Svensk liberal minister?
Jag är ganska säker på att det fanns en svensk minister som var för en liberalare narkotikalagstiftning för ett par år sedan. Han erkännde t.om. offentligt att han hade provat att röka.
Är det någon som vet något om detta?
- 18 Replies
Hej
Jag vet att Thomas Bodström har testat att röka i sin ungdom och han var hyfsat liberal för några år sedan, men han ändrade så klart uppfattning när han hamnade i sossarnas grepp.
mm sossarna kan det vara mer diktatur hehe hjärntvättar sina parti kamrater så
Jo, efter lite sökande så hittade jag en bild på honom som jag kännde igen. Det var Tomas Bodström jag tänkte på.
Gisses, de som säger att man får dåligt minne av att röka pratar i nattmössan haha..
@Groover wrote:
Jag är ganska säker på att det fanns en svensk minister som var för en liberalare narkotikalagstiftning för ett par år sedan. Han erkännde t.om. offentligt att han hade provat att röka.
Är det någon som vet något om detta?
Jag skulle kunna namnge ett dussintal som är för legalisering, dock kommer inte en enda av dem erkänna det öppet och rösta för något sådant. Hyckleriet i riksdagen finns inom alla områden.
Hank: Nämn dem gärna ändå, kan vara bra att ha i åtanke.
@Hubbe wrote:
Hank: Nämn dem gärna ändå, kan vara bra att ha i åtanke.
Nämner inga namn i offentliga sammanhang, men jag kan ju säga som så här. Den du minst av allt tror är för legalisering kan mycket väl vara det och det parti som säger sig hårdast bekä(m)pa droger är det parti som egentligen har flest hycklare.
Det är väl ingen större hemlighet att det finns många moderater som är liberala på riktigt? Dessvärre är de ju i minoritet
Hur kan du vara så insatt, Hank? Är du kanske minister själv?
Vart var det Bodström uttalade sig om avkriminalisering egentligen?? Något som vet?? Vore kul om vi fick tag på artikeln och kommenterade den här på Swecan..
Var är humanismen?
Av Thomas Bodström
Trots att det sedan länge är känt att det främst är sociala faktorer som avgör vilka som blir kriminella, är det få idag som talar om att ge vård för de som har hamnat snett i samhället. Det skriver Thomas Bodström, och menar att 1990-talets svenska justitieministrar i praktiken haft ett slags tvekamp där det gäller att stå för den mest restriktiva kriminalpolitiken.
Valet 1998 ligger nu några månader tillbaka. Analyser pågår om varför det inte gick bättre och vilka frågor som glömdes bort. En fråga som helt lyste med sin frånvaro i valdebatten var kriminaldebatten. Trots att det berör så många människor i vårt samhälle var det inget parti som ansåg det viktigt att diskutera den frågan.
Många människor diskuterar annars gärna frågor som rör brott och straff. Rättegångar får dessutom allt större utrymme i massmedia. Tyvärr begränsas ofta åsikterna till krav på hårdare straff. Någon egentlig diskussion blir det sällan, eftersom de allra flesta verkar vara överens om att vi ska ha en strängare praxis. Det är idag få som talar om att ge vård för de som har hamnat snett i samhället. Och den som talar för en mer human kriminalvård stämplas närmast som en naiv och flummig kvarleva från 1960-talet. Detta är en spegelbild av den syn som finns hos de olika partierna.
Antagligen är det mest tabu att tala om att straffen är för hårda när det gäller narkotikabrott. Det vore säkert politiskt självmord att förespråka lindriga straff i dessa fall. Det är visserligen ingen tvekan om att narkotikan skadar samhället och skördar många offer, varför det är självklart att det ska vara straffbart att sälja narkotika. Men att döma ut fängelsestraff på upp till tio år, för att en tidigare ostraffad person, vid ett enda tillfälle har varit kurir, saknar alla proportioner. De människor som gör sig skyldiga till detta är dessutom själva många gånger i en desperat situation och det är inte ovanligt att de kommer från tredje världen.
Sverige för även en extremt hård kriminalpolitik mot dem som missbrukar narkotika. I västvärlden är det bara Norge som kan mäta sig med oss på den punkten (Det kan ju vara intressant för de som tror att det bara Maltas” med brottslingar i Sverige):, Sedan 1988 är även konsumtion av narkotika olaglig i Sverige och från 1993 kan man dömas till fängelse för det. Kriminaliseringen av konsumtion av narkotika har inte resulterat i en minskning av missbruket utan är mer ett utslag av politisk opportunism. Ingen narkoman slutar att missbruka heroin för att han riskerar att åtalas för det. Det är alltså en helt meningslös reform. Tvärtom har det i en alldeles färsk doktorsavhandling (“Polisen och narkotikaproblemet”), av sociologen Anders Kassman, kunnat konstatera att den nuvarande narkotikapolitiken i stället har inneburit att Sveriges 20 000-25 000 tunga missbrukare har uteslutits ur samhället.
Diskussionen om de sk gruppvåldtäkterna i Södertälje har också delvis präglats av frågan om rättegångar och strängare straff. I flera fall har det emellertid visat sig inte vara fråga om några våldtäkter utan i stället någon form av sexuellt utnyttjande, där det är tveksamt om de är straffbara. I de fall där det kan konstateras att det verkligen är fråga om våldtäkt måste naturligtvis åtal ske. Men i andra fall är inte rättegångar något som löser situationen. I stället är det största problemet de attityder som finns hos en del pojkar.
I de fall som diskuteras i Södertälje – liksom i många andra fall – ställs ofta målsägandenas och de misstänktas situation mot varandra. Långa fängelsestraff mot pojkar, som fortfarande går i högstadiet eller nyligen börjat på gymnasiet, är dock inte något som förbättrar situationen för de flickor som har blivit utnyttjade. Varje barn som sätts i fängelse är ett stort misslyckande för samhället. Gemene man har inte heller generellt något att tjäna på att de som döms skall sitta allt längre tid i fängelset. Resultatet blir bara att antalet förhärdade brottslingar ökar.
När man ränker på vilka justitieministrar vi har haft under nittiotalet är det naturligt att utvecklingen går i den riktning som den gör. Laila Frelvalds och Gun Hellsvik har haft ett slags tvekamp där det gäller att stå för den mest restriktiva kriminalpolitiken. Båda två tycks följa maximen att de som döms till fångelse i princip saknar alla rättigheter. Nuförtiden är det i praktiken omöjligt att få nåd, inte ens de som på grund av sjukdom bara har en kort tid kvar att leva kan räkna med det.
Vid årsskiftet ändras bestämmelserna om villkorlig frigivning, vilket kommer att innebära ännu längre fångelsestraff för den som dömts för brott. Andra förändringar sorri har gjorts under de senaste åren har nästan uteslutande varit straffskärpande. Att debatten mellan Freivalds och Hellsvik är innehållslös och trist är inte så konstigt när de tycker likadant. Mer förvånande är det att inga andra politiker fyller tom – rummet som rimligtvis måste finnas vid sidan as, dem. Trots att det sedan länge är känt att det främst är sociala faktorer som avgör vilka som blir kriminella, är det ingen socialdemokratisk politiker som protesterar. Och var finns alla liberaler som pläderar för en humanare människosyn?
Tidigare har jag gillat Bodström främst pga hans yttre. Den här artikeln kan han numera också lägga i den positiva vågskålen; synd bara att han numera inte vill kännas vid tankarna i den.
Snyggt Yogi!! Vart och när publicerades den??
I Liberal debatt nr 7 1998.
@Gröna Svamparnas Syraman wrote:
Det är väl ingen större hemlighet att det finns många moderater som är liberala på riktigt? Dessvärre är de ju i minoritet
Har ingen direkt koll på antalet, men det handlar mest om politisk korrekthet och människor som vill göra karriär. Utifrån en sådan inställning blir de flesta drogmotståndare, trots en annan ideologisk övertygelse. Sorgligt men sant. 😥
@Tom Forcade wrote:
Hur kan du vara så insatt, Hank? Är du kanske minister själv?
Var tidigare på 80-talet och en bit in på 90-talet angagerad politiskt och har fortfarande goda kontakter lite här och där. Är dessutom medlem i vissa sidoföreningar och organisationer som har många politiker från olika inriktningar som aktiva medlemmar. Slutligen hittar man mycket information på nätet om man vet vart man ska söka den…
moi minister..? 😆
Jag förstår inte hur det kan vara så allvarligt att kritisera den svenska linjen, som så uppenbart är dålig.
De behöver ju inte direkt gå ut med “Legalisera allt nu!” utan det räcker med typ “Vi kanske ska fundera på att testa nya metoder”.
Fast det kanske räcker med ett sådant oskyldigt uttalande för att en person ska uteslutas ur sitt parti?
Verkligen öppet samhälle vi lever i isåfall.
Log in to reply.