Om ni bara hade några timmar kvar att leva
Ta en roka och meditera lite…
\grover
@Regime wrote:
Är det bara jag som skulle göra extremt kriminella saker? 😮
nej.. men tydligen får man inte säga vad 👿
brott, klotter och knark..eventuellt lite kärlek också..
Jag hade åkt ut med min bästa polare till sjön och fiskat, vi hade också suttit i båten och rökt ett gäng spliffar och pratat om hur roligt vi har haft tillsammans….
förutsatt att han är med på noterna…Peace!!!
@Dragonfly wrote:
För all del..det går nog å ordna till… :shaking
// ^Y^
Tror du?
Då jag är Discordian så skulle jag se kaoset som bildats som en gåva ifrån Gudinnan med Stort E i början på hennes egenamn. Ty hon är gudinnan över kaos och oordning, samt enligt grekisk mytelogi så är hon tvedräktens gudinna. Watherver. Fnord?
Jag skulle i den bättre boken, Principia Discordia finna svaren på en lösningen, dessvärre så lär jag inte finna rätt fråger att få svar på. Nåja en hemlig illuminati-organication med huvudsyfte att infeltrera USAs viktigaste organ för kontraspionage ( the work is allready begun ), samt själa viktig information ifrån NASA. Detta bara för skojs skull.
Om ni tror att information stulen från NASA, kärnvapen tillhörande fd. Soviet Unionen, ett nätverk hemliga hackers samt en soffgrupp från IKEA skulle ligga till grund för att se till att verkligheten anpassade sig till mina krav, nämligen att se till att världen blev räddad så tror ni helt fel.
Dagens ungdomm, silken fantasi de har. Klipp dig och skaffa dig ett jobb. Fnord?
Vad trevligt att det var så många som delade med sig av sina djupsinniga funderingar här… och mindre djupsinniga också i och för sig! 😉
I slutändan handlar det väl rätt mycket om vad man har för syn på meningen med livet. Jag har en bestämd känsla av att man hanterar ett sånt här läge bättre om man har en uttänkt livsfilosofi, en känsla av mening och en tro på livets fortsättning på något sätt. Annars är det nog lätt att en viss panik infinner sig när man tänker på att det bara är några timmar tills man kommer att upphöra existera.
Vad gäller mig skulle jag nog få en viss panik bara av det faktum att det finns så väldigt många saker – både stora och små – som jag vill hinna göra under min livstid, och om slutet kom nu så skulle jag knappt ha gjort en bråkdel av dem. Så min första tanke var att jag skulle ägna mina sista timmar åt att förverkliga lite av det. Men å andra sidan, vad är det för mening med att skynda sig att göra en massa minnesvärda saker när man ändå inte kommer att ha någon tid att njuta av det, vare sig medan man gör dem eller efteråt?
Så jag lutar väl åt ett smått banalt svar… Jag skulle nog försöka samla ihop så mycket som möjligt av vänner och familj, och ge mig upp på en kulle någonstans med bra utsikt. Därefter skulle vi alla sätta oss ner med ett glas vin och någon trevlig torkad växt
, hålla händerna och prata om livets (o)väsentligheter i väntan på att kunna beskåda världens undergång från första parkett…(Ovanstående är förstås bara i teorin eftersom min bekantskapskrets är utspridd över hela Sverige… men visst var det en vacker tanke?)
Vore det bara jag som skulle dö, ja då skulle jag nog försöka ta adjö av alla som jag tyckte om, lite i frid och stillhet och sådär. Visste jag att jag skulle dö tillräckligt länge i förväg skulle jag vilja åka upp till stugan och sitta där i skogen och bli ett med naturen under mina sista timmar… ungefär som nu under påsken alltså.
Betongungen>>> Vad yrar du om? :crazyeyes: :crazy: :shaking 😆
Det som diskuteras i denna tråden hände i princip mig på riktigt i förr-förra veckan!
Min blindtarm sprack och jag gick runt med det i två dygn innan jag förstog hur illa det var. När jag kom till sjukhuset visade proverna att jag blivit helt förgiftad och var timmar från döden. En akutoperation och sedan två dräneringsslangar från näsan till magen + 3 st olika dropp i två veckors tid räddade livet på mig. Jag gick ner 16 kg under den tiden och fick gå igenom sån extrem smärta att inte ens morfin fick mig att sluta skrika!Nu har man en lite annorlunda syn på livet om man säger så!
Each day is a gift….
Att bara kunna gå för egen maskin och andas vårluften ute känns underbart!
@Amsterdamguy wrote:
Det som diskuteras i denna tråden hände i princip mig på riktigt i förr-förra veckan!
Min blindtarm sprack och jag gick runt med det i två dygn innan jag förstog hur illa det var. När jag kom till sjukhuset visade proverna att jag blivit helt förgiftad och var timmar från döden. En akutoperation och sedan två dräneringsslangar från näsan till magen + 3 st olika dropp i två veckors tid räddade livet på mig. Jag gick ner 16 kg under den tiden och fick gå igenom sån extrem smärta att inte ens morfin fick mig att sluta skrika!Nu har man en lite annorlunda syn på livet om man säger så!
Each day is a gift….
Att bara kunna gå för egen maskin och andas vårluften ute känns underbart!
Holy shit, dude! Grattis till din överlevnad!
Ang. ämnet, så skulle jag nog bara sitta och tänka. Tänka på allt det vackra som finns, hur obetydliga vi ändå är, varför kosmos existerar osv. Jag skulle nog hålla mig nykter. Känslorna tenderar att bli mer äkta då.
hmm jag vet inte va jag skulle göra alla jag skulle inte sitta o röka bara jag skulle nog vara med polarna lr nåt sånt jag tänker inte knarka dom 4 sista timmarna jag har kvar i livet
PEACE
Log in to reply.