Att bli nojig på Cb
Har upptäckt att många blir nojiga av Cb.Iaf om man läser trådar här på sc, men är det verkligen så, att “man”blir det?
Förr när jag både konsumerade alkohol + lite andra saker så upplevde jag själv samma saker, kunde bli dö-nojig på vad som helst och på personer också, fick för mig saker som var ganska så jobbiga.
Men borde inte det då vara så för alltid?för idag och ca 5 år tillbaka så har jag nästan(väldigt sällan)nojor när jag rökt, kan faktiskt inte komma ihåg sist jag hade noja.Som sagt, många som hävdar att “vi”är en nojig samling.Stämmer det? och i sådana fall varför stämmer det inte på mig.
Kanske är det som med abstinenser, en del har det vissa har det inte.
Finns det vetenskapliga belägg att paranoia hänger ihop med cb.M.V.H Atlas utan noja :hippie:
- 22 Replies
Var på väg att starta en liknande tråd igår faktiskt
När jag började röka på sena 70-talet så blev jag ofta nojig. Jag vet inte, men det kanske berodde på den kraftiga indican som fanns på den tiden. Nu har jag inte rökt indica på år och dar vad jag vet och inte heller haft några nojor. Min kran som är en inbiten rökare sedan 30 år, kallar svart affe o.dyl. för psykosröka, vilket jag nog kan hålla med om lite. Jag tror att man lättare blir nojig av indica än av sativa. Är man också neurotiskt lagd, så tror jag man lätt kan bli nojig. Jag var rätt neurotisk som ung, vilket jag tror kan ha varit en bidragande orsak till nojorna också. Idag är jag betydligt stabilare och får jag några konstiga kroppsupplevelser då jag rökt, så tar jag det mer med ro. Det är min uppfattning om det hela.Jag har alltid trott att THC kan framhäva nojjor, och jag har läst det på flera ställen och tror att forskning har visat det.
Dock jag har ingen källa och beklagar mig om jag har fel. Bless
Jag tror att det handlar väldigt mycket om att man är rädd för att förlora någonting eller att någon inte skulle tycka om dig etc.
Jag har själv ingenting som någon kan ta ifrån mig mer än mina pengar eller min frihet, alla andra privilegier som dom flesta åtnjuter har redan tagits ifrån mig, tex rätten att ta körkort eller plugga på högskola, det jobb jag först hadde tänkt mig sedan barnsben.
När hela den tragiska resan med att ta ifrån mig allt jag drömt om var klar så kände jag att det inte kunde bli så mycket värre så efter det har jag inte nojjat.
Nu låter jag säkert som värsta storpundaren men så är inte fallet, nästan allt har medecinska förklaringar och ett enormt lass med otur 😆
Mvh Tumstock
Har inte nojjan ursprung i lagen och som tumstock sa: man är rädd att förlora något, i mitt fall förtroende av föräldrar/släkt, jobb, körkort… ja allt som “behövs” för ett normalt liv och som får mig att må bra
Har provat att röka utomhus, bara gå runt och snacka skit – nojjade HELA tiden, såg civ-snutar i alla hörn och alla volvobilar var blåvita… var det inte det så trodde jag folk runtom skulle märka och ringa farbrorn i blått
inga lyckade kvällar med andra ord… enbart för att Det är olagligt och att jag är rädd att förlora det jag värdesätter, pga lagenLagen är nog en av de största bovarna tror jag
- Maroxx wrote:Har inte nojjan ursprung i lagen och som tumstock sa: man är rädd att förlora något, i mitt fall förtroende av föräldrar/släkt, jobb, körkort… ja allt som “behövs” för ett normalt liv och som får mig att må bra
Har provat att röka utomhus, bara gå runt och snacka skit – nojjade HELA tiden, såg civ-snutar i alla hörn och alla volvobilar var blåvita… var det inte det så trodde jag folk runtom skulle märka och ringa farbrorn i blått
inga lyckade kvällar med andra ord… enbart för att Det är olagligt och att jag är rädd att förlora det jag värdesätter, pga lagenLagen är nog en av de största bovarna tror jag
Bra skrivet. Tål att tänka på.
- Bom_Shankar wrote:Jag tror att man lättare blir nojig av indica än av sativa. Är man också neurotiskt lagd, så tror jag man lätt kan bli nojig. Jag var rätt neurotisk som ung, vilket jag tror kan ha varit en bidragande orsak till nojorna också.
Det där håller jag med om! Det är inget negativt med nojorna. När jag rökt med polare så har man skämtat om blått sken från poliser; grannflickans hund skäller och vi skämtar om schäferhundar som ska leda blå till en razzia, eller liknande. Man har byggt upp nojor på skämt för varandra. Jag hävdade själv ett tag att paranoians uppkomst i sammanhang med cannabis, var på grund av dess illegalitet. Men samtidigt kan man ju dra parallellen med att vara utomhus på sommaren och gömma alkoholhaltiga drycker från vakande ögon (då alkohol numera är mer eller mindre olagligt att använda på allmänna platser).
I grund och botten så hävdar jag IDAG att cannabis lockar fram delar från ditt undermedvetna som försöker tala om någonting för dig. Precis som drömmar är detta det undermedvetnas sätt att få oss att se över situationer och ta itu med förekommande problem i livet!
Vi har en underliggande konflikt begraven inuti oss; en nalkande fara, en oro eller liknande. Detta skapar en ångest, grundat på neuros.
Jag har själv fått ångestattacker och depressioner av röka, men jag har samtidigt mått bättre än någonsin! Det är effekten av Cannabis som är den föreliggande faktorn till att vi får vad vi felaktigt kallar “paranoia”, vilket rakt översatt blir “förföljelsemani, storhetsvansinne och överdriven misstänksamhet”.
Jag ser det hellre som en slags “rening”, en katharsis. Du är tvungen att ta itu med problem som ligger djupt begraven i dig. Det kan röra sig om vad som helst; jobb, familj, flick/pojkvän, ekonomi, politik, det egna jaget, fysiska problem, skola eller vad som helst!
Rannsaka dig själv vill jag säga till den som får nojor. Det är vad jag hävdar och det har funkat på mig!
Cannabis har, uppenbarligen, en psykoterapeutisk verkan och kan lindra emotionella problem, samt frambringa dessa! Ta vara på vad ditt undermedvetna försöker säga till dig, eftersom inget som kommer från din skalle egentligen är “lögn”! Det finns ingen annan som kan tolka dina känslor och tankar åt dig, det är bara upp till dig själv!
Peace
- Maroxx wrote:Har inte nojjan ursprung i lagen och som tumstock sa: man är rädd att förlora något, i mitt fall förtroende av föräldrar/släkt, jobb, körkort… ja allt som “behövs” för ett normalt liv och som får mig att må bra
Har provat att röka utomhus, bara gå runt och snacka skit – nojjade HELA tiden, såg civ-snutar i alla hörn och alla volvobilar var blåvita… var det inte det så trodde jag folk runtom skulle märka och ringa farbrorn i blått
inga lyckade kvällar med andra ord… enbart för att Det är olagligt och att jag är rädd att förlora det jag värdesätter, pga lagenLagen är nog en av de största bovarna tror jag
Ja och nej!
Tumregel nummer ett för att röka Cannabis (om du ska röka):
Koppla av!
Jag har en polare som fyller 22 och bor hemma ännu. Får pengar från sina föräldrar, lever under rätt bra omständigheter, dvs. en trygghet!
Frihet är när du inte har något att förlora och det är i den situationen du INTE kan få nojor. Visst spelar lagen roll, eftersom en illegal substans (som dessutom till och från är svår att få tag på) frambringar en känsla av oro. Min ovannämda polare har känt nojor, men jag har ifrågasatt; vad har han att förlora egentligen? En trygghet med sin mamma, vars navelsträng han vägrar släppa och bege sig ut i livet?
Skillnad på ett knarka på gatan och knarka i ett miljonvärt hem! Man är rädd att förlora det man har till en viss del, men om du försätter dig i en situation där frihet är ett faktum, så slipper du nojorna!
Lev lite av livet, våga chansa, våga leva!
Sitter man på ett 50.000 kr/mån jobb, fet lägenhet, flickvän, bil, kanske barn och hela kitet så kanske man inte vågar röka och tar sitt ansvar! Man är rädd att förlora sitt liv, sin trygghet.
“Freedom is another word for having nothing to loose”[/i]
Klart som korvspad att pengar barn socialt liv höga positioner etc etc spelar roll om man inte har rent mjöl i “possen”.Men faktum kvarstår, finns de som inte har ngt att förlora (inte ordagrant) som är nojiga som små sparv-ungar.
Quote:Rannsaka dig själv vill jag säga till den som får nojor. Det är vad jag hävdar och det har funkat på migAbsolut!är man/du inte klar över sig själv eller hur man nu vill så kommer kanske nojan som ett brev.
Men är det inte så att många gånger fokuserar vi på materiella ting, positioner arbete vänner föräldrar polis fängelse etc? inte så konstigt att oro ligger och pyr.Säkerhet över internet kan vara en utlösande faktor, ja man kan väl noja sig princip över vad som helst, fattig som rik.
Men är det Cb som triggar igång det?är det inte så att man gör det själv?precis som med abstinenser, ju mer man fokusera på problemet ju värre blir det?
För några år sedan blev jag nojig för att ngn här på swecan skulle veta vem jag är(annat nick)jag tyckte mig själv “se”vem som var vem och blev nästan lite rädd.Efter att ha analyserat det kom jag fram till “och 🙄 vad fan gör det i sådana fall, jag är den jag är och spelar roll om jag sitter här eller nere i parken eller på ngt annat ställe.En noja som är stornoja är väl piff o puff-noja 😯 kan ju få en att ta väldigt förhastade beslut, men det är väl ändå inte själva intaget av Cannabis som utlöser det??
Quote:Var på väg att starta en liknande tråd igår faktiskt Smile När jag började röka på sena 70-talet så blev jag ofta nojig😉 Samma här.Körde igång i början på 80-talet och blev skitnojig på allt möjligt, kan det vara så att ju äldre man blir ju lättare är det att bruka.
Fan vilken intressant post, jag har själv tänkt mycket på varför alla andra nojjar medans jag själv aldrig nojjar. Det Maroxx/tumstock skriver låter jävligt smart.
Maroxx wrote:Har inte nojjan ursprung i lagen och som tumstock sa: man är rädd att förlora något, i mitt fall förtroende av föräldrar/släkt, jobb, körkort… ja allt som “behövs” för ett normalt liv och som får mig att må braHar provat att röka utomhus, bara gå runt och snacka skit – nojjade HELA tiden, såg civ-snutar i alla hörn och alla volvobilar var blåvita… var det inte det så trodde jag folk runtom skulle märka och ringa farbrorn i blått
inga lyckade kvällar med andra ord… enbart för att Det är olagligt och att jag är rädd att förlora det jag värdesätter, pga lagenLagen är nog en av de största bovarna tror jag
Jag är personligen immune mot nojja, jag kan sitta bland folk jag inte känner och röka öppet för jag bryr mej inte ett minsta skit vad folk tycker, om folk tror att jag är en pundare för att jag röker, så försöker jag inte försvara mej, jag bryr mej helt enkelt bara inte om vad dom tycker, jag är självsäker. Min mamma rökte lika mycket som jag när hon var ung, min äldre bror har rökt i 10år, jag vet att det inte är särskilt farligt och jag är inte rädd för att folk ska veta helt enkelt, PLUS att jag har 0 respekt för lagen så, är det därför jag inte nojjar? Häftigt att äntligen få ett svar
Att Maroxx teori stämmer kan jag styrka på ytterligare 2 punkter
Jag har en polare som precis som jag, inte har någon respekt för lagen, MEN han bryr sej såååååå väldigt mycket om vad “folk” tycker. Han kan röka på en fest, men inte så att “fel” folk ser. Hans rökande vänner är han lungt ibland såklart, men såfort vi är på en fest eller träffar icke-rökare så vill han inte att dom ska veta o gömmer sej. Denna killen nojjar en del, men inte överdrivet mycket.
Jag har en annan kompis som nojjar extremt jävla mycket, nästan alltid, jag hatar att röka med han för man kan inte ens dra o käka pizza hög, för han vågar inte gå in i pizzerian. Dom är pizza bagare idiot! Dom röker förmodligen själva enna. Denna killen bryr sej vad folk tycker, hans pappa är,, läskig, han värkar lite rädd för sin far, han är nog väldigt strikt. Jag tror det beror på det.
Jag har nojjat 1gång föresten! Den enda gången jag var just rädd för att förlora något, Det kom en skum gubbe o knackade på dörren, o då jag har en lite garderobs odling så blev jag jävligt nojjig, pulsen blev helt vild, men gubben hade bara knackat på fel dörr så
. Men han såg välklädd o “duktig” ut, kunde vart nån jävla Socialare eller nått.En annan gång var snuten precis utanför mitt fönster, höll på att dra upp en bil som hade åkt av, då satt jag framför datorn och rökte bong, typ 4meter från den riktiga polisen, ingen nojja för jag vet att dom skulle aldrig komma in till min lägenhet, varför i helvete skulle dom lixom?
Peace
Men så är du ju en Smedlund 😉
Känslor och tankar som man trycker ner till omedvetna djup kan komma upp till ytan när man berusar sig på cannabis, och det kan ju bli en slags noja. Sen att man får snutnoja är ju inte så konstigt eftersom de faktiskt ÄR ute efter oss…
Givetvis blir man nojjig av cannabis, i synnerhet Sativa dominerade strains.
Det mest nojjiga för mig har nog varit Durban Poison.Fast vill nog påstå att det är ett test på psyket. När man gått igenom en skörd med ovannämda strain, dagligen tittat ut genom fönstret, titthålet så många gånger att det blir löjligt så vänjer man sig till slut, inser hur larvigt det är.
Har själv inte haft någon irrationell rädsla på många år, varesig med eller utan cannabis. Innan jag började röka oroade jag mig jämt när jag skulle träffa nya människor osv. Det gör jag inte längre.
Skulle inte säga att jag är helt utan rädsla dock, ser fortfarande verkliga risker, men de inbillade finns inte längre.
När jag precis hade börjat röka och ännu bodde hemma hos mina föräldrar, så hade jag värsta snutnojan. Så fort en bil åkte förbi så kollade jag ut genom de nästan stängda persiennerna. En kväll ringde det på dörrn, jag gick och öppnade och där står SNUTEN! Jag var på väg att erkänna allt på en gång, när dom frågade efter mina föräldrar. Blanda inte in dom tänkte jag säga men avvaktade lite. Nu visade det sig, att det hade begåtts ett allvarligt brott i knutarna där jag bodde och krim. åkte runt och knackade dörr för att höra om någon sett nåt misstänkt. Det var en pärs. Fy fan.
^haha kan jag tänka mig 😆
Quote:Min ovannämda polare har känt nojor, men jag har ifrågasatt; vad har han att förlora egentligen? En trygghet med sin mamma, vars navelsträng han vägrar släppa och bege sig ut i livet?Mjo, sant, men samtidigt är det väl inte bostaden/navelsträngen man är mest rädd att förlora utan relationen till sina föräldrar? det är iallafall något jag inte vill förlora… och innan man fått jobb osv är det bra att ha något man kallar “hem”, De flesta VILL flytta hemifrån nån gång, men jag tror att de flesta gärna har kvar sin relation till nära och kära(inte bara som säkerhet utan för att må bra inombords… för inte fan mår man bra när man har bråkat med föräldrarna?)
Hur less man än är på föräldrarnas tjat och gnat så älskar de flesta sina föräldrar och skulle inte byta bort dem mot något
nu ger jag mig innan nån börjar gråta 😆
Att få nojor och ta itu med dem är en slags självrannsakan, anser jag.
Log in to reply.