Existensiell kris
Det här handlar inte om politik, dom andra är politiskt sätt mycket mer vänster än vad jag är som bara känner mig desillusionerad av svens politik. Det handlar snarare om en allmän livhållning och livssyn.
@sativa wrote:
här följer några utav anledningarna till att jag röstade borgligt:
1, när jag hade det som sämst och (…) ringde arbetsförmedligen sa de till mig att ja inte skulle få nån hjälp alls, inte äns för att betala min egna hyra.
2, Ringde därefter till socialen, men enligt dem så skulle jag inte få nått där heller, just för att ja hade startat eget.
Så där stod jag i skiten,Och nu när vi styrs av de borgerliga har detta förändrats eller? Borgarna har lust att ge dig bidrag nu? Eller planerar de kanske att fixa detta?
Inte sossarnas fel att du glömde kolla upp vad för lagar som gäller ju.
Jag har levt många år i existensionell kris, kan inte finna min plats här i livet. Gillar att vara med pundare, men det blir för ensidigt och extremt och inte många har nåt mer än droger att prata om. Smartare, djupare människor är oftast för stela, olagligheter gör att man blir utstött. Fysiskt jobbande personer är ofta trevliga och roliga att vara med, men dom super oftast bara och pratar skit om sina chefer. O.s.v…. Generaliseringar visst, men det är så jag känner i stora drag.
Har nästan bara drogande (huvuddrog CB) vänner kvar, men ingen av dom kan jag ha ett långt givande samtal med. Prata droger och drogpolitik kan vara kul ibland, men det behövs mer…
Jag känner mig för olik dom jag möter. Orkar inte ha kontakt med folk där vi bara har en sak gemensamt, så jag skippar dom helt nu. Isolerar mig mer och mer. Tur jag har familj…
Sparkar allt för mycket på mig själv, det vet jag, men kan inte göra nåt åt det. Har inget driv kvar alls, får inget gjort även fast det är saker jag gillar (som odling). Ändå har jag ju faktiskt mer eller mindre slutat med drogandet (iaf det destruktiva drogandet), men jag kan inte ens glädjas över betydelssefulla saker längre. Kampen mellan att jag vill droga, men ändå inte vill tär ganska hårt fortfarande.
Fattar egentligen inte hur jag lyckats passera 30. Nån stans måste jag fortfarande kunna få fram så pass mycket energi och hopp om att det ska bli bättre för att fortsätta kämpa. Mycket beror nog på att jag aldrig gör det lätt för mig själv, så jag vägrar ta den enkla vägen ut…
Jaha.. kollade lite snabbt igenom det jag svammlat om, känns jävligt dystert. Behövde visst skriva av mig lite jag med..
Jag känner igen mig i det torparn skriver ang att man inte umgås med så mkt fler folk än sin familj, men jag har inte sett det på samma sätt, att det skulle bero på att jag känner mig olik. Jag är olik och har alltid varit oavsett cannabisen. Jag trivs ensam och är väldigt kräsen när det kommer till umgänge. Känner inte att jag är i en existensiell kris utan att tvärtom att jag hittat min plats på jorden. Kanske underlättar det att jag är troende
-ph
olik är bara ett ord… det jag menar är för få saker gemensamt, olika sätt att tänka, moralskillnader o.s.v
tror helt klart att det underlättar att vara troende, jag skulle vilja ha religös vägledning. problemet är att jag tar avstånd till kristendomen. relaterar till buddismen, men det finns inga center i närheten. har länge tänk åka till thailand för att bo med munkar, men jag är nog för feg och nu är det för sent då jag har familj. hade tänk ca 3 månader och det funkar inte när man har en liten..
@torparn wrote:
olik är bara ett ord… det jag menar är för få saker gemensamt, olika sätt att tänka, moralskillnader o.s.v
Det jag menade också så jag tror vi förstod varandra.
tror helt klart att det underlättar att vara troende, jag skulle vilja ha religös vägledning. problemet är att jag tar avstånd till kristendomen. relaterar till buddismen, men det finns inga center i närheten. har länge tänk åka till thailand för att bo med munkar, men jag är nog för feg och nu är det för sent då jag har familj. hade tänk ca 3 månader och det funkar inte när man har en liten..
Religion och tro är 2 helt olika saker.. en bra bok om man vill börja utforska vad man själv tror på är “Från Jesus till Moder Teresa” http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9152622509&s=1 mkt intressant och tar upp hur saker och ting formades. Sen har jag inspirerats mycket av buddhismen och hippiesarna
-ph
Min storsta chock i livet var att en dag vakna upp och upptacka att jag blott var en medelmatta.
@sphincter wrote:
Min storsta chock i livet var att en dag vakna upp och upptacka att jag blott var en medelmatta.
Det blundar jag starkt för.. (Jag är bäst jag är bäst jag är bäst jag är bäst… *lalalala*
)Nä men seriöst, det spelar väl ingen roll att vara en medelmåtta? bättre det än lågmåtta.. nån måste ju va medel. dessutom har man alltid vissa områden där man är liiite bättre än nån annan…
-ph
Radix> vänsterblocket vill ju helst äga alla företag själv, inte ska en vanlig människa ha chans att tjäna pengar själv utan att dem ska ha en del utav kakan.
högersidan tycker bara det är kul att det finns egna företag, de vill gärna hjälpa folk i min sitts, nu är det till och med snack om att arbetsgivaravgiften ska tas bort, på så sätt har fler företag råd att anställa och det blir då även mindre svartarbete och fler jobbtillfällen.
Jag skulle tex böhöva någon i Gtb som skulle vilja jobba.
Men tycker även att de (lixom alla partier) har fel uppfattning på en hel del, tycker bland annat att det är synd att de ska ta bort det fina 10/20kr systemet som finns här i sthlm när man åker komunalt.____________________________________________________________
jag tror att någon sorts religion har alla människor i sig, jag själv tvivlar starkt på kristendomen – men ja gillar jesus, för mig är han en symbol för det spirituella.
Gillar även meditation, det håller mig lugn… yoga ibland och massa mysiga rökelser.
Musik är för mig även en sorts religion, musik kan få än på riktigt sjysst humör – det kan även ge än själv en tankeställare om div saker.nej nu har ja flummat av mig för mycket.
tat lugnt 😈
sativa
@Quadrophenia wrote:
Med det menar jag att deras liv tycks kretsa kring saker som heminredning, karriärer, inkomster, utlandsresor och liknande. Jag som är en religös knarkande, supande, filosoferande snubbe tyckte att dom är ju trevliga och så men fanken va ytligt allt man pratar om måste vara.
Välkommen till klubben, du är i alla fall inte ensam! Alla är inte sökare, men de som är det måste ta sina ideal på allvar. Ty dig till dem som har en djupare förståelse för tillvaron. Sådana människor finns ju också, om än i kraftig minoritet.
@Quadrophenia wrote:
Jag menar varför kan jag inte relatera till dessa människor? Är det mig eller dom det är fel på?
Det är inte dig som det är fel på.
@Quadrophenia wrote:
Skall man bara ge upp?
Nej.
@Quadrophenia wrote:
Sluta fundera för mycket? Sluta leva?
Nej.
Insikter föder ångest, i alla fall i viss utsträckning, och särskilt under vissa perioder. Ytliga människor är ofta framgångsrika och välmående, och når höga positioner i samhället. Som det heter på engelska: “Ignorance is bliss.”
:love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love: :love:
Log in to reply.
