Å,hur är det med kärleken ?
efter 20 år som singel har jag nu träffat min första riktiga flickvän som nu även är min sambo. Hon röker ungefär lika mycket som mig och vi har en liten blomma i våran garderob som växer för fullt. Hon har inte hjälpt till något på bygget men istället sponsrat med annat som är grönt eller guld, beror på hur man ser på saken.
Sambo & lycklig sedan många år, är självklart öppen med mitt bruk.
Min “självbiografi”:
Flickvän och snart sambo. Har lyckats hitta en som faktiskt är open-minded och balanserad över lag, t o m vad det gäller cb.“Satt fast” i flera långa förhållanden praktiskt taget hela tiden fram tills för drygt tre år sen (då jag var runt 30). Sen kände jag mig jävligt trött på det motsatta könet och ville inte alls träffa någon ny. Såklart var de flesta av mina ex underbara på flera sätt, men i flera fall var det alldeles för mycket drama/gnäll/krav (speciellt vad det gällde min rökning) och det tog död på glädjen/passionen till slut. Kvinnor (generellt) fungerar och tänker på ett annat sätt an män (återigen, generellt), och jag upplever det som att vi ofta är “på kollisionskurs”. Även om man vill samma sak “på pappret” så innebär det ändå olika saker i praktiken. När jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle hitta någon som fungerade som jag “ville” så började jag ifrågasätta hela par/familj-scenariot.
Eter att ha varit väldigt anti i ca 2,5 år (förutom enstaka strul) så träffade jag till slut min nuvarande. Jag var fortfarande inte intresserad av något förhållande och gjorde allt för att det inte skulle bli seriöst… men hon var envis och det är jag väldigt tacksam över idag. Jag älskar henne och tror faktiskt att det skulle vara möjligt att ha ett lyckligt liv med henne under en lång tid. Så nu prövar jag lyckan igen… fast helt utan förväntningar denna gången…
Vet inte om jag lärt mig något med åren eller om jag bara blivit mer förvirrad, framtiden får väl utvisa
Fridens
jorå här röks det med sambon puff puff !
Flickvän sedan snart 1 år tillbaka, hon vet att jag röker emellanåt och ogillar det, men det brukar inte vara några liv.
Hon rökte nämligen själv rätt ordentligt innan, samt testade både det ena och andra.
Lite konstigt hur man kan gå från storbrukare till att inte röra några drogor öht förutom nikotin och alkohol.
Men men, vi har rökt ihop någon gång iallafallDam, barn, hund och det ultimata förhållandet sedan 15 år tillbaka.
CB är en jävligt liten bit i sammanhanget, min dam röker inte men accepterar fullt ut att jag själv gör det, eftersom jag har varit helt öppen med det från början.UH eeh hjääälp.. :ohmygod: håller på o bli guldmunk.. ergh! hälp mig fort! ASAP!
ps ÄR inte skitful.. :hmpf:Singel sedan 4 år, supersingel, och jag gillar det. Jag gillar att kunna göra precis vad jag vill när jag vill och aldrig fråga nån annan än mig själv om lov. Precis som så många andra beskrivit det. Runt 30, reser mycket i jobbet och drar gärna på olika feta festivalen då jag har ledigt – life could be worse.
Men visst, jag skulle även ljuga om jag inte känner att det vore trevligt att hitta en tjejj som är precis som mig nån gång – med samma rökiga intressen och stenade humor, hähä. Men tills dess är det solokvist och lyxliv som gäller!
Funderar på det här med att leva ensam…kan själv komma på mig med att småle när jag tänker tanken- att när jag blir “stor”, sulle jag villja bo själv/särbo. Ungarna har flyttat ut och efter många års sambo förhållande är det dags att göra något annat, eller. Fast det är rätt mysigt nu med… satans mysigt ,ibland, faktiskt.
Sambo sen ett par år. Funkar fint, trots vilt skilda åsikter om vissa saker. Har inte många hemligheter för varandra, allmän öppenhet råder, inklusive puffning.
Gift i 20 år, och frugan blev rekommenderad CB för 6 år sedan för sin
kroniska sjukdom, och när jag såg att hon mådde najs så prövade jag med
och nu är man väl frälst typ. Fast jag röker mera sporadiskt än frugan
som tar det dagligen. 😆Den va lite ny.. 😆
alla vet utom min älskarinna.för hon är …..
snut? 😯
nej Gudskelov 😈
Log in to reply.