Mitt svar till henne:
Tack för respekten… kunde du inte bara ha skickat en länk till där texten står?
Men vi kan använda den som utgångspunkt för ett samtal om detta, där jag gärna vill bemöta en del saker.
1. Ett narkotikafritt samhälle
Detta är alltså det yttersta målet för vår narkotikapolitik. Det känns lite som en utopi. Hur ska ni göra för att garantera att noll gram narkotika kommer in i Sverige, utan att kontrollera varenda bil / person / djur / sak som förs in i Sverige?
En annan viktig fråga i sammanhanget är då det faktum att man kan ifrågasätta narkotikaklassningen av vissa preparat, t.ex. cannabis, som ju är mindre beroendeframkallande än tobak och alkohol.
När vi säger narkotikafritt samhälle måste vi ju också säkerställa att INGEN i hela Sverige för eget bruk odlar cannabis. Kan du lite snabbt förklara hur den kontrollen praktiskt ska gå till? Hur ofta ska man göra husrannsakan hos varje svensk medborgare?
När vi säger narkotikafritt samhälle, är det inte så att vi även avser våra fängelser och borde inte de redan vara rätt narkotikafria då det är den mest övervakade miljö som finns i Sverige? Men så vitt jag kan förstå, av rapporter i media, så svämmar fängelserna över av narkotika. Ska vi förvandla hela Sverige till ett totalkontrollerat fängelse för att nå detta mål?
Vad är viktigast? Att det inte finns någon narkotika alls i samhället eller att det dör så få människor som möjligt av narkotika?
Varför accepterar vi inte att narkotika sprids i samhället? Jag pratar allmänt även om mitt intresse mest rör cannabis, som ju även du måste hålla med om är en betydligt mindre farlig drog än t.ex. heroin. Men om vi tittar på den formuleringen lite, för den är intressant: Vad är det med att bruka narkotika i sig som är så hemskt? Är det inte så att ert parti har väldigt svårt att acceptera en avvikande syn på droger och deras roll i en persons liv?
Är det dessutom inte så att partilinjen förbjuder egentlig diskussion? Tänker främst på att Thomas Bodström numer åker Europa runt och kämpar för vår linje emedan han innan han blev justitieminister uttryckt en liberal hållning. Är det inte så att ni befinner er i ett låst läge?
2. Du säger att vi bör informera ungdomar, bland annat genom skola och föreningsliv.
Är det inte problematiskt om den informationen som presenteras i dessa sammanhang inte är sanningsenlig? På CANs hemsida kan man bland annat läsa att man kan få återtrippar av cannabis, något som är direkt felaktigt (THC lagras i en overksam form i kroppens fett och inte som verksamt THC), man kan även läsa om amotivationssyndrom som inte heller det är vetenskapligt belagt på något sätt. Hur tror du att de ungdomar som får denna information kommer att reagera då de läser information de kan hitta på Internet?
Jag tänker inte stå och säga att cannabis är ofarligt. Men det är INTE farligare än alkohol och tobak och ger en annan upplevelse som jag är mer intresserad av.
3. Är det inte dags för en seriös utredning av cannabis roll och faror i Sverige?
Du pratar om att ge mer resurser till polisen. Vad kostar det polisiära bekämpandet av narkotikan och vilka resultat ger det? Är det inte så att det kostar mer än det smakar? Jag kan illustrera: Om vi legaliserar cannabis så sparar vi alla pengar det kostar att bekämpa cannabis i form av polis, tull och rättsväsende. Utöver det kan man ta ut moms på försäljningen i t.ex. coffeeshops. Kostnaden för behandling av folk som får problem har vi ändå, eftersom vi inte kan garantera att ingen narkotika kommer in i Sverige.
Är det verkligen förenligt med en human politik att låta polisen jaga människor som egentligen inte gör någon skada? Man kan ju t.ex. ej överdosera cannabis, man blir inte våldsam (som av alkohol) och den enda man kan skada är sig själv. Det är ej heller en inkörsport till tyngre droger.
Är jag en fara för samhället om jag bestämmer mig för att odla mitt eget gräs hemma i garderoben?
4. Varför skickar du mig en urklippt text?
Det är tydligt att detta inte är ett svar på en enda av de frågor jag ställde tidigare. Om du inte anser dig ha tid att svara på mina frågor så ställer jag gärna upp och kommer på någon frågestund eller socialdemokratisk debattkväll eller vad som helst. Det största problemet jag känner är att ni aldrig tar in argumentation utan går på partilinjen. Det blir ju extra tydligt eftersom socialdemokraterna grundlagsvidrigt stoppar enskilda riksdagsledamöters motioner.
Jag vill leva mitt liv utan att riskera att bli fängslad för det. Jag vill kunna vara avvikande. Jag är inte nykterist eller drogfri, som är er mall för en sund och ordentlig människa. Jag gillar inte att stämplas som knarkare och missbrukare och haschtomte. Jag har läst uttalanden från människor som säger att det är ok med skräckpropaganda, bara man når sina mål.
Svara nu på mina frågor är du snäll, alternativt våga möt mig i en offentlig debatt.
//Tommie Nygren