-
Panikångest!
-
Hejsan alla, är ny här.
Har inte rökt speciellt mycket alls. Efter uppbrottet med min flickvän bestämde jag mig för att börja leva mitt eget liv och testa nya saker osv. Testade cb hos en polare. Följde den där “modellen” som rekommenderas … pizza, film, bästa polaren, rökning under en 15 timmar. Var underbart.Efter detta har jag rökt vid olika tillfällen och jag fick även tag på lite hasch som jag har rökt nu under veckan.
Började röka femman under tisdagen, rökt varje dag, typ en joint, tills igår då jag var hemma hos en polare och rökte upp de sista 2 grammen. Det var då det horribla hände. 😥
Första jointen gick skitbra, mådde som jag mått tidigare; lugn, avslappnad, lite nojig de första 5 minuterna av ruset … men efter en halvtimme ungefär gick allt åt helvete. Började se suddigt, fick lite svårt att andas, började tänka på hur skit mitt liv egentligen är (även då det egentligen är på topp!) och kort senare fick jag den värsta panikångesten jag har haft i hela mitt liv… Jag skojar inte, det var det mest psykiskt påfrestande jag varit med om i hela mitt liv. Jag ville bara springa bort från allting, dö om det var den sista utvägen. Försökte lugna mig själv men inte fan gick det.
Min polare som vid den här tidpunkten var ganska stukad blev lite surprised, sa till mig att lugna ner mig och ta en glass. Detta funkade … jag lugnade ner mig… men fy fan vad jag mådde skit under en 5-10 minuter.När jag tänker på hur dåligt jag mådde för några få dagar sedan blir jag kallsvettig och känner ångesten krypa tillbaka. Hör konstiga ljud, saker som inte brukar störa mig i vanliga fall (konstiga saker som t.ex. ljudet av när man öppnar ett mjölkpaket – wtf?). Känner mig deppad, inte bra som jag tidigare mått.
Kan inte förstå hur detta kunde hända…? Var detta en liten psykos jag hade eller vad var det?
Trode först att det var nojjan men det blev bara värre så någon nojja är det inte tal om.
Är rädd för att röka igen… vill inte att det ska hända igen, för då kanske jag verkligen tar livet av mig?Vet inte vad som triggade det … hade precis varit på dejt, skolan går bra, livet är bra det med… så varför? Någon som har någon idé? Kommer detta hända om jag röker igen? Vad ska jag göra?
Hoppas på goda råd från några vana rökare.
-
Hej gott folk, tråden såg lite död ut så jag tänkte att jag skulle skriva några rader.
Jag skrev här i somras om min första drabbning av panikångest. Det slutade med att jag gick till vårdcentralen, dom gjorde olika tester och som jag redan misstänkte var det inget fel på mig fysiskt. Somrarna är väldig “dåliga” perioder för patienter har jag nu erfarit. Jag fick träffa en stafettläkare som rekomenderade att jag skulle kontakta psykiatrin för hjälp, han var till och med inställt på att jag skulle inläggas har det kommit fram nu. Men eftersom personalen var på semester fanns det ingen hjälp att få i min ort och jag var inte på humör för att åka flera mil för behandling.
Jag fick alltså ingen som helst hjälp utan fick köra mitt egna race. Första veckorna var enormt jobbiga, den värsta perioden i mitt liv hittills utan tvekan. Jag var lovad sommarjobb hos ett lokalt företag och anställningen skulle börja ungefär 2 veckor efter jag fått första attacken. Detta gjorde att ångesten trappades upp ännu mer. Här satt jag med en ångest som jag aldrig upplevt tidigare och bara någon vecka till ett helt nytt sommarjobb. Dagarna innan jag började var otroligt jobbiga och på nätterna vaknade jag minst 10 ggr med spykänsla och ont i huvudet.
Till slut kom jag iväg till det här företaget men det var inte lätt vill jag lova. I 4 veckor klippte jag gräs och rensade pannor samtidigt som jag försökte framstå som fullständigt frisk och glad (vilket faktist fungerade). På ett sätt var det nog bra att jag faktist började jobba eftersom det distraherade tankarna och några få minuter under dagarna kände jag mig nästan som jag var “förut”.
Hursomhelst, jag började andra året av gymnasiet någon vecka efter jobbet slutade och nu sitter jag här 3 månader senare. Så hur mår jag efter allt detta?
Det är ganska svårt att säga men saker har faktist blivit bättre. Jag tror det viktigaste är att jag lärt mig acceptera tillståndet. I början är man bara deprimerad och väntar att ångesten ska försvinna, “Några veckor är nog allt som behövs” tänkte jag alltid men så är det ju oftast inte. Man måste avdramatisera allt och se livet från den ljusa sidan, även om jag vet att det är oerhört svårt att se något positivt i tillvaron när man först drabbas. Folk som inte upplevt det har ingen aning hur grymt hemskt det faktist är. Jag tyckte alltid så synd om mig själv förut och det förvärrade nog bara situationen. Idag försöker jag göra allt som jag gjorde förut, jag går på fester, idrottar o.s.v. Yrseln har blivit bättre, illamåendet har minskat och ångestattackerna kommer väldigt sällan, bakgrundsångesten finns dock kvar om än något reducerad. Jag vet att det kommer att bli bättre men att det måste få ta sin tid. Hur det uppstod överhuvudtaget är inte helt enkelt att fastslå men stress och röka är nog de största faktorerna. Jag träffar en kurator en gång i veckan, jag är inte säker på att det hjälper men det kan inte skada så..
ahh äntligen färdig, mycket ish att läsa men ah ni kan ju försöka om ni orkar
piis out
-
I have panic attacks and anxiety. I am sure that it has evolved
out of my ABUSE of cannabis combined with medicine (valium).Although, there is a difference between ABUSE and USE.
peace
-
Du mår inte bra av att röka cannabis om du har panikångest, eller är neurotiskt lagd, det är min fulla övertygelse. Jag var själv rätt neurotisk när jag började röka för 30 år sedan och mådde rätt dåligt många gånger, när jag rökte på. Det kan iofs ha berott på rökat på den tiden, eftersom det var värsta psykosrökat som gällde, svart affe. Jag har även hört andra berätta, att sedan de blev relativt neurosfria på gamla dar, så blev biverkningarna mindre när de rökte.
-
panikångest är minsann inget kul och leva med – har det själv, eller ja har inte haft ngn utlösnade faktor på 6 år nu.
Dock måste jag säga i mitt fall så hjälpte cannabis mig att lindra panikångesten faktiskt..
körde indica strains av olika slag och jisses vad det bedövade panikångest attackerna.
Sedan som redan skrivit här så måste man göra allt i sin makt och inte “fly” attackerna utan ta itu med dom.. få en att fatta det inte är ngt farligt som händer.
Det är lättare sagt än gjort men det går med lite jäklar anamma i kroppen. -
Jag kan skriva under på det WhiteRasta skrev. Även den “kortblommade” (10-11 veckor) phenon på Jack Herer har varit bra för mig. Medans de långblommande (12-14 veckor) har haft motsatt effekt.
Att använda fel strains och fel doser är ett problem med självmedicinering. Det är bättre om man har en läkare som kan ge lite instruktioner på hur man ska använda cannabisen och så får man också prova ut så det passar just en själv. Men det kan man ju drömma om i Sverige.
-
ja kan säga lider man av panikångest eller generell ångest eller andra liknande psykiska besvär så bör man göra det mesta för att hålla sig borta från sativa strains.. dessa har jag efter lite experiemnt själv mestadels “snedtrippad” på. Indica däremot tar bort udden av obehagen och har lagt ner mkt på rökat genom åren men jag måste säga att tack vare cannabisen så fick jag bukt med min panikångest.
och visst är det som sticklingen säger helt horibelt här i Sverige att man inte kan få rådfråga en doktor eller liknande att testa medicinsk cannabis.
Så många länder som hakat poå det här nu och jag har träffat psykologer i mina dagar som själva har sagt att Cannabis med största sannolikhet är den bästa medicinen för många psykiska sjukdomar från ångest till depression OM man får rätt sort alltså. -
@Bom_Shankar wrote:
Du mår inte bra av att röka cannabis om du har panikångest, eller är neurotiskt lagd, det är min fulla övertygelse. Jag var själv rätt neurotisk när jag började röka för 30 år sedan och mådde rätt dåligt många gånger, när jag rökte på. Det kan iofs ha berott på rökat på den tiden, eftersom det var värsta psykosrökat som gällde, svart affe. Jag har även hört andra berätta, att sedan de blev relativt neurosfria på gamla dar, så blev biverkningarna mindre när de rökte.
Beror helt på mängden man brukar samt nivåerna av de olika substanserna THC, CBD och CBN, samt strain, i exempelvis den marijuana man brukar. I Israel medicinerar dom PTSD och panikångest med marijuana med stor framgång. Och dom ska numera ha ett fullt utbyggt nationellt system för detta.
Har man däremot psykotiska anlag latent ska man helst undvika all cannabis, såväl som alkohol etc. Det lustiga är att personer med just utbruten schizofreni däremot kan vara behjälpta av ett måttligt intag cannabis. Men ett för stort intag kan förvärra deras problem. Samtidigt har det ingen behjälplig effekt alls på vissa personer med diagnosen schizofreni. Det är en djungel, minst sagt.
-
Jag fick min första panikångestattack när jag var runt 16, och det gamla vanliga. Trodde jag skulle dö, att hjärtat lägger av, att nu kommer helvetet och tar mig. Fick Cipramil, slutade ta det efter en månad (ingeN effekt) och lärde mig handskas med det. Får fortfarande små anfall ibland men tar bara några djupa andetag och rationaliserar bort det. Jag började röka cannabis vid ca 20-års ålder, och rökte fram tills jag var 28. Panikångesten påverkades inte speciellt av mitt rökande kan man säga. Men jag lever ett ganska stressigt liv inom musikbranschen och för ca 2 år sen gick jag rätt in i väggen. Kunde inte vakna utan att känna på pulsen (är den ok? Nu hoppade hjärtat över ett slag igen!) och vad jag än gjorde så hade jag all fokus inåt istället för utåt, små symptom som klåda oroade jag mig över, huvudvärk, oavsett så trodde jag att det var cancer, inkommande stroke etc.
Har inte rökt, knappt druckit en öl på 2 år, och har gått på terapi och samtal ang detta, och börjar väl sakta men säkert bli bättre. Jag har låtit mina kamrater ta över mina projekt och ekonomiskt så har jag mitt på det torra så jag ägnar endast tid åt mig själv nu och lugn o ro.
Ska i mellandagarna linka upp med en mycket god vän och åter igen, kyssa Mary. Jag känner att jag är redo för det, är medveten nu om att jag inte har fel på hjärtat, det är normalt att det hoppar slag till o från, och några bloss har jag sett fram emot i två år.
må väl alla!
Log in to reply.