Insändare i BLT fr 19 april, ang narkotikahundar i skolor
Här är en insändare från BLT den 19 april 2010.
Den är så lysande att den måste återges, bland de bästa jag läst på flera år.
Quote:Hundar i skolan löser inte knarkproblemOlofströms lokala brottsförebyggande råd har beslutat att inte genomföra planerna på knarkhundar i Olofströms skolor. Inte för att de har kommit på bättre tankar utan för att det är olagligt.
Beslutet är ett bakslag för Folkpartiet som motionerat om åtgärden men en framgång för förnuftet och integriteten.
Knarkhundar i skolorna, liksom slumpvisa drogtester, löser inte narkotikaproblemet, snarare tvärtom.
Att jaga unga människor med sociala problem och förvägra dem rätten till en normal skolgång riskerar att stigmatisera dem ytterligare och förvärra deras utanförskap och missbruk. Det finns forskning som visar att ungdomar som tidigt kommer i kontakt med rättsmyndigheter löper en större risk att få en negativ självbild och stämplas som kriminella.
Andra studier visar att knarkhundar i skolorna pekar ut oskyldiga elever och stöter bort vissa elever från skolan. Folkpartiets förslag kan således i bästa fall leda till att knarket försvinner från skolorna men inte att unga människor slutar knarka. Bara att de skolkar mer, att deras framtidsutsikter försämras och att de blir föremål för ryktesspridning och mobbning.
Vad händer om en ung person med uppenbara drogproblem inte har knark i skåpet just den dagen eller kvällen när hundpatrullen kommer till skolan. Ska man då lämna personen därhän och inte följa upp med några andra insatser?
Att tro att tvångstester ska lösa några sociala problem är att abdikera från sin vuxenroll och sitt vuxenansvar. Detta borde rektorerna på Olofströms skolor begripa.
Det är oklart hur omfattande narkotikaanvändningen bland unga i Olofström är. Många ungdomar vittnar om ökad tillgång på droger, men polisen ser inte samma utveckling.
Sannolikt är det en mycket liten del av Olofströms ungdomar som har testat narkotika. De som har ett mer omfattande missbruk är säkert redan kända av polis och sociala myndigheter och behöver inte upptäckas av knarkhundar.
För dem som experimenterar med droger kan man tycka att knarkhundar eller drogtester skulle kunna ha en avskräckande effekt. Dessvärre finns det inget som talar för det.
En utvärdering av de frivilliga drogtesterna på Sandåker skolan i Landskrona visar att det inte har haft någon preventiv verkan.
Med detta menar jag dock inte att narkotikaproblemet i Olofström ska nonchaleras. Min uppfattning är att samhället måste göra sitt yttersta för att hjälpa och stötta unga människor som på olika sätt riskerar att hamna snett.
För det första behövs fler vuxna i skolan som har tid och kompetens att möta ungdomarna och se de ofta ganska tydliga tecknen på exempelvis psykisk ohälsa, bokstavsdiagnoser, fattigdom, mobbning och narkotikamissbruk.
Kanske borde det också ständigt finnas social arbetare på skolorna för att upptäcka sociala problem och erbjuda bra och evidensbaserade insatser. Skolorna behöver arbeta mer offensivt med preventions- och föräldrastöds program och kamratstöd. Allt detta leder till minskade sociala problem och är på sikt extremt samhällsekonomiskt lönsamt. Det är mer än vad man kan säga om dyra vaktbolag.
För att skapa en tryggare skola behövs mer resurser till skolan. Det förutsätter att skolledare, lärare, kuratorer och fritidsledare har tid, engagemang, mod och kunskap att upptäcka problem och ge stöd och hjälp.
Hunden är förvisso människans bästa vän, men för ungdomar med narkotikaproblem är nog ändå vuxna människor att föredra.
Ted Bergdahl
(V)
kandidat till
kommunfullmäktige
i Olofström
och före detta
pressansvarig hos
regeringens nationella
narkotikasamordnare- 0 Replies
Sorry, there were no replies found.
Log in to reply.
