den fria viljan
@EaL wrote:
jag vet att jag inte är den enda på forumet som käkat LSD……
alla ni som har gort det och fått DEN hallisen om livet och universum vet vad jag menar… jag är helt övertygad om att sanningarna man blir 1 med på syra är den sanna…
Är du verkligen helt säker på det?!?
Den fira viljan spelar ingen roll.. eftersom det ändå bara är en illusion.
Men jag är hellre en sorgsen sokrates än en lycklig gris.alltså jag blir helt :crazy: av det här.. o jag har inte rökt ens
@Wes wrote:
@EaL wrote:
om man tror på evighet, är man tvungen att acseptera att allt som kan hända har hänt eller kommer att hända… eller?
men evigheten i sig är ju rätt ologisk, hur kan nånting inte ha ett slut?
kanske har vi inte utvecklats biologiskt mentalt än så vi kan förstå det där med evighet och tid på samma sätt som tex gudlfiskar inte förstår så mycket dom heller…Evighet innebär väl snarare att saker saknar en början och ett slut än att det har en tydlig början och inget slut. Fan vet vad som fanns före Big Bang… (Om Big Bang verkligen var hur universum kom till…)
@Wes wrote:
men evigheten i sig är ju rätt ologisk, hur kan nånting inte ha ett slut?
Inte så ologist trots allt. Har du en ring på dig? Följ ringens bana och säg mig “var den börjar” och “var den slutar”.
Allting har en ände utom korven som har två
Pachipachihead: Ok, i din hjärna:
En molekyl kommer farande, den har fått en hastighet och riktning genom en krock med en annan molekyl för en viss tid sedan.Den hastighet och den riktning den nu har – efter krcken – är bestämd av hur snabbt och i vilken riktning molekylen rörde sig innan krocken, solens dragningskraft, om du hade tvättat håret på morgonen och hur många katter du ev har och hur ofta du ev klappar dem.
Den hastigheten och den riktningen är i vart fall(?) bestämd av en kedja händelser. som bara hade kunnat ske på ett sätt givet de förusättningarna som fanns då.
Ex: Molekyl A i ditt öga blir träffat av ljus från objekt CB (kunde inte träffat någon annan molekyl i ditt öga eftersom ljuset hade den enda hastighet och riktning som det kunde ha givet förutsättningarna som rådde när den fick sin hastighen och riktning).
Detta leder till att spänningsskillnad någonstans som leder till en kaskadreaktion någon annanstans som leder till en ännu större spänningsskillnad osv som leder till att en omedveten process lösgör sig från ett moln av andra och visar sig som en tanke “Om man skulle ta sig en joppe?” i ditt medvetande.
Jag menar om du får den tanken (eller vilken som helst annan) så är det den ENDA tanken du skulle kunna ha fått vid precis den tidpunkten som du fick tanken givet alla molekylers rörelser, solen osv JUST DÅ. Om man kunde frysa tiden och spola tillbaka en sekund för att spela upp samma isolerade händelse i din hjärna igen så skulle samma sak hända igen, när man trycker på play.
Tror jag. Tråkigt va?
Precis som att man inte har kontroll på vad man ska säga i en muntlig debatt förrän man har sagt det. Det kommer liksom automatiskt och blir oftast bra även om jag inte medvetet tänkt ut mitt svar i förväg.
Det är de tankeprocesserna som genom olika reaktioner (som bara skett på ett sätt givet de förutsättningarna som fanns när det skedde) fått prioritet som kommer ut ur min mun eller genom mitt tengentbord när jag pratar/skriver. Lite läskigt.
Vi kommer vid alla val alltid välja det enda vi kunde välja givet föruttsättningarna just då.
Om du skriver ett svar så är det det enda svaret du skulle kunna ha skrivit givet de förutsättningarna som råder just då och alltså inte ett uttryck för någon fri vilja, du – liksom jag – är en slav under determinismen!! MUAHAHAHAHAHAH!!!
LolJag tycker iaf att det känns som om jag har en fri vilja så jag kör på det men egentligen är jag övertygad om att allt bara händer på ett sätt och därför att vi inte kan göra aktiva val någon gång någonsin.
Okej, Le_Singe skrev ungefär vad jag tänkte skriva. Praktiskt för då behöver inte jag också skriva det.
Tycker i alla fall att det låter ganska troligt (i mina öron). Allting är en reaktion av en tidigare händelse, även om vi kanske inte alltid kan märka just den händelsen.Alltså så tror jag inte att vi egentligen har en fri vilja, även om det känns så, men det finns inte heller någon högre makt som styr våra liv.
Ska iväg nu, har inte hunnit läsa topic men chansar på att Wes tänker på samma sak som jag.
Nej, jag tror inte vi har en fri vilja, jag tror allt är baserat på instinkter till 100%, bara man går tillräckligt djupt så ser man det. Eftersom alla människor inte gör likadant är på grund av omgivningen, arv osv.
Filosofi är najs, skulle vara fint med ett filosofi/teori forum.
Fördelen med att posta sådana trådar under ett sådant forum istället för under Coffeeshopen är att färre oseriösa skulle posta i tråden. Dvs, det skulle vara mycket trevligare med ett forum dedikerat till filosofi
Bok tips: “De dansande WuLi-mästarna” av Gary Zukav. introduktion till kvant fysik för humanistiska hjärnor.
Jag har länge varit inne på de där tankarna om att de elektriska signalerna styr oss och att det vi uppfattar som egen vilja är en illusion. Det som får mig att tvivla är att: Om det nu är så att vi inte har någon fri vilja, vad finns det då för mening med att vi som organism ändå upplever att vi existerar? Om alla tankar styrs av elektriska impulser skulle vår hjärna lika gärna fungera som någon sorts avancerad AI som reagerar på händelser, planerar o.s.v. men inte är medveten om sin egen existens. Eller?
Det som gnager mest i mitt huvud just nu är frågan om hur ett medvetande kan uppstå ur enkel materia. Får det inte att gå ihop.Jag måste sluta tänka på sånt där, blir bara förvirrad. Men kan jag det? 😉
Nä, inte ska man sluta tänka på så här spännande grejer!
Nu kommer antagligen mitt flummigaste inlägg hittils och jag är inte säker på att det passar in riktigt på ämnet, men må så vara:
Jag tror att livet är en oundviklig konsekvens av universums “strävan” efter att omvandla så mycket energi som möjligt till värme. Det handlar om termodynamik. Som vår bild av universum ser ut idag så verkar det som att all energi förr eller senare kommer att existera som värme. Livet är väldigt bra på att omvandla kemisk och elektromagnetisk (t.ex. cannabis) energi till värme eftersom reaktionerna katalyseras av enzymer och därmed går snabbare, alltså är effektivare än reaktionen utan katalys. M.a.o. så är livet en oundviklig konsekvens (om förhållande finns för att skapa liv) av universums sammansättning (hittar ingen bättre formulering än strävan efter “lägre energikvaliteter”). Finns det förutsättning för liv, vilken form det än må vara, så kommer livet utan uppmaning från högre makter att utforma sig självt. Det tar miljarder år.
Vi är, tror jag, en produkt av ~3,5 miljarder år av trial-and-error. Visst ÄR vi medvetna om vår egen existens. Självmedvetandet är något nytt i det här sammanahanget (troligtvis, om det inte funnits intelligenta självmedvetna varelser som försvunnit från jorden, eller inte upptäckts än), för att inte säga purfärskt. 4/5 av tiden som det funnits liv på jorden så har det varit “primitivt” encelligt liv, det är först nu livet (universums strävan efter energikonversion) har blivit självmedvetet, eller rättare sagt universum har blivit medvetet om sin egen existens, men är något förbryllad och fattar inte riktigt vad det är frågan om… 🙄Detta blev som sagt flummig, hoppas att jag inte blir idiotförklarad nu 😳
/morph
Har de inte mätt att tankeöverföring (telekenesi) ökar den elektromagnetiska strålningen… o vad händer om en person som inte vill mottaga några “vibbar” från andra… ändå gör det?
Fri vilja?
Nu kommer antagligen mitt flummigaste inlägg hittils och jag är inte säker på att det passar in riktigt på ämnet, men må så vara:etc.
😯 Whoa…! Det där lät rätt bra[/i]
@morph wrote:
Nu kommer antagligen mitt flummigaste inlägg hittils och jag är inte säker på att det passar in riktigt på ämnet, men må så vara:
Om vi ska flumma så ska jag gå way out
Det ända sättet jag kan förklara att medvetenhet om den egna existensen kan finnas i den materiella värld vi upplever oss leva i är att allt medvetande på något sätt befinner sig (upplevs) i en högre dimension som vi från vår position inte kan uppfatta. Om vi från denna högre position har skapat den materiella värld vi lever i eller om vi bara på något sätt överfört våra medvetanden till de på jorden levande individerna låter jag vara osagt. Syftet med att överföra medvetande till en tre (fyr?) dimensionell värld skulle kunna vara att utforska universum inåt precis som vi människor vill utforska universum utåt. Om ett delsyfte är att t ex utforska alla tänkbara känslor som kan uppstå i en tredimensionell materiell värld så fungerar det universum vi lever i ganska bra. Tänk bara på alla livsformer som existerar på vår jord och alla de olika känslointryck som innevånarna på denna planet upplever. Kanske lever vi bara i ett av oändligt många parallella universum (teoretiskt möjligt ❗ ) där alla tänkbara uppsättningar av fysikaliska lagar råder och livsformer som vi inte ens kan föreställa oss existerar.
Hur flummigt det än låter så tycker jag att det mest otroliga scenariot är att ett (!) universum skapades, det fick fysikaliska regler som medgav möjlighet till liv, liv skapades på en (!) planet, detta liv utveckldes till en livsform som kunde bygga rymdfarkoster, skapa religioner och ha avancerat sex! Beräkna sannorligheten någon.
F ö tror jag inte bara att det är människan som upplever sin egen existens. Skillnaden mot t ex en kossa är att vi kan formulera tankar och därmed reflektera över vår existens.
Prova någon gång när ni är stenade att försöka leva er i att vara t ex ett hungrigt lejon på jakt, (eller varför inte en apelsin som vill skala sig själv) jag har i alla fall lyckats ganska bra. Kunnat uppleva tassar, klor, huggtänder, blodig antilop i munnen och sånt. :wacko:P.S. Skicka inte männen i vita rockar efter mig igen. D.S. :crazyeyes:
GrandNastyB skrev:
liv utveckldes till en livsform som kunde bygga rymdfarkoster, skapa religioner och ha avancerat sex!
😯 😆 😆
Japp, hyffsat otroligt scenario det där. Men samtidigt lika troligt som något annat. Hehe… det är inte bara otroligt otroligt… det är också otroligt roligt…
*morph skärper sig*Hängde inte med där i början riktigt med dimensionerna men jag tror liksom GNB att det finns massor av liv utöver människor och kossor på jorden som “vet” att de existerar. Jag vill jag inte gärna rangordna olika känslors betydelse, även om det är svårt att låta bli. Rädslan hos en igelkott som blir mobbad av en kvällspromenerare (vad skumma orden blir när man inte är nykter) upplevs säkert av igelkotten på samma panikartade dödsångest-sätt som en livrädd människa. Då jag sålt min själ till naturvetenskapen, men har mina stunder av tvivel, så säger jag att det beror på att båda känslorna har ett gemensamt ursprung, d.v.s. alla känslor. Vi kanske till och med skulle kunna känna igen känslor som avlägsna släktingar som fiskar har. Syftet med känslorna har alltid varit detsamma (fram tills för inte så länge sedan då människan började krångla till allt): lev, lev, lev och ge fan i att dö innan du har spridit dina gener…
Nu känner jag att jag håller på att spåra ur lite, det är svårt att undvika när allt är så intressant.
Jag antar att jag är en utpräglad darwinfan som tror att allt (d.v.s. det vi ser/hör/känner/tänker o.s.v.) kan förklaras med vårt arv och att vi kan förstå oss själva genom att se oss omkring i naturen./morph
Log in to reply.