Existens
Om någon du tidigare i ditt liv känt inte hör av sig på kanske två år. Ni har alltså ingen kontakt med varandra, hur vet du då att han existerar?
Upphovet till detta är att jag nyligen hörde talas om en människa jag inte har sett på tre år. Då jag inte ägnat honom en tanke utbrast jag: “Finns han fortfarande?”
Litet underligt kanske, men tänk efter…- 11 Replies
Bara för att man inte hör trädet i skogen falla ner, betyder det inte att trädet inte fallit.
Köp en pocketbok om filosofi dom brukar vara ganska billiga.
Leta efter skepticismen den tar upp sådana frågor.
En väldigt bra bok om filosofi, som dessutom är lättläst är Sofies bok av Jostein Gaardner. Kan rekommenderas.
Någon här som har läst den, förresten?
@Powerpuffgirl wrote:
En väldigt bra bok om filosofi, som dessutom är lättläst är Sofies bok av Jostein Gaardner. Kan rekommenderas.
Någon här som har läst den, förresten?
Ja, jag har läst den 😯 … … man börjar fundera på livet och allt… Det finns ju en film nu också som är baserad på boken, fast jag är tveksam om det går att trycka in djupa filosofiska synsätt på 1,5 timme?
Filmen har sänts i ett antal delar på svensk TV (både boken och filmen kommer från Norge), men filmen är inte alls lika bra. Jag har bara sett någon del av den, och tyckte mest att det var rörigt.
Jag är en ganska djup människa vill jag tro
men eixstensiella frågor undviker jag
Jag tror man mår bättre av att inte tänka så mycket på hur små och obetydliga vi är…
Bättre att tänka på vad man faktiskt åstakommer och försöka hålla kontackten med sina vänner så man slipper oroa sig för att dom inte skulle finnas längre
Jag resonerar ungefär som dig Skyscraper.
Jag har alltid varit en filosof, gillar att filosofera om det mesta. När jag var 16-17 år, rörde jag ner mig totalt i existensiella frågeställningar. Desto mer jag läste och tänkte på min uppgift på jorden och varför jag finns, desto mer hotad blev min psykiska hälsa. 😯 Jag antar att jag satt i träsket där ett tag 😉
Men sen släppte det. Jag slutade helt spontant tänka på det överhuvudtaget. Jag antar att det var färdigbearbetat, eller att jag helt enkelt inte orkade med det längreMen intressant är det, helt klart… Fast det dryga är väll, att det inte går att komma fram till någonting. För det finns ju inget svar
Jag känner igen det du skriver, Retainer. När jag var i övre tonåren så funderade jag mycket på varför jag finns och om det finns en Gud eller inte. Mina kompisar funderade på killar, sprit och, de som man på den tiden såg som värstingar, knark. Dessa funderingar försvann när jag flyttade ifrån småstaden och mina föräldrar för att studera på annan ort.
Skyscraper: Du har helt rätt. Jag tänker många gånger att jag borde ringa min farfar oftare. Han är 94 år, och man vet inte hur länge han lever till. Just nu är han pigg, men han har haft två lätta hjärnblödningar, och man vet ju aldrig om han har samma tur nästa gång.
Filosofi är djupt och svårt- men inte om du läser François Thomas, då blir
det hela så klart så klart./Stan
Jag pluggar filosofi.
Har läst en del böcker om ämnet, min uppfattning är att ingen kan bevisa något om något.
Så det finns ju massor av olika teorier om saker och ting av olika lärda människor.Men om din polare försvinner när du inte tänker på honom?
Det är väl samma sak som om din hand försvinner när du inte tänker på den?
Skulle det vara så, så skulle våra liv bara vara en illusion och ite leda till något?
Skulle väl vara ganska så jobbigt.//Tok
Token:
Vad spelar det för roll ifall våra liv är en illusion eller inte? Om det nu är en illusion så är den i alla fall så pass trovärdig att vi tror den är verklig.Men om bullpup med tanken bestämmer vem som finns eller inte tror jag ju inte, då skulle det nog finnas en hel del färre människor på jorden.
Det var iofs kanske inte riktigt så han menade. Han kanske bara menade att man inte kan VETA ifall någon man inte hört av från på länge existerar. De kan ju faktiskt ha gått bort sen man hörde från dem sist.
Log in to reply.