Normal i Slitz
HankRearden wrote:Chafförn wrote:Skanna, snuskhummrar, och posta här.Vilket är en olaglig handling som mig veterligen inte får ske här på swecan.
Det behöver det inte vara. Man har rätt att citera valda bitar om man anger källan. I det här fallet skulle det antagligen räknas som ett citat i en domstol om man är lite smidig och klipper bort allt utom själva texten. Jag är inte hundra på det här kan tilläggas, men i vilket fall är den typen av brott extremt lågt prioriterade.
Folk har lagt upp inscannade artiklar på swecan tidigare, t ex den där bra debattartikeln från nån stockholmstidning om narkotikapolitik. (Öhh, dåligt minne, men den var här för nån vecka sen. :crazy:) Då var det i alla fall ingen som klagade.
Någon med lite civilkurage? 😉
Skratta gärna åt mig… Direkt när jag hade läst om en intervu i senaste numret av slitz sprang jag och köpte den.. Men hittade ingen artikel.. Naturligt vis var det väl juninumret jag hade köpt.. 😆
..jaja.. får väl titta på damerna istället då..
Var hittade ni artikeln, finns den på nätet?- svin1 wrote:..jaja.. får väl titta på damerna istället då..
Var hittade ni artikeln, finns den på nätet?Misstänker att herrarna är prenumeranter och får tidningen några dagar i förväg…
- tomster wrote:Så jag räknar väl med att:
a) inte jobba mer i mitt liv
b) bli nerringd av Hassela och FMN och RNS och andra dårar och deras anhang och bli hotad till livet…Bilderna tog en frilansare och jag är nöjd med dem själv. Vi var ute och gick i skogen här där jag bor för att hitta lämplig fond. De ville ha en bild på mig med en feting i mungipan men där sa jag ifrån. Det gynnar dem (de vill ha en kool bild) men det gynnar inte mig… Men jag sa att till nästa år så kanske…
Du får helt enkelt söka jobb på mer liberala arbetsplatser(hur nu hitta dom??) eller försöka dig på nåt nytt eget igen, så anställer du mig sedan
, dessutom så är det väl mest ungdomar som läser slitz, inte 50 åriga vd:ar???
Du har ju iaf inte varit LIKA offentlig som frihetsfronten killen.Men STORT big up till dig
Det är strongt av dig Tomster, du har min stora respekt för ditt mod, och jobb får du säkert igen.
Haschela och dom andra sekterna skulle jag vara lite skraj för. Dom är krigare i kriget mot narkotika, förståelse står inte på deras agenda. Det skulle förstöra hela kampen. Fast det är ju svårt att strida mot någon som inte svarar med samma språk.
Läser mamma och pappa Slitz? I så fall så får dom ju snart veta, även om dom bara kollar på bilderna 😉
Jag ser i min kristallkula att det kommer att gå bra för dig mannen, you just stay cool!
Grymt att kliva ur garderoben. Risken att du förlorar på det är minimal. Chefer på Skandia kan ju gå lösa på gatan utan att folk reagerar. Det är ingen som kommer att känna igen dig förrutom de som uppskattar din insats.
Skönt att det är Slitz du hamnar i, då slipper vi läsa något från den andra sidan. Den får vi nog av i Stockholm City anyways.
Skall stödja Slitz och deras artikel genom att köpa tidningen.
- tomster wrote:a) inte jobba mer i mitt liv
b) bli nerringd av Hassela och FMN och RNS och andra dårar och deras anhang och bli hotad till livet…“a” är nog inte så farligt skulle jag gissa. Som sagt är läsarkretsen något begränsad, ansikten försvinner och ändras över tiden. Dessutom är det ju fler ute i samhället som stödjer legalisering än man först kan tro. slutligen anställer faktiskt de flesta företag den som gör bästa jobbet oavsett kön eller annat ovidkommande. Det blir nog svårt för dig att få jobb inom psykvården och möjligen marknadsföring som arbetsområden, men annars bör du nog inte oroa dig.
“b” finns det ju alltid risk för. Dock inget att direkt bry sig om. Som politiskt aktiv fick jag mordhot och annat lite då och då, blev nästan löjligt till slut. Har dock aldrig direkt oroat mig och det bör du inte heller göra.
tomster-
Om du inte skulle få nått jobb vilket låter tämligen otroligt så är det bara att åka över bron till Danmark eller rent av Holland så slipper du fascist metoderna.
HankRearden:
Quote:slutligen anställer faktiskt de flesta företag den som gör bästa jobbetDet är det här som är mitt problem, jag är ju urusel!
//Tommie
- tomster wrote:HankRearden:Quote:slutligen anställer faktiskt de flesta företag den som gör bästa jobbet
Det är det här som är mitt problem, jag är ju urusel!
//Tommie
…Men då skulle du kunna bli politiker ju!
Suttit i nästan en timme nu och skrivit av artikeln… Mycket nöje.
—
DROGLIBERAL – MEN HELT NORMAL?
Tommie Nygren är talesman för Normal, ett nybildat svenskt nätverk med en enda punkt på dagordningen – att genomdriva en legalisering av cannabis.
Text: Erik Hörstadius
Från höger till vänster råder det bland de svenska politiska partierna enighet om en sak: den repressiva narkotikapolitiken. Den innebär i korta drag att all användning är straffbar; och att polisiära resurser ska läggas på att inte jaga bara smugglare och langare utan också dem som bara själva brukar narkotika. Fram till och med 70-talet såg det annorlunda ut. Då rådde en betydligt mer liberal syn på åtminstone lätta droger; det var till exempel inte straffbart med innehav för eget bruk. Men successivt kom alltså politiken att skärpas, med hårdare straff över hela linjen och kriminalisering av innehav. Det satsades också mycket på (anti)droginformation, framförallt bland ungdomar. Och vad det nu berodde på – 80-talet verkade mycket framgångsrikt för den svenska narkotikapolitiken. I undersökningar visade det sig att långt under tio procent av ungdomarna prövat, en internationellt mycket låg siffra. 90-talet innebar ännu mer straffskärpningar, ännu hårdare narkotikaprioritering inom polisen. Rejvkommissionen bildades. Och 1993 skärptes maxstraffet för att vara påtänd till sex månader, vilket möjliggjorde för polisen att ta in misstänkta droganvändare för urinprov.
Men något hände med politikens resultat. Sedan 90-talets början har droganvändningskurvorna vänt brant uppåt. Och både rykteringen till och dödligheten bland tunga narkomaner ökar, till skillnad från övriga Europa. Den svenska repressiva modellen har, kort sagt, problem. Den skiljer också ut sig allt mer från övriga Europa. I länder som Grekland, England, Tyskland, Portugal, Spanien, Danmark, Frankrike har man lättat på lagarna, i några fall till och med avkriminaliserat de lättare drogerna. Hur ser då argumenten ut för att lätta på lagarna? Om en legaliserare får tala fritt ur skägget?
För att ta reda på det träffar jag Tommie Nygren, en 31-årig it-konsult som bor med flickvän i en tvåa i Hägersten utanför Stockholm. Tommie är talesman för nätverket Normal, som vill bilda opinion för en mer liberal cannabispolitik. (När det gäller tyngre droger har Normal ingen policy.) Normal är en nybildad utlöpare av amerikanska lobbyorganisationen Norml – utan a – som står för the National Organisation for the Reformation of Marijuana Laws. Norml är mest känt för sin Million Marijuana March, en årligen återkommande manifestation världen över. I maj i år anordnade Normal den första MMM på svensk botten – fast med bara några hundra deltagare. Det var förresten inte ens en riktig marsch; man nöjde sig med att stå på Hötorget i huvudstaden.
Var det inte en ganska mesig manifestation?
– Vi hade inte organisation nog att ordna ett tåg… Styrelsen finns men ingen riktig organisation. Det är mer nätverksaktigt, folk sitter utspridda i landet och mejlar. Men vi vill på sikt skapa formella medlemsskap och postgirokonto så att folk kan börja stödja oss. Vi tänker ge ut faktablad och föra en seriös diskussion om missbruk för att slippa anklagelserna om att vi struntar i avigsidorna.Hur skulle en legalisering gå till?
– Till en början avkriminalisering för den private användaren. Så småningom kanske man kan titta på tobaksmodellen: hög punktskatt, licensierade försäljare, åldersgränser. För alla droger gäller att det är bra att inte debutera för tidigt. Själv tog jag min första fylla när jag var 18. Och när jag hade druckit alkohol säg tio gånger hade jag redan spytt på fel ställe, totaldäckat, tvingats ta hand om redlösa polare. Med cannabis har jag totalt haft tre negativa upplevelser. Jag har kräkts två gånger när jag blandat med alkohol. Och en tjejkompis fick under en konsert i Roskilde ett så starkt rus att hon var okontaktbar i fem minuter. Korrekt droginformation skulle göra sådana situationer mer lätthanterliga.Inte ens tio procent av svenskarna vill tillåta cannabis, ni kämpar i motvind.
– Myndigheterna brukar uppge att 90 procent av svenskarna är för den narkotikapolitik som förs, men det är inte helt sant, det är snarare så att 90 procent stöder en restriktiv politik. Men också alkoholpolitiken är ju restriktiv – och inte sätter vi folk i fängelse för att de dricker.Var kommer Normalfolket från politiskt?
– På de forum där vi diskuterar verkar det vara 50/50 höger och vänster, för i andra politiska frågor märker man att folk blir grälsjuka direkt. Det är allt från överklass till renodlad arbetarklass – även om det ju lär vara en överrepresentation av dreadlocks och hiphopare bland cannabisrökarna, alltså invandrarkultur. En av tusen saker som jag retar mig med den svenska alkohol- och narkotikapolitiken är när politikerna säger att spriten får vi leva med, eftersom det ingår i den svenska kulturen. Men det är ju som att säga till icke-drickande invandrare från cannabiskulturer att de inte är svenskar. Det är nästan rasistiskt.Vad fick ni för reaktioner?
– Många kom fram och tyckte det var modigt – och berättade samtidigt att en del avstod av rädsla för att synas i tidningen. Det finns folk som fått sparken för att de diskuterar cannabis.Detta säger du i demokratin Sverige, som är särskilt stolt över sin yttrandefrihet.
– Internationellt räknas Sverige som drogpolitikens Nordkorea. En av världens mest prestigefyllda medicinskrifter, The Lancet, skrev häromåret att långvarigt bruk av cannabis inte är särskilt farligt och hur som helst mycket mindre farligt än tobak och alkohol. En kanadensisk senatsrapport och en forskningssammanställning utförd av FN-organet WHO kom fram till liknande slutsatser. Men det skiter svenska politiker i. Skriver man brev till dem inser man snabbt att en dialog är lönlös. De enda svar man får är texter ur partiprogrammet om att man ska vara solidarisk med missbrukarna. Och om det finns politker som har en annan hållning i frågan gör de sina karriärer stor skada om de redovisar det öppet. Jag brukar likna det vid det gamla förbudet mot homosexualitet – då var det farligt att komma ut som bög, idag som haschare. Det sägs ofta sarkastiskt om oss att “ni vill att det ska vara legalt bara för att ni ska få röka på i fred” – som om det inte skulle vara ett giltigt skäl.Din första cannabiserfarenhet?
– Det var i Kroatien för tre år sedan. Upplevelsen var lik den som redovisas i filmen Human Traffic av en ståuppkomiker: “Well, I’ve taken some drugs – didn’t kill myself, didn’t kill anyone else, didn’t gett addicted, laughed my ass off.”Upplever du en risk med att ställa upp på den här intervjun?
– Ja, jag kan nog missa jobb. Men inte få sparken, för just nu är jag arbetslös… Och missar jag anställning för att jag har en obekväm åsikt så skäms jag inte över att leva på a-kassa, det är samhällets problem.Hur började ditt engagemang?
– Jag hade länge uppfatningen att cannabis är farligt, att man kan få psykos, kanske råka döda någon. Jag var helt rabiat. Så läste jag en text på nätet – med källhänvisningar och allt – som förklarade att allt jag lärt mig var dravel. Och så kunde jag jämföra med myndighetspropagandan. CAN (Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysning), till exempel, anger inga källor, eller luddiga sådana. Det kan vara missbrukarens egna beskrivningar av hur det känns i hjärnan – utan att neurologer och kemister får säga sitt. Det är ju annars ett vetenskapligt grundkrav med noga angivna källor, för då kan man angripa slutsatsen om man misstänker att den inte håller. Senare jobbade jag i England under den period då man klassade ner cannabis i farlighetsgrad. Numera får man endast en skriftlig varning plus att drogen beslagtas – inget mer händer. Tanken är att polisen ska ägna sig åt tunga droger och verkliga brott. Detta skrev jag om på debattsajten sourze och fick enorm feedback. Vissa jublade, vissa var hotfulla, bindgalna. Jag skulle skjutas på fläcken. Då fick jag insikten att shit, folk vet ingenting, det är medeltida mörker. Sedan skrev jag mer och mer.Låt oss skingra mörkret. Vad är cannabis, hasch och marijuana?
– Cannabis är det latinska namnet på själva plantan, och det finns två dominerande varianter, sativa och indica. När honblommorna märker att dagarna blir kortare börjar de blomma. Då producerar de en massa kåda ut till blomställningarna, det blir som kladdiga sockervaddstoppar nästan. Dem klipper man av, torkar och får marijuana. Hasch är själva kådan. Den får man fram genom att skaka växtdelarna genom en sil – eller med en massa andra tekniker. Den verkande substansen är huvudsakligen THC, som påverkar receptorer i hjärnan.Ger olika sorters cannabis olika rus?
– Sativa ger det lite psykdeliska, på gränsen till hallucinogena. Man blir fnittrig och uppåt. Indica är mer kroppsligt skönt, lite lugnare. Ofta blandar man. Det finns också andra svagare cannabinoler i cannabis, som ger varierande effekt.Hur är det med överdoser?
– Man kan inte överdosera så att det blir farligt för liv och hälsa, för man blir påverkad så snabbt att man inte hinner få i sig farligt mycket. En överdosering av cannabis leder oftast till att man somnar, ingen person har någonsin dött av en cannabisöverdos eftersom cannabis helt enkelt inte är giftigt. Jämför med alkohol, folk kan ju dö av för mycket eftersom man hinner få i sig en hel del innan matsmältningsapparaten börjat ta upp alkoholen på allvar.Det talas ibland om haschpsykos.
– Inget kan i medicinsk mening kallas haschpsykos; ordet finns bara på svenska. Däremot kan cannabis utlösa latenta psykoser – på samma vis som livsstress, amfetamin, alkohol eller förlossningar. Jag vill inte underdramatisera; det är ju inte hallonsaft vi pratar om.Hur är det med kroniska skador på hjärnan?
– Det finns inga vetenskapligt hållbara bevis för permanenta hjärnskador. Men vid ett kraftigt bruk är man ju påverkad nästan hela tiden, och eftersom man under själva ruset har sämre inlärning- och minnesfunktioner så blir man säkert lite dum av att nästan hela tiden vara lite dum. Men slutar man röka funkar hjärnan igen.Det är alltså inte hallonsaft, vilka risker finns?
– En tråkig effekt är att man blir gottissugen. Det är lätt att man bli överviktig. Och rökning är ju skadligt för lungorna. Men den största risken som jag ser det – särskilt för unga – är att det kan bli lite för mysigt, så att man blir passiv, sitter framför tv:n och stereon för mycket.Beroende, då?
– Den fysiska abstinensen är lindrig. Den som röker konstant och slutar får förmodligen ont i magen några dagar, svettas, blir lite rastlös. Som att sluta med koffein. Det psykiska beroendet är svåranalyserat; man röker ju för att man tycker om det, precis som man går på bio eller åker skidor för att man tycker om det. Men av dem som provar cannabis blir på sin höjd en procent missbrukare. Missbruksfrekvensen bland alkoholanvändare är betydligt högre.Men den där procenten ska vi väl vara rädda om?
– Fast det är återigen en sådan där hönan och ägget-grej. Det brukar ju heta att alla tunga heroinister börjar med cannabis. Men det är inte samma sak som att själva cannabisrökningen är orsaken. Tittar man på en drogstege har de förmodligen börjat med folköl och cigaretter. Socialvetaren Ted Goldberg vid Stockholms universitet, som är skeptisk till den repressiva politiken, pekar på social utslagning och dålig uppväxtmiljö som de huvudsakliga missbruksorsakerna.Men för att bli knarkmissbrukare måste man ju trots allt komma i kontakt med knark, och då är det väl bra att ta bort knarket?
– Men det är ju inte drogen i sig som skapar missbruk! På drogstegen är cannabis en utbytbar mellanstation, det skulle lika gärna kunna vara starksprit. Goldberg har skrivit att en partyknarkare helt enkelt inte torskar dit om han har ett någorlunda bra liv. Att söka en kick eller döva livsångest – det är stor skillnad. Därför kan vi inte förhålla oss till droger som om bara missbrukarna fanns. Akademiker som Goldberg har för övrigt alltid kunnat stå lite friare i debatten, de kan ju luta sig mot sina expertisområden och är mindre beroende av politikerna. Också i den juridiska världen finns kritik mot den svenska politiken, till exempel talar man om att straffet inte ska tillfoga större skada än brottet.Men den repressiva politiken minskar väl i alla fall tillgången, så att missbrukarna får i sig lite mindre?
– Det finns något som heter the iron law of prohibition. Man smugglar den vara som är mest beroendeframkallande, har högst pris, luktar minst samt ger mest rus per kilo – alltså snarare ecstacy, amfetamin och heroin än cannabis. Under förbudstiden i USA slutade folk dricka vin och öl, men drack starksprit på uppemot 70-80 procent, för det var mest effektivt att smuggla. Alltså skapar repressionen en konkurrensfördel för tunga droger. Och tar man bort en leverantör kan de övriga ta ut ett ännu högre pris – vilket gör att många missbrukare måste stjäla eller prostituera sig ännu mer. Och tar du bort en langare från gathörnet ser “grossisten” till att någon ny kliver in. Det finns alltid en fattig svart amerikan beredd att ta över.Hur ser du på att man genom att köpa narkotika stödjer organiserad brottslighet?
– Om det var legalt skulle man inte stödja organiserad brottslighet, lika lite som när man köper alkohol på Systemet. Mycket cannabis i Sverige odlas dessutom ute i stugorna av glada amatörer som inte är mer organiserade eller brottsliga än du och jag. Men visst, droganvändare generellt stödjer den organiserade brottsligheten. Det är helt sant. Fast lika sant är att det är de höga priserna – som i sin tur beror på förbudet – som gör att den organiserade brottsligheten tjänar mycket pengar. Narkotikakungarna hatar tanken på legalisering. För några år sedan hittade man en ubåt i Colombia som höll på att byggas av ryska ingenjörer för att man skulle smuggla knark till USA – då har man ju resurser som ett litet land!Så vad vill du göra ått missbruket?
– Jag tycker att de många miljarder som läggs på polis, rättssystem, fängelseplatser, urinprov etc borde läggas direkt på dem som har problem. Vårdplatser, utbyggda metadonprogram, psykologiskt stöd – det finns mycket man kan göra med de resurser som frigörs. Skräckpropaganda, däremot, tror jag inte på. Tyvärr är det omöjligt att få någon på antisidan att erkänna att droger kan vara olika farliga, det är helt tabu. Det gör att vissa lika gärna trillar dit på rökheroin som på cannabis, eftersom de inte fått upplyst riskbedömning. Man borde istället arbeta med sakliga argument och riktlinjer. Ligger du på den och den konsumtionen bör du nog tänka dig för… Annars är ett stort problem i kampen mot missbruket att samhället både straffar och ska hjälpa. Det skapar knappast den bästa miljön för den som kämpar mot missbruk. Hur lätt är det för en hårdpuffande tonåring att be om hjälp i skolan eller hemma? De vuxna panikar ju. Det finns antiknarkmänniskor som på allvar tycker man ska polisanmäla ungarna om de röker på. Det är verkligen ett hysteriskt debattklimat, det svenska.Tack Raja Ram !
Schysst!
Helt klart bra, hoppas alla anti-knark-slitz-läsare får sig en liten tankeställare och kanske blir omvända eller iaf tittar in på normals sida eller swecan för mer info eller diskussion.
Tror helt klart att detta var ett litet stort steg framåt.
Mycket bra artikel! Feta creds till dig och slitz!
Log in to reply.
