PHYKVÅRD HUR SKALL MAN GÖRA FÖR ATT FÅ DET.
Hubbe wrote:Den svenska psykvården är ett skämt, räkna inte med någon hjälp från dem, systemet är uppbyggt så att det i princip inte ska gå. Du kommer antagligen bara må ännu sämre bara av att ha kontakt med dessa hjärndöda robotar. Vi betalar visserligen världsrekordhöga skatter just för vi ska kunna få hjälp om vi behöver det, men i praktiken går dessa pengar till lyxrenoveringar åt Svinet Persson och lyxsemestrar åt Horan Sahlins familj. Enda chansen att få vettig hjälp är som nämnts tidigare, att hitta en psykolog som man betalar själv. Psykologer är INTE anslutna så det går på högkostnadskort, som någon skrev tidigare (iaf är det ytterst sällsynt), så det är dock svindyrt.Är du helt säker på att det är så? Min syster berättade för mig att hon går på privat terapi och att det tidigare blev dyrt då mottagningen inte var ansluten, vilket de är nu… Ljuger hon??
EDIT: Såg precis parantesen du skrivit…
Det är inte för att jag röker jag mår dåligt det är andra saker.
Jag är ingen stor rökare utan röker typ 1 gång i mån.
Å odlanade för mig är bara en hobby plus lite grattis gräs samt kul att få fram nya sorter.
Om ni menar dom andra pillerna som läkaren gav mig så har jag get bort dom till andra som behöver det.
Mrs_Weed.Måste bara säga att även om du går till familjeläkaren och får en remiss till psyk, väntar ett år på att få träffa en läkare och sedan en psykolog, så är det till 99% kognitiv psykoterapi som gäller. Dom vill bara prata om här, nu och framåt. Har träffat 4 olika psykologer/kuratorer och alla visar samma ovilja/okunskap om att prata och bearbeta det som hänt under barndomen och uppväxten. Dom vill bara att man ska släppa det som hänt och gå vidare med det som händer nu.
Visst kan det vara bra för vissa, men om man inte kan släppa det som hänt tidigare så fungerar inte det kognitiva. Det är ändå skönt att prata ut och visst hjälper det, men jag vet fortfarande inte vad som gör att jag mår dåligt.
Det jag försöker säga är väl att du inte ska räkna med att dom kommer lösa dina problem från barndomen. Och hoppas inte på några snabba mirakel… det tar tid att bli frisk, kanske lika lång tid som det tagit dig att må så pass dåligt som du gör nu.Om du har tur kan du få en remiss till psyk på psykakuten, men normalt sätt så måste du gå till familjeläkaren först. Det är så systemt fungerar. Stå på dig och vill du inte äta tabletterna så kan dom inte tvinga dig.
lycka till
de kan vara bra att ha någon att prata med också även om personen inte är psykolog.
- EXPERTEN wrote:anybodysmoker wrote:Ok, såhär tycker jag du ska göra:
1. Gå till husläkaren precis som psyk säger.
2. Prata med honom om vad det är du vill ha hjälp med. Berätta att du mår kassta osv. Han har tystnadsplikt. Säg även vad medicinerna gör med dig. INGEN ska behöva bli tvingad till droger (så länge man inte uppför sig våldsamt).
3. Var ärlig. Om du vill ha någon att prata med borde han lösa det. Ibland så hjälper det att berätta om vad man har i huvudet. Det är skönt att rensa och få respons.Löser det sig inte så ta kontakt med media eller nått. Det är förjävligt hur vårat system behandlar dem som VERKLIGEN behöver ha hjälp!
Problemet i de allra flesta landsting är att husläkaren “inte har tid” och att patienterna måste vänta flera veckor , ibland månader på en tid hos husläkaren.
Det andra och större problemet är att husläkaren i de flesta landsting inte kan remittera patienten till en psykolog för att det inte finns tider/resurser , även om han remitterar kan det ta upp till 3 år att få regelbundna psykologbesök.
Att gå en gång ger inget , en gång i veckan på obestämd tid ger något , dvs. tills det blir bättre.Det här gäller inte alla städer i alla landsting , men absolut är det vanligast att det är såhär illa i U-landet sverige. tyvärr.
En god vän till mig fick hjälp först efter ett självmordsförsök , innan dess var det flera år som han åkte in och ut på vårdcentral/akutpsykiatrisk klinik men de gjorde aldrig något för att det fanns mer suicidala patienter , helt jävla sjukt.
Jag måste säga att jag tycker detta är helt absurt. Vad har vi för folk som bestämmer? Hur kan man inte ha tid? Vad i helvete gör våra politiker?
Mrs_Weed, gå ut till media och berätta att du inte får den hjälp du vill ha. Eller lokalpolitkerna, ju mindre som hjälper dig ju mer har du att såga när du kontaktar media. Det är ju hemskt att vi som ska ha ett så bra system inte klarar av att ge den hjälp som söks.
Vad gör du nu? Försöker du få hjälp?
Hejsan vad jag gör just nu tjao har lunch på jobbet.
Tjao eftersom jag fick det dära brevet för en vecka sedan har jag inte hunnit med mycket.
Är inte den som så gärna bara går till vem som hellst å släpper in den på livet.
Tog min flickvän ett bra tag för henne att övertala mig att gå upp till dom sista gången jag gjorde det.
Skall väll försöka ringa nästa vecka om jag får tid å ork med det.
Mrs_Weed- anybodysmoker wrote:EXPERTEN wrote:anybodysmoker wrote:Ok, såhär tycker jag du ska göra:
1. Gå till husläkaren precis som psyk säger.
2. Prata med honom om vad det är du vill ha hjälp med. Berätta att du mår kassta osv. Han har tystnadsplikt. Säg även vad medicinerna gör med dig. INGEN ska behöva bli tvingad till droger (så länge man inte uppför sig våldsamt).
3. Var ärlig. Om du vill ha någon att prata med borde han lösa det. Ibland så hjälper det att berätta om vad man har i huvudet. Det är skönt att rensa och få respons.Löser det sig inte så ta kontakt med media eller nått. Det är förjävligt hur vårat system behandlar dem som VERKLIGEN behöver ha hjälp!
Problemet i de allra flesta landsting är att husläkaren “inte har tid” och att patienterna måste vänta flera veckor , ibland månader på en tid hos husläkaren.
Det andra och större problemet är att husläkaren i de flesta landsting inte kan remittera patienten till en psykolog för att det inte finns tider/resurser , även om han remitterar kan det ta upp till 3 år att få regelbundna psykologbesök.
Att gå en gång ger inget , en gång i veckan på obestämd tid ger något , dvs. tills det blir bättre.Det här gäller inte alla städer i alla landsting , men absolut är det vanligast att det är såhär illa i U-landet sverige. tyvärr.
En god vän till mig fick hjälp först efter ett självmordsförsök , innan dess var det flera år som han åkte in och ut på vårdcentral/akutpsykiatrisk klinik men de gjorde aldrig något för att det fanns mer suicidala patienter , helt jävla sjukt.
Jag måste säga att jag tycker detta är helt absurt. Vad har vi för folk som bestämmer? Hur kan man inte ha tid? Vad i helvete gör våra politiker?
Mrs_Weed, gå ut till media och berätta att du inte får den hjälp du vill ha. Eller lokalpolitkerna, ju mindre som hjälper dig ju mer har du att såga när du kontaktar media. Det är ju hemskt att vi som ska ha ett så bra system inte klarar av att ge den hjälp som söks.
Vad gör du nu? Försöker du få hjälp?
Våra politiker håller på med lite av varje , men de kommer aldrig att prioritera sjukvården förens 80% av väljarna bara skriker efter sjukvård.
Ty de som äro friska vare sig vill eller orkar engagera sig i vården , sjuka människor ses dessutom ofta som en belastning och inget som folk i allmännhet vill angagera sig i.
Alla vet hur dålig tillgänglighet vården har , alla vet att psykvården har totalhavererat , men samhället är så komplext att de som vill göra något inte kan göra något för att förbättra , media skulle inte bry sig ett spån eftersom det redan dräller av havererade vårdnyheter i både TV och tidningar nästan varje vecka. ingen bryr sig.
Det handlar inte uteslutande om de som bestämmer , det handlar ochså om att alla som är friska inte vill prioritera vården framför exempelvis vägar , dagisplatser , skola , ofentliga konstverk , lokaltrafik , fritidsgårdar , bibliotek och allt annat som finns i samhället – pengarna räcker helt enkelt inte till , och mycket av skattepengarna “försvinner” i administrationen samt en hel del roffas åt sig av samvetslösa människor som suger kommuner och landsting på pengar genom tjänster och varor (överprisatta) , och så vidare….. så frågan är komplex men resultatet blir en riktigt usel vård.
Log in to reply.
