Kärleken, Alkoholen och Ångesten.
Jag tror aldrig att jag har varit “kär”, i hela mitt liv.
Förrens nu.
Alla andra gånger jag varit “kär, “förälskad” eller vad man nu ska kalla dessa förbannade opräntbara känslor. För varje gång jag tidigare varit “kär” har jag träffat en tjej som jag tyckt varit “fin”, och BESTÄMT mig för att bli kär, och dessa förhållanden har ju utan tvekan inte hållit i mer än ett par månader.
Men idag, har jag förstått att en av mina bästa kompisar, en av de jag älskar mest i hela värlen, inte r en vän. Utan en person jag vill dela mitt liv med och inte “manipulera” att bli kär i mig. Jag konfronterar henne med detta och får ett klart NEJ, som i ett nej som KOMMER ALDRIG HÄNDA. Nu sitter jag här, ett gäng timmar efteråt, skitfull, stenad, i en skitig jävla knarkarkvart jag kallar hem och ångrar mig att jag överhuvud taget drog upp ämnet.
Det här är den tjej jag med säkerhet vill vara med, och som troligtvis är “rätt” för mig, men hon anser inte det samma om mig.
Troligtvis är det diverse substanser som flyter i min kropp som spelar in, men allt är sant, och så är det. ville bara få lite sympati, det var därför jag skrev det här.Jag älskar DIG!
Log in to reply.