Liten man gör så gott han kan – Papai tar strid!!!
Så här löd mitt anförande:
Quote:Den senaste gången jag brukade cannabis frivilligt innan gripandet den aktuella dagen, var lagligt på Coffeshop i Amsterdam. Väl hemkommen till Sverige bestämde jag mig för att helt låta bli denna vana, med hänsyn till rikets lagstiftning, men jag kom ändå att då och då vistats i lokaler där cannabisprodukter brukades. Eftersom detta inträffade även under den aktuella dagen, så torde provresultaten spegla en ofrivillig inhalation av cannabisrök eller vara ett resultat av det lagliga intaget i Nederländerna, snarare än att bevisa att jag framfört mitt fordon berusad. Då de själva uppenbarligen skulle riskera att stöta sig med lagen, så kan tyvärr ingen komma till min undsättning och vittna om att jag vistats i deras närhet då de rökt cannabis. Men samtidigt kan jag inte förstå varför rätten skulle ha anledning att betvivla min utsaga.A uppger i sitt PM från xxxx-xx-xx, s. 5 i Förundersökningen [FU], att jag uppförde mig aggressivt, högljutt och pratade forcerat, och detta tolkar jag som att poliserna misstänker att jag var påverkad av något förbjudet centalstimulerande preparat den aktuella kvällen. Eftersom cannabis inte anses ge sådana effekter som A redovisar, så är det lätt att antaga att de i stället tänkte sig att jag brukat ett preparat som anses ge sådana effekter, t.ex. amfetamin eller kokain. Även i protokollet på s. 6 i FU, så verkar det som om jag skulle ha brukat någon centralstimulant. Det hävdas där att jag har svårt att stå still, men inte kan det väl vara förbjudet att bli nervös när man konfronteras med polisen? Enligt Rikspolisstyrelsens rapport med titeln “Drogtecken och symptom (1995:7)” så blir man av centralstimulerande droger rastlös, hyperaktiv, pratsam och oförmögen att stå still (s. 26 & 29) Av cannabis tycks man snarare bli lugn, och får, som det står i rapporten, “långsamma reflexer” (s. 24). Då jag enligt rapporten med analysbesked, som återfinns på s. 8 i FU, inte brukat något centralstimulerande preparat, så kan det inte tas för givet att den drogpåverkan poliserna tycker sig notera är en verklig drogpåverkan. De redovisade symptomen och den misstänkta drogpåverkan tycks alltså inte ha någon reell grund i det THC som återfinns i mitt blodomlopp. Det enda som stämmer överens med effekter man kan få av cannabis är uppgiften, från protokollet på sidan 6 i FU, där det hävdas att jag vid gripandet hade “rödsprängda ögon”. En sådan svag grund kan dock knappast bevisa akut drogpåverkan. Kanske var jag trött. Kanske hade jag spenderat för mycket tid vid datorn. Kanske hade jag gråtit.
Vidare angående tecken på drogpåverkan, så är också uppgiften om horisontell nystagmus [om någon undrar så är det ofrivilliga ryckiga rörelser med ögonen, i sidled], som hittas på protokollet med s. 6 i FU, av intresse för rättens beslut. I polisens egen rapport “Drogtecken och symptom” läser jag nämligen, på sidan 24, att cannabis inte ger symptom i form av nystagmus. Det är också ytterligare intressant att protokollet på sidan 6 i FU ger till hand att jag inte uppvisat någon abnormalitet vad gäller pupillstorlek, trots att den vanliga reaktionen, enligt “Drogtecken och symptom” (s. 24), är att de förstoras. I rapporten hävdas dessutom uttryckligen att cannabispåverkan ger en oförmåga att korsa ögonen, ett symptom som inte redovisas i protokollet på sidan 6 i FU. På sidan 42 i Rikspolisstyrelsens rapport läser jag att “[c]annabis framkallar också oförmåga att korsa ögonen trots att det inte framkallar nystagmus”. I protokollet med sidan 6 i FU ser vi att förhållandena i mitt fall var de omvända. Jag uppvisade nystagmus, men inga problem med att korsa ögonen. Tillsammans styrker alla dessa tvivelaktigheter gällande tecken och symptom min berättelse, och min ståndpunkt att jag absolut inte framfört mitt fordon under påverkan av ett aktivt cannabisrus.
Mitt upprörda och stressade uppträdande vid gripandet hade helt enkelt andra orsaker än drogpåverkan. Jag blev upprörd, stressad och forcerad av polisernas aggressiva och otrevliga sätt att gripa mig. Trots att jag vände ryggen till, med händerna lyfta över huvudet, så siktade T på mig med sitt vapen, samtidigt som hon skrek och stressade mig. Hon började genast att högljutt ställa frågor gällande eventuell drogpåverkan, men lyssnade inte på mig när jag lugnt hävdade att jag varken var full, drogpåverkad eller beväpnad, utan fortsatte att skrika och stressa mig. Jag bad till och med om att få bli visiterad, så att hon skulle kunna sluta sikta på mig.
[Någonstans här blir jag avbruten av lagmannen som menar att jag måste hålla mig till det som rör åklagarens bevisning och inte får prata om hur poliserna uppförde sig. Detta är så klart helt sjukt, men jag spelade ändå den trevliga rollen och sammanfattade kortfattat min poäng att jag verkat drogpåverkad för att jag var upprörd över hur polisen behandlade mig och att jag inte är så van vid att ha vapen riktade mot mig. Det jag egentligen planerat att säga var följande: “Verkade jag högljudd så var det nog för att jag försökte göra min röst hörd, samtidigt som jag blev uppstressad av att ha ett dödligt vapen riktat mot mig, särskilt som personen med vapnet var synbart aggressiv och skrek åt mig. När jag försökte protestera mot behandlingen, fick jag veta att “vi är staten, vi gör vad vi vill”, och jag kan villigt erkänna att detta nästan odemokratiska uttalande upprörde mig, så till den grad att jag, när jag inte längre var stressad under vapenhot, uttryckte mig otrevligt och aggressivt, men detta var knappast en konsekvens av någon drogpåverkan. Om det finns någon i denna sal som har upplevt känslan av att ha skarpladdade vapen riktade mot sig, så förstår de säkert att det kan stressa fram reaktioner som de A tillskriver mig i sitt PM.”
Efter att ha gjort min poäng klar, men utan att i detalj ha ”pratat om polisens beteende”, så fortsatte jag mitt anförande som planerat, ganska precist enligt manus och utan att bli avbruten mer.]
Fortsättning efter avbrottet:
Vore jag inte mer mån om deras än om min egen situation, så kunde jag vidare ha presenterat de två vittnen som befann sig i mitt fordon när jag greps. De kunde då ha vittnat inför rätten om T:s aggressiva beteende, eftersom hon skrek så att de säger sig ha hört precis samma saker innifrån bilen som jag hörde utanför. Nu nöjer jag mig med att konstatera det suspekta med att mina två vittnen inte ens existerar i FU. Varför vill inte A och T ha med vittnena i sin rapport? Varför ville de inte ens veta vilka personerna var, trots att dessa just varit passagerare till en misstänkt drogpåverkad förare, som dessutom kunde misstänkas vara så farlig att han behövde betvingas under vapenhot? Svaret är så klart givet – om de skulle kalla dessa två vittnen, skulle det avslöjas att snart sagt varenda punkt i denna förundersökning är ren lögn. Vad dessa poliser har för syfte med att hitta på som de gör vet inte jag, men kanske blev de uppretade av att jag, som redovisas på sidan 9 i FU, hade kurage nog att gestikulera för att de stod parkerade mitt på ett övergångsställe, trots att de är statens representanter som enligt sig själva “gör vad de vill”.
Då de iaktagelser poliserna redogör för, gällande beteende och påstådda symptom, stämmer bättre överens med intag av en typ av drog som jag bevisligen inte använt, än med provresultatet, och således inte stärker ett eventuellt samband mellan provresultat och aktivt rus, bör kontentan vara att jag frikänns för drograttfylleri. Jag vill upprepa och understryka att det positiva provresultatet måste vara en konsekvens av antingen mitt tidigare och lagliga cannabisintag i Amsterdam, eller en reaktion på den cannabisrök jag eventuellt inhalerat ofrivilligt, högst några timmar innan gripandet och den följande provtagningen. Varken den ena eller den andra möjliga anledningen kan betecknas som drograttfylleri, om detta relativt nya juridiska begrepp ska fortsätta ha en innebörd överhuvudtaget.
Jag vill nu avsluta med att påpeka det logiskt och juridiskt absurda i att jag enligt åklagare kan ha varit tillräckligt påverkad för att åtalas för drograttfylla, samtidigt som jag frias från misstanke om narkotikabrott. Åklagarens utlåtande i sin underrättelse angående narkotikabrott från xxxx-xx-xx, med ärendenummer xxxx-xxxxxx-xx, lyder: “Åtal väcks inte. Lagrum för beslutet: 20 kapitlet 6 § rättegångsbalken. Det går inte att bevisa de objektiva förutsättningarna för att förfarandet skall vara brottsligt. Det föreligger inte tillräckliga skäl att väcka åtal, eftersom man med hänsyn till bevisningen på objektiva grunder inte kan förvänta sig en fällande dom.” Detta ska i klartext förstås som att det inte kan bevisas att jag i Sverige har brukat eller varit påverkad av cannabis på sådant vis att det kan betraktas som ett brott mot rikets narkotikalagstiftning, och hur ska då samma bevisning kunna ställa utom alla rimliga tvivel att jag var tillräckligt berusad vid gripandet för att förtjäna en fällande dom i fråga om drograttfylla?
Tack för ordet.
(För att inte bryta mot några regler eller liknande, så har jag anonymiserat poliserna, men om någon verkligen vill veta så PM:a 😆 )
Efter mitt lilla anförande så grillades jag lite av åklagaren om några enkla punkter. Jag hade vettiga svar som han snällt godtog och till slut var det en enda poäng han fokuserade på, nämligen att jag borde ha tagit reda på mer om när jag kunde köra bil utan att riskera positivt blodprov. Detta, menade åklagaren, var grovt oaktsamt och vårdslöst. Jag gick i försvar, kort och improviserat, genom att hävda det absurda i att försöka döma mig med grund i så kallat “likgiltighetsuppsåt”. Eftersom att jag med säkerhet visste att jag inte var berusad av cannabis när jag körde, så spelar det ingen roll om jag tagit reda på något om halter och blodprov eller inte, hävdade jag, på ett ungefär.
Rätten berättade då att de skulle meddela dom x antal dagar senare. Sedan kom åklagaren fram på vägen ut, och tyckte att jag hade satt mig in ordentligt i fallet och bla bla. Eftersom att han själv sullat till allting vid förhandlingens början, genom att missa att jag INTE var åtalad för narkotikabrott, så passade jag på att påpeka att jag tyckte att man måste vara väl förberedd i vad man håller på med. Det var en smått barock upplevelse att först tvingas tillrättavisa åklagaren angående själva åtalen, och med det för narkotikabrott friande beslutet i hand avslöja hur dåligt insatt han själv var i fallet, och dessutom sedan mötas av hans fånerier efteråt. Kanske vill han byta jobb med mig?
Inför en eventuellt fällande dom och överklagan har jag klurat lite på dessa poänger:
Åklagaren hävdade att THC-halten inte kan ha uppnåtts genom passiv rökning, och gick med på att det måste vara Amsterdamrökat som givit utslag. Detta gjorde han givetvis för att kunna hävda “likgiltighetsuppsåt”. Men likgiltighetsuppsåt borde inte kunna hävdas gälla, eftersom jag inte var likgiltig inför konsekvenser gällande bilkörning under aktivt cannabisrus, utan enbart inför svaret på ett eventuellt drogtest. Jag hävdar att bilkörningen omöjligen kan påverkas en hel vecka efter röktillfället, och om de hävdar något annat kan de vara varsågoda att bevisa det.
I denna text finns några ord om vad likgiltighetsuppsåt egentligen innebär som kan användas (och om jag letar lite till hittar jag säkert på själva de juridiska urkunderna också).
Vad gäller passiv rökning så har jag nu snubblat på ett fall där en person friats från misstanke om drograttfylla pga passivt intag av THC. Om denne kunde uppnå sina halter medelst passiv rökning, så kan väl jag. Dessutom var ju mina halter låga nog för att åklagaren skulle gå med på att intaget skett en vecka tidigare, och då kan de väl ha uppnåtts genom passiv rökning också. Måste jag författa en överklagan, dvs. om jag blir dömd, så ringer jag till aktuell tingsrätt för att ta reda på målnummer och allt. För ger mig, det gör jag inte! Bland annat här kan ni hitta lite om fallet med den friade lateralhascharen.
Mitt anförande inför tingsrätten spelades för övrigt in på band, så de kan inte så lätt komma och påstå att något annat sagts, eller göra nåt annat fuffens.
Papai fighting the power
Bästa läsningen på länge på swecan, glimmrande
Det kanske kan tas emot som “ett smutsigt trick” så det är ett argument som jag inte rekommenderar, men kan vara bra att ha i bakfickan. Jag utesluter inte att det faktiskt har med ingripandets orsaker och karaktär att göra men hoppas verkligen att det inte är så.
Du har ju faktiskt skrivit ett antal “drogliberala inlägg” under eget namn i lokalpressen på sistonde där du har stuckit ut hakan en bit. Med tanke på Dalapolisens nuvarande prioriteringar så tycker de förmodligen att du är ett irriterande och jobbigt hinder för deras uttalade mål. Det är förmodligen för starkt för tingsrätten att ta åt sig och riskerar att stämpla dig som en konspiratorisk dåre. Det är en svaghet med att du försvarar dig själv, det hade varit en annan som om din advokat (om du haft någon) påpekat det obehagliga sammanträffandet mellan dina offentliga ställningstaganden och polisens trakasserier.Stå på dig, till alla andra tveksamheter kan nu i varje fall läggas en försumlig åklagare och det försämrar knappast dina möjligheter!
Det är nog för övrigt inte bara mina inlägg i lokalpressen som gör att de vet vem jag är. Dessvärre har man ju ett förflutet också, suck 🙄 . I en liten stad dessutom. Dock blir det ändå slut med liberala inlägg på ett tag, men det är mer på grund av att jag fått ett extrajobb som inte kan kombineras med aktivism i den formen. Jag får vila ett tag med det helt enkelt.
Grym insats du har gjort PapaiNoel, jag hoppas innerligt att domstolen fäller sitt avgörande till din favör.
mvh
Mycket bra jobbat, och mycket bra formulerat.
Det här går nog din väg, det känner jag på mig.
Vi ses i Skog?I Skog ses vi, ja!
Tyvärr blev det ingen upprättelse i tingsrätten och det är därför jag surat ur och inte skrivit något mer här. De gick stenhårt på att det är testet som gäller och paragraferna som härskar. Historien slutar nu med att jag tvingas genomföra 6 månaders tester för att bevisa drogfrihet och få tillbaka mitt körkort. I juli får jag således köra bil igen, och då ska jag fira med en riktigt välfylld bong och en weekend i Amsterdam. Och hålla mig långt borta från polisen. Som fattig student fick jag bara 1200:- i böter, så den delen är redan avklarad och jag har sonat mitt “brott” via internetbanken.
Jag hoppas i alla fall att detta ärende, tillsammans med många andra liknande, kan få lagmännen och paragrafryttarna att inse hur vansinnig deras lagstiftning och tillämpning är.
Papai, som tar nya tag och aldrig slutar att kämpa
😈Jag glömde att berätta detta: efter tingsrättens dom så överklagade jag, så klart, men fick efter många om och men ett besked från SKL som kort sagt hävdade att mina THC-halter inte kunde härledas till Amsterdamresan en vecka tidigare, så i stället för att riskera att dömas för det narkotikabrott jag redan friats för, så valde jag att stoppa där. På detta sätt finns ju dessutom möjlighet (för mig och andra) att hänvisa till mitt fall, dvs. att jag friades från narkotikabrott trots att jag testade positivt både vid urin- och blodprov, i framtiden. Så länge man inte har framfört fordon så bör man kunna komma undan med liknande halter och liknande ursäkter, om man hänvisar till mitt fall. Det kan åtminstone vara värt ett försök om behovet uppstår. För i dokumentationen som gäller det nedlagda narkotikabrottet finns ju ingenting som avslöjar den misslyckade överklagan angående drograttfylla, SKL:s utlåtande om mina halter, den nedläggande åklagarens förvirring osv. 😉
Papai, på väg mot framtiden
Log in to reply.