den fria viljan
@EaL wrote:
om man tror på evighet, är man tvungen att acseptera att allt som kan hända har hänt eller kommer att hända… eller?
ja, egentligen..för eller senare så
men evigheten i sig är ju rätt ologisk, hur kan nånting inte ha ett slut?
kanske har vi inte utvecklats biologiskt mentalt än så vi kan förstå det där med evighet och tid på samma sätt som tex gudlfiskar inte förstår så mycket dom heller…annars tror jag ens personlgihet är så mycket mer än bara drifter..kanske är ens personlgihet ens drifter tankar och medvetende minus sina drifter, eller är drifterna bara ett komplement till de övriga personliga aspekterna
vi är mer än bara drifter, det är det som skiljer oss från djuren
men vi ska ju inte heller förneka att de spelar en avgörande roll i våra liv, eller så är våra drifter helt enkelt mer avancerade än djurens…vi är alla levande varelser så drifterna är våran motor att fortsätta leva, fortplanta sig bevara livet osv..instinkter, vi härstammar från ett djur men vi är ju samtidigt mycket mer..medvetna om oss själva och våra tankar
lite OT kanske men men
vi tänker ju mer än på bara oss självaens vilja är fri men kontrollerad av ens persnolighet, där är andra mer öppna och fria i sinnet medan vissa bara är trångsynta och inskränkta i sitt tänkande*host* nasseapor *host*
alltså är “vi” mer fria än “dom” vid helikopterplattan..rent generellt sett..Den fria viljan finns till en viss del, men den kontroleras fortfarande av reptilhjärnan och personligheten.
Reptilhjärnan kan uppleva någon som ett hot och väljer att antingen fly eller slåss. Den kan ta över kroppen och slår mot “hotet” även fasst du som person under detta tillfälla inte känner för att ingripa. Under dessa tillfällen kan det hända att man inte kommer ihåg att man har slagit någon. Där märker man att man inte har fullt ut fri vilja, om man inte tar någon drog.
Som många har sagt. Den kontrolleras av överlevnads instinkten.
Jag tror att stora delar av instinkter kommer att försvinna med tiden och då kommer varje individ ha en fri vilja, men trodligen kontrolerad av lagar.Men om jag ska välja på om vi har det eller inte så måste jag säga att vi har det. Är viljan stark så kan de flesta saker göras. Vi kan mer än vad vi tror.
Tror inte på att något andligt väsen sitter och rycker i trådarna.
We’re as free as biological computers can be.Frihet, många säger sig stå för det, nyttja det och vara beredda på att dö för det. Skitsnack. Många är livrädda för allt vad frihet och fri vilja heter. Varför? Jo, för det är som alltid det okända för oss som skrämmer oss – mest av allt frihet. Det är ironiskt, för friheten var oss en gång i tiden nära – vi konfronterade oss själva, våra rädslor, innersta önskningar osv…
… Det samhälle som vi lever i tyglar oss också – Vi pratar hej vilt om frihet hit och dit men är försälskade i våra bojjor. Bojjor som föräldrar, skola, samhälle, lärare – med leende på läpparna subtilt (och själva inte riktigt medvetna om det) knyter runt och svetsar fast bojjan inne i oss barn. En tragisk omedveten process i samhället, det gäller bara vara ärlig och konfrontera sig själv.Ok, detta var inte direkt något biologiskt svar. Men i stort sätt tror jag det finns ett antal drifter inom oss – sex, hunger osv… Men kring de essentiella drifterna finns det plats för oss själva. Det är det extra utrymmet som gör oss olika och skiljer oss från djuren, individen helt enkelt.
/tumblewed
Ok ett klargörande: den som tror på fri vilja tror också att man är fri från alltings relativitet. Dvs man tror t ex att man kan välja om man vill påverkas av gravitationen eller ej.. Vilket är helt och hållet emot en deterministisk syn enligt Einsteins “allting är relativt”.
Jag tycker det verkar mest logiskt att vi har en fri vilja. Om vi inte har det, är det då slumpen som avgör?
Nej det är en tidigare orsak i rummet som avgör.
Klart vi har en fri vilja.. så har iaf jag valt att tro.. men har vi nu ingen fri vilja så är jag ändå glad att jag inbillar mig det. Att ha en fri vilja är för mig lika med att ha en mening med att leva. För då vet jag att jag kan förändra både mig och andra. Jag har då en anledning att leva. Om jag inte kan påverka någonting jag gör så skulle allt kännas meningslöst…
Klart den fria viljan är begränsad av en hel del. Men jag tror ändå att det är vi själva som bestämmer för det mesta vad som sker med oss inom rimliga gränser.
Hur är det med ångest då? Varför känner vi ångest inför saker om vi ändå inte kan göra något åt det? Känner inte människor som tror på en radikal determinism någon ångest?
Om det nu är så att det råder en determinism där allting är förutbestämt så tror jag aldrig att det kommer att kunna bevisas eftersom det är så oändligt många små faktorer som påverkar vad som sker…
Skulle jag vara helt övertygad om att vi inte hade en fri vilja och att det rådde en radikal determinism skulle jag ta livet av mig. För var det då determinerat att jag skulle dö då så dör jag då.
Ångest är fysiskt. Hur skulle det annars kunna lösas ut eller botas av medicin? Eller av the tjåba?
Dags att inse att de som mår dåligt har för lite att göra och för mycket tid att göra det på.
@Auberon wrote:
Ångest är fysiskt. Hur skulle det annars kunna lösas ut eller botas av medicin? Eller av the tjåba?
Dags att inse att de som mår dåligt har för lite att göra och för mycket tid att göra det på.
Nu är inte jag speciellt hemma på ämnet psykologi, men såvitt jag vet är ångest psykiskt men det kan påverka fysiskt. Sen varför det går att bota med medicin? Så kallade lyckopiller?(minns inte vad de heter) De botar väl inte någon fysisk sjukdom?
Jaja.. nu var det direkt någon sådan ångest jag menade. Jag menade främst den mindre allvarliga vardagliga formen av ångest. Den som man kan känna efter man gjort eller sagt något mindre smart till någon för att man var nervös eller så. Eller om man inte har hunnit med att göra allt som man planerat.
Hmmm, även om vi nu inte har en fri vilja så spelar det ju isåfall ingen roll. Om du var helt övertygad Arach, så skulle du ta ditt liv? Om det nu slumpade sig så att “universum” lät dig “veta” att allt är förutbestämt, eftersom du inte har någon fri vilja, skulle du ju inte kunna välja att ta ditt liv 😆 😆 😯
Resonemanget “vad skulle du göra om allt var förutbestämt?” är egentligen ganska motsägelsefullt.
Bah… man blir lite klurig av filosofiAuberon: >Ångest är fysiskt
Tror att det är ganska allmänt vedertaget att kropp och medvetande hänger ihop/är ett.@morph wrote:
Hmmm, även om vi nu inte har en fri vilja så spelar det ju isåfall ingen roll. Om du var helt övertygad Arach, så skulle du ta ditt liv? Om det nu slumpade sig så att “universum” lät dig “veta” att allt är förutbestämt, eftersom du inte har någon fri vilja, skulle du ju inte kunna välja att ta ditt liv 😆 😆 😯
Resonemanget “vad skulle du göra om allt var förutbestämt?” är egentligen ganska motsägelsefullt.
Bah… man blir lite klurig av filosofiOm det var förutbestämt att jag skulle ta livet av mig då så skulle jag ju kunna det.
Men ok, en liten omskrivning:”Skulle jag vara helt övertygad om att vi inte hade en fri vilja och att det rådde en radikal determinism skulle jag nog försöka att ta livet av mig. För var det då determinerat att jag skulle dö just då så dör jag då.”
Så.. då funkar det
Men visst, hela resonemanget är ju totalt meningslöst om allt är förutbestämt, och även livet, enligt mig.. om vi vet om det. Därför väljer jag att tro att det inte är det(Tror jag
). Är allt å andra sidan förutbestämt skulle iofs även min åsikt i frågan även den vara determinerad. Hehe, jo jag tror att jag “väljer” att jag kan styra över mina egna tankar jag med 😆 även om jag inte direkt ser determinismen som en genomsvart filosofi då jag är övertygad om att det inte finns någon egentlig mening med “konceptet liv”, mikrobiellt som multicellulärt sjävmedvetet (eller hur var det nu…).
Min livsfilosofi är enkel: lev så lyckligt som det är möjligt. En determinerad värld sätter iofs krokben för det, eller låter omvärlden hålla i de spakar som styr över min lycka.
Inte så lätt kanske 🙄 men det är det enda jag kan tro på som det finns ett uns substans i för mig.
Lycka åt alla här på swecan 😆 😳/morph
@Arach wrote:
@Auberon wrote:
Ångest är fysiskt. Hur skulle det annars kunna lösas ut eller botas av medicin? Eller av the tjåba?
Dags att inse att de som mår dåligt har för lite att göra och för mycket tid att göra det på.
Nu är inte jag speciellt hemma på ämnet psykologi, men såvitt jag vet är ångest psykiskt men det kan påverka fysiskt. Sen varför det går att bota med medicin? Så kallade lyckopiller?(minns inte vad de heter) De botar väl inte någon fysisk sjukdom?
Jaja.. nu var det direkt någon sådan ångest jag menade. Jag menade främst den mindre allvarliga vardagliga formen av ångest. Den som man kan känna efter man gjort eller sagt något mindre smart till någon för att man var nervös eller så. Eller om man inte har hunnit med att göra allt som man planerat.
Först och främst måste vi utgå från min tes för att kunna förstå mitt resonemang: Psykoligi är kvasivetenskap. Kvacksalveri med andra ord. Jag tror säkert att det finns någon som blivit bättre av en psykolog, men om du skulle läsa en psykologibok kommer du att upptäcka att allt som beskrivs stämmer in på dig. Är du då sjuk? Nej. Det är bara naturliga sinnestämningar som vi alla har. Och så vidare.
Men för att återgå till det jag ville ha sagt (japp, jag tycker det är kul med filosofi) Ångest är en varningssignal från kroppen, nått är fel. Alltså ÄR det fysiskt. Att det ens finns piller som ger en psykologisk verkan är bevis nog egentligen.
Ångest som du beskriver… jag vet inte vart du vill komma. Men som sagt, det finns vetenskap som förklarar en människas beteende. Känner man ångest för att man har glömt nått är det för att man vet att det kommer att resultera i nått dåligt. Man förstår det bättre om man ser det från andra hållet: Då ett barn gör nått bra blir det belönat av mamman ger hjärnan en belöning i form av dopamin. Det sitter i sen primatstadiet. Vilket alla djuriska instinkter egentligen gör. Vi är djur. Därför mår man dåligt om klantat sig; vi vet att det är dåligt, men på ett djupare plan. Eller på ett “medvetet-omedvetet plan” så att säga. hehe
HOLK!
@morph wrote:
Auberon: >Ångest är fysiskt
Tror att det är ganska allmänt vedertaget att kropp och medvetande hänger ihop/är ett.Inte av alla. Jag är ny här. Jag vet inte hur folk här resonerar. I vanliga fall är de som motsäger mig väldigt religiösa.
Hur som helst: Om inte torkan i Umeå tar slut snart kommer jag att blir sur på riktigt. höhö
Auberon: Ok, det var en underlig tes tycker jag 😯 . Beteendevetenskap är ingenting som kan definieras med klara gränser eller kvanta som många andra vetenskaper. Eftersom psykologi spänner över ett så otroligt brett område och allt inom dessa ramar måste utgå från en individ så är det ju egentligen oändligt stort. Jag undrar vad det är för psykologibok som du har läst för att komma fram till att psykologi är komplett bogus?
Men för att återgå till det jag ville ha sagt (japp, jag tycker det är kul med filosofi) Ångest är en varningssignal från kroppen, nått är fel. Alltså ÄR det fysiskt. Att det ens finns piller som ger en psykologisk verkan är bevis nog egentligen.
Du får nog jobba lite mer på din teori innan du övertygar mig i alla fall. Eller rättare sagt får mig att förstå vad du menar…
Låt säg att mina cannabisplantor råkar ut för en olycka och dör, jag blir ledsen eftersom jag skött om dem så bra och investerat så mycket tid i dem. Detta resulterar i en för mig ångestladdad känsla 😆 och jag ligger nerbäddad i sängen hela dagen och tjurar… var är det fysiska upphovet till stackars morphs ångest? En sensträckning i nacken kanske?Menar du kanske att vi inte har något medvetande? 😳
Jag är ny här. Jag vet inte hur folk här resonerar
Tror att det finns alla möjliga människor här på swecan som alla resonerar på sitt egna unika sätt. Någon överväldigande majoritet av bokstavtroende kristna tror jag iaf inte att du hittar här.
Peace!
/morph
Log in to reply.