Straffansvar vid bruk av narkotika utomlands
Ett ämne som kommit upp till diskussion ett antal gånger är huruvida man av svensk domstol kan fällas för brott som begåtts utom riket, jag tänkte här lite kort förklara det rättsliga läget som råder för tillfället.
Som de flesta här känner till så stannar restprodukter av cannabis kvar i kroppen en ganska lång tid efter konsumtionstillfället. Detta kan efter utlandsvistelser i länder med mer upplyst syn på narkotikaproblematiken innebära problem för den enskilde.
I vårt land är enligt narkotikastrafflagen (Narkotikastrafflag (1968:64) 1 §) all olovlig befattning med narkotika förbjuden och belagd med påföljder i form av böter, eller i värsta fall en kortare eller längre fängelsevistelse. Detta innebär dock inte – till skillnad från vad många tror – att det är direkt olagligt att vara påverkad av narkotika eller ha dess restprodukter i sin kropp. När åklagaren har som enda bevis ett positivt testsvar för cannabisrestprodukter måste de härleda detta till en straffbelagd gärning så som t.ex. uppsåtligt och olovligt bruk av narkotika enligt 1 § 6 punkten i ovan nämnda lagrum. Om man t.ex. har narkotikaklassade läkemedel i kroppen och ett recept från läkare på något motsvarande preparat kan man undgå ansvar då detta bruk inte är olovligt. Inte heller om man utan sitt vetande drogats av annan kan man straffas för brottet då detta inte skett uppsåtligen.
Huvudregeln i svensk rätt är enligt brottsbalkens (hädanefter BrB) 2 kap. att man i svensk domstol döms enligt svensk lag även om brottet begåtts utom riket eller om platsen för brottets genomförande är oviss men det finns skäl för att antaga att brottet begåtts inom Sveriges gränser. Huvudregeln kommer dock med ett par undantag som skall behandlas i det följande.
Det första undantaget hittar vi i BrB 2 kap. 2 § 2 stycke, enligt detta stycke kan man undgå straffansvar om man begått brottet utomlands i ett land där gärningen i lag inte är belagd med straffansvar. Värt att betona är att det är landets lag, inte praxis, som huvudsakligen spelar in vid bedömningen.
Nästa undantag rör begränsande av påföljd och återfinnes i BrB 2 kap. 2 § 3 st. När domstolen ådömer straffet kan de enligt detta undantag inte döma ut ett straff som överskrider maximistraffet enligt lagen som gäller i gärningsorten.
Vad som fortfarande tycks vara oklart är till hur stor del praxis ska spela in på bedömningen vid tillämpningen av de två undantagen ovan. Högsta domstolen skriver i referatet NJA 1983 s. 425 att straffmätningen i princip skall göras enligt svenska lagar och straffmätningspraxis men lämnar ändå öppet för att särskilda skäl kan spela in på bedömningen. Exemplet på ett sådant särskilt skäl kan enligt domstolen vara om gärningsmannen har ursprung i landet eller har vistats där en längre tid och tillägnat sig landets ”sociala värderingar”.
Källor:
Karnov
RH 2001:16
NJA 1983 s. 425
NJA 1984 s. 928
Narkotikastrafflag (1968:64)
Brottsbalk (1962:700)- 37 Replies
Jag har nyligen blivit friad från narkotikabrott för eget bruk, genom att använda den beryktade “amsterdamursäkten”. Jag tror de är livrädda för att vi alla ska börja köra denna ursäkt, eftersom de vet att de kommer tvingas följa sin egen lag till slut. Och om alla som de trackar med dessa eviga urinprov osv. börjar köra konsekvent med “amsterdamursäkten”, så kommer deras hårdsatsning att gå åt pipan (i ordets rätta bemärkelse 😆 ). Kom ihåg, ni har ALLTID rökt lagligt i Nederländerna om de undrar. Tricket är att vara förvånad men konsekvent från början: “oj, men gud, kan era tester verkligen se att jag rökt i Amsterdam för flera dagar/veckor sedan”, typ. “Jag skulle verkligen aldrig röka något sånt i Sverige, med tanke på rådande lagstiftning”, osv.
Papai
Behöver man inte bevisa sin resa på något sätt?
Rygel> Jag trodde de skulle börja med den grejen, men av någon anledning valde de att bara tro på mitt ord. Det måste vara något helt nytt nästan. Lita på en cannabisdödsknarkare, vad håller de på med? 😯 😆
men det spelar väl ingen roll om man rökt i amsterdam eller på nåt annat ställe där det är lagligt, så länge man har har rester från canabinoder i kroppen så är et lagbrott??
- Rygel wrote:Behöver man inte bevisa sin resa på något sätt?
Om du kan visa upp en flygbiljett för rätten sitter du givetvis säkrare än om du hoppas att de tar ditt ord på det. Vad som är värt att komma ihåg är att många kommit undan “rättvisan” genom att dra en liten vals i rätten.
mosaiq wrote:men det spelar väl ingen roll om man rökt i amsterdam eller på nåt annat ställe där det är lagligt, så länge man har har rester från canabinoder i kroppen så är et lagbrott??Om du läser första inlägget igen så ser du kanske denna gång att så är inte fallet.
- Rygel wrote:Behöver man inte bevisa sin resa på något sätt?
Omvänds bevisföring slutade vi med här i Sverige för länge sedan! De är upp till åklagaren att bevisa saker och ting!
mosaiq> Tydligen inte. Skulle du bli drabbad av samma sak som jag, så PM:a mig så ska du få mitt målnummer att använda som prejudikat, typ. Det verkar som att lagen själv börjar inse hur absurd den är. Poliserna som grep mig menade att jag skulle ha väntat med att åka hem till Sverige och först försäkrat mig om att alla rester gått ur kroppen, men denna vridna uppfattning har alltså inget riktigt stöd i juridiken.
det låter bra papai, jag är dock straffad sen tidigare för odling av cannabis så det kan mycket väl hända att rätten inte tror på mina ord utan vill se någon sorts bevis, men eftersom det egentligen är upp til åklagaren att bevis så kan man ju alltid hoppas på det bästa.
Jag är inte helt ostraffad innan jag heller, bland annat är jag dömd för smugglingsbrott, så det kan nog gå vägen ändå. Pink har rätt, det är upp till åklagaren att bevisa att du INTE var i Amsterdam då du påstår att du var där.
I Sverige använder vi oss väldigt ofta av teologisk tolkningsmetod när vi ser på våra lagar. Dvs vi tolkar skiten utifrån lagstiftarnas intentioner. När det gäller straffrätten är det dock ordalydelsen.
Då det gäller det personliga bruket är det faktiskt inte högheten i sig som ska bestraffas. Dvs pissprovet som leder till bötesstraffet handlar inte om att du straffas för att du varit hög, utan du straffas i enlighet med förarbetena för att du hanterat och haft rådighet över narkotika. Förr (innan 1988) kunde man hävda att det varit polare som haft cannabisen, stoppat pipan, tänt på och bara skickat runt den och du bara sugit på den och på så sätt blivit hög. Då ansåg man inte att du haft någon rådighet över knarket och därmed gick man fri från straff. Ändringen 1988 innebar att även sugandet på pipan eller att man tillät någon att Inesera droger i dig kriminaliserades, man ansåg att även detta innebar en rådighet. Lagen som sådan var dock verkningslös eftersom det bara fanns böter på straffskalan och därför hade man inte rätt att ta urinprov. 1993 ändrade dock regeringen straffsatsen för att som man sa det då kunna komma åt problemungdomar (15-18år) samt kunna hjälpa landets interner som hade missbruksproblematik. Syftet var aldrig att använda mot vuxna människor.
Hur lagstiftningen ser ut i Nederländerna/Amsterdam vet jag inte, men skulle det vara så att det bara är ett innehav som är kriminaliserat (men att polisen skiter i det) och lagen liknar den vi hade i Sverige fram till 1988. Så kan man nog kanske kunna dra valsen om att man bara blivit bjuden på det där nere, så som det gjordes fram till 1988 i Sverige. Sen poängtera det undantag som Self redovisar ovan för i enlighet med BrB 2kap, 2§ 2st.
Däremot så kanske någon med möjlighet borde kunna ta reda på gällande lagstiftning i Nederländerna och redovisa innan någon ger sig på att testa på ovanstående
- PapaiNoel wrote:Pink har rätt, det är upp till åklagaren att bevisa att du INTE var i Amsterdam då du påstår att du var där.
Problemet är att åklagare (om denne tröttnar på dina valser) då kan dra fram kontoutdrag från din bank, hur och när du använt ditt eventuella betalkort, tagit ut pengar, hur din mobiltelefon har rört sig m.m.
- Drullper wrote:PapaiNoel wrote:Pink har rätt, det är upp till åklagaren att bevisa att du INTE var i Amsterdam då du påstår att du var där.
Problemet är att åklagare (om denne tröttnar på dina valser) då kan dra fram kontoutdrag från din bank, hur och när du använt ditt eventuella betalkort, tagit ut pengar, hur din mobiltelefon har rört sig m.m.
Ja men jag liftatde ner till Amsterdam (borde herr åklagare också göra någon gång – riktigt trevligt må jag säga) med en olika bilar (mins inte bil- eller regnummer) samt överlämnade mina bankkoder till en vän att betala mina räkninar med. Mobilen lämnade jag hemma (du vet semester …) Själv rörde jag mig bara med cach där nere.
- pink wrote:Ja men jag liftatde ner till Amsterdam (borde herr åklagare också göra någon gång – riktigt trevligt må jag säga) med en olika bilar (mins inte bil- eller regnummer) samt överlämnade mina bankkoder till en vän att betala mina räkninar med. Mobilen lämnade jag hemma (du vet semester …) Själv rörde jag mig bara med cach där nere.
Har åklagaren (mot alla odds) tröttnat, plockat fram att ditt betalkort använts, din telefon rört på sig, när och vart den använts, vilka sms som är skickade (oftast då i samharmoni med ev betalningar) osv är det nog lika fruktfullt att dra ditt resonemang ovan som att säga att du liftat till månen med ett ufo. Du kommer att klara dig lika bra.
Det är väl inte troligt att det grävs i bankkonton eller hos operatör för att bevisa saker i fall där det handlar om eget bruk?
- Rygel wrote:Det är väl inte troligt att det grävs i bankkonton eller hos operatör för att bevisa saker i fall där det handlar om eget bruk?
Nej… det är det inte, men man bör dock fundera igenom vad man säger så det inte blir allt för otroligt… De flesta åklagare är människor men sen finns det säkert rötägg också …
Log in to reply.
