hjälp min man röker hasch
Jag hittade forumet av en slump när jag började sökainformation. Jag vet inte om jag får vara här eller skriva som jag gör, jag accepterar självklart om mitt inlägg tas bort eller om jag får arga reaktioner. Men jag tänkte att ni måste ändå vara dom som sitter inne med kunskapen om hur man tänker om man sjävl röker harsch. Jag skrev nedanstående inlägg i ett forum för anhöriga till narkotikamissbrukare så jag klistrar bara in det rent av. Jag vore ytterst tacksam för svar. Vet inte hur jag ska förhålla mig.
Hoppas nån kan ge råd. Ska försöka berätta om problemet fast mitt huvud snurrar. Jag är gift sedan 6 år med en underbar man. Vi har två barn tillsammans, 3 och 5 år och jag har ett barn sedan tidigare som är tonåring. Alla bor med oss. Vi har båda bra jobb och bor bra och allt är bra så. Men jag har kommit på min man med att röka hasch. Jag tror han anar att jag kommit på honom och det enda jag vill är att berätta för honom att jag vet, att jag absolut inte accepterar det, att han måste sluta. Men jag är livrädd för reaktionen. Jag är livrädd att han ska säga att det är inte så farligt och att han inte tänker sluta. Vad fan gör jag då för lämna honom finns inte i min värld. Vi har det alldeles för bra tillsammans och jag tänker bli gammal med honom osv osv.
Hur kan jag konfrontera honom på bästa sätt? Och hur ska jag göra/säga/stå ut om han vägrar lyssna? Jag tänkte en idiottanke idag att om han nu vägrar erkänna eller sluta så kanske jag också ska börja röka hasch.. det om något skulle få honom att reagera och tänka om. Men jag är alltså beredd på allt,precis allt för att han ska fatta allvaret.
Jag har aldrig rökt ett haschbloss i hela mittt liv än mindre kommit i närheten att prova andra preparat själv. Jag och min man är ute på fest och dricker alkohol högst 3 ggr per år. Nåt glas vin till kvällen händer kanske varannan månad. Men båda han och jag röker. Till saken hör kanske också att min man kommer från ett arabland och som säkert många av er vet har man en mycket liberal syn på mäns haschanvändande där. Man likställer det med vanlig tobak. Jag och min man har haft många diskussioner om detta genom åren. Han har berättat att han rökt en del när han bodde i hemlandet när han var yngre samt att han rökt några gånger första året vi träffades. Däremot har han sagt att han inte gör det längre och han vet verkligen min inställning. Men jag är säker på att han hela tiden har använt hasch mer eller mindre.
Jag tror hans önskan är att jag ska låta honom fortsätta för “det spelar ju ingen roll”. Jag skulle aldrig kunna göra det och om jag inte kan hjälpa honom så kommerjag att tvingas lämna honom *gråter*
Jag darrar i hela kroppen, gråten sitter i halsen. Han jobbar hela dagarna och jag medannars.MEn nu är det helg, barnen är hemma och jag bara går runt och försöker att inte bryta ihop inför dom.
Jag har ringt till anonyma narkomaners hjälplinje och lämnat ett meddelande. Domringer upp inom 24 timmar men jag kan säkert inte prata då om jag har barnen eller mannen omkring mig men jag hoppas det.
Vad ska jag säga till min älskade man? Är det svårt att sluta röka hasch om man fortsätter med vanliga cigaretter?
Kram alla som läser detta, det betyder mkt
_________________
rädd ledsen arg- 117 Replies
Nu ligger tråden i fel forum om du vill få fler svar, endast en begränsad grupp personer kan svara här. Flyttar därför tråden till Coffeshopen. Det betyder inte att det är fritt fram och gå loss i den. Sådana här trådar är bra, det är trots allt denna typ av oro väldigt många av oss skulle möta om vi var öppna mot alla i vår omgivning. Låt oss hålla det på rätt nivå och lära oss något av det.
Min fråga till dig 3barnsfru är vad är det med hans konsumtion (som inte verkar vara särskilt omfattande och mer undantagsvis) som gör att du får alla dessa starka känslor? Vad är det som gör att du darrar, gråten sitter i halsen? Får hans konsumtion av cannabis några negativa effekter?
//med de bästa hälsningar
Drullis, rökt regelbundet i 9 år utan några negativa effekter
- 3barnsfru wrote:Vi har båda bra jobb och bor bra och allt är bra så. Men jag har kommit på min man med att röka hasch
Du har nyss kommit på det, vilket betyder att du inte har märkt något alls innan och jag tror att han knappast började röka igår… Så det är upp till dig att göra ett problem av det hela eller låta din man få röka naturens växdelar i fred. Jag tror knappast han är en “miss”brukare eftersom han sköter allt han ska. Då förtjänar man en joint!!! Du ska vakna upp från samhällspropagandan och kanske ta ett bloss :hippie:
Du ska se till att din man genast börjar odla sin egen marijuana, annars kan han på långt sikt komma att drabbas av skador pga de föroreningar som ofta förekommer i så kallat gatuhasch/gatugräs. Så länge din man använder rena cannabisprodukter tycker jag inte att du behöver oroa dig. Trist att förbudet och propagandan mot cannabis fått din man att känna att han måste ljuga för sin fru, för dig. Det känns givetvis inte bra att han har ljugit, men det är svårt att stå för något som nästan hela omgivningen fördömer och smutskastar.
Om du har fler funderingar, så diskuterar jag gärna vidare.
Mvh, Papai Noel (som brukar cannabis sedan ’92, har pluggat på universitet i sju år, och som tillsammans med en underbar fru tar hand om tre vackra och kloka barn)
För övrigt kan cigarettrökning leda till att man slutar bruka hasch. Detta eftersom cigarettrökning kan ge cancer som man dör av. Och som död är det svårt att röka hasch. Frågan är emellertid om det inte är trevligare att sluta röka tobak och i stället leva vidare som haschrökare.
Vill givetvis inte nedvärdera din ev oro på nåt sätt, men förstår inte riktigt vad som gör dig så upprörd…undrar precis som Drullis – är det lögnen, skadeverkningar, oro för att han skall åka fast, att han missköter sig eller bara en moralisk aspekt/din egen norm?
Ett missbruk är givetvis inte bra oavsett vad missbruket gäller…men anser du att han brukar eller missbrukar?Vill också höra vad det är som gör dig så upprörd över det faktum att din man möjligtvis röker marijuana. Tills dess tror jag inte att jag skulle kunna ge dig några råd.
Jag är ledsen över att du ska behöva få så starka känslor över en sak som detta, hasch är inte heroin.
Jag antar att ni båda uppskattar ett glas vin till maten, all forskning visar på att cannabis är mindre farligt än alkohol, ett ganska vanligt (och uttjatat) argument, men det är en början för dig att börja inse att det inte är så farligt. Din make är en vuxen man, han sköter sitt liv och av att döma så vet han vad som är rätt och vad som är fel. Låt din man göra sina egna beslut, prata med honom, fråga varför han röker, var inte arg när du konfronterar honom då det bara blir fel då.
Håll i åtanke att din man aldrig kommer kunna dö av hasch (cannabis), han skulle heller inte ha några problem med att sluta om du verkligen tvingar honom, i slutändan kommer han välja dig före cannabisen om du ställer ett ultimatum. Men gör inte det, ställ inga ultimatum!
3barnsfru! Se på filmen “The Union- the business behind getting high”
En väldigt informativ film.Du vet nog att din man inte är någon narkoman, cannabis är ingen drog som man går ner sig i, visst kommer det alltid finnas de som inte har någon självkontroll som mer eller mindre röker ner sig så de är höga hela tiden.
Jag ska inte säga alltför mycket för jag vet ju inte vilka ni är, men ett råd till dig, spänn av! Om ni har det bra idag varför ska en skitsak komma i vägen? Var glad att han inte är alkoholist eller ännu värre heroinist. Jag växte personligen upp med två alkoholist föräldrar, det var ett helvete kan jag säga, hade de skippat alkoholen och rökt istället så hade min uppväxt sett så mycket bättre ut…
här kan du se filmen http://www.esoterictube.com/the-union-the-business-behind-getting-high.html än strålande sida du kan titta vidare i för övrigt 😉
Notera att TS inte återkommit. Kanske ett sätt att mjölka ut synpunkter från oss. Inte för att vi behöver skämmas för dem, men det känns lite “over the top” med hysterin.
bill
Du har en underbar man! Varför skulle du “lämna honom” för att han röker hasch? Finns det över huvud taget någon indikation på att han inte skulle må bra av det? Du skriver att han ska “fatta allvaret”. Vilket allvar? Är det inte du som har förutfattade meningar och ett fyrkantigt tankesätt?
Jag föreslår att du talar med honom, och att du är beredd på att kompromissa och lära dig något nytt. Här på forumet kan du lära dig en hel massa om cannabis. Varför inte bli marijuanakonnässörer tillsammans? Egenodlad marijuana är bäst. (Du behöver ju inte röka så mycket själv.) Dessutom kan man baka kakor med cannabis och göra andra trevliga saker, till exempel “rekorderlig örtmedicin”. Sökfunktionen här på forumet är väldigt användbar.
hej och tack så mycket för alla intressanta svar. Domblev inte alls så elaka som jag trodde. Heder till er. Jag kunde inte återkomma igår kväll eftersom maken är hemma sent på kvällen. Jag vill inte allt mjölka er på info utan jag är i verkligt behov av att förstå hur en haschrökare tänker.
Varför reagerar jag så starkt? Ska försöka svara på det. För det första så ska jag erkänna att jag ärlite maniskt emot alla narkotikaklassade medel i största allmänhet vilket också gjort att jag har det jobb jag har. Sen har min man faktiskt blivit negativt påverkad av hasch under åren även omjag tror att han aldrig skulle erkänna det själv. Jag har ju trots allt haft i tanken under hela vårt äktenskap att han möjligen röker hasch regelbundet men inte fått bevis förrän nu. Han har blivit trögare i tanken… så jäkla slö ibland så jag tror att han spelar utvecklingsstörd och det gör mig fruktansvärt irriterad. Han blir mer och mer osmart, och det gör mig rädd. Min kärlek till honom bygger ju en hel del på vad vi fårut av varandra rent intellektuellt. När vi diskuterar viktiga saker en längre tid så tappar han tråden och glömmer vad vi sagt tidigare osv. Och om vi har mkt att göra en dag och jag har planerat dagen för att vi ska vara så effektiva som möjligt kan han nästan aldrig fatta hur jag lagt upp dagen (han jobbar 70 timmar i veckan, jag 40, vi träffas inte så ofta, därför krävs hård planering) . Han blir jätteirriterad och tycker jag stressar på medans han helst vill ta ett steg idag och ett imorrn. Han har svårt att koncentrera sig en längre stundpå en sak.
Nånstans var det nån forskare (iofs neg inställd till cannabis) som sa att haschbrukare har en tendens att utanförlägga sina egna misstag, det beror inte på mig det beror på….., och så blir min man mer och mer.
Så visst finns det negativa effekter av bruket. Och jag kommer alldrig att acceptera att vi odlar egen cannabis hemma. Jag är 36 år och har haft samma inställning till hasch jämt, svårt att helt plötsligt börja odla och kanske börja röka själv då.
Jag tycker ändå att tobak har lindrigare effekt utifrån att jag faktiskt lever med en man som kanske får cancer och dör än med en man som blir mer och mer personlighetsförändrar. Dessutom kan man visst få cancer av hasch, fast det kan man väl av allt.
Och nej jag tänker inte starta nån scen med skrikoch bråk, det har ni rätt i att det kommer jag inte långt på. Jag ska gå lugnt och kärleksfullt tillväga och slå knut på mig själv för att hjälpa honom omhan vill sluta. Detta kommer att ta tid och jag tänker inte ställa någraultimatumför jag kan inte lämna honom. Menjag har svårt att se mig själv leva med en man somtänker röka på resten av livet… men det ultimatumet ligger i så fall några år i framtiden.
Tror ni att om han nu vill sluta, är det då lättare omhan fortsätter röka vnliga cigaretter? eller är det ett helt annat behov?
fridens
“Jag är gift sedan 6 år med en underbar man. Vi har två barn tillsammans, 3 och 5 år och jag har ett barn sedan tidigare som är tonåring. Alla bor med oss. Vi har båda bra jobb och bor bra och allt är bra så.”
Kan du inte vara nöjd med det? Din mans bruk av cannabis är uppenbarligen en del av hans kultur och även en del av hans personlighet misstänker jag. Han jobbar 70 timmar i veckan och försörjer era barn. Du skrev att han dricker med måtta.
Ärligt talat ser jag inget problem förutom ett. Du.
Antar att han är snäll mot barnen och dig.
Nu är jag man men vaffan, om inte du vill ha honom så kan han få försörja mina barn och mig. Det låter som du har hittat en bra man så bara låt det vara. Självklart ska du prata med honom om varför han ljugit. Dock vet du svaret själv. Han vet att du är alldeles för svensk i din syn på cannabis och är förmodligen rädd att förlora dig om han talade om sanningen.
Hoppas det löser sig för er!
Ett sätt att ta snacket med honom vore kanske att låta honom få se denna tråden du skapat i din desperation?
Mvh.
Zion, Som på den sjunde dagen ska mekka ihop en feting till frukost och ta dagen som den kommer. Utan att dö av det! 😆
Hej 3barnsfru!
Du säger att du är lite “maniskt emot alla narkotikaklassade medel”.
Oavsett om man vill följa lagen eller tror på sin egen sanning kan det vara värt att tänka på en sak när det gäller “narkotika” – det finns ingen definition rent vetenskapligt på vad som är narkotika, utan enbart en juridisk. Beroende på i vilket land du bor, eller vilken kultur du kommer ifrån så varierar det vad som ska anses vara skadligt och därmed olagligt.
Detta med att din man verkar trög…är inte det något man hör många fruar/flickvänner säga, om jag får generalisera lite? Jobbar man 70 timmar i veckan kan jag banne mig fatta att man vill ha lite oplanerad tid. Kanske ni båda skulle titta lite på era bitar i det sk. livspusslet?
Med detta sagt anser jag dock att man visst kan röka för mycket hasch (eller marijuana som ju i princip är samma sak). Min personliga uppfattning är att det aldrig kan vara särskilt bra att berusa sig varje dag. Cannabis är ett njutningsmedel man använder då och då, som jag ser det.
Hälsningar
///Amram.
Jag känner igen det du beskriver från mitt eget och vänners äktenskap (är några år äldre än er och har 2 barn som snart är tonåringar). Att den ena parten vill mer och kanske också tar huvudansvaret för att saker blir gjorda, det orsakar förstås en del irritation när man känner att man drar ett tyngre lass än sin partner. Den som blir tjatad på kanske upplever det som kritik och slutar lyssna och så rullar det på… Det är väldigt vanligt, både i äktenskap där det röks cannabis ibland och de som inte gör det.
Om han röker dagligen kan det ge de symptom du beskriver att du oroar dig för men det kan också vara din oro som får dig att se och förstora upp symptom som kanske inte är så tydliga egentligen. Jag tycker du bör se till att få en ärlig uppfattning om hur ofta han röker. Är det dagligen så menar jag att det är ett problem även om det finns vissa på detta forum som inte håller med. Sedan skulle jag även oroa mig för att han jobbar 70 timmar i veckan, tror att det är en större hälsorisk (både fysiskt och psykiskt) än ett måttligt cannabisbruk.
- 3barnsfru wrote:hej och tack så mycket för alla intressanta svar. Domblev inte alls så elaka som jag trodde. Heder till er.[…]
Varför skulle vi inte vara trevliga, jag kan lika gärna vara din granne. De flesta av oss lever välordnade liv med familjer, arbete och social umgänge, åker på semester precis som alla andra.
Det enda som möjligtvis skulle kunna göra att tonen skärps är att antingen någon av de gamla medlemmarna här eller du inte på ett intellektuellt hederligt sätt förhåller oss till diskussionen och vad som skrivs. Dina känslor är minst lika riktiga som många av de rapporter som förmodligen kommer hänvisas till. Förhoppningsvis kan vi undvika det.
3barnsfru wrote:För det första så ska jag erkänna att jag ärlite maniskt emot alla narkotikaklassade medel i största allmänhet vilket också gjort att jag har det jobb jag har.Det du säger är att din moraluppfattning är att lagar och regler skall följas på grund av att de är just lagar och regler och inte det bakomliggande motivet. Det här är ett ställningstagande man skulle kunna ifrågasätta med historiska liknelser så som att homosexualitet var kriminaliserat fram till 40 talet och klassat som en psykisk sjukdom till 1979. Lagar är skapade av människor, precis som människor är felbara är lagar felbara, tillämpning av lagar kan gå galet. Om underlaget i lagstiftningsprocessen tillsammans med det historiska arvet lagstiftningen har är galet blir även lagen galen. Skulle du med ett mer objektivt öga titta på de internationella dokument men även de på nationell nivå så finns det många frågetecken. Jag räknar inte med att du kommer ta till dig detta över en natt men titta på de stora sammanställningar som finns på cannabisens område och se om det verkligen står samma saker där som i diverse material som du förmodligen fått i handen.
Vad gäller ditt arbete om det är ett sådant jobb som skulle påverkas av ett avslöjande av din man. Då finns det en annan dimension på din oro som i sig inte är kopplad till eventuella effekter på din man av hans konsumtion utan hur det skulle påverka din tillvaro. Det är en oro jag skulle frikoppla från det övriga resonemanget.
3barnsfru wrote:Han har blivit trögare i tanken… så jäkla slö ibland så jag tror att han spelar utvecklingsstörd och det gör mig fruktansvärt irriterad. Han blir mer och mer osmart, och det gör mig rädd. Min kärlek till honom bygger ju en hel del på vad vi fårut av varandra rent intellektuellt. När vi diskuterar viktiga saker en längre tid så tappar han tråden och glömmer vad vi sagt tidigare osv. Och om vi har mkt att göra en dag och jag har planerat dagen för att vi ska vara så effektiva som möjligt kan han nästan aldrig fatta hur jag lagt upp dagen (han jobbar 70 timmar i veckan, jag 40, vi träffas inte så ofta, därför krävs hård planering) . Han blir jätteirriterad och tycker jag stressar på medans han helst vill ta ett steg idag och ett imorrn. Han har svårt att koncentrera sig en längre stundpå en sak.Är det så att du pratar med honom när han är kraftigt berusad på cannabis, så kan det nog vara som du säger. Men i övrigt bör inte ett cannabisbruk påverka på sådant sätt. Däremot så tror jag hans brist på vila kan inverka kraftigt på hans övriga beteende. Vet själv hur jag kan bli när jag kör 60-80 timmars arbetsveckor, kommer jag upp över 100 timmar blir jag riktigt otrevlig också. Brist på sömn är problematisk om det pågår under en längre tid. Det är just sömnen som ställer till det för dem som röker mest, är man påverkad varje dag lär man lägger sig (oavsett rusmedel) stör man lätt REM sömnen, den del av sömnen som påverkar minneshanteringen. Påverkar man denna delen av sömnen under en längre tid så tar man inte till sig lika mycket som man borde. Men detta borde inte vara en faktor utifrån det du berättat.
3barnsfru wrote:Nånstans var det nån forskare (iofs neg inställd till cannabis) som sa att haschbrukare har en tendens att utanförlägga sina egna misstag, det beror inte på mig det beror på….., och så blir min man mer och mer.Det finns många forskare som sagt mycket konstigt, ovanstående är nog mer en personlig egenskap än kopplad till cannabisen. Jag är själv mycket självkritisk, oftast in absurdum.
3barnsfru wrote:Så visst finns det negativa effekter av bruket. Och jag kommer alldrig att acceptera att vi odlar egen cannabis hemma. Jag är 36 år och har haft samma inställning till hasch jämt, svårt att helt plötsligt börja odla och kanske börja röka själv då.Varför skulle du börja röka? Jag förstår inte? Enda anledningen till att du skulle börja röka är för att du vill testa det. Med tanke på vad du har skrivit i tråden tror jag inte det skulle vara så lämpligt. Cannabis har en tendes att förstärka känslor, att fungera som en katalysator. Din oro som du gett uttryck för skulle nog bubbla upp under ett rus. Är man dessutom ovan vid ruset så kan det vara svårt att identifiera vilka delar som tillhör ruset och inte. Jag vill höja ett varningens finger eftersom jag inte är helt säker på att du skulle få en behaglig upplevelse i dagsläget.
3barnsfru wrote:Menjag har svårt att se mig själv leva med en man somtänker röka på resten av livet… men det ultimatumet ligger i så fall några år i framtiden.Tror ni att om han nu vill sluta, är det då lättare omhan fortsätter röka vnliga cigaretter? eller är det ett helt annat behov?
Att byta cannabis mot tobak är som att byta mjölk mot hallonsaft. Man dricker båda precis som att man röker både tobak och cannabis. Det är ett helt olika områden.
Ang ditt framtida ultimatum, fundera på vad som hör till cannabisen och vad som är annat i det du ogillar.
Hoppas du får ut några tankar ifrån det här samtalet. Kom ihåg att dina känslor är äkta, det kan ingen av oss ifrågasätta. Det vi här på forumet däremot är berättigade att fundera kring är det som ger oss något tillbaka från det här samtalet, grunden till varför du har dessa starka känslor. Det är dessa som faktiskt är en de av basen för att kunna forma en samhällsdiskussion som är produktiv för oss alla.
//MVH drullis som skrivit ovanstående i rus. (nej man blir inte smartare, möjligtvis mer långrandig)
Log in to reply.
