CB + odling = inget för veklingar
När hundägaren dök upp i kurvan hundra meter bort frös jag till. Klockan var kvart i sex på morgonen, daggen hängde i luften och solen hade ännu inte orkat över trädtopparna.
Jag såg ner på pirran. Två säckar Änglagård planteringsjord, en stor genomskinlig plastlåda med trettio förveggade Thyphoon där den svarta sopsäcken inte lyckats täcka sista gaveln. Två dunkar vatten och slutligen som spiken i kistan – en spade. INGEN borde finnas på en avspärrad liten skogsväg före kl sex på morgonen! Jag förbannade min otur men kunde inget annat än att gå på och febrilt jaga en möjlig förklaring till en omöjlig situation.
Tjugo meter innan vi möttes styrde jag över så att den öppna sidan på odlingslådan var längst ut mot diket. Han sneglade mot pirran med alla grejor. Jag sade
-Hej, ute på tidig skogspromenad.
-Ja, han behöver ju lite luft. sa hundägaren.
– Vad är det för hund? sade jag och kunde samtidigt bitit mig i tungan.
– En chäfer, sa han något förvånat.
– Ah, sa jag och kom sedan på mig själv med att säga – Vår hund är död. Jag skall begrava honom på en äng här borta.
Han såg medlidande ut och såg på “kistan”, och sedan på planteringsjorden.
– Jag skall sätta blommor runt graven. Han var som en i familjen.
Hundägaren förstod. Vi gick åt varsitt håll och jag torkade svetten ur pannan.I morgon skall trettiofem NepalHinduKush ut. Vad gör jag om jag möter samma gubbe? Säger att vår andra hund dog av saknad efter den första?
Log in to reply.