@TheSeeker wrote:
Andra exempel som kan dras upp är den mexikanska revolutionen och dess efterverkningar. Detta var ett uppror som tyvärr präglades av mycket våld men slutade i att en socialistisk / anarkistisk “pakt” kom till makten. Tyvärr höll detta bara i ett knappt decennium innan ett nytt partisystem etablerades. Under det decennium då anarkism verkligen rådde i Mexico hände inte speciellt mycket, landet stannade av i utvecklingen och var ett väldigt oroligt land ända tills partiet PRI kom till makten.
Nu har jag googlat och wikipediat i timmar, ändå hittar jag inte ett spår av anarkism i mexikos historia.
Under vilket decennium rådde denna anarkism?kan rekommendera debatten om grön anarki vs. frihetlig socialism på http://www.yelah.net
scrolla ner lite på förstasidan så finns artiklarna där..
fight the powah
@Jesus wrote:
@TheSeeker wrote:
Andra exempel som kan dras upp är den mexikanska revolutionen och dess efterverkningar. Detta var ett uppror som tyvärr präglades av mycket våld men slutade i att en socialistisk / anarkistisk “pakt” kom till makten. Tyvärr höll detta bara i ett knappt decennium innan ett nytt partisystem etablerades. Under det decennium då anarkism verkligen rådde i Mexico hände inte speciellt mycket, landet stannade av i utvecklingen och var ett väldigt oroligt land ända tills partiet PRI kom till makten.
Nu har jag googlat och wikipediat i timmar, ändå hittar jag inte ett spår av anarkism i mexikos historia.
Under vilket decennium rådde denna anarkism?The Seeker syftar vad jag tror på Zapatist-rörelsen, ledd av Emiliano Zapata under 1911 års revolution i Mexico…och något anarkistiskt samhällsbygge kom inte till stånd.
Däremot återtog/exproprierade Zapatisterna en hel del jord från jordägande godsherrar.Vidare har The Seeker fortfarande inte förstått anarkismens levande kärna,
Detta var ett uppror som tyvärr präglades av mycket våld men slutade i att en socialistisk / anarkistisk “pakt” kom till makten.
Du beskriver en paradox som inte existerar, anarkismen är och förblir frånvaro av makt.
Mvh// Nesta
Det finns alltså inga historiska belägg för att anarkism “inte fungerar”, bara ideologiska.
Nesta har helt rätt när han luskade ut vad jag menade. Men då är vi återigen tillbaka vid definitionsfrågan “vad är makt?”. Kan någon utan makt ta den från makthavarna utan att själv bli makthavare? Ja, jag vet att anarkismen vill ta makten från makthavarna och ge den till individen, men hur skall det gå till om anarkisterna aldrig får ta makten? Det måste ju i så fall ske något slags globalt omslag där alla individer samtidigt prompt vägrar “ta order uppifrån” för att genomföra en lyckad anarkistisk revolution. Kommer det någonsin att hända? Det tror inte jag (så vida inte Jung hade fatalt fel när han delade upp människors egon i sina berömda arketyper).
Jag känner igen diskussions-scenariot vi hamnat i från ett totalt orelaterat område (OS-programmering) där det kallas för “deadlock”. Även om vårt deadlock kanske inte riktigt kan jämföras med det ur OS-programmering så tycker jag vi snurrar runt i definitionsfrågor nu. Vi har alla unika uppfattningar om vad som definierar makt, herravälde, etc. och det har “låst” diskussionen vid aspekter som egentligen bara borde vara perifera. Ett annat sätt att uttrycka det på är att vi inte ser skogen för alla träd.
oavsett om det har funnits fungerade anarkistiska samhällen eller inte, borde det absolut vara nåt att sträva efter.
det är ju faktist inte många gånger i mänsklighetens historia som man har lyckats fixa riktigt bra samhällen. med undantag för en hel del små lokalsamhällen över hela jorden.
Sen ska man ju ha i tanken att dagens samhälle faktiskt inte fungerar, inte alls. en väldigt liten del av jordens befolkning har nästan all makt, och nästan alla pengar. Väldigt många människor saknar tillräckligt mat och pengar, trots att det skulle gå att lösa om bara fördelningen inte va så väldigt ojämn. Sen förstör vi miljön i snabb takt. Mycket konflikter. stora skillnader i makt och status mellan kön och hudfärg.Om man tittar tillbaka i människans historia ser vi att samhällena hela tiden omformas, med jämna mellanrum är det stora snabba förändringar – revolutioner kan man välja att kalla det. Revolutioner är inte enbart folkmassor som viftar med träpåkar och högafflar. Det kan gå till på väldigt många sätt. Anledningen till att det blir revolutioner är att dom formella strukturerna – stat, lagar, företag – är mycket mer tröga än samhällsmentaliteten. När samhällsmentaliteten ändras följer inte samhällsstrukturerna med, och tillslut blir motsättningen för stark och det blir ohållbart att ha kvar dom gamla strukturerna. Då river man det gamla och bygger nytt istället.
Frågan som är viktig är vilka det är som ska bygga det nya. Vilka människor, vilka intressen, vilka ideal.Mitt ideal är ett anarkistiskt samhälle. det vill säga ett samhälle där man har demokrati på alla plan, där man har mer långsiktiga värderingar än att bara tjäna in pengar till sig själv. Där man har makt över sitt liv och det som angår en. Om man jobbar 8 timmar per dag på en arbetsplats är det klart att man ska vara med och bestämma i det företaget, man ska forma sin utbildning, vara med och forma sin statsdel. Allt som angår en och som man vill vara med och forma. Det skulle ge en helt annan mentalitet, mycket roligare att leva i än den här skiten.
Log in to reply.
