din värsta noja?
tja alla fellow stoners ! Jag är ny här men inte på blaze, tänkte börja med att starta en tråd, vet inte om det här är rätt forum men fuck it.. Vad är ert värsta noj när ni rökt? ( man nojjar ju för praktiskt taget allt men ändå) vilket är er absolut värsta historia ?
Den jobbigaste för mig lär ändå vara när jag och en polare hade zippat en FET , en fin sommardag. och vi hade gått och köpt munchies
plötsligt vi ser farbror blå stå en bit fram, med blåljusen på, vi tänkte att det var lugnt och gick förbi, men samma i samma ögonblick som vi gick förbi hörde vi bilen starta och vända om, den kryper långsamt efter oss, ett bra tag också tills den tillslut stannar och de kliver ut : Tja grabbar va håller ni på med då? – ingenting har vart och köpt läsk säger vi. Den ena snuten börjar ställa frågor medans den andra cirkulerar runt oss och inspekterar oss. De ber om personnummer och dylikt och jag stammade som fan alltså , så kändes det iallafall. Sen tar de fram en kamera och filmar oss och skit, ber oss snurra runt framför kameran! Sen frågar vi vad det gällde, Och dom säger att dom Det varit ett inbrott precis och vi matchade signalementen, haha så ingenting hände.. men det var fett knas!- 66 Replies
Man har ju råkat på ett par nojor genom åren, men jag har två spontan-nojor som satte sina spår med ens.
Den ena var när jag och en vän är på väg ut från en av stadens större parker, tokbakade, och tre små attackpudlar kommer springandes runt ett hörn, började springa runt oss och skällde som fan. “KNARKHUNDAR!” var min första panikartade tanke, och jag började genast febrilt leta igenom fickorna efter biten. Som tur var kom jag inte ihåg att jag hade den i plånboken, då jag säkerligen hade slängt ut den i kvällsmörkret, stenad och toknojig som jag var.
Den andra gången var inte allt för länge sedan, då jag och en vän [hi der!] var på väg tillbaka från en pizzeria med våra nyinförskaffade munchies. På väg in i trapphuset hörs en signal. En sån där som radiobilar kan ge ifrån sig ungefär, när de vill påkalla uppmärksamhet. Jag vänder mig om, ser två killar köra mot oss i en vanlig bil. “CIVILARE! HELVETE!” skrek jag inombords, samtidigt som hjärtat tokaccelerade upp till över tvåhundra slag i minuten. Det visade sig dock att de inte alls var några civilare, utan bara vänner till vännen, som skulle till samma fest/gathering som vi höll på att återvända till.
Nåväl, där har ni mitt bidrag. Hoppas att åtminstone någon drog lärdom, alternativt fick sig en munter läsning, av det jag skrev.
Kom ihåg, _ALLA_ är inte ute efter en. :]
hahahahha KNAS !
Min egentligen enda starka noja var när jag hade rökt i en park med några kompisars kompisar som jag träffade samma kväll. Mina kompisar jag var ute med stack och jag satt kvar ensam med främlingarna. När de hade rullat några joppar och jag hade rökt tänkte jag “vad fan håller jag på med?” i och med att jag veckan efter skulle på hälsokontroll.
Jag gick ensam därifrån och då började nojan slå in ordentligt, mina dåliga tankar ackumulerades verkligen i min stackars paranoida hjärna! Ölen jag hade druckit gjorde knappast att jag mådde bättre.Med väldigt hasiga, men ändå svävande steg gick jag till en busstation där jag lade mig en stund. Jag såg där en bil lite längre fram, blev lite mer nojjig och var tvungen och fråga om de var poliser och de svarade skrattande “Nej”.
Jag ringde ett par kompisar som fick komma och ta hand om mig. Jag låg på en bänk och vilade ögonen medan de pratade. Trots att de satt bredvid mig hörde jag ingenting utan såg bara massa svarta böljande linjer strömma fram inför mitt inre. Deras tal blev alltså visuellt men jag hörde bara mummel.Jag behövde tömma blåsan och såg massa vita fyrkanter, som delade upp sig i många mindre delar, sedan var hela synen fylld av vita fyrkanter som påminde mig om att jag verkligen behövde gå på toa. Den tredje synen jag såg var Looney Tunes-katten Sylvester i sann 8bitsgrafik. Han stod och sprutade en väldans massa fyrkanter. Jag hade en fjärde bild också som jag inte minns vad det var. Efter ett tag började dessa fyra bilder ta upp en kvadratisk fjärdedel var för mina stängda ögon.
Lite smått irriterande. När vi sedan gick på stan tyckte jag mig se en snubbe jag kände lite, Gabriel, så jag hejade men det var inte rätt person. Ju mer jag gick desto mer märkte jag att alla personer jag mötte hade Gabriels ansikte.
Jag spydde lite, vågade sova på den lyckligt nog nästan folktomma bussen eftersom en snäll tjej lovade att väcka mig. Efter det höll jag mig borta från cannabis i över två år. 😯
Motorkanin: det där låter inte riktigt som cannabis tycker jag..
@Lemur wrote:
Motorkanin: det där låter inte riktigt som cannabis tycker jag..
Har hört liknande, min vän såg små djävlar när han blundade som delade på sig, så visst kan det vara cannabis. 😆
Nej det var LSD! LOL! Klart det var cannabis, detta är SWECAN 😆
Man har fått sina nojjattacker genom åren, men den värsta jag varit med om på senare tid utspelade sig i en god väns lya tillsammans med de närmaste.
Vi hade rökt en del under kvällen, suttit och spelat tv-spel och haft väldigt trevligt. (Vad som bör tilläggas är att det även konsumerades rikliga mängder med N2O.)
Jag hade precis kommit tillbaka efter en intressant tankeresa i soffan när en av vännerna kommer in i rummet och sätter sig mitt emot mig.
Han frågar mig om jag inte är riktigt frisk, fortsätter argumentet med att förklara att han hade hört att jag hade påstått att han och mina två andra vänner inte hade något emot en tredje, utomstående, person.
Vidare så verkar han bli förbannad på mig för att jag inte velat vara med och läxa upp personen i fråga.
Jag kopplar, om än segt, genast att han är förbannad på mig för att ha sagt något sådant. Jag får för mig att dom är emot mig, att dom vill döda, eller åtminstone misshandla, mig. Jag får panik!
Jag sitter som förstelnad i soffan, förstår och hör bara hälften av orden han säger. Allt jag tänker är “Jag måste göra något! Ska jag sticka? Ska jag slå först? Jag måste här ifrån innan nått händer!”.
Jag kände mig totalt utelämnad i mitt orkeslösa, påverkade, tillstånd.
För första gången på ett bra tag är jag faktiskt rädd att jag ska skadas eller bli tvungen att skada någon.
Jag litade inte på någon under resterande 3-4h som tankarna och ruset hade mig i sin makt…
Alla jävlades med mig, lekte med min självintalade sinnesjukdom och dom planerade att ge mig spö.
Jag försökte lugna ner mig genom att sätta mig i en fåtölj med musik i lurarna och bara tänka mig bort.
Det lugnade ner mig så pass att jag faktiskt vågade ta en till jolle med vännerna innan det var dags att gå och lägga sig.Självklart vet jag nu, efter att ha frågat och förklarat, att det bara var jag och min paranoia som hade tagit överhanden.
Det var bara goda vänner där och ingen vill mig något ont alls.
Dom hade tillockmed blivit oroliga för mig när jag hade börjat bete mig “underligt”, som dom sa.
Vad som spelade in i situationen var självklart att jag hade konsumerat den sinnesförändrande gasen,
att vi i gänget jävlas ganska grabbigt och småbråkar en del samt att jag har en underliggande paranoia som nog borde bearbetas med professionell hjälp.Sensmoralen av historien då?
Lita inte på ditt eget sinne när du blir paranoid efter att ha knarkat.
Dina vänner ÄR dina vänner… Annars skulle du inte kalla dom för dina vänner.
Ta det jävligt lugnt, låt inte tankarna a ta överhanden.
Är det problem? Prata med någon, få dom att förstå att det faktiskt inte är ett skämt, var allvarlig!Disclamer: N2O är lagligt och hade en betydande roll i ovanstående scenario.
Det går inte att förklara utan att erkänna att det inte bara var CB som var med och lekte.
Denna post är inte ett underlag för att börja diskutera hallucinogena droger. Stick to the rules.Har inte kommit nån nojja än tror inte den gör det heller…
Första gången jag rökte monsterröka så fick jag sjuka tankar genom huvudet. Jag gick igenom en personlig kris i ungefär 3 timmar som utåt visade sig i 3 sekunder skratt och 3 sekunder gråt. Alltså mycket påfrestande.
Efter att ha varit ute lite så gick jag in och satte mig i en soffa. Jag hade helt tappat tidsuppfattningen och visste inte om det som hände hade hänt under 10 minuter eller 10 dagar. Så skevt var det. Kunde dock återberätta allt i kronologisk ordning. Anyway, jag såg iaf en kompis prata i mobil och jag visste att han pratade med nån psykmottagning och jag tänkte “nu fan kommer dom och hämtar mig, jag har ju suttit här i flera dagar”. Efter en stund öppnades dörren och då hallicunerar jag att det kommer in två personer som bär på en bår och är där för att hämta mig. Då nojjade jag ur totalt….
–
En annan nojja jag har fått var när jag skrattade så mycket så att jag slog två tänder mot varandra och en stor flisa flög ut ur munnen. Sjuuukt obehagligt att vara skitstenad och skada sig! Tanden är inte lagad.
…
Ush vad många obehagliga story 🙄
Satt hemma ensam och rökte och kollade på film. Det börjar komma dåliga tankar och jag blir obehaglig till mods. Helt plötsligt hör jag att nån ropar på mig, nån står utanför lägenhetsdörren och gapar om jag att måste öppna dörrer och släppa in honom. Får för mig att det är en bekant som står där och tittar i titthålet. Det är mörk och ingen verkar stå där. Tänkar att om han verkligen stod där så borde han tänt lampan och plinga på och dra i handtaget istället för att bara stå i skrika. Får då för mig att han står vid ytterdörren och vill komma in i trapphuset. Han låter arg och desperat och jag blir allt mer och mer rädd eftersom jag inte vet vad jag ska göra.
Vet inte om det verkligen står nån där när jag tittar ut genom fönstret, det är mörkt ute och vet knappt vad jag tittar på. Vet inte om han är aggresiv på mig och hotar mig eller om det är nån som tror att jag är sjuk/skadad och står och skriker för att han tror att nåt hänt mig.
Inte en chans att jag vågar gå ut och titta.
Försöker ignorera det och jag hör fraserna konstant i huvudet. Minns fraserna som sas. Ett ständigt malande, samma fraser som upprepar sig gång på gång.
– “Mitt namn”, för helvete öppna dörren. Kom igen nu för fan, släpp in mig. Och mer i samma stil, hotfullt och massa svordommar.
Slår på lite musik för att jag tänker att det ska få tankarna på andra håll, men istället hör jag samma fraser i själva musiken. När jag blundar så ser jag fraserna som skriven text bakom ögonlocken.
Börjar få för mig att jag är på väg in i psykos och om det börjar bli dags att ringa ambulans. Eller åtminstone ringa en kompis, men har inte nån lust att ringa nåt knassamtal till nån kompis som jag får skämas för dagen efter.
Lyckas bita ihop och lugna ned mig och ligger i soffan och mår pyton.
Till slut går det över och lyckas somna så småning om.
Är nog det mest obehagliga cannabisupplevelsen jag haft.
(Och nej, det var inget annat än cannabis inblandat)
Inga nojjor. Nej det kan jag inte säga att jag haft. Däremot med.. håll i er… alkohol.
Your mileage may vary
Man har väl fått ångest nån gång när man va färsk, men det som folk beskriver i den här tråden är ju helt urballade uplevelser. Jag tror på allvar att ni borde lägga ner rökandet innan ni utlöser något latent i järnbalken.
😆 Hur mycket har ni rökt egentligen?
Log in to reply.