Tänk om allt.. var en lögn…
Tänk om allting du har lärt dig om samhället, verkligheten och hur saker och ting fungerar var en lögn. Kanske ingen illasinnad lögn utan kanske en lögn skapad på ignorans och ett synsätt som är fundamentalt byggt på felaktiga grunder, men som verkar väldigt logiskt bara att det inte helt kan förklara allt.
Ett exempel är t.ex. om du som barn lär dig att maskrosor är otroligt giftiga, då tror du det tills det blir motbevisat och någon äter en maskros utan att dö. Men tills du ser det så har du svårt att tro att det är möjligt, och du lär knappast testa att äta en om någon skulle säga att de är ofarliga.
Allt handlar om auktorieter, och vad vi väljer att tro, för allting vi har lärt oss kommer ifrån någon annan. Det vi har lärt själva kommer ifrån egen erfarenhet, t.ex. så om vi petar in fingret i en eld så bränner det till och vi inser att eld = värme = gör ont. Så då petar vi inte in fingret i en eld igen.
Men vissa saker kan vi inte testa, och då måste vi förlita oss till andra tills vi kan testa det själva, eller vara med om det själva.
Vad tror du, tror du att mycket kan vara baserat på felaktika grunder? Tror du att allting kan vara en lögn? Eller vet vi precis allt vi kan veta? Eller vet vi det vi behöver veta?
Med vi menar jag vanliga människor, alla vi som lever i samhället och inte har någon direkt makt.
Är det möjligt att veta hur universum fungerar? Kan det vara så att vi vet det men har glömt det och sanningen har förvrängts genom århundradena? De som säger veta hur allting fungerar, ljuger dem eller kan de vara så att de har lärt sig något vi andra blundat för eller inte kan tro, kanske för att det går emot allt vi lärt oss under hela vår uppväxt?
Så tänk om allt var en lögn, hade du klarat av att möta en sådan lögn?
filosoferar
anybodysmoker
:hippie:- 51 Replies
Ju mer man vet, ju mer vet man att man inte vet och den som säger han/hon vet allt vet egentligen igenting
Håller med om det du säger..
Det har väl hänt förr och händer fortfarande att folk får panik när deras verklighet rubbas, för vissa behöver det inte vara större grejer än att någon tar deras tvättid medans för andra är det när man upptäcker att man jobbat för något som visade sig vara en lögn.
Är nog lite pga detta som vissa tar självmord när dom kommer hem från krig..Min mamma blir tex rädd och börjar nästan gråta när jag försöker förklara att jag inte tror på politiker för 5öre, och pappa begriper inte varför inte biltillvärkarna skulle bygga en bil som gick på vatten om man nu kunde det samt att han inte kan tänka sig att det ekonomiska systemet skulle kunna kracha totalt och leda till global deprisson nu, varför? Jo av den änkla anledningen att det har ju inte hänt nån gång innan så länge han kan minnas… 🙄 Och det kan ju OMÖJLIGT hända samma saker nu som i tyskland strax före WW2…
Men men.. folk ser det dom vill se eftersom det gör att dom känner sig trygga.
- Quote:Ju mer man vet, ju mer vet man att man inte vet och den som säger han/hon vet allt vet egentligen igenting
Teslakid är som Sokrates!!!!
2 sinnen en tanke.
Är precis i dom banorna jag funderar i
Huvet på spiken!!
tänk om allt inte är en lögn!
Tänk om saker och ting är som de verkar. Att det inte finns konspirationsteorier. Att det inte är ett hemligt sällskap som ligger bakom allt och vill behålla sitt grepp över oss. Att begränsningen ligger hos dig, att din ofullkomlighet, din bristande förmåga att förstå, begripa och relatera till den verklighet som vi andra lever i.
Tänk om…
True.
För min del skulle det inte spela någon roll. För att låta Neil Young tala för mig:
Sun Green leaned into that megaphone, said:
“Truth is all I seek.”Hur det än var skulle jag iaktta aspekterna kring det med stor fascination.
- Drullper wrote:tänk om allt inte är en lögn!
Tänk om saker och ting är som de verkar. Att det inte finns konspirationsteorier. Att det inte är ett hemligt sällskap som ligger bakom allt och vill behålla sitt grepp över oss. Att begränsningen ligger hos dig, att din ofullkomlighet, din bristande förmåga att förstå, begripa och relatera till den verklighet som vi andra lever i.
Tänk om…
Konspirationsteorier, religioner mm. Enkla utvägar för de som inte kan acceptera vardagen. MEN ! Visst ska man ifrågasätta saker och ting. Men som med allt annat finns det gränser.
- Groddarn wrote:Drullper wrote:tänk om allt inte är en lögn!
Tänk om saker och ting är som de verkar. Att det inte finns konspirationsteorier. Att det inte är ett hemligt sällskap som ligger bakom allt och vill behålla sitt grepp över oss. Att begränsningen ligger hos dig, att din ofullkomlighet, din bristande förmåga att förstå, begripa och relatera till den verklighet som vi andra lever i.
Tänk om…
Konspirationsteorier, religioner mm. Enkla utvägar för de som inte kan acceptera vardagen. MEN ! Visst ska man ifrågasätta saker och ting. Men som med allt annat finns det gränser.
Gränserna är vad den objektiva sanningen är, och så länge den förblir dold så är gränserna oändliga. Men så finns den subjektiva sanningen, och den är inte objektiv bara för 99.999999% av jordens befolkning delar den.
- anybodysmoker wrote:Vad tror du, tror du att mycket kan vara baserat på felaktika grunder? Tror du att allting kan vara en lögn? Eller vet vi precis allt vi kan veta? Eller vet vi det vi behöver veta?
Med vi menar jag vanliga människor, alla vi som lever i samhället och inte har någon direkt makt.
Är det möjligt att veta hur universum fungerar? Kan det vara så att vi vet det men har glömt det och sanningen har förvrängts genom århundradena? De som säger veta hur allting fungerar, ljuger dem eller kan de vara så att de har lärt sig något vi andra blundat för eller inte kan tro, kanske för att det går emot allt vi lärt oss under hela vår uppväxt?
Så tänk om allt var en lögn, hade du klarat av att möta en sådan lögn?
Jag tror att vissa etablerade sanningar är lögn samtidigt som andra är sanna och en inte obetydlig del är varken eller. En poststrukturalist skulle kanske hävda att allt tillhör den sista kategorin. För oss andra är finns det rimligen dom tre kategorierna jag räknade upp, sanning, lögn och sånt som är varken eller. Jag tycker personligen att postmodernism och poststrukturalism är nonsens.
Jag tror inte att allting är en lögn.
Jag tror inte heller att vi vet allt vi kan veta, eller det vi behöver veta.Med vi menar jag samma som dig, dvs alla oss som petar med våra vardagliga liv och saknar makt.
Jag tror att det är möjligt (faktiskt) att begripa hur kosmos fungerar i stora drag. Jag tror dessutom att vi just nu samlar mer och mer kunskap om kosmos och att vissa kunskaper är felaktiga men att kravet på koherens gör att vi sorterar bort det som är felaktigt allt eftersom det dyker upp (det vill säga att det som inte stämmer med resten av vår väv av kunskap sorteras bort). Vår samling av kunskap är med andra ord som en snöboll som rullar fram över marken (vi knuffar på den genom vår nyfikenhet) och det som passar in samlas på ytan och bollen blir större och större. Passar en klump inte in så petar vi bort den, eller så slipas den bort och jämnas ut så att bollen får en någorlunda slät yta allt efter som vi rullar.
Dessutom är jag övertygad om att det finns “etablerade” sanningar i vår boll som kommer visa sig felaktiga men trots det är jag övertygad om att kärnan är sund och helt korrekt. Slipningen av ojämnheter – och anpassningen – sker nästan helt och hållet på ytan av vår boll av kunskap.
Det jag beskriver ovan är ett idealt tillstånd som om någon kan smälta hela bollen och digerera den, förstå den, helt enskilt, för sig själv. Så funkar det tyvärr inte längre eftersom idealet om renässans människan är ouppnåelig idag. Ingen kan förstå allt längre.
Så vi måste lita på “auktoriteter”, personer som är experter inom sitt område, men det finns ändå hopp. Det som gör konstruktionen av kunskap möjlig, som ger oss hopp att den ska fungera, är att experterna inte kan hålla sin kunskap som koherent med mindre än att den kunskapen är i kontakt med annan kunskap som överlappar mellan områdena. Alltså att kunskapen förlitar sig på annan kunskap och att dom tillsammans stödjer och kritiserar varandra. Och som ett ständigt övervakande öga finns hela tiden – tack och lov – filosofin som betraktar det som vetenskapen inte kan överblicka, hur kust området utanför vetenskaps ön ser ut från ett stormigt hav skulle man kunna säga.
Filosofin försöker, när den är som bäst, att ge rättfärdigande åt vetenskapen och vederlägga sån vidskepelse eller felaktighet som vetenskapen själv inte kan brottas med samt att avslöja svagheter i den väv av kunskap vetenskapen samlar på åt oss.
Quote:Så tänk om allt var en lögn, hade du klarat av att möta en sådan lögn?Personligen skulle jag inte önska det eftersom många av våra samhällsfunktioner troligen blev påverkade men jag tar heller ett avslöjande nu än senare, hur osannolikt det än ter sig att det skulle ske. Och vad exakt menar du med “allt var en lögn” egentligen. Menar du tex att matematik är en lögn? Eller termodynamikens andra huvudsats för att ta ett aktuellt exempel från senaste månaden?
Och ytterligare ett tillägg från mig är att “sanningen” om Cannabis farlighet är utsatt för exakt den process av avslipning av snöbollen som jag gav i mitt exempel ovan. Det är i sig själv ett vackert resultat av ackumulerande av kunskap.
Det finns inget egentligt stöd för att Cannabis ska vara förbjudet, det mesta som förbudsivrarna kräks fram är nonsens sett genom det kritiska vetenskapliga ögat.
Är inte det ett vackert rättfärdigande av den princip jag skissade på ovan så säg? Eller hur anybodysmoker?
Det går inte att “veta hur universum fungerar” eller “veta hur allting fungerar”. Allt vi som människor kan göra är att skapa modeller över hur vår omgivning fungerar, modeller som är tillräckligt exakta för att tjäna det syfte dom skapats för. Modeller som förfinas (eller byts ut) med tiden i takt med att vi lär oss mer.
Exempelvis om vi behöver flyga till månen så skapar vi oss modeller över hur månen rör sig i förhållande till jorden, hur gravitationen fungerar, andra krafter som verkar på farkosten osv. Det betyder inte att vi vet (eller förstår) hur dessa saker fungerar, bara att vi gjort en modell som är tillräckligt exakt för att vi ska ta oss till månen och tillbaka och att vi förstår och kan tillämpa modellen. Så är det även kring icke-tekniska modeller, tex hur samhällen fungerar, ekonomi eller hur människor beter sig i olika situationer.
Eftersom vi inte kan veta hur saker verkligen förhåller sig (utan bara våra modeller över saker) blir begreppet “sanning” ganska irrelevant. Vi kan visserligen använda “sanning” som ett mått på hur bra något överensstämmer med våra modeller men hur det stämmer med hur saker verkligen fungerar kan vi inte veta.
- Selk wrote:Det går inte att “veta hur universum fungerar” eller “veta hur allting fungerar”. Allt vi som människor kan göra är att skapa modeller över hur vår omgivning fungerar, modeller som är tillräckligt exakta för att tjäna det syfte dom skapats för. Modeller som förfinas (eller byts ut) med tiden i takt med att vi lär oss mer.
Exempelvis om vi behöver flyga till månen så skapar vi oss modeller över hur månen rör sig i förhållande till jorden, hur gravitationen fungerar, andra krafter som verkar på farkosten osv. Det betyder inte att vi vet (eller förstår) hur dessa saker fungerar, bara att vi gjort en modell som är tillräckligt exakt för att vi ska ta oss till månen och tillbaka och att vi förstår och kan tillämpa modellen. Så är det även kring icke-tekniska modeller, tex hur samhällen fungerar, ekonomi eller hur människor beter sig i olika situationer.
Eftersom vi inte kan veta hur saker verkligen förhåller sig (utan bara våra modeller över saker) blir begreppet “sanning” ganska irrelevant. Vi kan visserligen använda “sanning” som ett mått på hur bra något överensstämmer med våra modeller men hur det stämmer med hur saker verkligen fungerar kan vi inte veta.
Tja det är ett sätt att se det antar jag, men om en förklaring överensstämmer på ett överväldigande sätt med observationer så är förklaringen på ett praktiskt plan samma sak som sanningen.
Jag är medveten om skillnaden – och problemet med induktion – men att betrakta “sanningen” och “observationer” som åtskilda är inte ett praktiskt förhållningssätt för “gemene man” vilket den här diskussionen i sig själv bevisar.
Det är en sak. Men den andra saken är att förkastande och skepticism i sig självt är avståndstaganden som kan angripas som solipsistiska. Och vart leder sånt resonerade egentligen?
Det är inte fel i sig själv, alla möjliga synpunkter bör betraktas, men är det bra om gemene man börjar betrakta matematiska axiom som uttryck för kulturell indoktrinering som ett extremt exempel?
Eller drar du gränsen godtyckligt i sanden?
Hoppsan Kerstin, not good not good.
- monkey wrote:Det bästa jag, som “rebell” kan göra, är att vakna ur min romantiserade värld och engageria mig i tex politiken.
// Monkey, f.d egenutnämnd krigare, framtidens martyr och allvetare.
Lite ot men ändå, detta är coffeshopen…
Monkey, ger du dig in i politiken är det verkligen monkeybusiness. Vill du förändra på riktigt, på ett sätt som verkligen har betydelse, känn av dig själv, se vart dina möjligheter och förmågor ligger, satsa på dem. Engagera dig sedan i din omgivning, ditt kvarter, ditt område, påverka, inspiriera, var ett föredömme, engagera dig i kidzen, visa dem uppmärksamhet och led genom föredöme… Skulle det bli så att du börjar dra in sjukliga mängder cash genom ditt arbete som förverkligar dig själv, se till att hitta någon annan som kanske kan hjälpa dig bära engagemanget för din omgivning. Resursmaximera. Kan låta lite kapitalistiskt, men vill du förverkliga dina visioner om en bättre värld så är det här det förnuftigaste du kan göra.
Risken är att du glömmer målet på vägen. Att du aldrig slutar satsa på sig själv, dina förmågor, att du aldrig kommer till delen där du engagerar dig för din omgivning.
Politik är för apor, dom som skriker mycket, gillar att visa upp sig och inte klarar av något annat. Som tänkande människa är det svårt att komma in och etablera sig i en sådan flock. Även om du etablerar dig så är det ändå apkungen som bestämmer allt, se Persson, Reinfeldt… osv…. dvs bortkastad tid och bortkastade resurser…
- Spinoza wrote:Tja det är ett sätt att se det antar jag, men om en förklaring överensstämmer på ett överväldigande sätt med observationer så är förklaringen på ett praktiskt plan samma sak som sanningen.
Jag är medveten om skillnaden – och problemet med induktion – men att betrakta “sanningen” och “observationer” som åtskilda är inte ett praktiskt förhållningssätt för “gemene man” vilket den här diskussionen i sig själv bevisar.
Ja, i liten skala och för isolerade företeelser är ofta inte skillnaden så stor och där kan sanning som begrepp mycket väl användas i praktiken. När vi ger oss på att beskriva stora och komplexa företeelser blir däremot begreppet “sanning” helt oanvändbart, ett gott exempel på det är uttryck som “sanningen om universum”.
Spinoza wrote:Det är en sak. Men den andra saken är att förkastande och skepticism i sig självt är avståndstaganden som kan angripas som solipsistiska. Och vart leder sånt resonerade egentligen?Det är inte fel i sig själv, alla möjliga synpunkter bör betraktas, men är det bra om gemene man börjar betrakta matematiska axiom som uttryck för kulturell indoktrinering som ett extremt exempel?
Eller drar du gränsen godtyckligt i sanden?
Att medge att vi inte vet är inte samma sak som att tro att någon annan vet. Är vi medvetna om att de matematiska modellerna är beskrivningar av verkligheten och inte verkligheten i sig finns ingen anledning att förkasta dom om vi inte själva kan ersätta dom med något bättre.
Faran uppstår när någon i oklart syfte förkastar alla vedertagna modeller och försöker ersätta dom med tro på “sanningen”. I det läget är skepticism på sin plats men framförallt är det viktigt att vara trygg i sin egen världsåskådning. Den här typen av frågeställningar kommer oftast från människor som är mitt i processen att forma sin världsåskådning. I det skedet är man väldigt mottaglig för “genvägar”.
Log in to reply.