Det Katastrofala debattklimatet kring droger i Sverige
Jag måste dela med mig av en anekdot om en absurd händelse som inträffade förra helgen…
Jag kom lugn och sansad till en fest där det satt en grupp människor och drack alkohol. I vanlig ordning började jag konversera lite med människorna och de verkade trevliga och tillmötesgående. Jag har som personlig policy att aldrig själv dra upp drogfrågan eller att agera PR-agent för diverse droger men frågan kom hipp som happ upp och de frågade hur jag ställde mig. Jag sa att jag inte anser att någon har rätt att avgöra vad jag stoppar i min kropp och att det är en inkonsekvens i det här landet att alkohol idealiseras och cannabis är bannlyst fast de i mångt och mycket är jämförbara.
Och Bang, en bomb briserade i rummet… Nästa scen var närmast Kafka-artat surrealisstisk. Plötsligt hade jag människor som skrek i munnen på varann huruvida jag tyckte att heroinister skulle få sitt heroin gratis och att hela landet skulle få knarka ihjäl sig som jag ville. I och med att jag är ganska smord i argumentationskonst så märkte jag ganska snabbt att ingen där hade några genomtänkta argument utan allt bara var utlopp för okontrollerade känslosvall. Att jag lugnt satt och argumenterade för min sak tycktes göra folk mer upprörda (antagligen för att de började ana ett viss intellektuellt underläge) och då började hot om våld komma in i bilden; en kille sa: Skulle du ta med något sånt hit skulle jag slå ihjäl dig! Som vanligt är nog psykisk underlägsenhet ofta orsaken till våld. Folk märkte att de inte kunde svara upp mot min diskussion och började försöka med annat. I och med att jag tyckte att situationen var allmänt olustig begav jag mig därifrån.
Dagen efter fick en tjejen jag precis börjat dejta av en kompis höra om festen och ville inte träffas mer för att hon hade hört att jag ”gillade droger” vilket inte hon gjorde. Nåja, det var ändå ingen störtkärlek. Men dessa händelser skrämde mig. Efter detta har jag insett att debattklimatet för droger i det här landet är i veritabelt katastroftillstånd. Folk är så fullmatade med propaganda av Pappa Staten att de inte ens vågar ta en sansad diskussion om ämnet på ett sakligt sätt utan snarast vill lyncha den person som kommer med alternativa uppfattningar om Sveriges drogpolitik, som utmanar deras cementerade och rigida normer och föreställningar. Att nämna ordet droger är tydligen värre än att svära i kyrkan för de större befolkningslagren i det här landet.
Jag vet att man kan välja att vara mer appellerande i sin debatteknik än vad jag var, men jag är nog en rättighetsaktivist i grunden och det är mitt huvudargument.
Så jag efterfrågar gärna lite reflektioner och tips från folk som känner igen sig i situationen, om hur man kan hantera det obefintliga debattklimatet kring droger i Sverige. För det vore ju trist att behöva flytta (även om det i detta fall skulle innebära uppenbara fördelar:)
- 31 Replies
Tyvärr är det rätt svårt att ta en bra debatt i sverige, folk är nästan rädda för en debatt och upptäcka att folk tycker olika. Inte alls som i andra länder, där man kan debattera vitt skillda åsikter men samtidigt vara stor nog att se människan bakom och inte se skilda åsikter som något stort problem.
Jag älskar debatt och diskussion men brukar inte hamna i sådana där sammanhang, någon gång har det blvit lite het stämmning, men mest för att de flesta då vänt sig mot min meningsmotståndare, för det gäller att inte vinna varje poäng, utan visa de som lyssnar på samtalet att mansjälv är den sunda parten.
Vet ej HUR du debatterar, men på fester med alkoholfyllda debattörer är det inte bra att ha en debatt där de känner att du är överlägsen eller har ett “von oben” perspektiv, man måste vara väldigt ödmjuk och förstående och jävligt pedagogisk… annars blir det nog som du beskriver varje gång och vi måste istället vänja omvärlden med att kunna tala om dessa saker och genom det få en annan syn på frågan
Rekomenderar allt cannabisdebattörer att läsa på lite retorik, är överlägset,
Jag brukar också gärna visa vart jag står i olika sammanhang. Men aldrig har jag varit med om sånna reaktioner som du fick. Däremot så kan man ju få lite konstiga blickar, eller höra något viskande bakom sin rygg om man förespråkar cannabis. Men sverige e fucked up, det e bara att inse…
Även jag har blivit hotad med våld på en fest när vi diskuterade droger. Personen i fråga sa att han “skulle slå ihjäl mig” om jag rökte nära honom eller bjöd någon av hans vänner på cannabis (två saker jag givetvis gjorde några timmar senare).
“Hasch är farligt, det spelar ingen roll vad du säger. Det är farligt och jag blir så jävla förbannad när folk knarkar” – Favoritcitatet från diskussionen.
Innan nån undrar, han var ganska berusad.
/Boogie
Jag har faktiskt lyckats mjuka upp ett par bekanta som var precis sådär inskränkta som ni berättar om. Folk som hotat med våld etc. Ett tips är att stå på er, fortsätt argumentera lugnt, kom med konkreta exempel (berätta om kändisar dom ser upp till som röker, anspela på faktumet att mycket musik, film och kultur dom gillar inte skulle kunna finnas utan cb, berätta om länder där det är fritt och accepterat och där folk från alla samhällsklasser röker osv) och visa att ni inte lever upp till den stereotypbild av cannabisrökare som dessa personer har i sin lilla värld.
Nåväl..det har väl lyckats sådär.
“Visst att du röker grönt, det kan jag gå med på för det är ju ändå rent. Men röker du brunt så ska jag slå dig på käften så du begriper ditt eget bästa och spola ner det i toaletten för dig! Alla vet ju att man kan få psykoser av brunt och bli helt dum i huvudet.”
🙄 🙄 🙄
En bit påväg iaf. Jag visade stonerkomedin grandma’s boy för dom trångsynta och dom gillade den även fast dom tyckte i slutet att “den var lite väl drogliberal kanske..”
Ta varje chans. Dom kommer att mjukna bara dom får lite massage och en knuff i rätt riktning.
Till saken hörde väl att de flesta som käftade på festen verkade vara av mer labil psykologisk status. Detta är symptomatiskt. Jag har till och med hamnat på fester där vi pratat ”vanlig” politik och någon ville börja slåss efter han insett att han inte klarade att svara upp för sina åsikter verbalt. Som jag ser det finns det två typer av diskussionsmänniskor; de som är psykologiskt stabila och inser att alla har sin sanning samt är beredda att omvärdera sin uppfattning om de känner att de inte kan argumentera för sin sak. Den andra typen är de som är psykologiskt instabila och som anser att det finns en sanning (jfr Jehovas Vittnen och andra sekter), de anser ju att de sitter inne med sanningen och kan därför inte acceptera om någon har en annan åsikt. När de dessutom märker att de inte kan argumentera ner denne blir de förbannade. Där hjärnan slutar tar nävarna vid…
Jag är en person av ödmjuk natur som inte brukar syssla med hetsdebatter. Jag anser att målet med en diskussion är att utbyta åsikter och kunna erhålla nya perspektiv. Anser jag att den andre personen kommit med kloka synpunkter kanske jag börjar omvärdera min egen uppfattning på samma sätt som jag ser det som en diskussionsmässig plikt att påpeka eventuella logiska luckor och bristfälligheter i min samtalspartners argumentation. Jag nyttjar absolut inte von oben-perspektiv utan går in i alla diskussioner för att lära och inte för att mästra. Problemet som jag ser det är att dessa människor själva blev offer för sin dåliga argumentation och därmed hamnade i en diskussionsmässigt underlägsen position. Och då kan man ju antingen säga, aha du har rätt, det här måste jag verkligen tänka över, eller: aha du är dum i huvudet för du tycker fel. Beroende på vilken av ovannämnda diskussionstyper man tillhör
Jag har förstått att narkotikapolitik är ett ohyggligt infekterat diskussionsämne i Sverige för att bara nämna förnamnet. Jag har också förstått, liksom många här på forumet påpekat, att man förmodligen når bäst resultat genom att vara väldigt diplomatisk och undangirande för folks diverse känslor, d v s vara retoriskt smart. Här känner jag mig dock kluven. Jag känner att detta är ett ämne som liksom alla andra förtjänar att människor kan lyssna till en alternativ åsikt. Viker man sig för diverse patetik och känslosvall riskerar man att legitimera ett debattklimat där människor så fort de hör obekväma åsikter brister ut i lite hotfullt känslosvall så att den ”hotfulle” debattören blir så diplomatisk att han nästan avväpnar sig själv och småskäms för sina åsikter. Det jag menar är att det måste finnas en gränsdragning här. Man ska inte i Sverige med vuxna människor behöva sitta och vyscha in sina diskussionspartners som bäbisar för att debattklimatet är så infekterat. En vuxen människa måste kunna förstå att andra människor har andra åsikter utan att tappa kontrollen. Att ta till känslosvall är dessutom en manipulationsteknik (om än ofta omedveten) som är ovärdig en hederlig intellektuell diskussion. Jag står alltså i ett dilemma här; jag anser att man pragmatiskt gynnas av att stryka medhårs och gira mellan folks känslosvall, samtidigt anser jag det vara principiellt fel att låta diskussioner ta hänsyn tills folks känslosvall de får när de märker att de inte kan svara upp för sina åsikter.
Huvudproblemet är nog, som någon redan har sagt, att den intellektuella nivån här i landet i många sammanhang kan lämna mycket till övers att önska. Får väl lämna ett favoritcitat från min diskussion:
“Alkohol är ingen drog…”“Min kompis hamnade på psyket av att ha rökt på”
Jadu, visst har vi alla hört några tokiga citat 😆
Men ett av problemen i drogdebatten är att det är ofta på sådana här ställen som swecan där debatten flyter på bra och folk vågar skriva problemet är att sidan är ganska “avlägsen” för vanliga “Svensson”.
Folk måste våga skicka in fler insändare, vi måste starta debatten på ställen där folk kan se och ta del av argumenten och sedan bilda en egen åsikt istället för att bli matade med propaganda.
“Alkohol är ingen drog”.. Den har jag hört många gånger.. Likaså har jag – precis som många andra med oss – blivit hotad och alla känner de dessa typer någon som hamnat på psyket och blivit apelsin.. 😆 Låt er inte skrämmas av någon för att säga sanningen om cannabis och förbudspolitiken.
@Amsterdamned wrote:
Jag måste dela med mig av en anekdot om en absurd händelse som inträffade förra helgen…
Jag kom lugn och sansad till en fest där det satt en grupp människor och drack alkohol. I vanlig ordning började jag konversera lite med människorna och de verkade trevliga och tillmötesgående. Jag har som personlig policy att aldrig själv dra upp drogfrågan eller att agera PR-agent för diverse droger men frågan kom hipp som happ upp och de frågade hur jag ställde mig. Jag sa att jag inte anser att någon har rätt att avgöra vad jag stoppar i min kropp och att det är en inkonsekvens i det här landet att alkohol idealiseras och cannabis är bannlyst fast de i mångt och mycket är jämförbara.
Och Bang, en bomb briserade i rummet… Nästa scen var närmast Kafka-artat surrealisstisk. Plötsligt hade jag människor som skrek i munnen på varann huruvida jag tyckte att heroinister skulle få sitt heroin gratis och att hela landet skulle få knarka ihjäl sig som jag ville. I och med att jag är ganska smord i argumentationskonst så märkte jag ganska snabbt att ingen där hade några genomtänkta argument utan allt bara var utlopp för okontrollerade känslosvall. Att jag lugnt satt och argumenterade för min sak tycktes göra folk mer upprörda (antagligen för att de började ana ett viss intellektuellt underläge) och då började hot om våld komma in i bilden; en kille sa: Skulle du ta med något sånt hit skulle jag slå ihjäl dig! Som vanligt är nog psykisk underlägsenhet ofta orsaken till våld. Folk märkte att de inte kunde svara upp mot min diskussion och började försöka med annat. I och med att jag tyckte att situationen var allmänt olustig begav jag mig därifrån.
Dagen efter fick en tjejen jag precis börjat dejta av en kompis höra om festen och ville inte träffas mer för att hon hade hört att jag ”gillade droger” vilket inte hon gjorde. Nåja, det var ändå ingen störtkärlek. Men dessa händelser skrämde mig. Efter detta har jag insett att debattklimatet för droger i det här landet är i veritabelt katastroftillstånd. Folk är så fullmatade med propaganda av Pappa Staten att de inte ens vågar ta en sansad diskussion om ämnet på ett sakligt sätt utan snarast vill lyncha den person som kommer med alternativa uppfattningar om Sveriges drogpolitik, som utmanar deras cementerade och rigida normer och föreställningar. Att nämna ordet droger är tydligen värre än att svära i kyrkan för de större befolkningslagren i det här landet.
Jag vet att man kan välja att vara mer appellerande i sin debatteknik än vad jag var, men jag är nog en rättighetsaktivist i grunden och det är mitt huvudargument.
Så jag efterfrågar gärna lite reflektioner och tips från folk som känner igen sig i situationen, om hur man kan hantera det obefintliga debattklimatet kring droger i Sverige. För det vore ju trist att behöva flytta (även om det i detta fall skulle innebära uppenbara fördelar:)
Jag känner igen mig i din beskrivning, du fick en inblick i svenssons trångsynta tankevärld.
Jag brukar vänta länge med att säga att jag röker. I och med att jag behärskar talets gåva väldigt bra, och är ganska allmänbildad, tar folk mig på allvar.
Alla som jag berättat för att jag röker har sagt att dom aldrig skulle tro att jag “höll på med droger”, men i och med att dom känner mig som person och respekterar mig tror dom på mig när jag berättar om cannabis och dess effekt.
Man ska alltså vänta med att berätta för folk till (om) man lärt känna dom.
Officielt måste man vara emot droger, svensson är så hjärntvättade att man blir idiotförklarad annars.Funderar också på att flytta från landet.
Kanske inte så relevant svar på ditt inlägg, men än dock ett svar
@GTC wrote:
Man ska alltså vänta med att berätta för folk till (om) man lärt känna dom.
Officielt måste man vara emot droger, svensson är så hjärntvättade att man blir idiotförklarad annars.Det är så PK det kan bli i Sverige, så sant så sant.. Men i och med detta idiotförklarar de sig själva eftersom varenda en av de som är “emot droger” också dricker alkohol.. Ofta proklameras detta ställningstagande även, som vi sett, sluddrandes med öl i hand.. Ett sånt patetiskt hyckleri förtjänar ju att häcklas.. 😆
@UpInSmoke wrote:
@GTC wrote:
Man ska alltså vänta med att berätta för folk till (om) man lärt känna dom.
Officielt måste man vara emot droger, svensson är så hjärntvättade att man blir idiotförklarad annars.Det är så PK det kan bli i Sverige, så sant så sant.. Men i och med detta idiotförklarar de sig själva eftersom varenda en av de som är “emot droger” också dricker alkohol.. Ofta proklameras detta ställningstagande även, som vi sett, sluddrandes med öl i hand.. Ett sånt patetiskt hyckleri förtjänar ju att häcklas.. 😆
Tur man inte är ensam om att känna så här, synd bara att vi inte är fler.
(Många rökare finns det, men få som kan tala för sin sak…)Ja, det känns skönt att man inte är ensam i eländet
Tillsammans blir vi starka… :hemp:Det där med att vänta med att säga att man röker tycker jag var ett mycket klokt råd, tack GTC, det ska jag ta till mig. Jag är en person som sätter en ära i att stå för allt jag gör men här gäller det nog att acceptera hur situationen i Sverige ser ut. Det är helt berättigat att ta upp att man röker men man måste då nog acceptera att man kommer stämplas ner av folks ynkliga fördomar till en nivå där man inte kommer kunna bli tagen på allvar. Då är det ju mycket klokare att ligga lågt med det snacket tills man vunnit förtroende och “intellektuell auktoritet”. När man mycket senare klämmer ur sig att man röker vet ju folk vem man är och de kommer antagligen fortfarande ta en på allvar och istället tvingas göra upp med sin klichébild av en cannabisbrukare…
Stå på er vänner! det tänker jag fortsätta göra (men med lite mer strategi kanske:)
Förresten;
@Boogiepop wrote:“Hasch är farligt, det spelar ingen roll vad du säger. Det är farligt och jag blir så jävla förbannad när folk knarkar” -Favoritcitatet från diskussionen.
Hehe, detta citat gav mig många goda skrattendorfiner
ibland överträffar den absurda verkligheten den extremaste absurda uppdiktade komik…@Amsterdamned wrote:
Ja, det käns skönt att man inte är ensam i eländet iaf
Tillsammans blir vi starka… :hemp:Det där med att vänta med att säga att man röker tycker jag var ett mycket klokt råd, tack GTC, det ska jag ta till mig. Jag är en person som sätter en ära i att stå för allt jag gör men här gäller det nog att acceptera hur situationen i Sverige ser ut. Det är helt berättigat att ta upp att man röker men man måste då nog acceptera att man kommer stämplas ner av folks ynkliga fördomar till en nivå där man inte kommer kunna bli tagen på allvar. Då är det ju mycket klokare att ligga lågt med det snacket tills man vunnit förtroende och “intellektuell auktoritet”. När man mycket senare klämmer ur sig att man röker vet ju folk vem man är och de kommer antagligen fortfarande ta en på allvar och istället tvingas göra upp med sin klichébild av en cannabisbrukare…
Stå på er vänner! det tänker jag fortsätta göra (men med lite mer strategi kanske:)
Precis vad jag menade, roligt när någon uppskattar ens vis att resonera om saker och ting
Man måste göra det smidigt för sig i livet och undvika onödiga debatter om sin rökning, jag ska inte behöva försvara något som folk (uppenbarligen) ändå inte förstår sig på.
Om alla skulle fokusera på sigsjälva och inte andras “brister” istället kanske?Jag är i praktiken nykterist, dom super. Det enda som i praktiken som skiljer oss åt är vilken karaktär man vill ha på sitt rus, och mitt vis är stämplat som “olagligt”. Kan inte förstå anledningen?
Om det blev lagligt att röka skulle fler som dricker förmodligen att börja röka, som får till följd att krog/gatuvåldet skulle minska, jag tror till och med att snutarna skulle vara nöjda med att slippa gå emallan slagsmål och knivbråk varje helg när folk blir fulla(?)Ibland undrar jag hur lagstiftarna tänker? Det är inte nyanserat i alla fall! 🙄
@GTC wrote:
Ibland undrar jag hur lagstiftarna tänker? Det är inte nyanserat i alla fall! 🙄
Det gäller bara att urskilja de nyanser som gäller.. Förbudspolitiken upprätthåller en kartell som styr narkotikahandeln.. Vilket i sin tur garanterar höga, skattefria vinster.. Samt den enorma byråkratisk apparaten, som i sin tur finansieras via skatter.. Kriget mot knarket innebär ständigt ökade utgifter, där den enes (läs skattebetalarens) utgift är den andres (läs Björn Fries) inkomst.. För att inte nämna intresset av populationskontroll genom utpekandet av narkotikan som ett hot mot hela vår samhällsstruktur.. Fast enligt de själva, förstås, så görs detta av kärlek.. 😆
PS. Att tro att man genom en debattomgång med någon helt har fått dem att ändra åsikt är ju inte riktigt rätt ambitionsnivå, då lär man bli rätt frustrerad efter ett tag.
Som till exempel på ett fylleslag där det skall debatteras cannabis kan det vara smidigt för ens psykiska hälsa tänka lite såhär:
“Personen jag skall debattera mot/med i detta sammanhang är inte någon jag verkligen har en genuin tanke på att omvända, för då hade jag nog ändå tagit diskussionen mellan 4 ögon. Skall nu en debatt ske öppet så ska jag foskusera på just den person som är mest högljudd, småaggressiv och fylld av ologiska argument. Genom att göra just detta och själv hålla mig på en sund och medmänsklig nivå och försöka visa på det absurda i personen påstående utan att för den dela “plocka poäg”, är det alla vettigare i lokalen som lyssnar och tar till sig betydligt mer än min motdebattör, det är dem som ser att jag verkar ha rätt och att kanske det kan ligga något i det jag säger.”
Det är så viktigt att det inte går poängtera nog mycket, det är aldrig medningen att ta en debatt mellan fler än 4 ögon utan att tänka igenom vem det verkligen är man ska övertyga, motståndaren eller åhörarna, är det motståndaren som är den viktigare motparten har du beviset på att debatten ej skall skall bland andra ändå, för en person som “tappar ansiktet” oh dessutom på fyllan, kommer aldrig att ge sig.
Så kanske ni har gjort betydligt mycket mer gott än ni tror. Så länge man sköter saken snyggt, så kan de ej vinna, för vi har ju rätt
hehe Att ändra en opinion baserad på så mycket myter och lögn, det görs inte över en natt eller genom EN debatt, det kräver ihärdigt arbete.@UpInSmoke wrote:
@GTC wrote:
Ibland undrar jag hur lagstiftarna tänker? Det är inte nyanserat i alla fall! 🙄
Det gäller bara att urskilja de nyanser som gäller.. Förbudspolitiken upprätthåller en kartell som styr narkotikahandeln.. Vilket i sin tur garanterar höga, skattefria vinster.. Samt den enorma byråkratisk apparaten, som i sin tur finansieras via skatter.. Kriget mot knarket innebär ständigt ökade utgifter, där den enes (läs skattebetalarens) utgift är den andres (läs Björn Fries) inkomst.. För att inte nämna intresset av populationskontroll genom utpekandet av narkotikan som ett hot mot hela vår samhällsstruktur.. Fast enligt de själva, förstås, så görs detta av kärlek.. 😆
Hoppas bara det inte är så mycket av sådana argument som förs fram bland “svenssons på fest” och så vidare:) Du får stämpel “paranoid konspiratör” på två röda… sen är du snart kommunist också och då åker knytnävarna upp.
Att diskutera nyanserad lagstifting sker bäst genom att leda tankarna in i en bana av att “ja, de säger att detta är för vårt bästa, men ibland kanske det blir lite galet som med (bensinskatten/vägtullar/euinträdet/”passande fråga för personen”), ibland tappar de ju fotfästet och lyssnar på fel personer, tror nog de flesta på socialkontoret och folkhälsoinstitutet skulle vilja förbjuda vad som helst, var det inte chips och stekflott man var ute efter för nåt år sen?”… om de nyttjar alkohol Är små anekdoter som “Jo och socialkontoret i sundsvall då, som nu höjde åldersgränsen på folköl till 25 år på festivalen, för de va rädd för fyllan, medan systemet säljer starkö till 20 åringar” och det är såna typer som ska informera oss om vad som är bäst. Du har vid detta laget visat hur opålitligt alla denna typ av myndighetsinformation kan vara och du kan nu fokusera på det som din motpart verkligen har som egna invändningar och svara på dem med fakta etc etc… har funkat bäst för mig iaf.
Log in to reply.