittar en som fungerar. Lita inte på att läkarna ska ha koll, känn din kropp själv och aktivera dig i din medicinering. Läs på nätet om din sjukdom och hur de olika preparaten fungerar. Det är bara du som vet hur du mår och hur medicinen verkar på dig.
Visa ord.
Mig tog det lite drygt två år, 12 läkare och en relativt grov polisanmälan innan jag fick läkares samtycke till att höja dosen till en nivå som fick mig att fungera som en någorlunda normal individ. 😡
Hej! har följt denna diskution ett bra tag nu, och jag har samma problem som en MASSA andra verkar ha
Säkert jobbigt att lyssna på en till som berättar sin livshistoria men vill skriva iaf.Har förrut letat länge efter nån som har samma probbs som mig, har inte velat skriva här för jag har vart osäker på vad man får för svar, vill inte ha svar från en 15åring som vill hjälpa till utan erfarenhet. Nu har jag sett att det finns en massa folk här som säkert är mer erfaren än mig så nu skriver jag!
Jag är 20 år gammal, har rökt cb från 15 års ålder, i stort sett varje dag dygnet runt sen förr förra julen (2002). Just efter jag började röka ofta så blev mitt liv mkt bättre, slutade supa, dricker bara ibland numera, skaffade jobb som jag fortf har kvar, började träna 5dgr/vecka : ) och mådde toppen! Rökte väldigt mkt, före jobbet och på lunchen men hade ändå full kontroll på arbetet.
För ca 6 månader sedan (september) så började det ändra sig, jag slutade umgås med mina vanliga smokegäng och började vara med en kompis som kan vara lite retlig/psykande ibland. Jag röker men inte han. Och han kunde säga ibland typ: röka det leder till schizofreni och bla bla bla…
Det var den första gång som jag fick ens en liten gnutta av ångest.
Efter det så har jag fått ett konstant “tryck” i huvvet när jag röker.Ca 1 vecka efter vi umgåts ganska mkt så sitter jag med mitt gamla gäng och röker, jag hade “trycket” i huvvet som vanligt, jag var bakis men kände mig ändå psykiskt stabil, rökte nån bong och tog det lugnt. När jag inte rökt på ca en timme så small det till, kroppen pressades liksom ihop, det kändes som att jag hade ådror eller vener i nacken och att det pressades kulor som var större än ådrorna uppför nacken, tryck i hela huvvet, tror det var en panikångestattack, men vet inte säkert.
Slutade röka 3 veckor men jag vela juh röka så jag satte igång igen.
Inte lika roligt nu nå mer
Efter att det hände så får jag alltid MINST 1 ångestattack när jag röker, inte i närheten av lika kraftig som den, men väldigt jobbiga ändå. En annan sak som jag får i samband med ångest/cb är nånting som jag vill kalla för tankeloopar. Väldigt svårt att förklara vad jag menar… Det känns som att jag tänker för mkt! t.ex när någon frågar efter kaffepannan så tänker jag på vilken sida jag ska ställa handtaget åt så det blir lätt för den andra att ta emot, och hinner t.om fundera på om den personen är höger/vänsterhänt innan jag skickat den.
Ibland blir det för mkt tankar samtidigt och då så byggs trycket i huvvet upp och tankarna flödar och det bränner till i huvvet, efter det “bränt till” så känns det som att jag tänker tomt i ca 10-20 sek, jag försöker tänka på någonting men det går inte att få fram ett skit. Efter det så börjar det om igen. Tankarna är ganska normala men börjar spåra ur efter ett tag.
Tror jag har rökt varenda dag sen mitt 3 veckors uppehåll,
I förrgår så hände en bra sak . Jag tog en bong och blev NÖJD : ) Inte en enda “dålig” tanke, fan vad kul det var, jag har försökt tänka varför det gick bra att röka då, men kommer inte på nåt jag gjorde som var annorlunda, så igår var jag glad som fan och trodde att jag kunde röka igen. Tände en bong och tog det lugnt, i 10 minuter, sen började det igen((Men jag vill ju ha tillbaka förrgårn så jag fortsätter röka och se vad som händer, hoppas på det bästa, wish me good luck
im also in love with mary jane, cant stand her, but trying anyway
Jag har ofta känt av liknande saker. Brukar det kallas nojor i folkmun, och det bästa är nog helt enkelt att inte oroa sig så mycket för dem. Inget farligt egentligen och jag tror att de flesta som röker får dem. Jag blir fortfarande lite stel i kroppen ibland, då jag börjar oroa mig för något trivialt eller som du säger; tänker för mycket. Men nu för tiden bryr jag mig egentligen inte. Bara att fokusera sig på något annat och ta det lite lugnt så försvinner det snabbt.
Tror att desto mer jag oroade mig för hur mycket ångest jag hade, ju värre blev det. Väldigt enkelt svar men att försöka skadar ju inte
Ja nojorna kommer ju till för att du är orolig för din hälsa och frihet. Nu ska det genast sägas att det inte är farligt att röka från morgon till kväll om du kan hantera ditt arbete och ditt sociala liv. Men det kräver samtidigt att du har flera sorter att välja mellan annars kommer du bara att röka tills du får ett konstant “tryck” i huvvet.
Du blir asocial för att du inte vill visa dig stenad. Skaffa ClearEyes och lär dig umgås med folk när du är stenad.
När det gäller arbete får man förståss ha lite ansvar. Jag vet många konstnärer, Webdesigners, reklamfolk som får mer kreativitet av att vara stenade och därför fungerar bättre i sin yrkesroll med CB än utan.
Men det gäller ju inte alla.Men jag skulle nog ta det lite lungnare med bhongen.
Var ett tag sedan jag kollade i tråden, kul att se alla nya inlägg samt att tråden blivit klistrad
Det är nu snart 8 månader sedan jag fick min panikångest, skillnaden är enorm mot i början.
Jag kämpar fortfarande med min ångest, men de flesta riktigt jobbiga symtomen är borta.
När jag känner att det är lite extra jobbigt så tänker jag på alla framsteg jag gjort och jämför hur det var i början med hur det är nu.
I början kom panikattackerna med ca 30 sekunders mellanrum, nu har jag inte haft någon på 3-4 månader.Jag ligger dock ganska nära “gränsen” för att sånt ska bryta ut hela tiden, vilket gör mig väldigt känslig, om t.ex. något jobbigt händer som i vanliga fall hade gjort mig lite ledsen så bryter jag istället ihop totalt och börjar spy osv.
Det är främst fyra saker som fått mig att må bättre:
1. flickvännen, som har varit ett otroligt bra stöd och fått mig att inte isolera mig från omvärlden.
2. psykiater som ordinerat medicin och jag har kunnat prata ut om mina känslor med.
3. terapeut som har hjälpt mig med mig hantera min situation och förklarat väldigt bra saklig information om sjukdomen.
4. sjukdomsinsikten, att lära sig om varför saker och ting händer är grundläggande så man inte blir vettskrämd när det händer, när det väl gäller är du själv den enda som kan hjälpa dig.
Tänkte att det kanske kunde vara bra att veta för den som drabbas.
mvh
/ValiHalaI måndags fick jag panikångest när jag rökt apollo11.
Nu så här 2 dagar efter är jag jävligt dizzy i skallen.
man kan väl inte få några återkommande ångestar så här efteråt ?
och när brukar den här skumma känslan i huvudet försvinna ?tacksam för svar
@Vali Hala Ali Mohammed wrote:
Igårnatt upplevde jag t.ex. att jag vaknade i min dröm, jag trodde alltså att jag hade vaknat och var i “verkligheten”, folket runtomkring mig på stranden jag stod blev avbitna på mitten av groteska varelser…
Fasar inför natten som nu kommer…Fyfan vad hemskt…
jag hade en dröm för ett par år sedan.
I drömmen träffade jag en tjej som jag blev totalt blixt förälskad i.
Vaknade på morgonen med en kraftig känlsa av kärlek, efter 10 minuter förstod jag att tjejen inte fanns på riktigt utan att jag drömt alltihopa.
Men det hjälpte ju föga då jag var upp över öronen förälskad i nån som inte fanns !! 😯
Så jag gick omkring och var olyckligt kär i flera veckor innan det avtog..
den sommaren var totalt förstörd…Hade den drömmen något med cannabis att göra?
Lindgren: Jo, du kan få ångest så länge du är änglig för någonting. Den skumma känslan i huvudet kan bero på hur många saker som helst, teoretiskt. Ta det lugnt ett tag, kolla så att du mår kroppsligt och psykiskt ok och se till att inte stressa så kommer det att ge sig.
Jo men kanske inte samma sorts ångest som jag fick just då när jag var hög eller?
Jag var inte direkt lugn den dagen precis innan jag rökte.. tror att de berodde mycket på det
nu så här några dagar senare har jag nog inte lugnat mig från den chocken jag fick…Inbillade ju mig jävligt mycket då också, skitnojjig för att de skulle märkas av päronen..
Log in to reply.
