Jag fick ett mejl av mamma.
Fick ett litet mejl av min kära mor, känner för att dela med mig till er, ni kanske får en tankeställare eller kanske inte. I stort sett har hon väl rätt i hela brevet förutom det där med bobban. Skriv gärna vad ni tycker och tänker.
Hej Andreas.
Jag tycker du ska ta dig en titt på länken nedan, för att få lite variation i ditt romantiserande tänkande runt användning och odling av gräs. Ja, jag vet att du har en jätteplanta i garderoben, pappa tyckte han hade skyldighet att berätta det, eftersom jag ju är din mamma, vilket han gjorde helt rätt i. Och, nej jag tycker inte om det. Pappa har en betydligt mer liberal och tillåtande syn på det hela, det vet jag. Även om jag inte är lika rabiat som många svenskar i gemen är. Men, du är ändå min son, som jag älskar väldigt mycket och bryr mig om! Jag har varit i din ålder och jag känner igen mig i det man gör o provar då, så långt kan jag inte säga något.http://www.drugsmart.com/sa/node.asp?node=109&maincategory=5&subcategory=25
Du kan ändå ta dig i akt, vad gäller bruk och missbruk. När har man passerat gränsen för att missbruka? Ta en funderare på det och bestäm dig för om du vill bli beroende. Du är beroende av nikotin, det beroendet har du skapat själv, genom att börja röka. Vill du bli beroende av ytterligare en drog? Hur ofta tycker du själv att du kan röka på utan att fastna? Varje dag, en gång i veckan 2 ggr i månaden? Det är väldigt lätt att tycka att det inte spelar någon roll, du har livet framför dig, det tycks oändligt, du är (som man självklart tänker) oövervinnerlig och kommer “aldrig” dö, än mindre bli på något sätt skadad av de droger du drar i dig. Men, det är INTE SANT och det vet du, innerst inne. Eller hur?
Var medveten om att du har börjat skada ditt inre, dina lungor bland annat, av nikotin. Att dessutom röka gräs lär inte belasta dina andningsorgan mindre. Har du någon som helst koll på vad de kemiska substanserna i gräs gör med din hjärna, på kort och lång sikt?
Jag har levt med din pappa i 25 år och vill dra fram honom som ett varnande exempel där droger tyvärr gör saker med människor som man inte tror inträffar, som man under årens lopp inte vill förstå. Som du vet har han alltid haft ett häftig humör, som visat sig genom omotiverade “utbrott”. Skäll och gorm för grejer som “vanliga” människor inte skulle reagerat lika starkt på. Medfött har jag altid trott. Vet inte riktigt vad som är värst, ett medfött dåligt humör, eller ett sk knarkarhumör. Det har varit en starkt bidragande orsak till att vi inte lever med varandra längre. Jag har inte härdat ut med hans ilska. Det finns fler anledningar och vad som är hönan eller ägget till vår separation går jag inte in på här. Jag vill också säga att pappa blivit mycket bättre i det här på senare år, han är alls inte lika argsint vilket också beror på att han inte längre brukar droger. Tyvärr försent för oss. Jag vill att du ska försöka ta in och förstå att det du gör med dig själv inte är “ingenting”…! Att det faktiskt påverkar dig som människa på längre sikt, fast det just nu verkar fullständigt overkligt. Du är ung och oförstörd. Ja, än så länge. Men det varar inte för evigt. Det är jättelätt att romantisera drogkulturen och tycka det är ballt och häftigt med gräs, Bob Marley & Co och hela den kulturen, men han rökte trots allt ihjäl sig, det hade han nog inte tänkt när han började. Jag dramatiserar inte och tror att du ska göra detsamma, men du behöver ta ställning till och fundera lite på vad du sysslar med. Gör det, innan du har fastnat och dessutom börjar röka hasch också eller ta amfetamin.
Ha det så bra Andreas, jag ringer dig endera dagen. Och glöm inte, att jag älskar dig!
Hälsningar mamma.
Log in to reply.