• reaper

    Member
    2006-11-26 at 08:00

    Och anledningen till att det ens diskuteras här på swecan är att trådskaparen säger att hon tycker det fungerar bättre att röka än att ta den här medicinen när man har ADHD.

    påminner
    C.

  • Anonymous

    Guest
    2007-01-29 at 20:44

    From MSNBC, this is an interview with Dr. Claudia Jensen from the University of Southern California who is advocating the use of marijuana for kids with ADD……From MSNBC, this is an interview with Dr. Claudia Jensen from the University of Southern California who is advocating the use of marijuana for kids with ADD

    http://www.pottv.net/archive/shows/pottvshowse-4429.html

    Jag är inte säker på om ADD och ADHD är samma sak.

    PACE

  • Powerpuffgirl

    Member
    2007-01-29 at 21:20

    ADD=Attention Decifit Disorder
    ADHD=Attention Decifit Hyperactive Disorder

    I båda fallen har du koncentrationssvårigheter, i ADHD är du dessutom hyperaktiv.

  • grandnastyb

    Member
    2007-01-29 at 21:34

    @Rygel wrote:

    Jag är inte säker på om ADD och ADHD är samma sak.

    Det är väl ingen som vet riktigt vad som är vad inom det där området. Jag tror inte begreppet ADD används så mycket i Sverige men i USA är det populärt att prata om det (speciellt på sidor som säljer olika preparat). Amerikanerna definierar det som ADHD fast utan hyperaktivitet, därav inget H. Ungar som sitter och dagrdrömmer i skolan men som inte är utagerande ungefär. Jag har gjort några självtester (som jag visserligen inte litar så mycket på) som alla visade att jag hade just ADD. För mig fungerar vissa röka, framför allt hasch, i mycket små mängder väldigt bra för koncentrationsförmågan. Har aldrig testat att använda det som självmedicinering dock.

  • reaper

    Member
    2007-02-16 at 14:27

    de är väll kul med lite adhd, de har väll aldrig skadat någon?

    /Tigern

  • Wax

    Member
    2007-02-16 at 15:47

    Tigern

    hur kan du kalla det “kul” när det kommer till arbete och skola?!
    Från 1an i lågstadiet fram till då jag började med medicinen så har jag varit nära att få gå om, i varenda årskurs alltså.

    Tur att jag inte behöver medicinen längre.

  • pink

    Member
    2007-02-17 at 09:53

    @Antixx wrote:

    TJA, vill bara berätta lite om en grej..

    alltså, när jag väl började röka cannabis så slutade jag skolka och jag skulle få godkänt i matte för första gången någonsin! Inga betyg första terminen i 8an(rökte inte), (rökte)godkänt i alla betyg andra terminen i 8an , tyvärr så kom dom ju då på att jag rökte på nått konstigt sätt så jag hamnade på hem istället för att klara skolan.

    Fick inte gå klart ens, hamnade på hem när jag var 14 och är i utsluss idag när jag är 19.

    Bara för att jag rökte ibland för att jag ville klara av skolan? Thats fucked up!

    P.s ( Nu har nån i usa tydligen kommigt på att man kan använda cannabis mot adhd istället för amfetamin preparat!!! :D😀 Inte så konstigt nej..jag blir mycket bättre av cannabis än min medecin Concerta För min ADHD så om jag kunde så skulle jag hellre röka det gröna än svälja det kemiska skiten ) D.s

    /edit – Ändrade rubriken – J_K

    Mycket intressant tråd! Jag ska själv börja min utredning inom kort, och jag kommer definitivt att avvisa all medicinering om det blir aktuellt! Endast en gång har jag provat något centralstimulerande, och då somnade jag! Nej, då tror jag mer på samtal! Sedan så tycker jag att det inte finns ingenting som har varit så rogivande och härligt som att ha hittat sin ”terapeutiska dos” av THC. Det märkliga är att jag ofta tycker att det gröna blir för starkt och jag fungerar som bäst av ganska svagt gräs!

    Använder du någon medicin nu?

  • pink

    Member
    2007-02-17 at 09:57

    @Tigern wrote:

    de är väll kul med lite adhd, de har väll aldrig skadat någon?

    /Tigern

    Kul???

    http://web4health.info/sv/answers/adhd-diagn-dsm.htm

    Tror du detta är kul att ha dessa symtom?

  • Nesta

    Member
    2007-02-17 at 10:43

    @Powerpuffgirl wrote:

    ADD=Attention Decifit Disorder
    ADHD=Attention Decifit Hyperactive Disorder

    I båda fallen har du koncentrationssvårigheter, i ADHD är du dessutom hyperaktiv.

    ADD kallas populärt av läkarna i Sverige för “tyst ADHD”.

    Mvh// Nesta

  • reaper

    Member
    2007-02-25 at 12:41

    Hej vax jag hoppas att jag inte trampade dej på tårna på något sätt, jag borde väll ha läst igenom tråden innan jag skrev något. Jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter och tycker det är fel att man påstår att 10% av alla ungar har en hjärnskada som sak medicineras bort med amfetamin eller amfetamin liknade preparat.

    De var någon käring på lågstadiet som påstod att jag hade ADHD och citat: jag skulle få jätte stora problem i framtiden och de var nog bäst om jag fick träffa en läkare; Jag vägra mina fördrar sa nej, jag hade ett vag begrep om vad de innebar att träffa en läkare en annan kille i klasen hade nämligen varit hos en. Jag hade inga problem: jag var oregerlig, impulsiv, kik sökande, osv. de var omöjligt för mej att förstå hur någon kunde sitta och skriva siffran åtta tvåhundra gånger på rad i en ful bok, och andra liknad utvecklande sysselsättningar, varför skulle någon vilja göra de? Jag tycket om att leka med min kamera, spela piano, spela fotboll, segla, rita av tjejerna i klasen eller springa så långt jag orkade. Jag tycket redan då och tycker fortfarande att de fyra senare aktiviteterna var betydligt sundare sysselsättning för ett barn än de monotona meningslösa saker som våran fröken tycket var bra och som man tydligen skulle göra för att inte få jätte stora problem i framtiden. Är de meningen att man ska skolas in i ett menings löst monoton samhälle och sen sitta på nått skit jobb och sortera papper? Jag kunder räkna bättre än de flesta i klasen men hade ingen lust att göra samma sak om och om egen, kan man verkligen kalla de koncentrations svårigheter? Det fanns andra saker jag ville göra. Jag hade inga problem och amfetamin behövde jag defensivt inte möjligtvis var de någon annan som hade ett behov av att jag skulle äta amfetamin (om tillexempel läkemedelsbolagen fick bestämma skulle varenda unge äta amfetamin).

    det är roligt att konstatera hur bra knark uppenbarligen är i vissa sammanhang och hur hemskt de är i andra, för de är knark de handlar om oftast ger man metylfenidat (ritalin) som i stora doser ger ett aningen mjukar rus än amfetamin. men rickligt amfetamin förekommer också. Till ett barn med adhd ger man en dos på 5 mg 6 gånger dagligen för att en vuxen person ska bli ordenligt hög på metylfenidat krävs en enskild dos om 40-60 mg. barnet får alltså under en dag utspritt i flera doser ungefär mellan 50-75 procent av vad man blir hög av, räkna då med att ett barn naturligt viss väger mindre än en vuxen (ett barns nervsystem är dessutom känsligare en vuxen, och under utveckling). De biverkningar barnet får är: minskad aptit och insomningssvårigheter samt oroligsömn; och ovanligare: ångest nedstämdhet (finns rapporter om hallucinationer). ungefär samma som en amfetaminist får av sitt, kriminella missbruk, fast mycket lindrigare. Barnen är alltså bara lite påtända (och har fått sitt knark från en läkare) och då är de ok eller? vad är egentligen problemet är de att amfetamin är skadligt (och i såna fall uppenbarligen och utav märkliga anledningar inte för barn), och därför inte bör användas, eller är de att an inte får ta genvägar till lycka?

    Amfetamin är inte så farligt för en vuxen människa i små doser förmodligen går de, förutsatt att dosen är tillräckligt liten, att använda de på samma sätt som kaffe (därmed inte sagt att caffe är helt ofarligt för alla). Den värkliga faran uppstår när dosen blir så hög att neuronerna stimulerar sönder i stora doser utsätts kroppen för friradikaler som orsakar åldrande och nedbrytning av celler i hela kroppen; Stora doser amfetamin höjer blodtrycket kraftigt man utsätter alltså kroppen för mer stress en den klarar av, lägg där till att en amfetaminist kan var vaken i flera dagar och klara av fysiska påfrestningar som vi inte är gjorda för och normalt har naturliga skyddsmekanismer som skyddar oss från. Enskilda små doser av amfetamin har inte samma effekt. Vilka biverkningar årslång behandlig för ett barn har, vars nervsystem utvecklas, vet man däremot inte (man känner också till att amfetamin även i små doser ökar frisättningen av fria radikaler även om metylfenidat värkar vara bättre än amfetamin på de sättet) man får väll förmoda att nybildningen av hjärnceller också påverkas negativt. Och en del menar att barn som får amfetamin är mer benägna att senare fastna i missbruk av central stimulerade medel.

    Egentligen är hela iden att ge ett barn knark absurd tänk om en mamma tycker hennes 10 åriga sån är besvärlig och upptäcker kaffe facitiskt fungera och gör honom lugnare var på hon på eget initiativ börja ge honom 4 koppar om dagen de flesta skulle tycka att de var sinnesjukt (skulle de vara ett fall för sosialmyndigheten?) alla vet at kaffe inte är bra för ett barn och amfetamin är de definitivt inte häller om än i små doser. Men så fort en man i en vit rock kommer och säger att de är bra så måste de vara de, och nu förtiden så är de bara så att har man ADHD så ska man också ha amfetamin (vi har säkert inte sätt kulmen på amfetamin utskrivningen häller) de nästa oansvarigt av en mamma att inta rätta sej i ledet och ta del av de fina medicinerna som våra snälla läkare har ordnat.

    Jag vet inte om jag har hade adhd eller inte kanske var jag bra extremt självständig hade en stark vilja men kan bara konstatera att jag är glad att mina föräldrar inte ställde upp på skolans krav.

    Några år senare där i mot så på gymnasiet så var de inga problem, med min bakgrund, att få amfetamin utskrivet. Till en början fick jag metylfenidat men efter ett par återbesök då jag förklarade de hjälpte men att jag fortfarande kände mej lite rastlös så fick jag verkligen the real del: AMFETAMIN utskrivet av en svensk läkare dessutom i max dos. Jag tyckte de var extra roligt att de verkligen stod AF på tabletterna. När man hade sparat dagsdoserna i ett par dagar räckte de till att bli hög en gång. jag gillar egentligen inte amfetamin så de flesta sparde jag ändå inte behövde pengar och att de var kul se att se hur många jag kunde blåsa läkare på.

    Hur gick de då? för en person som vägrade göra saker han inte gillade, som använde andhd medicinen i enskilda doser, alltså knarkade de värst man kan göra, i stället för att ta den varje dag som tydligen är ok i vårt samhälle.

    Jag ägnade mej flera timmar varje dag åt foto och teckning (så småningom måleri) under låg och mellanstadiet i stället för skolarbete så småningom blev ja så klar bra på de, och har på senare tid fått en rad attraktiva jobb på reklambyråer modeföretag ect. och dessutom drivit flera företag. Samt bedrivit en del studier på högre nivå (som jag nästan uteslutande uteslutande mej till genom högskoleprovet). Jag frågar mej vad mina klass kompisar egentligen lärde sej som jag inte kan i dag? Kanske ren samhälles anpassning?

    Saken är att barn med adhd ofta är begåvade och har brinnande intressen som dom ägnar sej åt ofta lär dom sej mer på egen hand än deras kompisar gör i skolan. När dom har fått amfetamin försvinner däremot ofta den sidan visserligen klarar dom studierna bättre men blir ofta bara medel motor i de sammanhanget. Jag har tillexempel mycket lätt för att lära mej språk vid interaction med människor och talar flera europeiska språk, men skolans system med monotona upprepningar av glosor och liknande var fullständigt omöjligt. Många barn förlorar självförtroendet i en sådan miljö. Luras sedan att ta amfetamin, utan att naturligtvis ha en aning om vad dom gör, vilket kommer att prägla resten av deras liv.

    /Tigern

  • reaper

    Member
    2007-02-25 at 12:56

    @Tigern wrote:

    Är de meningen att man ska skolas in i ett menings löst monoton samhälle och sen sitta på nått skit jobb och sortera papper?

    Ja

  • the_mighty

    Member
    2007-02-25 at 13:08

    Känner igen mig i mycket av Tigern skriver, i lågstadiet fick jag gå på någon sorts speciallektioner och göra gymnastiska rörelser eftersom de ansåg att jag var stojig och obstinat, det var prat om att medicinera men mina goda föräldrar blåvägrade (det har jag fått reda på långt efteråt). Jag var väldigt kreativ och gillade att klippa, klistra, snickra och så, då kunde jag sitta lugn i timmar och kreta på någon träbit eller koncentrerat göra ritningar på kojor och annat. Vad gör man då? Jo man tycker att min kreativitet är ett hinder i min utveckling (??!!), man förbjuder mig att rita under bänklocket som jag brukade göra samtidigt som jag lyssnade på läraren och jag får gå på en extra “göra rörelser, gymnastisera osv” i veckan.

    Jag var inte dålig i skolan, jag gjorde treornas svenska i ettan och låg långt före i matten. Så får man inte göra i svenska skolan, läraren som lät mig göra mer avancerad svenska än de andra barnen fick en skarp tillsägelse och jag var tillbaka i böcker jag redan gjort.

    Matten var svår för de andra barnen och jag fick inte jobba snabbare än de, det blev ju orättvist. Jag blev mer och mer rastlös när jag inte fick jobba i min snabbare takt och jag började störa lektioner och vara en allmän pain in the ass vilket resulterade i ytterliggare en “göra rörelser, gymnastisera osv” i veckan. Istället för att jobba på och ligga före och utnyttja den tid som jag fick över eftersom jag var snabbare till att pyssla, måla eller något annat kreativt så låg jag på en matta och spände höger ben samtidigt som jag knep om en träbit med vänster hand tre 45-minuterspass i veckan. Sen började jag mellanstadiet och tappade totalt intresset för den svenska flumskolan där man ändå inte fick utvecklas. Högstadiet gick sådär och gymnasiet gick bra tills på slutet då jag tappade intresset igen och mina tidigare goda mattekunskaper var borta eftersom jag kategoriskt struntat i matte sedan lågstadiet. Jag gjorde lumpen, fick ansvar, blev befordrad, trivdes, muckade, jobbade politiskt, fick jobb inom banksfären där jag är nu. Jag håller på att tar igen det jag behöver för att läsa på högskola, ett program där man slipper grupparbeten, flum och annat flum.

    Nu är det här OT men det kom fram en del känslor när jag läste vad tigern skrev. Svenska flumskolan är underbar och det svenska systemet där ingen får sticka ut är fantastiskt. Nu ska man dessutom medicinera barn till normalitet istället för att låte de utvecklas i lugna miljöer där de kan få utlopp för extraenergi, var är vi på väg?

  • reaper

    Member
    2007-03-01 at 13:59

    något som stör mej nästan ännu mer är att representanter från läkarkåren med jämna mellanrum går ut i media och marknadsför nya medicinska preparat, där dom tycker och tänker allt möjligt. tydligen finns då inte längre alls något behov av objektivitet.

  • reaper

    Member
    2007-03-01 at 15:10

    @ Tigern & the_mighty:
    Tragiskt att ett avvikande beteende måste problematiseras. Från min egen skolgång kommer jag ihåg att någon kille som var stökig flyttades upp en klass, och det blev mycket bättre. Killen behövde en större utmaning helt enkelt.

  • reaper

    Member
    2007-04-19 at 19:30

    CB lindar min ADHD.

Page 2 of 3

Log in to reply.