Hur länge ska vi behöva lida?
Mordet på Anna Lindh och den lilla flickan i Arvika gör det smärtsamt uppenbart – Sveriges narkotika- och psykpolitik är ett fiasko. Nu vet vi inte riktigt vem utrikesministerns mördare är, även om psykologer menar att det med stor sannolik är en psyksjuk och möjligtvis narkotikanyttjande vettvilling. Men den senaste tidens vansinnesdåd, samt att vi väl alla råkat ut för stölder, inbrott m.m. (i alla fall vi storstadsbor) visar hur idiotisk narkotikapolitiken är och hur vi vanliga människor drabbas av den.
Det säger sig själv: heroins och amfetamins lagliga status (olagligt) gör att priserna trissas upp något otroligt på den svarta marknaden. En missbrukare måste skaffa flera tusen kronor varje dag för att ha råd att tillgodose sitt dagliga behov av drogen. Det finns inget annat sätt att göra detta på än genom kriminella handlingar; stjäla cyklar, göra inbrott i bilar etc. Alltmedan denna brottslighet ökar så ökar kraven från de bestulna (gemene svensken) på hårdare tag mot narkotikan. I slutändan leder det till att både vi och knarkarna kommer lida ännu mer.
Vad man bör göra är istället att bl.a. införa legalförskrivning av heroin till kända missbrukare, á la schweizisk modell. Man kan då förse narkomanerna med heroindoser som inte behöver kosta staten mer än ett par kronor att tillverka, samt rena sprutor och andra verktyg. På så sätt får missbrukarna en betydligt mer anständig tillvaro, och de slipper bestjäla eller utgöra hot mot hederliga medborgare. Denna modell har gett otroligt goda resultat i Schweiz, med en minskad brottslighet bland missbrukarna på över 90% (om jag inte missminner mig). Det är dags för svenskarna att sluta vara så naiva och inse att man måste ta en helt annan väg för att lösa detta problem. Om inte av empati (tycks ofta saknas) så av självbevarelsedrift.
Log in to reply.