Några frågor till rikdsdagspartierna
Jag skickade följande mail till samtliga riksdagspartiers “info-adress”.
Hej.
Så här inför valet så har jag några frågor om er narkotikapolitik.* Vad vill ni göra för att minska dödligheten och smittspridningen
bland tunga narkomaner?* Drogberoende människor är ofta utstötta och marginaliserade, vilket
knappast främjar en rehabilitering. Hur ska vi komma till rätta med
det?* Vad anser ni om en narkotikapolitik som främst inriktar sig på att
minimera de skador som narkotika orsakar samhället och missbrukaren?* Hur ser ni på industrihampa?
* Kan vi verkligen helt få bort narkotikan från sverige?
Jag tycker detta är en mycket viktigt fråga då narkotikan orsakar så
mycket problem i samhället. Varför kan inte detta ämne debatteras lite
mer djuplodande under valrörelsen?
Hoppas ni kan svara på mina frågor.Mvh xxx xxx
Nedan följer svarenVänsterpartiet
Hej!Här kommer svar på dina frågor:
1. Vård och stöd måste ges där människor finns. Det har visat sig att öppna
och ambulerande team med både vårdpersonal och socialarbetare fungerar bra.
Det måste finnas aktiva insatser från förebyggande – behandling till stöd
efter behandling. Det är drogen som är det huvudsakliga problemet.2. Behandling och rehabilitering måste vara inriktad mot att minska
marginaliseringen och därför kan den inte ske som en isolerad företeelse
från vardagslivet. Kamratstödjande verksamhet är ytterligare ett effektivt
sätt.3. Din fråga är inte helt lätt att tolka men vänsterpartiets politik
handlar om ett solidariskt synsätt på narkotikapolitiken där vi alla har
ett ansvar för att förebygga och hjälpa de mest utsatta oavsett vad det
beror på.4. Det ska inte tillåtas.
5. Det måste vara målsättningen även om vi vet att det är ett mycket stort
och långsiktigt arbete.Med vänlig hälsning
(See attached file: narkotika politiken.doc)
Susanne Rolfner Suvanto
Politisk sekreterare (V)
08-786 64 05
Vänsterpartiets riksdagskansli
100 12 Stockholm
Moderaternaxxx xxx
Hej!
Här är svar på Dina frågor:
1 Genom att föra en hårdare politik mot narkotika, så att mindre
skall kunna föras in i vårt land. Vi motsätter oss att den
schweiziska narkotikapolitiken, med legal förskrivning till kända
narkomaner, skall införas här. Svenska erfarenheter från
1960-talet och senare erfarenheter från bl.a. Storbritannien och
USA visar att detta leder till ökat missbruk och ökad
kriminalitet.2 De som själva vill genomgå rehabilitering skall naturligtvis få
göra det. Bäst resultat når man alltid när missbrukarna själva är
motiverade och vill upphöra med sitt missbruk. Men vi anser att
man också måste kunna tvångsvårda missbrukare mot deras vilja.3 Till detta brev bifogar jag vår riksdagsmotion om
narkotikapolitiken, dels i formatet word 97 dels i rent
textformat.4 Det är svårt att ge ett alldeles entydigt svar på den frågan.
Industrihampa är ju i sig inte någon farlig drog (det behövs så
oerhörda kvantiteter för att få någon effekt). Men problemet är
att det är så lätt att gömma cannabisodling i en odling av
industrihampa. Det finns således skäl både för att tillåta odling
och att förbjuda. Jag törs inte ta på mitt ansvar att ge några
bindande utfästelser för partiets räkning i denna fråga (i
synnerhet som våra politiker i riksdagens justitieutskott just nu
är ute i landet på kampanjturné och därför är svåra att nå). Men
rent spontant tycker jag ändå att det borde vara tillåtet,
eftersom produkten i sig inte är farlig.5 Ett totalt narkotikafritt samhälle kanske är en utopi, men det
är en utopi som vi skall arbeta för att komma närmare.Med vänliga hälsningar
Johan Westrin
Informationssekreterare
SocialdemokraternaHej! Tack för ditt e-brev.
Vad vill ni göra för att minska dödligheten och smittspridningen bland
tunga narkomaner?
Människor som har fastnat i ett drogberoende behöver hjälp för att komma ur
sitt missbruk. Vi vill förbättra missbrukarvården. Vi vill bygga ut
behandlingshemmen så att fler unga missbrukare kan få vård. Det behövs
också fler platser på de särskilda ungdomshemmen. I storstadsområdena som
är särskilt utsatta för tungt missbruk och smittspridning ska
narkomanvården byggas ut. De människor som arbetar med missbrukare behöver
professionell utbildning. Därför har vi gett Statens folkhälsoinstitut i
uppdrag att ta fram en specialistutbildning i missbruksvård. Vi vill arbeta
för narkotikafria fängelser.Det behövs också mer forskning om hur man kan hjälpa människor att komma ur
drogberoende. Vi vill prioritera satsningar på forskning som kan bidra till
att höja missbrukarvårdens kvalitet under de närmaste åren. Men det behövs
också bättre uppföljning och kvalitetskontroll av missbrukarvården. Därför
vill vi att Socialstyrelsen ska utarbeta riktlinjer för dokumentation av
socialtjänstens insatser för missbrukare.* Drogberoende människor är ofta utstötta och marginaliserade, vilket
knappast främjar en rehabilitering. Hur ska vi komma till rätta med det?
Genom aktiva insatser av socialtjänst, arbetsförmedling och landsting. Det
är viktigt att dessa instanser samarbetar med ideellla organisationers
arbete som t.e.x Kriminellas Revansch I Samhället och Riksförbundet
Narkotikafritt Samhälle. Genom att bekämpa de fördomar som finns och genom
fortsatt kamp för alla människors lika värde.* Vad anser ni om en narkotikapolitik som främst inriktar sig på att
minimera de skador som narkotika orsakar samhället och missbrukaren?
Vi menar att det är viktigt att förebygga att människor dras in i ett
missbruk. Dessutom är vår övertygelse att vi går till botten med dessa
problem, ytterst genom att verka för ett samhälle med mindre klyftor.* Hur ser ni på industrihampa?
Vi är emot alla former av legalisering av narkotika.* Kan vi verkligen helt få bort narkotikan från sverige?
Det är vårt mål.Jag tycker detta är en mycket viktigt fråga då narkotikan orsakar så mycket
problem i samhället. Varför kan inte detta ämne debatteras lite mer
djuplodande under valrörelsen?
Tyvärr bestämmer inte vi dagordningen ensamma. Media och de andra politiska
partierna väljer hellre att lyfta fram nadra frågor.Hellre mer personal på dagis, i skolan och vården – än sänkta skatter för
redan rika.Med vänliga hälsningar
Mårten Löfgren
Socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli
FolkpartietHej!
Folkpartiet är för sprututbytesverksamheten som bedrivits bland annat i
Lund. Den minskar smittspridningen av HIV och har visat sig effektiv.Folkpartiets generella inställning till narkotika är att politiken ska
vara restriktiv. Det gäller all sorts narkotika – tung som lätt. Vi vill
att polisen starkare prioriterar kampen mot narkotikan, och att tull och
internationell polis får större resurser till att bekämpa knarksmuggling.Hälsningar
Louise Bendz
Folkpartiet
MiljöpartietHej Niklas!
Jag svarar kort i allmänhet, med en krönika som Gustaf Fridolin skrev på
vår webb i våras, och den belyser vad vi anser om narkotika i allmänhet
och sedan kan du läsa vad vårt narkotikapolitiska nätverk i Miljöpartiet
de Gröna anser om de åtgärder som diskuteras i VÄGVALET. Den rapporten är
ett underlag till regeringen vad gäller socialstyrelsens kommande arbete
med narkotikapolitik.Hälsar Lari
—Gustaf Fridolin, riksdagskandidat i stockholm
En grön väg ut ur knarkträsket.Allt fler unga människor fastnar i knarkträsket. En skola i Kalmar har
fungerat som leverenscentral för droger. Visby, som jag besöker idag
tisdag 26/3, har sett hur missbruket bland unga ökar.Det ser likadant ut på andra håll i landet. Samhället slår ut människor
och motar ut folk till drogmissbruk.Stress, ojämlikhet och brist på framtidstro är alla tre de viktigaste
ingredienserna i det ökande problemet. Ändå så står den politiska
diskussionen bara mellan den lilla minoritet som vill legalisera och
strunta i problemet och den minoritet som tror att allt löser sig med mer
av det som gått fel, mer poliser, mer utslagning, mer isolering.Även om vi gröna också vill ha fler närpoliser och kan tänka oss hårdare
straff för vissa narkotikabrott så har vi en annan ingång i debatten.Det viktiga är att skapa ett samhälle som motverkar droganvändningen, att
bekämpa själva sjukdomen, inte bara att ge sig på symtomet.För att rädda fler unga från missbruk presenterar vi nu ett sju punkter
långt program med åtgärder som rör såväl direkt arbete mot droger som
arbete för att skapa ett annat, mer solidariskt samhälle.1. Stärk tullen.
Sedan EU-medlemskapet flödar knarket in över våra gränser. Förbudet för
tullen att göra stickprovskontroller gör att mycket unga tonåringar,
ibland ännu yngre människor, tar sig till Kristiania utanför Köpenhamn för
att köpa hasch och löper sedan knappt någon risk alls för att bli haffade
i tullen på vägen tillbaka.Sverige behöver inte vara snällast i EU-klassen, drogproblematiken är idag
så stor att vi bör återupprätta tullen så som den var innan EU-inträdet,
samtidigt som vi inte får ge upp visionen om en gränslös värld.2. Mer information i skolorna.
Det bör satsas mer pengar på ärlig och uppriktig information om
konsekvenserna av missbruket på skolor, fritidsgårdar och på andra ställen
där ungdomar naturligt befinner sig.Vi vill inte ha skräckpropaganda, utan är helt övertygade om att ärlig och
rak information om droger räcker för att minska missbruket. Flera unga
människor efterlyser idag också mer information och känner att man inte
får tillräckligt av den varan.3. Eliminera väntetiderna på BUP.
Barn och unga som själva känner att de behöver psykisk hjälp kan idag få
vänta i långa köer, det finns skräckexempel där unga väntat i två år på
att få prata med en psykolog. Vi vill föra över mer pengar på Barn- och
UngdomsPsyk (BUP) så att väntetiderna helt kan elimineras. Unga som vill
ha hjälp måste få det.4. Satsa ungt.
Även under de “goda år” som vi nu har gått igenom har det satsats allt
mindre på ungdomar, på skolor, på fritidsgårdar, på föreningsliv. Det är
dags att satsa ungt, mer pengar till skolan, öppna upp stängda
fritidsgårdar, rusta upp ungdomars närmiljö.5. Inför grundtrygghet.
Vi gröna har många radikala förslag för att mota ungdomsarbetslösheten och
orättvisorna i samhället. Sänkt arbetstid och friår är två av dessa som är
viktiga för att återge unga människor framtidstron.Den viktigaste gröna idén är ändå den om en grundtrygghet, ett socialt
skyddsnät utan några maskor som man som ung lätt trillar igenom. Staten
ska garantera alla en dräglig levnadsnivå, alla ska ha en grund att stå på
för att kunna komma vidare i livet. Kort sagt: en grundtrygghet.Ett första steg dit är studielön för högre studier och kraftigt höjt och
beskattat barn- och studiebidrag.6. Motverka legalisering av droger.
Såväl från en högröstad minoritet i Sverige som starka politiska
organisationer ute på kontinenten höjs röster för en legalisering av
droger. Flera inom EU vill exportera den holländska legaliseringspolitiken
till hela unionen.För oss i Miljöpartiet och Grön Ungdom är det viktigt att aktivt arbeta
mot legaliseringen. Samhället måste sätta tydliga signaler för att man
inte accepterar att människor förstör sig själva och sin omgivning genom
missbruk.7. Minska hetsen.
Rapport efter rapport visar på en stor hets och utslagning i skolan, där
vissa tvingas plugga till bristningsgränsen och andra känner sig utslagna
och sidsteppade redan från början. Klasserna måste bli mindre,
ämnesövergripande verksamhet ersätta 40-minuterspassen och betygen bort.
Så kan vi minska hetsen bland unga.Vi påstår inte att dessa sju punkter skulle lösa drogproblematiken, men vi
är säkra på att det skulle göra mycket bättre.Vi tror inte på helhård högerpolitik som egentligen bara leder till fler
utslagna och ensamma människor och ökad droganvändning.Vi tror inte på kom-och-hjälp-oss-så-flummig-politik med legalisering som
främsta mål.Vi erbjuder en tredje väg. En grön väg ut ur knarkträsket.
Läs fler krönikor
Författare:
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund—
* Hur ser ni på industrihampa?
Vi är tveksamma till det. Och vill inte införa det i Sverige.
* Kan vi verkligen helt få bort narkotikan från sverige?
Mycket tveksamt men det är ett viktigt mål att arbeta mot.Vi delar Narkotikakommissionens bedömning att svensk narkotikapolitik
kräver betydande tillskott av resurser i form av engagemang, ledning,
kompetens och ekonomi. Vi delar även synen att ju mindre restriktiv
politiken är, desto fler och mer omfattande repressiva insatser kommer att
krävas för att stävja den handel med narkotika och det ökade missbruk som
kan antas bli följden.Vidare delar vi kommissionens bedömning att det starka försvaret för
visionen om ett narkotikafritt samhälle kan ha bidragit till en konformism
och en rädsla för diskussion, varför en öppen och fri debatt är nödvändig
för att denna politik ska vinna trovärdighet bland ungdomar och andra
medborgare och målet därmed skall kunna uppnås.Uppsökande verksamhet och förebyggande arbete
Vi ser det som beklagligt att de kommunala fältenheter som specialiserat
sig på uppsökande arbete bland missbrukare i flertalet fall har lagts ned
och att uppgifterna istället lagts över på de lokala socialdistrikten
eller stadsdelsnämnderna, vilka inte alltid erhållit motsvarande resurser,
varför huvuddelen av denna typ av uppsökande arbete har upphört.Vi anser att det är viktigt att den primära preventionen liksom det
uppsökande arbetet utökas och får större resurser. Vi ser skolan som ett
viktigt forum för möjlig tidig upptäckt, varför det är viktigt att det
satsas på utbildning av skolpersonal inklusive lärare för att upptäcka
drogmissbruk samt att skolorna utbildar fungerande rutiner för att följa
upp och åtgärda dessa tidiga upptäckter. Här har elevvårdsteamen, där
personal inom fritidsgårdsverksamheten bör ingå, liksom skolhälsovården en
viktig roll att fylla.Genomgående är det viktigt att ett större samarbete skapas mellan skola,
socialtjänst, polis, kriminalvård, behandling etc. Det gemensamma målet
måste vara överordnat skyddandet av den egna verksamheten.Det är också viktigt att de som skall arbeta med förebyggande arbete inom
t ex skolan helst även besitter tillräckliga kunskaper för att upptäcka om
en elev är inne i eller befinner sig i riskzonen för ett missbruk. Vi
tycker vidare att det är viktigt att det följs upp att varje skola har ett
ANT-ombud.När det gäller information om missbruket och dess effekter kan det finnas
skäl att i större utsträckning än idag ta hjälp av
frivilligorganisationerna och de resurser dessa besitter. Rent allmänt
måste det ses som en skyldighet att utnyttja och ta in den kompetens som
finns och här har rektor det övergripande ansvaret.Utbildning
Vi ser mycket positivt på kommissionens förslag om inrättande av en
grundutbildning i förebyggande arbete samt en specialistutbildning i
missbrukarvård. Vi anser också att den kliniska behandlingsforskningen bör
få större resurser liksom att man bygger upp en kunskapsbas inom det
sociala fältet. Även inom lärarutbildningen bör undervisning om droger och
förebyggande arbete utökas.Skolan måste, med anledning av den dubbla roll i form av både social och
pedagogisk institution skolan har idag, kunna ta ett övergripande ansvar
för sådana frågor som skulle kunna kallas ‘livskunskapsfrågor’. Här krävs
alltså en förändring av läroplanen.Tvångsvisa drogtester på barn
Det råder stor tveksamhet när det gäller att tillämpa tvångsvisa
drogbesiktningar på barn under 15 år.Skälet till att kommissionen inte anser att tvångsvisa drogtester skall
tillåtas på barn under 15 år är att kommissionen ‘i sina överväganden ändå
funnit att de eventuella vinster en sådan utvidgad möjlighet skulle kunna
leda till inte kan anses stå i rimlig proportion till det ingrepp som ett
tvångsvis drogtest utgör för barnet.’ Man menar vidare att ‘det enda
alternativ för en utvidgning av drogtester till att omfatta även barn
under 15 år skulle vara att utvidga möjligheterna till kroppsbesiktning
inom ramen för en brottsutredning.’Vi anser dock att det bör utredas om det kan finnas anledning med
utgångspunkten att ju tidigare ett missbruk upptäcks desto bättre, ändra
lagstiftningen så att exempelvis en ytlig kroppsbesiktning skulle kunna
göras och urinprov tas på barn under 15 års ålder vid skälig misstanke om
narkotikamissbruk, och om isåfall en sådan besiktning skulle kunna ske
även utanför ramen för en brottsutredning exempelvis efter beslut av
läkare, då det gäller minderåriga och icke straffmyndiga personer.Möjligen måste här isåfall även tystnadsplikten inom sjukvården när det
gäller upptäckt av narkotikamissbruk hos minderåriga ses över.Dock vill vi betona att vi inte föreslår någon lagändring i denna fråga
utan att vårt förslag handlar om en utredning om huruvida förändring av
lagstiftningen med barnets bästa för ögonen är befogad.Upptäckt av missbruk i åldersgruppen 18 till 25 år
Eftersom narkotikamissbruket är mest utbrett i åldersgruppen 18 till 25
år, anser vi i likhet med kommissonen att det är viktigt att de som främst
har med denna åldersgrupp att göra, t ex krögare, utbildas i att upptäcka
missbruk samt åläggs att rapportera misstänkt bruk av narkotika. Det kan
även vara viktigt att t ex yngre poliser får särskild utbildning i och som
särskild uppgift att nå denna grupp.Budskap och reklam
Vi tycker i likhet med kommissionen att det är angeläget att se över
informationen om cannabis. Vi anser även att reklamen för cannabis i olika
tappning och förekomsten av cannabislövet som symbol för en samlad
internationell rörelse med syftet att legalisera cannabis måste ses över.När det gäller drogförhärligande budskap, anser vi att lagstiftningen på
det området måste ligga i paritet med övrig lagstiftning på
narkotikaområdet. Detta innebär att om innehav av narkotika för eget bruk
inte är tillåtet, så skall lagstiftningen inte vara sådan att det kan ses
mellan fingrarna när det gäller reklam på t ex Internet som förtäckt eller
öppet innebär reklam för ett sådant bruk.Drogtester i arbetslivet
Vi anser att det borde vara en självklarhet att stickprov kontinuerligt
gjordes inom yrken där narkotikapåverkan kan avgöra liv eller död,
samtidigt som vi menar att det borde ligga i hela yrkesgruppens intresse
att så görs och att det därför först och främst är en fråga som bör
regleras mellan arbetsmarknadens parter.Missbrukarvård
Av betänkandet framgår att under 90-talet institutionsvården i stort sett
har ersatts av öppenvård, vilket har medfört att öppenvården fått ta emot
tyngre och tyngre klienter. Samtidigt har öppenvårdens kringresurser
minskat, vilket har medfört sämre möjligheter för avgiftning, psykiatrisk
vård och placeringar på behandlingshem. Dokumentationen om narkomanvården
är dessutom bristfällig och uppfyller i vissa fall inte socialtjänstlagens
krav.Med tanke på att den narkotikarelaterade dödligheten mer än fördubblats
under perioden samt att antalet narkotikamissbrukare ökat kraftigt, anser
vi att en prioritering, förutom av förebyggande insatser samt prevention
vad gäller personer som befinner sig i ett begynnande missbruk, måste
göras på att förbättra de tyngre missbrukarnas situation.Det faktum att en stor andel av de hemlösa både är missbrukare (70 %) och
psykiskt sjuka (35 %) visar att de allra tyngsta missbrukarna inte får ett
tillräckligt stöd. Det faktum att det varit svårare än tidigare att få in
data om hur utbrett det tunga missbruket är, tyder också på att
socialtjänsten har sämre kunskap om missbrukarna än tidigare.Det faktum att antalet narkotikarelaterade vårdtillfällen fördubblats
mellan 1987 och 1998 och att motsvarande ökning skett för
narkotikamissbrukare inom psykiatrin samtidigt som nyrekryteringen till
tungt injektionsmissbruk är begränsat är ytterligare tecken på att de
tyngsta missbrukarna i mindre utsträckning än tidigare får långsiktiga
vårdinsatser. Även tvångsvård tillämpas i mindre utsträckning än tidigare
och i ett senare skede samtidigt som narkotikamissbrukarna i allmänhet har
svårare missbruksproblem än tidigare och en större andel psykiska besvär.Skillnaderna mellan kommuner och kommundelar avseende att erbjuda
långsiktiga behandlingsinsatser för missbrukare är avsevärda. Vi menar att
socialtjänsterna bör ha en eller flera personer som är specialutbildade på
området beroende och missbruksfrågor.Vi menar vidare att vid behandling av beroende och av missbrukare eller
planering av sådan WHO:s kriterier för missbruk respektive beroende bör
ligga till grund, så att rätt diagnos ställs när det gäller alla former av
beroende. Det är med andra ord viktigt med riktlinjer och diagnostisering,
så att man talar om samma sak.Att missbrukare nekas vård är oacceptabelt och här gäller det även att
utnyttja de vård- och behandlingsalternativ som finns. I den mån
flaskhalsar som exempelvis brist på avgiftningsplatser förhindrar effektiv
vård, måste dessa flaskhalsar givetvis först åtgärdas. Att tänka
långsiktigt är avgörande för ett gott resultat, dvs insatserna måste
inbegripa alla faser i vårdkedjan alltifrån uppsökande verksamhet till
eftervård och uppföljning.I betänkandet påpekas att socialtjänstlagens bestämmelser är tydliga när
det gäller socialtjänstens ansvar för att söka upp och erbjuda missbrukare
vård och behandling. För att socialtjänsten här skall kunna fullgöra sina
åligganden krävs att någon instans i kommunen avsätter tillräckliga
resurser för att sammanställa och analysera den information som kommer in
beträffande behov och måluppfyllelse. Genom detta kan man på ett bättre
sätt ta ställning till i vilken utsträckning insatserna för missbrukare
skall prioriteras.Kommissionen menar dock att det bästa uppsökande verktyget är att driva en
verksamhet av sådan kvalitet att missbrukarna faktiskt söker sig dit för
att få hjälp. Samtidigt pekar man på att möjligheterna till denna form av
stöd i många fall snarare minskat än ökat under senare år. Man pekar
också på problemet att socialtjänsten ställer höga krav på att den som
söker bistånd skall beställa tid för utredning och sedan måste vänta en
tid innan utredningen kan påbörjas, vilket gör att missbrukaren under
tiden fram till utredningen kan tappa motivationen liksom viljan att gå
vidare.Vi samtycker i stort till kommissionens bedömningar i denna fråga och
anser att det är viktigt att handläggningen av ärenden inom socialtjänsten
går snabbare. Av den anledningen bör socialtjänsten inte belastas med
ärenden och onödiga utredningar av enbart ekonomisk karaktär.Vi delar vidare kommissionens bedömning att det för många människor kan
vara ett för stort steg att söka upp en socialsekreterare, varför
alternativa rådgivningsformer behövs.Vi föreslår även i likhet med Alternativkommissionen att vad gäller t ex
LVM kommunerna står för de kostnader som motsvarar öppenvård medan staten
tar ansvar för de överskjutande kostnaderna.Detta skulle få till följd att möjligheten till adekvat behandling och bra
rehabilitering inte är avhängig kommunens ekonomi.Vi vill här också påminna att kommunen är skyldig att tillämpa LVM.
Möjligen behöver denna lagstiftning dock ses över för att bli ett bra
alternativ.Underhållsbehandling med metadon
Kommissionen skriver på sid 171 – 172 att insatserna för missbrukare skall
vara av god kvalitet samt att insatserna mot missbruk skall vara uthålliga
och långsiktiga, vilket innebär en god uppföljning och en beredskap mot
återkommande insatser. Detta menar man bl a ställer krav på långsiktigt
stöd och uppföljning efter genomförd behandling, beredskap vid återfall
samt krav på uppföljning och utvärdering på lång sikt och över långa
tidsperioder.Man menar också att kunskap skall finnas om de olika vårdenheternas
målsättning, arbetsmetoder, organisation och om möjligt dokumenterade
resultat.När det gäller underhållsbehandling med metadon samt andra underhålls- och
blockeringsmediciner delar vi i stort sett kommissionens syn. Vi kan
konstatera att behandlingen ger möjlighet för den enskilde att komma ifrån
sitt heroinmissbruk och de övriga problem som är förknippade med detta.Samtidigt kan vi se de svårigheter och kostnader som är förknippade med
att upprätthålla den kontroll som krävs för ett sådant program. Vi kan
också se att metadonunderhållsbehandling inte är lämplig för alla
heroinmissbrukare.Bland svårigheterna som är förknippade med metadonbehandling är bl a
svårigheten att ta sig ur denna behandling. Oftast är därför
metadonbehandling att se som livslång. Det kan dock eventuellt även finnas
fog föra att betrakta metadon som medicin mot eventuella skador som
tidigare missbruk givit.Andra problem och risker är den kontroll av sidomissbruk som måste ske,
risken för läckage till den illegala marknaden och vad som händer med dem
som stängs av eller hoppar av från programmet. Vi vet att dödligheten i
denna grupp är stor.Vi anser dock att svensk metadonbehandling uppfyller de krav som ställs på
kunskap och beprövad erfarenhet samt på dokumentation, uppföljning och
utvärdering. Vi ser det också som viktigt att metadonprogrammen står i
kontinuerlig kontakt med forskningen på opiatområdet.Jämfört med många andra behandlingsformer uppfyller den svenska
metadonunderhållsbehandlingen också kraven på långsiktighet. Vi kan också
konstatera jämförelsevis goda resultat när det gäller att få
heroinmissbrukare att avbryta sitt heroinmissbruk och att leva ett i det
stora hela normalt liv. Vi kan också konstatera att få alternativ finns
samtidigt som dödligheten bland heroinmissbrukare är hög.Vi vill dock understryka att i den mån beslut fattas om
metadonunderhållsbehandling, kraven som måste ställas på att administrera
dessa program på ett bra sätt resurs- och kunskapsmässigt inte får
underskattas.Att besluta om metadonunderhållsbehandling är att se som ett långsiktigt
ansvarstagande, vilket även måste inbegripa dem som hoppar av eller stängs
av från programmet. Metadonbehandling eller behandling med andra
blockeringsmediciner får med andra ord aldrig ses som ett
lågprisalternativ jämfört med andra behandlingsformer, utan måste ses som
en del i en helhet av sociala och andra behandlingsinsatser.Vi vill därmed understryka vikten av att vid beslutsfattande om metadon-
eller annan behandling tillräckling kunskap måste finnas om de olika
vårdenheternas målsättning, arbetsmetoder, organisation och resultat samt
om den svenska lagstiftningen på området.Vi vill också påminna om att internationell erfarenhet visar att stora
metadonporjekt visserligen kan minska kostnaderna men att de negativa
effekterna av behandlingen då rasar i höjden.Därför stödjer vi kommissionens formulering av metadonprogrammen som
begränsade program med stöd av metadon.Sprututbytesprogram
I narkotikakommissionens betänkande står det att man i Malmö/Lund-området,
där sprututbytesverksamhet pågått sedan 1986, varken har kunnat belägga
några positiva effekter när det gäller smittspridning eller negativa
effekter i form av ökat narkotikamissbruk. Den kommande utvärdering av
verksamheten som man hänvisar till i betänkandet är nu publicerad.Socialstyrelsens rapport från den 19 januari 2001 med anledning av
socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU10 påminner om bakgrunden till
sprututbytesprogrammen, nämligen den rekommendation från WHO 1986 till
medlemsländerna om att inför en förväntad HIV-epidemi bland
injektionsmissbrukare etablera verksamheter för sprututbyte.Sammantaget delar vi Socialstyrelsens syn på sprututbytesprogrammet som
ett första steg i en humanitär insats som ett komplement till behandlings-
eller rehabiliteringsperspektivet. Socialstyrelsen finner heller inga
belägg för att verksamheten skulle kunna innebära skada för enskild. Man
menar dock att om t ex dokumentationen om patienterna kan förbättras och
utvecklas, ges ökade möjligheter att utveckla verksamheten i sin helhet
och bevaka patientperspektivet.Med anledning av ovanstående anser vi att det enda alternativet till en
fortsatt försöksverksamhet i Lund och Malmö är att sprututbyte blir del av
en reguljär verksamhet där varje enskilt fall får bedömas utifrån
vetenskap och beprövad erfarenhet.Vi delar Narkotikakommissionens uppfattning att inte ta avstånd från all
sprututbytesverksamhet, då vi anser att det finns situationer då det kan
finnas skäl att använda denna metod.Vi anser dock i enlighet med vad Socialstyrelsen föreslår att
överlämnandet av sprutor aldrig får bli en långsiktig lösning för den
enskilde utan att överlämnandet av sprutor måste förenas med en skyldighet
att så långt möjligt motivera patienten till vård och behandling och
eventuellt villkoras med att hålla kontakt med socialtjänsten.Samhällets kostnader för det tunga narkotikamissbruket
Det är bra att kommissionen har försökt ge ett underlag för en diskussion
om de ekonomiska konsekvenserna av det tunga narkotikamissbruket.De kostnader kommissionen använt sig av är vårdkostnader, kostnader för
socialbidrag, sjukvård, sjukpenning, pension samt kostnader för narkotika.
I kostnaderna har av allt att döma dock inte kostnader som gäller anhöriga
eller andra på olika sätt drabbade tagits med.Vi tror att kostnaderna för det tunga missbruket blir högre än de 21
miljoner kronor per år som kommissionen har framräknat, om även dessa
kostnader tas med.Kommissionen påpekar också att det för en resultatenhet kan vara
tilltalande att minska kostnaderna i den egna budgeten genom att avvisa en
föreslagen insats eller hävda att någon annan skall ta ansvar för denna,
vilket då inte sällan leder till att samhällets totala kostnader ökar.Som exempel tar man att det för bl a kommunerna är dyrare med en
LVM-placering än om missbrukarna istället hamnar i fängelse, vilket
istället ökar kostnaderna för kriminalvården och i längden för samhället.
Vi ser detta förhållande som ännu ett skäl till att motivations- och
behandlingsinsatserna inom kriminalvården ökar samt till hur staten och
kommunerna eventuellt måste ta ett delat ansvar för kostnaderna för att
erbjuda adekvat vård.Vi kan konstatera att här en svårighet uppenbaras när det gäller ett
långsiktigt ansvarstagande och tänkande när det gäller vård av missbrukare
och samtidigt en pedagogisk uppgift att finna en nödvändig lösning.Kriminalvård
Vi delar kommissionens bedömning att kriminalvården i större utsträckning
än idag bör utnyttja såväl häktes- och anstaltstid som tiden i frivård för
att motivera missbrukare till behandling samt att det är angeläget att
kriminalvården ges resurser att inte bara upprätthålla och förbättra utan
även intensifiera sina insatser mot narkotikamissbruket.Vi stödjer även kommissionens förslag att kriminalvårdspersonal och andra
som utför arbete eller uppdrag inom häkte eller anstalt skall kunna
kroppsvisiteras vid inpasseringen, något som inte är möjligt idag liksom
kommissionens syn på möjligheten att använda narkotikhundar i anstalt.I England använder man narkotikahundar vid entréerna till anstalterna;
något som har visat sig fungera bra. Eftersom dessa ofta har en lugnande
inverkan, kan det finnas goda skäl att även ha dem i anstalterna.Narkotikahundar är dyra i inköp men billiga i drift. Sammantaget anser vi
att det kan finnas skäl att anslå pengar till utbildning och inköp av
narkotikahundar, samt att det borde vara möjligt att använda
narkotikahundar regelbundet även i anstalterna, inte minst när det gäller
de intagnas rätt till en narkotikafri miljö.När det gäller möjligheten för polisen att medverka vid visitation av de
intagnas bostadsrum, något som i vissa fall har bedömts förutsätta beslut
om husrannsakan, medan det inte tycks ha förelegat några problem vid
användande av tullens hundar och hundförare, anser vi att det kan finnas
skäl att se över dessa regler.I USA utbildar på vissa anstalter de intagna bl a hjälphundar för
handikappade m fl samt tränar lydnad för omplacering av hundar. Programmet
är enligt utvärdering av anstaltsansvarig bland det bästa i
rehabiliteringsväg.Vi stödjer vidare Narkotikakommissionens förslag om att vägran att lämna
urinprov skall jämställas med följderna av ett positivt urinprov .Beträffande övriga föreslagna lagändringar, stödjer vi kommissionens
förslag att bevakade besök får ersättas av besök som sker under sådana
förhållanden att den intagne och den besökande inte ska kunna överlämna
föremål till varandra, förslag gällande kroppsivisitering av besökande
samt anstaltspersonal liksom de föreslagna ändringarna.Generellt vill vi dock lyfta fram barnens förhållande till intagna på
anstalt och att barnperspektivet måste finnas med i de beslut som tas även
inom och gällande kriminalvården, i enlighet med FN-lagstiftningen på
området att barnens bästa måste komma i första rummet vid allt
beslutsfattande.Insatser mot utbudet
Narkotikakommissionen konstaterar att i princip all narkotika som finns på
den svenska marknaden är insmugglad och man hänvisar till den förklaring
till det ökade inflödet som Rikskriminalpolisen lämnat i sin årsrapport
för år 1999, nämligen att narkotikabrottsligheten i allt större
utsträckning ser Europa som en gemensam marknad samt att drogmarknaderna i
Öst- och Centraleuropa har ökat. Dock anser vi att det är viktigt att det
finns en beredskap mot en ökad omfattning av den inhemska produktionen
samt att omfattningen av denna inte får underskattas.Vi delar slutsatsen att enbart ökade kontrollinsatser inte är
tillräckliga, samt att för att Sverige inte skall framstå som en attraktiv
marknad, det är viktigt att efterfrågan minskar liksom det är viktigt att
förhindra att det uppstår särskilda kända marknadsplatser för narkotika.Kommissionen anser att det finns anledning att överväga om vissa läkemedel
som inte är narkotikaklassade borde underkastas en strängare kontroll än
vad som gäller idag, samt att ett särskilt rapporteringsförfarande för
stölder av narkotiska läkemedel bör utformas.Vi tror att det kan finnas anledning att både kontrollera förskrivningen
av mediciner som lagligt i stora mängder förskrivs av läkare och samtidigt
finns på den illegala marknaden men även att se över läkemedelsindustrin
som helhet.Vi delar därför narkotikakommissionens mening att möjligheterna att utöva
en effektiv tillsyn över läkares förskrivning är av central betydelse för
att minimera möjligheten för läkare att t ex mot betalning skriva ut
läkemedel till narkomaner och andra, liksom vi stödjer kommissionens
förslag att apotekens receptregister får användas i högre utsträckning än
idag.Vi stödjer även förslaget att receptföreskrifterna ändras så att receptet
inte får expedieras utan angivande av förskrivarkod liksom en registrering
av de uttag av narkotikaklassade läkemedel som görs, dock utan att
registrering av enskilda individers inköp av narkotiska läkemedel behöver
göras.Dock anser vi att det alternativ till registrering av enskilda som
kommissionen föreslår, nämligen ett möjliggörande för apoteksperonal att
kontakta förskrivande sjukvårdspersonal om den samlade förskrivningen till
en enskild person inte står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet, på ett annat sätt kan vara ändamålsenligt utan att på samma
sätt inkräkta på den personliga integriteten.När det gäller den illegala narkotikahandeln, så stödjer vi förslagen till
skärpningar vad gäller ringa narkotikabrott avseende cannabisharts och kat
samt utvidgad möjlighet till förverkande.Vi stödjer vidare kommissionens förslag om inspektion av samtliga
polismyndigheter i syfte att se hur arbetet mot narkotikabrottsligheten är
organiserat och dimensionerat samt hur avskaffandet av specialiserade
narkotikarotlar har påverkat kvaliteten i spanings- och utredningsarbetet
samt förslaget om en översyn av om man idag har tillgång till de metoder
som är nödvändiga för en effektiv bekämpning av den grova
narkotikabrottsligheten.Vi anser i likhet med kommissionen att det bör vara möjligt att förverka
cannabisfrön såväl enligt narkotikastrafflagens bestämmelse om förverkande
då ett narkotikabrott begåtts som enligt brottsbalken i de fall fröna
påträffas utan samband med narkotikabrott. Likaså delar vi uppfattningen
att cannabisfrön som säljs, köps eller innehas i syfte att användas för
framställning av narkotika bör ses som förberedelse till narkotikabrott.
Vi ser för övrigt en utökad debatt befogad vad gäller handeln med
cannabisfrön, dels p g a den pågående förädlingen av frön, dels det ökade
antalet hemodlingar.När det gäller odling av hampa, anser vi att den svenska lagstiftningen p
g a folkhälsoaspekten skall kvarstå oförändrad. Vi anser även att den
dispens som givits och för den eventualitet att ytterligare dispens
kommer att ges, dessa dispenser måste kontrolleras mycket noggrant, så att
villkoren följs vad gäller t ex avtal med tillverkare.Rutinerna för kontroll av industrihampa hos SKL måste också skärpas upp
när det gäller analysmetoderna beträffande hampa för industriellt bruk.Vi menar dock att odling av hampa inte enbart är en jordbruksfråga, utan
att cannabisodling alltid måste betraktas som en narkotikafråga och därför
vara en nationell fråga.Internationellt samarbete
Narkotikakommissionen skriver att allt svenskt agerande idag utgår från
den restriktiva narkotikapolitik som kommer till uttryck i FN:s
narkotikakonventioner och som också är basen för den svenska
narkotikapolitiken, att Sverige genom sin konsekventa hållning har blivit
en symbol för denna restriktiva politik samt att stor tyngd läggs vid
svenska synpunkter.Man skriver att det också förekommer många missförstånd om vår hållning
till skadereducerande insatser (harm reduction) och att svenska
företrädare i möjligaste mån försöker avstyra diskussioner som rör detta
ämne.Man skriver vidare att intresset för skadereducerande insatser är så
massivt i många länder att det är orealistiskt att tänka sig att Sverige
ensamt skulle kunna få bort denna fråga från den internationella
dagordningen och att Sverige därför istället bör delta i seminarier och
liknande för att tillsammans med andra länder utvärdera förutsättningarna
för sådana verksamheter.Man menar att det i dessa sammanhang då skulle bli möjligt att tydligare
markera de svenska omfattande erfarenheterna av vård, behandling och
omvårdnad för missbrukare där skadereducerande insatser ingår som en
viktig del, vilket torde vara ett sätt att motverka att
legaliseringsförespråkarna får ensamrätten till denna fråga. Vi delar
denna bedömning.När det gäller prioriterade områden inom det internationella arbetet, är
det först och främst samarbete med syfte att effektivisera kontrollen av
den illegala narkotikahandeln som bör prioriteras.Man påpekar att Europa alltmer utvecklats till en stor och dominerande
producent av syntetisk narkotika; en utveckling som måste hejdas. Dessutom
pågår i EU:s kandidatländer en omfattande illegal narkotikaproduktion av
syntetiska droger och omfattande illegal försäljning av narkotikaklassade
läkemedel. Vi delar bedömningen att samtidigt som det behövs ett samarbete
mellan Sverige och dessa länder, behövs det även väl fungerande
internationella organ för narkotikakontroll både inom och utanför EU.Vad gäller förebyggande arbete, så delar vi kommissionens inställning att
det är viktigt att begränsa inflytandet av marknadsföringen av både droger
och drogpositiva idéer som sprids över världen och att det därför är svårt
att se det förebyggande arbetet enbart ur ett nationellt perspektiv. Vi
stödjer dock narkotikakommissionen bedömning att det är angeläget att EU:s
hälsopolitik förblir ett nationellt ansvar, även om det givetvis är
viktigt med internationellt samarbete även inom detta område.I stort sett delar vi kommissionens förslag att intensifiera arbetet med
att tillsammans med andra länder utveckla strategier för att minska
narkotikaproblemen, liksom kommissionens förslag på prioriterade områden
för svenska insatser, så som kontroll av den illegala narkotikan likom
inom EU illegal europeisk produktion av narkotika, förebyggande insatser
samt narkotikaproblemen i kandidatländerna. Vi anser det dock även vara
viktigt med insatser mot läckaget från läkemedelsindustrin.Vi tror att Sverige har en viktig roll att fylla i det internationella
samarbetet och delar synen att det är angeläget att svenska experters
medverkan i internationella projekt ökar samt att Sverige bör verka för
att respekten för FN:s narkotikakonventioner upprätthålls.Det är även önskvärt med en hög grad av deltagande från
frivilligorganisationer när det gäller internationella kontakter för att
öka kunskapsutbytet beträffande förebyggande arbete och behandling och
möjligen måste bryggor för kunskapsutbyte här byggas.Dock anser vi att sambandet mellan den internationella vapen- och
narkotikahandeln bör utredas närmare samt i högre utsträckning beaktas vid
bistånd, ett samband som tyvärr ej berörs i betänkandet. Vi bör även fråga
oss i vilken utsträckning vår egen vapenexeport gynnar narkotikahandeln.Eftersom det odlas ungefär dubbelt så mycket opium i världen i förhållande
till det tak FN satt för framställningen av opium/morfin, så innebär detta
att hälften av allt det opium som odlas blir illegalt heroin.Ett viktigt sätt att minska det tunga missbruket borde därför vara att FN
tillsammans med regionala och statliga organ samarbetar för att
narkotikaodlingarna skall minska i storlek och antal – detta gäller även t
ex kokain- och cannabisodlingar. En sträng övervakning krävs också liksom
möjligheter för odlare att gå över till andra grödor.En möjlighet kunde vara inrättandet av övergångsfonder, varifrån odlarna
kunde få bidrag till detta. Därför är det bra att kommissionen skriver att
narkotikaaspekten skall beaktas i allt bistånd.Utveckling och forskning
Narkotikakommissionen poängterar att man anser det nödvändigt att
insatserna mot narkotikamissbruk i ökad utsträckning grundar sig på
kunskap och dokumenterad erfarenhet. Vi delar den åsikten.Förutom samordning av forskningsresultat, utbildningssatsningar inom
missbrukarvård och förbyggande arbete betonar kommissionen vikten av
dokumentation och utvärdering av både de förebyggande insatserna, vård och
behandling och av metodutveckling vad gäller att exempelvis inom det
förebyggande arbetet identifiera och nå olika målgrupper. Man betonar även
forskning om utveckling av metoder att kartlägga missbrukarnas behov av
stöd.Man påpekar också att varje insats måste bedömas och utvecklas med hänsyn
till komplexiteten i det sociala arbetets natur och att det varken inom
vården eller det förebyggande arbetet finns någon enskild metod som skulle
kunna tillämpas generellt.Detta är en viktig poängtering, som gör att varje åtagande också måste
innefatta en beredskap mot och ett ansvarstagande gentemot dem som inte
klarar av behandlingformen eller åtgärden.Detta understryker ytterligare vikten av ett långsiktigt tänkande och
vikten av att se till hela människan och dennes exempelvis sociala och
medicinska situation i övrigt när en behandlingsinsats planeras.Det är också mycket bra att kommissionen påpekar att stödet till och
samverkan med anhöriga bör utvecklas.När det gäller forskning om förebyggande frågor, så ser vi metoder för hur
ungas erfarenheter och uppfattningar kan konkretiseras i det förebyggande
arbetet som något som i sin tur eventuellt skulle kunna förebygga
kostsamma och ineffektiva skrivbordsprodukter.Förebyggande arbete i och genom skolan borde dock också vara ett
prioriterat forskningsområde, liksom en utvärdering av fritidsgårdarnas
verksamhet när det gäller drogprevention.Att öka kunskapen om hur flickor respektive pojkars missbruk ser ut och
vägarna in i detta, är också ett mycket viktigt område, liksom om ungas
läkemedelskonsumtion.När det gäller forskning om sambandet mellan förändringar i
samhällsservice och missbruksutveckling, så är det även viktigt att i
begreppet samhällsservice inbegripa möjligheten att erbjuda unga människor
en meningsfull fritid, där de får möjlighet att känna sig behövda och
uppskattade men även får möjlighet att mot betalning utföra olika slags
meningsfulla arbeten. I samhällsservice borde även innefattas den
möjlighet kommunen kan erbjuda unga människor att någon gång under
sommaren komma ifrån förorterna.Ett prioriterat område borde även vara missbrukares möjlighet att efter
anstaltsvård återanpassas i samhället.Ledning och övergripande ansvar
Vi har kunnat konstatera att det saknas ordentlig ledning och ett
övergripande ansvar vad gäller den svenska politiken på narkotikaområdet
samt att frågan inte varit prioriterad under 1990-talet. Vi anser att det
är angeläget med upprättande av en tydlig struktur och en målmedvetenhet i
det narkotikapolitiska arbetet. Vi tror även att Sverige i denna fråga har
mycket att bidra med i det internationella arbetet och att tanken på en
minister som har det yttersta ansvaret för en konsekvent politik när det
gäller narkotikafrågor kan vara riktig.Övrigt
Kommissionen påpekar att man i betänkandet inte närmare behandlar
tvångsvård för barn och ungdomar. Samtidigt konstaterar man att få
metoder finns för tidig upptäckt.Vi konstaterar även att resurser saknas för effektivt arbete i
ungdomsmiljöer samtidigt som missbruket är störst i åldern 18 – 25 år och
att denna grupp är svår att nå.För att vända missbrukstrenden är det dock viktigt att det görs en
ordentlig satsning på dels förebyggande arbete för ungdomar och särskilt
ungdomar i riskzonen samt på att upptäcka ett begynnande missbruk hos unga.Förslag till satsningar som vi stödjer beträffande förebyggande arbete och
förstärkta satsningar på barn och unga är förslaget om en
hjälptelefonlinje, en förstärkning av ungdomsmottagningarna med personal
med särskild kompetens beträffande ungdomar och droger, samt kommunal
rådgivningsverksamhet för ungdomar och föräldrar.Slutligen stödjer vi kommissionens övriga förslag till lagändringar.
Elisabeth Holmstrand Gustafsson
Magnus Hägg
Peter Lundvall
Lars Torstensson
Anders ÅkessonMedlemmar i Miljöpartiet de Grönas narkotikapolitiska nätverk
>Vi får jättemånga frågor, vi försöker besvara dem så fort som möjligt –
oftast får du svar inom 1 dag. Men ibland är det flera tusen frågor att
besvara. Det finns också andra sätt att få svar om du har vanliga frågor,
t.ex. om vilken politik vi har på olika områden. Det underlättar om du
besöker http://www.mp.se. Där finns det mesta av vårt material i olika frågor. Du
kan också ringa till oss på: 020-94 20 00. HHälsningar från Patri k och Lari
Miljöpartiet de Gröna
KristdemokraternaHej Niklas!
Sverige är uppslutningen bred kring målet att skapa ett narkotikafritt
Sverige. Vissa länder har under senare år prövat att avkriminalisera
innehav för eget bruk, att medge allmän läkarförskrivning till
missbrukaren och/eller tillåta en öppen försäljning. Liknande förslag har
framfört i Sverige, vilket kristdemokraterna starkt motsätter sig.
Kristdemokratena anser att ingen kraft får sparas i arbetet för ett
narkotikafritt samhälle.Det råder en mycket oroande utveckling vad gäller ungdomars drogbruk.
Attitydundersökningar i skolorna visar på en alltmer tillåtande
inställning till narkotika bland svenska ungdomar. Kristdemokraterna anser
att skolan är den mycket viktig arena för det förebyggande arbetet – vi
avsätter därför mer pengar än regeringen på ANT-undervisning.Narkotikabekämpningen måste bedrivas lokalt, nationellt och
internationellt. Det behövs mer resurser till tull och polis samt bättre
samarbete över nationsgränserna.Socialminster Lars Engqvist kommer inom kort presentera en proposition som
ska vara en nationell handlingsplan mot narkotika. Regeringens ambition är
ett narkotikafritt Sverige inom tio år, vilket får anses som ett mycket
högt ställt, närmast orealistiskt mål – åtminstone om man läser förslagen
i den utredning som ligger till grund för propostionen.Kampen mot narkotika innefattar ett flertal olika åtgärder.
Kristdemokratena vill särskilt framhålla betydelsen av en fungerande
missbruksvård och effektivare lagstiftning för tull, polis och
kriminalvårdsmyndigheter.Att låta skattepengarna gå till missbruksvård tycker vi i högsta grad är
väl använda pengar. Missbruksvård handlar om vård av en av samhällets
svagaste och mest utsatta grupper – där gör skattemedel nytta.Frågan om att tillåta odling av industrihampa i andra sammanhang än i
statligt kontrollerad forskning har väckts i riksdagsmotioner men ännu
inte behandlats av riksdagen.
Kristdemokraterna har inte i något sammanhang drivit frågan om ändrade
bestämmelser. Hur Kristdemokraterna kommer ställa sig i den framtida
riksdagsbehandlingen kan jag i dagsläget inte uttala mig om, eftersom
frågan inte har varit föremål för diskussion inom riksdagsgruppen eller
partiet i övrigt.Med varm hälsning
Birgitta Olofson
08-723 25 02
fax 08-723 35 10
073-99 26 414
Centern har inte svarat- 8 Replies
same shit different words
för att få centerns svar på ovanställda frågor är det bara att klippa och klistra bland de övrigas svar…så att du till slut får fram ett svarsprotokoll som är så intetsägande som möjligt!
A man shall live to see….
Jag blir så deprimerad att jag nu försöker påverka riksdagspartierna metafysiskt med mitt digeridoo spelande.
mamomyn: that`s the way of the walk.. /peace
“* Hur ser ni på industrihampa?
Vi är emot alla former av legalisering av narkotika.”Kompetensen florerar hos våra “folkvalda”.
Skulle lika gärna kunna stått: “Hur ser ni på gips? -Vitt pulver betyder knark och det kan vi aldrig tillåta”
“…det är så lätt att gömma cannabisodling i en odling av
industrihampa““* Hur ser ni på industrihampa?
Vi är emot alla former av legalisering av narkotika.”.. all denna okunskap, och de ska leda Sverige, tror jag flyttar till Nederländerna snart 😉
Budskap och reklam
Vi tycker i likhet med kommissionen att det är angeläget att se över
informationen om cannabis. Vi anser även att reklamen för cannabis i olika tappning och förekomsten av cannabislövet som symbol för en samlad internationell rörelse med syftet att legalisera cannabis måste ses över.När det gäller drogförhärligande budskap, anser vi att lagstiftningen på
det området måste ligga i paritet med övrig lagstiftning på
narkotikaområdet. Detta innebär att om innehav av narkotika för eget bruk inte är tillåtet, så skall lagstiftningen inte vara sådan att det kan ses
mellan fingrarna när det gäller reklam på t ex Internet som förtäckt eller
öppet innebär reklam för ett sådant bruk.Och i det narkotikafria samhällets namn vill man nu våldta grundlagen.
Var det MP som framförde ovanstående idioti?Man e politiskt lost igen. Det lutade åt att MP skulle få min röst då de trots allt står för mycket jag kan hålla med om. Och utan miljö så är allt vad ekonomi bara att skita i. MEN det känns så förbaskat tråkigt att alla partier saknar objektiv kompetens och de reagerar och regerar utifrån känslor.
Den dagen de förbjuder “knarksymboler” så sticker jag ifrån det här landet.
Log in to reply.
