Liv som vi låtsas inte finns
I veckan har vi kunnat läsa om sju hästar som var instängda på en havererad Stena–färja. Flera dagar i rad utgjorde deras öde och räddningsarbetet huvudnyhet i de stora stockholmstidningarna.
13 djur har också dödats med ett starkt råttgift på Sao Paulos zoo under den senaste månaden. Däribland en elefant och tre apor, berättade aftonbladet.se i veckan. Nyheten lades upp på löpet och presenterades på webb–tv.
Härom veckan hade en av Stockholms morgontidningar en bild på en brandman som räddade en älgkalv som gått igenom isen. Ett helt gäng brandmän var involverade och enligt texten hade den nedkylda älgkalven efteråt tagits in för omvårdnad och upptining.För ett par år sedan satt jag på ett möte med andra föräldrar i ungarnas skola. Flera av föräldrarna var mycket upprörda över att någon hade dödat kaninerna i lekparken i närheten. Jag hade svårt att förstå deras upprördhet. Runt bordet satt nämligen bara folk som utan att blinka tuggar i sig andra djurs muskler. Djur som till skillnad mot dessa kaniner levt ett bedrövligt liv innan de dödats för dessa föräldrars skull. Föräldrar som dessutom fostrat sina barn till att göra samma sak. När jag konfronterade dem med det ologiska i att vara köttätare och uppröras över att några kaniner dödas blev det helt tyst. Till sist sa någon att ja, det har du ju rätt i, vi borde ju inte vara så upprörda. Det var som om dessa vuxna människor inte hade förstått att deras vilja att tugga i sig muskler krävde dödande.
Jag kom att tänka på det tillfället när jag såg bilden på älgkalven som räddades ur isvaken. Hur många av dem som jobbade för att rädda den där kalven skulle sedan gå hem och äta upp ett djur, till exempel en älgkalv, som hade fått dö för deras skull? Statistiskt sett alla eller möjligen alla minus en.Och vad kostade det att rädda älgkalven? Hur kan staten lägga ut de pengarna samtidigt som man lägger ut miljarder på att stötta och hålla igång det dagliga massmördande som sker i den svenska så kallade livsmedels–
industrin. Varför först betala för en sak och sedan en gång till för dess motsats? Och hur mycket resurser lade Aftonbladet på att kunna rapportera om det som de kallade ”seriemördaren i Brasilien”? Tänk om de i stället hade lagt de resurserna på att visa hur musklerna som de på matsidan lämnar recept på hur man tillagar hamnar i livsmedelsbutiken. Och om den som dödat 13 djur i en djurpark på andra sidan jordklotet är seriemördare, vad är då de som jobbar i de svenska slakterierna? Och vad är då alla Aftonbladets läsare som handlar av dessa? Och är vad är då Aftonbladet som på sina matsidor uppmanar till detta? Varför blir helt plötsligt enskilda djurs liv värda så mycket och får så mycket uppmärksamhet medan den stora massan bara behandlas som produkter och avrättas på löpande band? Svaret handlar förstås om vilket lidande vi väljer att synliggöra och vad vi väljer att förtränga. Scans vd sa en gång att om vi öppnade slakterierna så att folk såg vad som pågick där inne skulle folk sluta att äta kött. Därför ser du så sällan bilder från slakterier. Därför är nästan alla bilder från djurindustrin övergrepp från utlandet, fast vi vet att det även i Sverige råder grova missförhållanden.Varje år får tre individer per människa i världen sätta livet till. Liv som vi låtsas inte finns. Liv vars lidande vi gör allt vi kan för att förtränga. Liv som går att rädda betydligt enklare än den där älgkalven eller kaninerna i djurparken, bara vi öppnar ögonen och slutar att äta andras muskler. Liv som inte bara är 13 på en månad, utan betydligt fler än 13 per sekund. För att en av de mest omfattande kollektiva förträngningarna ska upphöra krävs att lidandet blir synliggjort och att slakteriernas verksamhet blir öppen. Att vi som konsumenter får se den där kon i ögonen innan kulan sitter i pannan. Att vi faktiskt tvingas ta till oss och slutar att förtränga vad det egentligen är som ligger uppskivat i köttdisken på Konsum. Frågan är om vi vågar.
Skrivet av Lennart Fernström
- 37 Replies
Veganpropaganda mitt i Munchies forumet? Vad härnäst.
Suveränt skrivet !!
Ojdå, inte Gin då utan artikeln!!
Nästan lika bra som Lintons sommarprat om samhällsljuget. Det belyser samma sak och både Linton och Fernström tar också upp narkotikapolitiken (i en annan ledare). Samma problematik finns i båda frågorna, en sorts samhällslögn råder som de allra flesta inte sett igenom än.
Väldigt bra artikel. Även som köttätare syns hyckleriet väldigt mycket. (Vilket det ändå borde göra) Det är otaligt många gånger man tänk att nu är det fan dags att ta stegen in i gräsätarvärlden. Men sen orkar man inte….
Mycket bra skrivet.
gin: det är inte så jobbigt… ta det i din takt.
Finns ju dessutom en drös med ersättningsprodukter, så som quorn, sojakorvar osv. Bra mycke trevligare att äta om man vet att ingen fått sätta livet till för att jag ska bli mätt.Elementärt.. ❗ precis sånt jag brukar gå o gnälla om på rasterna i skolan..(senast imorse faktiskt.. :lol:)
En annan sak som kan nämnas nu när vi ändå redan talar om marknadsekonomiskt hyckleri.. det är ju att vi MÅSTE jobba åtta timmar om dagen, allihop, annars blir vi fattiga.
På stenåldern innan vi blev bosatta samlade vi mat och annat nödvändigt i ungefär fyra timmar per dag, resten av dygnet gick till umgänge, lek och övrig kreativ fritid.
Idag har utvecklingen kommit såpass långt att det räcker att 1% av befolkningen (i Sverige t.ex.) arbetar med effektivt jordbruk för att föda hela befolkningen.
Lägger man sen på (högt räknat?) 9% fulltidssysselsatta arbetare att skapa diverse prylar vi faktiskt behöver inser vi att resten av arbetstillfällena är konstruerade, är artificiellt skapade behov.
Behov som höjer vår BNP men tar vår tid ifrån oss.
Vi BEHÖVER idag arbeta kanske några veckor om året.
Men ungefär så lång tid per år har vi idag semester.Radix: Vart har du läst det där om stenåldern? 4 timmar låter lite lite, med tanke på att det var en jägar-samlar-kultur
Håller med Trestor!
Jag är en sån person som kan äta kött men inte ha ihjäl djuret själv, har funderat på det många gånger.
Jag bör egentligen inte äta kött…
Låvar att det finns många som mig här, eller?!Jag har också hört det där om 4 timmar för att samla käk på stenåldern.
Men det andra köper jag inte riktigt, ingen är ju faktiskt TVINGAD. Jag tror de flesta VILL arbeta heltid för att ha råd med sin höga standard (eller de kanske inte har förstått att de egentligen inte vill ha alla sina prylar?
). Dessutom så var väl de fyra timmarna effektiv tid som verkligen behövdes? Ingen arbetar ju verkligen 8 timmar på sitt jobb…OK att de flesta företag anställer folk för 8 timmarsdagar som standard och det kanske kan vara svårt att be om 5,5 timmar istället, men ändå.
Rasta Man: Samma här.
- Rasta Man wrote:Håller med Trestor!
Jag är en sån person som kan äta kött men inte ha ihjäl djuret själv, har funderat på det många gånger.
Jag bör egentligen inte äta kött…
Låvar att det finns många som mig här, eller?!Jag är helt kapabel till att både döda och ta ur djur. Både jagar och fiskar. Tycker det är hur skönt som hellst att dra till skogs och skjuta t.e.x en hare eller en hjort och efter ett tag då den fått hänga tillreda den på ett läckert vis. Det är dessutom en del av viltvården att skjuta av bestånden.
Trots det grät jag som en liten bitch när min förra hund dog. Tvetydigt? Kanske det. Jag är uppväxt med att främst fiska, men har på senare år också tagit upp jakt som ett intresse. För mej är det ett sätt att få upplevelser, tillika som jag får mat. Jag är en inbiten köttätare och kommer nog alltid att vara det. Älskar en blodig biff med bernaise- eller pepparsås tillsammans med vitlökspotatis. Eller varför inte gösfilé med min specialsås, nypotatis och dill. Gryta på hare, hjortsadel, älgstek… Allt blir dessutom mycket godare när man fångat sitt byte själv. Då har inte heller djuret fått lida, utan växt upp i det fria och sedan gått en synnerligen snabb död till mötes.
Människan är enligt mej ett rovdjur. Har samma syn på saken som Salespeed.
Jag äter gärna kött, men inte så ofta. Det blir godast då. En kötträtt nån gång i veckan är lagom. Nöt, kalv, fläsk och kyckling kan ju vara fantastiskt gott tillagat på rätt sätt, i rätt mängder. Dock inte som MUNCHIES, som jag tror att dessa trådar ska avhandla…? Då är jag en salta snacks-hora.
Håll ämnena isär! Bara munchies här!
Ja just ja… viltvården ja. Det är fin vård det. undrar varför vi inte infört samma vård inom sjukvården och äldreomsorgen? Viltvården tar ju verkligen hand om vårdnadstagarna menar jag… billigt skulle det bli.
Log in to reply.