Behöver verkligen råd.
Hej på er.
Jag har ett problem som jag inte vet hur jag ska lösa. Egenkligen så har jag många problem men dom flesta löser jag med CB nu för tiden. Nu är det så att jag har ett väldigt hett temprament som kan komma helt plötsligt av minsta sak jag stör mig på. Ofta är det nog inte situationen när det brinner som gör mig arg utan något/någon som jag går och retar mig på en längre tid. Då jag inte kan eller vill röka på jobbet så är det bara där det är ett problem. När man var yngre brydde jag mig inte så mycket men ju äldre man blev ju mer pinsamt blev det. Sen några år tillbaka har jag även börjat få väldigt dåligt samvete när jag reagerar som jag gör.
Jag känner nu att jag måste göra något åt det här, men hur gör jag? Jag har aldrig haft kontakt med sjukvården förutom något enstaka akutfall och då har jag inte varit så nöjd efteråt. Jag är heller inte intresserad av att få en massa medicin som ska hålla mig lugn det har jag i joppen. Om man nu skulle få någon hjälp av sjukvården ska man vara ärlig med sitt bruk eller ska man tiga om det? Finns det andra alternativ?
Är väldigt tacksam av alla svar då detta börjar bli jobbigt.Göran.
- 18 Replies
Hej Göran.
Mitt tips är att börja meditera. Meditationen gör en lugnare och den gör också så att man inte reagerar så mycket på vad omgivningen gör/hur andra beter sig eller yttre omständigheter generellt.
Om du ändå väljer att söka hjälp via sjukvården så är mitt råd att inte vara ärlig om ditt bruk eftersom de då sätter en stämpel på dig och kommer skylla dina “besvär” på ditt bruk snarare än att hjälpa dig hitta de underliggande mekanismerna som gör att du så lätt “tänder till”.
Lycka till!/Lucy
Låter ändå som ngt som psykvården borde få sätta tänderna i.
Du har inte ngn neurotisk sjukdom? typ adhd eller liknande? du kanske aldrig någonsin gjort några sådana tester?Låter inte som det är helt omöjligt i ditt fall, känner nämligen igen dina beskrivningar på det här med argsintheten och irritera sig över saker som till slut blir jobbiga o handskas med.
Hej göran! Jag kan berätta hur jag fungerar och hur jag löste mina problem som var rätt så allvarliga, som dessutom har satt mig i riktigt “dåliga” situationer här i livet. Jag lider av grov ADHD har fått det bekräftat genom 3års utredningar och flera utlåtanden från olika doktorer. För mig funkar det så att jag tänder till för minsta lilla sak, om någon tränger sig före i kön i affären, någon råkar knuffa till mig, om någon säger fel sak. Finns hur mycket som helst jag kan nämna men jag fattar mig kort där. Att ha ett sådant temperament som du beskriver tyder oftast på på någon form av diagnos, exempelvis ADHD. Eftersom jag led av extrem ADHD så blev jag tilldelad först 72mg per dag och jag kom upp i 216mg PER DAG! och då insåg jag att detta är ohållbart eftersom läkarna inte fått “önskat” resulat, i och med detta så ville dem höja dosen ännu mer, tills dem BLEV nöjda vilket jag ej gick med på. Då började jag tänka efter ganska mycket, satt och självrannsakade mig själv och tänkte på vad jag själv kan förbättra utan mediciner. Hur ska jag kunna kontrollera mitt temperament ? Hur ska jag kunna undvika sådana situationer ? Hur ska jag göra i ren allmänhet ? Det slutade med följande. Jag sket fullständigt i medicinen för den gjorde mig enbart trött och jag orkade inte med någonting. Sedan tog jag fram penna och papper och skrev upp dem saker som jag verkligen inte klarar av, några är nämda i början av detta inlägg. Sen började jag att bearbeta dessa saker, tänka på vad JAG kan göra åt det. Det tog lång tid att bli “bättre” på att behärska sig, men för varje dag som går så märker jag en markant skillnad i mitt temperament. Det gäller att ha tålamod, att lära sig att ha det helt enkelt. ska använda ett väl använt citat “Ingenting sker över en natt” och det gör det inte, saker tar tid men du måste ge dig fan på att jobba på dina problem. Tro mig, det kommer bli svårare än du tror, jag har jobbat i nästan 6år med detta och håller FORTFARANDE på. Nu har jag dessutom hjälp av både psykvården och frivården. Vilket jag skulle rekommendera dig att göra, sök hjälp på psyket, säg att du har problem med ditt temperament, men för guds skull säg ingenting om cannabis då kommer dem ta dig som en missbrukare… 🙄 Är inte lagligt ännu..
Skrev detta så du kan se hur jag själv gjorde för att ta tag i problemen utan mediciner. Hoppas jag tillförde något i alla fall 😉
I dagsläget har jag andra mediciner men det är också bara temporärt och där finns det ingenting jag själv kan göra dessvärre, men det är en annan historia./razer :hippie:
Meditation är bra, sen borde du börja med submission wrestling. Där får du utlopp för den där manliga dominansgrejen.
Jag känner igen mig en smula. Kan också vara en smula kolerisk. Jag kan brusa upp fort, går saker och gnager i mig så kan jag bli fly förbannad över en skitsak. Då jag röker så reflekterar jag över mitt beteende, därför känner jag så väl igen sånt här, jag vet många som är likadana men som inte verkar reflektera över det, man får till slut säga till dem, “Vad är det egentligen som stör dig?!”. Det blir då irriterande när man genom den inre resan ser bristerna i sitt eget beteende, som ett onödigt temperament.
Min lösning: Sluta med koffein (eller dra ned betydligt), jag ser vad det gör med mig själv, med min tjej och min omgivning. När jag slutar med koffein så känner jag mig som den enda lugna och sansade personen i världen, satan vad svenskar missbrukar koffein alltså.
Träna är också bra, en halvtimme om dagen då man bara fokuserar på sig själv, sina tankar och arbetar ut sina aggressioner.Tycker det har blivit värre på äldre dar, men det beror nog på tonvis mer ansvar på sina axlar. Att man inte har tid att spela våldsamma dataspel och få ut sina aggressioner så.
Jag dricker iof mycket kaffe men det här började nog redan på dagis. Jag har jobbat med en hel del med ADHD och vi har en del gemensamt. Dock ej hyperaktiv vilket har gjort att jag har funkat någorlunda bra. Men ska jag vara ärlig har jag alltid funkat bättre när jag har varit påverkad. Dock förstod jag det först när jag tröttnade på att festa. Nu för tiden fungerar jag bra med CB förutom det här med tempramentet.
Razer tycker du att alla möten med läkare har hjälpt dig eller har det bara bortkastad tid? En av sakerna jag reagerar på är när saker och ting ska ältas i all evighet utan att det händer något.
Tack för alla svar.jag har samma problem körde meditation på rasterna när jag va arg eller ur balans.. sen kör jag juh en hel del muaythai och andra kampsporter..
det hjälper bra.. men om någon går över gränsen funkar inget ändå för mig.. men stubinen e riktigt lång nu iaf..
Jaha, då har man för andra gången fått höra att man har dyslexi. Förra gången var för 18 år sen när det var dax att välja till gymnasiet. Då satt jag med en syo-konsulent och diskuterade om vad jag skulle bli när jag blev stor.
-Jag ser att du har dåliga betyg i svenska och engelska.
-Ja, jag har lite svårt för att läsa och skriva.
-Jaha, då har du nog dyslexi. Då ska jag hjälpa dig att komma in på någon linje med hjälp-lärare i svenska.Två år senare satt man där i en byggbod med nya fina blåa byxor på sig.
Var till en läkare här om dagen, efter att jag berättat varför jag var där fick man svara på lite frågor om sitt liv. Bland annat hur det var när jag gick i skolan?-Jag hade det rätt så lätt i skolan förutom när det gällde läsa och skriva. Gjorde aldrig några läxor men klarade mig bra ändå.
-Jaha, då har du nog dyslexi. Hur är det nu?
-Idag läser jag rätt mycket.
-Jaha, hur?
-Eeeeh, jag stänger in mig i ett rum och drar ner persienen.
-Ja men vad bra då har du lärt dig hur du ska komma runt dina proplem och det här med tempramentet tycker jag att du ska träna lite mer. Jag tänker inte skriva ut någon medicin(det var tredje gången hon sa det).Vill inte skriva vad som rörde sig i mitt huvud då. Fick iaf till ett möte med någon sorts kurator. Men frågan är om det är någon ide att gå när jag inte kan förklara varför jag inte tror att jag har dyslexi?
Jag hade ett grönjävligt temprament förut.
Det har gett mig mycket problem när jag var yngre.Det som hjälpt mig att bli en lugn och snäll person är:
* Kost
* Träning
* CannabisKost:
Uteslut socker, ät mindre ris, pasta och potatis. Svulla gärna i broccoli, blomkål och kött. Skippa INTE fett, fett är bra för dig. Socker och för mycket kolhydrater är bajs.
Jämnare blodsocker = jämnare humör. Drick INTE läsk, ät INTE godis.Träning:
För mig: Jeet Kune Do, Wing Chun och Thaiboxning. Jogga, cykla, meditera.
Väldigt viktigt!Cannabis:
För dom dagarna då man inte har nåt speciellt att göra.
Dessa tre i kombination med varandra har gjort UNDER för mig.Lycka till.
Känner igen mig i det där ni skriver om humör. Har alltid haft ett jävligt dåligt sådant och det har ju satt mig i den ena knipan efter den andra, särskilt i samband med alkoholintag, som jag lagt ner nu. Antar att åldern också gjort att jag blivit lugnare men är fullt medveten om min avsaknad av tålamod.
Sökte nyligen hjälp och fick nåt skit utskrivet som bara gör mig trött, CB är det bästa så jag håller mig till det i möjligaste mån. Men iallafall, läkaren ville ha det till att jag skulle vara bipolär och det kan jag också köpa, bara jag slipper äta nervtjack.
Gjorde en runda på behandlingshem i början av 2000 och det hjälpte mig massor att se mig själv och hur jag agerar mot andra, vad som är sjysst beteende och vad som inte är det.
Är uppväxt i en alkoholistfamilj som inte gjort nåt enklare direkt, så massa kommer säkert därifrån också.
Men som sagt i mitt fall var det kognitiv beteendeterapi som funkade allra bäst. Begär att få det, det finns sån terapi, kommer mer och mer att de vill ge det.Over and out, peace!
oj.. börja få “myror” i kroppen när jag läste om det där med meditation/avslappningsövningar.. dont even go there man..
jag har dyselexi & ev ad/hd och sånt skit får iaf MIG att vilja skrika rakt ut..
jag tycker absolut du bör kontakta vården där du bor, och förhoppningsvis så går det super bra för dig och du får hjälp, var bara ärlig!
du ska såklart testa alla metoder till att bli av med din indre stress, men får det omvänd effekt så skippa det..
och nämnvärt är också..
CB är bra i rätt mängder! precis som alla andra droger/medicinerdu bör inte använda det ofta under längre perioder, it will only make your life worse
@krille wrote:
oj.. börja få “myror” i kroppen när jag läste om det där med meditation/avslappningsövningar.. dont even go there man..
jag har dyselexi & ev ad/hd och sånt skit får iaf MIG att vilja skrika rakt ut..jag tycker absolut du bör kontakta vården där du bor, och förhoppningsvis så går det super bra för dig och du får hjälp, var bara ärlig!
du ska såklart testa alla metoder till att bli av med din indre stress, men får det omvänd effekt så skippa det..
och nämnvärt är också..
CB är bra i rätt mängder! precis som alla andra droger/medicinerdu bör inte använda det ofta under längre perioder, it will only make your life worse
Varför skal han inte prova meditation?
Har man svårt att koncentrera sig så kan meditation eller snarare försök till det göra saken värre. Det blir som att man får en hel armé myror i kroppen och man gör allt för att hålla sig lugn till slut går det inte och det blir som en energi overload i kroppen på en.
Jag har dyslexi, tog tag i problemen redan i högstadiet.
Då jag fick gå hos pedagog både för Svenska, Engelska och Matematik.
Som jag uppfattade har dyslexi påverkan både tal/läs problem men även siffror.
Hur som haver, 3 år med special hjälp och lättlästa böcker
och en hel del rödansikten tycket både jag, lärare, och familj att det hade fixat till sig rätt bra.
Så hoppade man in i gymnasiet (media-programmet), och det var god tid att läsa högt ur någon bok
inför en hel grupp med okända människor.DOH!!
Kunde ganska fort inse att det här skulle gå åt fan och hans moster.
Plöjer igenom texten, missar några ord så där, slänger in något eget
och vips, allt är klart.Läraren frågar, -Vilken sida läser du på?
Jaha, tänker jag och självförtroendet är lika med noll och jag ger upp.Stöter då i samband på CB, dock är det här det dåliga
Vid en ålder av 17 år nästan 18, börjar jag smaka på fröken grön.
Och visst helt underbart, nästan för bra för att vara sant.
Börjar puffa var och varannan dag ända tills jag gått ut gymnasiet.
Och det resulterar i att jag inte hade super betyg när jag gick ut.
Blir då orolig att CB har total förstört mitt liv.
Och så en dag när jag sitter hemma har rullat och rökt en
kollar jag ut och ser att vädret suger balle,
har inte lust att kolla på tv eller flippa runt på internet, bestämmer jag mig för att läsa en bok.Boken vid namnet Barnens Bibel, en lättläst bok på 526 sidor med bilder och text.
Jag slår upp första sidan och börjar läsa. Och då ur ingenstans känner jag att jag har inga problem att läsa. Allt börjar flyta på och efter några timmar och intensivt läsande har jag läst ut boken.
Kan det här vara sant? Kan CB få mig att hitta det intressant i läsning.
Och visst var det så, jag började läsa om allt som kom i min väg,
böker, tidningar, bloggar! Ja all typ av text!
Jag kunde läsa utan att bli störd, till och med blev min handstil bättre.
Och i tron att CB förstörde mitt liv så räddade mig.Och nu några år senare jobbar jag som plåtslagare, ett yrke som kräver
kunskapen av Matematik och logiskt tänkande!Det jag ångrar var att ingen sa till mig när jag var ung att jag skulle vänta,
t.ex. som man gör med systemet, Du får helt enkelt inte köpa för ens du är 20. Menmen gjort är gjort jag tror att allt är lugnt, kollade upp familjehistorik och inga sjukdomar alls, eller ja lite smått dum i huvudet är man ju men det får man leva med!Love SirStoned
jag känner med igen mig otroligt mycket i TS beskrivning,
jag undrar med hur jag ska gå till väga med att hantera mig själv när det knäpper till i huvet, det finns liksom ingen stubin, det kan komma när som helst, att något inte blir som jag tänkt/blivit lovad etc så rinner det över och jag få mina utbrott och då gapar å skriker å stormar ut.Jag har dock en kronisk neuro-sjukdom som även orsakar mig mycket smärtor, tror dock det kan spela in i mitt temperament.
Men jag måste lära mig hantera, för jag orkar inte med mig själv ens, så sårade de/den blir som jag får mitt utbrott på, det behöver inte bara vara “nya” saker som gör mig arg, utan det räcker exempelvis med att jag kommer på något sen tidigare som jag inte kunnat släppa.Har försökt sitta ner och slappna av, istället för att “bli arg” men jag kan inte fokusera, det är omöjligt, detta skapar både problem för mig privat (eftersom det jag älskar såras) och även i arbetslivet, trots att jag är arbetslös för tillfället, men jag kan inte riktigt hålla mig på jobb heller utan vid minsta lilla så ryter jag till igen och får ett utbrott.
Förlåt för att jag lånade tråden, men hoppas verkligen på lite hjälp.
-lance
Log in to reply.