En historia.
Tjenare författar-Bengan
! Jag tycker att att din historia var kalasbra. Skriv en till, snälla,snälla, snälla!! Skriver du tillräckligt många kan du ge ut en trippar-novellsamling…Riktigt bra Bengan!
Inte ofta man läser igenom sådär långa texter, men det där var verkligen en tia av tio möjliga!Mer tack!!
tessie: hehe, “Författar-Bengan”. Kan kanske vara något?
Fast jag är mer konstnärlig än författare.Har ständigt texter på G. I huvet eller på en eller flera pappersbitar spridda över mitt skrivbord.
Kanske blir det en novellsamling nån gång?*BUMP*
Och!
En ny kort text, en av tre.. tyckte dom andra två var lite kassa, så jag tog den som jag gillade bäst.Enjoy!
Eller blev du bara förvånad?
Det var helt underbart. Fantastiskt!
Vilken rush!
Och inte var det svårt heller… inte så svårt som jag hade trott i alla fall.
Jag kände mig så lugn, tror inte jag varit så lugn i hela mitt liv faktiskt.
Inte för att jag någonsin utsatt mig för en sådan situation förut, men ändå.
Jag trodde mina vener skulle pumpa rent adrenalin, men det gjorde dom inte.
Jag trodde jag skulle få svårt att andas, helt enkelt på grund av synen som nu är etsad i mina näthinnor.
Men det var inte svårt att andas, det var inte svårt alls… Allt kändes så lätt.
Åh, jag var så lycklig!
Du såg så förvånad ut… Du såg verkligen riktigt dum ut med dendär minen.Men ändå såg du så fridfull ut, så vacker, så söt. Precis innan…
Det var inte svårt alls, jag vet fortfarande inte varför jag gjorde det tidigare.
Var jag för feg? Litade jag inte på min egen förmåga? Vad var det som stoppade mig?
Du trodde jag skulle älska med dig där på köksbordet va?
Du trodde jag skulle göra som jag brukar göra, kyssa dig ömt på alla de ställen som du gillar. Smeka dig till extas.
Sedan, när du njutit så du nästan svimmat skulle jag burit dig till sängen, där skulle vi tillbringa natten med varandra, bara vi två skulle existera just då.
Du trodde det va?
Men istället så gjorde jag något jag aldrig gjort förut, och du blev så förvånad.Jag sade åt dig att blunda, och det gjorde du.
Jag sade åt dig at inte titta, och du log. Ditt leende mins jag.
Du låg där på bordet, utan en tråd på kroppen, nyduschad och fräsch, med ditt leende.
Du viste verkligen inte?Jag plockade upp den stora kökskniven, den jag hade slipat igår kväll, och gick fram till dig där du låg.
Egentligen gick det väll nog rätt snabbt, men jag vet inte riktigt, för mig var det så vackert, så ljuvligt, så underbart…
Jag ville spara allt i mitt minne, jag ville insupa doften, ditt plötsliga skrik, känna hur du vred dig i mina armar, höra dig kvida och försöka fråga varför.
Men du han aldrig få ur dig ett ord.
Spetsen på kniven sjönk lätt igenom din hals, det var så vackert.
Ditt leende bleknade och ersattes med dendär fåniga minen.
Jag har aldrig riktigt gillat dig när du såg ut sådär och trodde du var söt.
På sätt och vis var du söt när du gjorde dig till sådär, men det var inte ett, för mig, tilltalande sätt.
Din sista syn, var det jag som höll dig i dina armar? Såg jag lycklig ut?
Vad tänkte du? Han du ens tänka? Eller blev du bara förvånad?(Komentar: Ja, jag har mördat min älskare… 🙄 )
Saxat från en annan topic skriven av undertecknad.När hela världen går åt helvette!
När hela välden går åt helvette, ved fan ska man då göra?
När ingen vill lyssna, varför talar man då?
När ingen lyssnar, vem fan ska man då tala till?
Om ingen talar, vem ska man då lyssna till?När hela världen går åt helvette, vad fan ska man då göra?
När ingen släpper en inpå livet, varför ska man då bry sig?
När ingen bryr sig, varför ska man då öppna sig?
Om ingen släpper en inpå livet, vafan ska man då försöka för?När hela världen går åt helvette, vad fan ska man då göra?
När ingen längre accepterar ett nej, varför då fråga?
När ingen längre frågar, varför inte bara ta?
Om alla bara tar, varför ska man då fråga?När hela världen går åt helvette, vad fan ska man då göra?
När ingen längre litar på ens ord, varför ska man då lova?
När ingen längre lovar, varför ska man då lita på dem?
Om ingen litar på någon, Vem ska man då vända sig till?(Komentar: Skriven under en depression, det är över nu.)
Numera kommer alla mina texter postas i denhär tråden.Gillade skarpt “När hela världen går åt helvette!”. “Eller blev du bara förvånad?” va lite för psycho för mig, men var ganska bra skriven. Har funderat på att själv skriva nån historia, men jag får aldrig tummen ur 🙄
A ja, keep up the good work!
Helsköna texter!
Gillade personligen “Eller blev du bara förvånad?” allra bäst. Blev helt fängslad faktiskt! Det var ett bra tempo i texten.I likes…
grymt skön mer sånt.
Personligen gillar jag bäst “Eller blev du bara förvånad” också.
Ibland känner man för att skriva lite sådär, halvsjuka, grejjer bara.
Jag är en snäll kille… Jag gillar kattungar!Bengan: Du är riktigt duktig på att skriva!
Gillade de två senaste alstren skarpt!
Ppg: Man tackar, man tackar. *bockar sig*
Man får alltid samma härliga respons här.
Iaf när man har gjort nått bra. *frossar i ego* :pleased:Mkt trevlig läsning, fortsätt med det du gör. Blir säkert bara bättre o bättre.
Säg till när du blir förlagsutgiven!
Vet en som nyligen har debuterat som förlagsutgiven författare. Men inte var han och signerade böcker på Bok & bibliotek, inte…
Har också en kompis i Tyskland som är otroligt duktig på att skriva. Både hans partner och jag har tjatat på att han ska skicka in till förlag, men inte gör han det, inte…
:kimblah:Jag kände starkt för att bumpa denhär tråden med en ny text.
En text som min gode vän Axel har skrivit.
Here goes.Fredag synar korten
Fredag synar korten, veckan faller på plats och spärrarna släpper när helgen dundrar in för full skalle och rensar upp där de sociala ingenjörerna har gjort sitt under veckan.
Minnen och bilder som inte är ens egna utan planterade där av reklam tillverkad för det undermedvetna och för att krossa vår förmåga till eget tänkande och egna val.
Val som är opåverkade av de drömmar om ett bättre liv som pumpas dagligen genom massmedias svällande ådror.
När fredagen kommer börjar vi som trasiga vrak, sinnesberövade och utan livsgnista.
Vi har tappat vår tro på ett bättre samhälle styrt av rättvisa och nöjt oss med att inse att den enda verklighet är den som hjärnan uppfattar och den som skapas mellan två tinningar.
Varför tro på och verka enligt en värld som inte går att bevisa?
Jag är en hjärncancerinfekterad pragmatiker som kräver bevis och vägrar se världen genom ett glas. JAG KRÄVER BEVIS!Förhoppningar krossas när vi för den senaste gången i räkningen som snart når två miljarder upptäcker att vi inte längre kan tänja på våra begränsningar och skapa något utanför vår samhällsroll, så våra drömmar släcks och våra hjärnor kockar över av hettan.
En hetta som lamslår oss och berövar oss vår förmåga till egna tankar och åsikter.
Vi är inte längre våra egna personligheter, våra personligheter är vårt utseende och vår roll, vårt fack, vår kategori.
En mapp i en arkivlåda hos någon verklighetsfrämmande socialsekreterare som bryr sig mer om sina tånaglar än människorna som dör på grund av henne.Kanaler, strömmar av så kallad information bombarderar oss dygnet runt.
Men det är inte information, det är ångor av en industri som sakta med säkert brinner upp i sina egna drömmar och föreställningar.
Ångor på en spegel som bildar mönster och bilder av hur vi förväntas bete oss och hur vi ska tänka.
Grupper i samhället försöker bryta trender men upprepar vad deras föräldrar gjorde som sina föräldrar före dem, för att sedan rätta sig i ledet och svälja en trögflytande smet av gyttja och skit under resten av sina liv.
Sakta men säkert drunknar de i den, den sväljer dem, tar över dem och suger livslusten ur dem och får dem att längta efter döden.
I ett samhälle där de gamla inte dör bort för yngre generationer utan ställs in i svalen för att fördröja deras förruttnelse korrumperas idealen och världsbilden blir skev.
Vi tappar fokus på vårt djuriska ursprung och tror oss vara finare än vad vi egentligen är och kriminaliserar våra egna drifter i ett desperat försök att bekräfta den teorin.En stor applåd för min vän Axel!
Du skriver väldigt bra…
keep it up//Bless
Shit, såna texter .. Blev också verkligen fängslad av Bengans alster .. Och gud vad jobbigt välformulerade insikter i Axels .. jobbigt men skönt på samma gång.
Log in to reply.