[tomster]

Thanx man!

//Tommie

[tomster]

Brain: Nu när jag inte är trött och grinig så kan jag slutligen, på ämnet “stöld” säga att det är inte så enkelt som att säga att bara för att ett brott har ett otydligt offer så ska det inte vara olagligt, utan snarare att det är lätt att rationalisera sitt eget wrongdoing. Precis som du så piratkopierar även jag musik. Principiellt fel, ja, ska det vara olagligt -> föremål för debatt på annan plats. Kärnan är ens egen rationalisering av ett olagligt beteende.

Detta är då bara en analogi jag använder för att förklara varför jag kan tänka mig att röka en joppe fastän det är olagligt. Jag rationaliserar mitt olagliga beteende med att “ingen skadas utom jag” och att jag är för en legalisering, jag tar ut rätten i förtid. Men det förändrar inte att det är olagligt. Problemet som uppstår då, vilket är det jag försöker belysa, är att eftersom brottet saknar offer i detta fall (till skillnad från piratkopieringen som har ett “otydligt” offer) så är det superlätt att rationalisera sitt beteende.

1. Mord -> svårt att rationalisera bort
2. Piratkopiering -> så synd är det inte om Britney, hon är ju svinrik
3. Röka en joint -> drabbar ingen annan än mig, varför ska jag då avstå?

Till slut alltså: Lagstiftning är bara vettig om det finns en slags konsensus om lagen, särskilt i de fall där resurserna aldrig skulle räcka till att upprätthålla lagen. Då blir en lag helt orimlig då de som skulle vara intresserade av att bryta mot lagen inte ens kan anse att de begår ett brott. Hur man än ser på det så inser nog alla mördare som inte är helt galna att de gjort fel, samma sak med alla tjuvar etc, men vi weed-smokers är lite trögare. Vi tycker inte att vi gör fel, men kan ändå straffas…

Fan vad jag är långrandig!

Vad skulle jag säga? Jo, jag använde bara stöldanalogin för att belysa problemet med cannabisförbudet, stöld i sig kan vi diskutera på http://www.swetheft.org!

//Tommie

[tomster]

Jag skickade ett mail till Gunnar när artikeln var på tapeten och fick ett svar. Jag tar mig friheten att publicera detta svar från Gunnar nedan. Jag svarade dock inte på Gunnars mejl då jag inte orkade göra källefterforskningar kring påståenden om Bejerot och att Karolina skulle ha felrefererat. Hur som helst. Jag håller med tidigare skribenter, det är destruktivt med en debatt där man förlöjligar sin motståndare, vilket Gunnar gör. Detta gäller åt bägge håll. Det är även destruktivt med folk som inte vill att t.ex. drogliberaler ska få yttra sig alls. Farligt.

tack för ditt brev. Min artikel publicerades i Aftonbladet i söndags och redaktionen för Drugnews tog över den och körde den under en rubrik som jag inte gillar. Där stod “flumvänstern”… vilket inte stod i originalrubriken.

Nå, jag hinner inte diskutera alla punkter med dig, men några reflektioner. Karolina hänvisar till Janne Ramströms genomgång av forskningsläget gällande hasch. Det är mycket lätt att konstatera att hon grovt felrefererar och vanställer vad som där står. Läs själv.
Magnus Linton lyckas med en absurd historieskrivning där han utesluter arkitekten bakom den restriktiva narkotikapolitiken, Gertud Sigurdsen. Sen tycks han tro att Bejerot gick raka vägen från SKP till att bli polisläkare.
I själva verket hoppade Bejerot av kommunistpartiet 1956 efter Ungernkatastrofen. Han kom sen i konflikt med John Takman, som var socialläkare i Stockholm och ivrigt förespråkade den linje som kom att mynna ut i legalförskrivningarna. Orsaken till Takmans inställning var, vilket är lätt att se, att samhället bara hade repression att komma med. Det fanns ingen narkotikapolitik som ställde sig på offrens, narkomanernas, sida.

Legalförskrivningarna blev något av en katastrof. Men för att förstå de som ivrar för “harm reduction” och friare tillgång till knark, så bör man veta att argumenten föds med “humanistiska” förtecken. När samhället saknar narkomanvård och brutaliseras vill man ge de olyckliga åtminstone något.

Det var denna inställning som bröts på 80-talet när man byggde ut narkomanvården – en linje som sen eroderade under nittiotalet och som jag kritiserade bland annat i DN-debatt (var det 1991?) för jag och andra förutsåg att knarkliberalerna därmed åter skulle få argument för den katastroflinje som Sverige prövade redan på 60-talet i och med legalförskrivningarna.

Vad beträffar statistiken över döda narkomaner (varje människa som avlider är i och för sig ett nederlag ju) så är det ett väl känt faktum att länderna har fullständigt olika kriterier. Om du vill veta mer om den saken tycker jag att du ska prata med Tomas Hallberg på ECAD – European Cities Against Drugs. Han kan nås via Stadshusets växel i Stockholm.

Med vänlig hälsning
Gunnar Ohrlander

[tomster]

Jag skulle vilja be dig, brain, att göra en quote där jag säger att det är ok att stjäla?

Mitt resonemang handlar om vad det är som gör att vi inte stjäl normalt och vad som påverkar vår egen syn på vad som är mer eller mindre ok, inte vad som på en principiell eller juridisk nivå gäller.

Ungefär:
Jag mördar inte människor. Det är inte för att det är olagligt jag avstår, det är för att jag är normal och för att det nog skulle vara väldigt obehagligt. Däremot mördar jag ibland myror etc, för de är så små och obetydliga, klagar inte, etc.

Så, återigen. Quota det stället där jag säger att det är ok att stjäla? Jag pratar på en HELT annan nivå än vad du gör i din postning. Jag pratar om de mekanismer som gör att vi kan rationalisera vårt agerande. Hur DU än vrider och vänder på det så piratkopierar ju folk, detta gör de för att de kan rationalisera bort skadorna. Ungefär som när du (om du nu gör det, men annars gör rätt många andra det) stjäl pennor på jobbet. Det är olagligt, det är stöld, men hur många rationaliserar inte bort det eftersom offret är en juridisk person.

Återigen, quota där jag säger att det är ok att stjäla. Det gör jag inte någonstans, det är du som inte läser postningarna som jag skrivit och heller inte bryr dig om att sätta dig in i mitt resonemang. Det är ok, det är rätt vanligt.

Vill inte låta sur, men jag tycker inte att det jag skriver är obegripligt, ändå verkar inte folk ens vilja förstå. Du kommenterar en perifer sak i min postning, ingenting av det som jag faktiskt skrev om, offerlösa brott etc, huruvida det ska vara olagligt. Det som det faktiskt handlade om.

//Tommie

[tomster]

Nä, du skadar ingen. Men jag tycker det är fel att stöld är ok så länge den man själ något ifrån är rik. Men du kanske tycker det är fel och fult att tjäna pengar och gå med vinst?

Nej, det gör jag inte. Jag försökte bara belysa hur folk resonerar, faktiskt, i verkligheten. Du må tycka att det är fel att stöld är ok så länge den man stjäl ifrån är rik, men det förändrar inte att de flesta nog faktiskt tycker det är MER ok än att stjäla från små barn och från fattiga.

Och mer: Vad jag inte tillräckligt belyser, vilket egentligen är kärnan, är att Britney inte är min medmänniska, hon lever på en annan planet, eller skulle lika gärna kunna göra det. Hon är i princip osynlig, jag kommer aldrig träffa henne och vara tvungen att förklara min stöld för henne. Offret är alltså inte närvarande, till skillnad från om jag skulle stjäla från dig, en människa av kött och blod.

Jag anser att mitt resonemang om brott med offer, brott med otydliga offer och offerlösa brott håller, men det kanske inte du tycker?

Min kommentar “Svårt att se att jag gör jättefel.” har helt och hållet med just detta att ingen kommer till skada att göra. Resonemanget är en diskussion kring varför saker och ting är olagligt respektive lagliga. Etc etc.

//Tommie

[tomster]

Den här händelsen kan visa sig vara ytterligare ett starkt argument för en legalisering av cannabishantering i någon form, t.ex. innehav och odling för eget bruk.

Varför?

Jo, om det inte hade vart kriminellt hade offret i den här historien inte behövt gå hem till en kriminell langare för att köpa hasch, han hade kunnat odla sitt eget gräs hemma, tillgängligheten hade dessutom varit större, en kompis hade säkert kunna ställa upp med lite gräs.

Jag KRÄVER att kunna köpa den drog jag väljer att bruka utan att riskera att styckmördas!

//Tommie

[tomster]

Just detta med missbruksdefinitionen är en av de saker som stör mig mest i den svenska narkotikapolitiken. En gång i tiden (i våras) hade jag rökt gräs EN gång. Men allt bruk är missbruk, så då var jag missbrukare. Eller?

Nu har jag rökt gräs kanske 15 gånger, jag vet inte (tappar räkningen då korttidsminnet är paj ), är jag missbrukare nu? Eller är jag kriminell?

Svaret är JA, ett rungande ja, med lagens definition. Jag har haft cannabis på mig och i mig, det är olagligt vilket ger att jag är kriminell, jag är dessutom en missbrukare.

Svaret är NEJ om man använder någon mer vettig definition. Jag har inte tappat kontrollen över mitt bruk (fast nog tappade jag kontrollen över mig själv sist jag rökte på ) och det jag gör skadar ingen annan.

Detta är ytterligare en kärna i problematiken, vad man räknar som brott, i nåt slags allmän mening.

Brott med offer är lätta. Jag slår person A, det är ett brott. Jag stjäl A’s video, det är ett brott. Jag dödar person B, det är ett brott. Hela tiden finns ett offer för mina brott, en person som drabbas.

Brott med otydliga offer är knepigare. Jag laddar ner Britneys senaste platta. Hon är mångmiljonär och skivbolaget är anonymt. Svårt att se att jag gör jättefel. Jag kopierar en videofilm… vem skadar jag då?

Brott som helt saknar offer är störda. Jag röker gräs… inga personer utom jag drabbas. Då säger man: Jo, det allmänna drabbas av kostnadsökningar då du får psykos, cancer, blir beroende etc etc. Ja, det kanske är sant. Men om vi tar lagen som ett medel för att hindra mig från att testa har den ju misslyckats. Vi har även problemet med att upprätthålla lagen då vem som helst kan odla gräs hemma etc etc etc. Detta kostar pengar, pengar jag hellre lägger på vård av mig själv.

Glöm inte att alla som argumenterar för förbuden, polis, vårdinrättningar etc, måste hålla uppe illusionen av cannabis och alla andra drogers extrema farlighet för annars så… får de ju inte behålla sina jobb…

//Tommie

[tomster]

Min dröm om en svensk gräsrotsmarsch (hoho, kul) är att man arrangerar den helt legalt, det kommer tusen positiva personer, eller mer, man går till riksdagen…

Väl där plockar alla fram varsin joint, sätter sig ner, tänder den och röker den helt fredligt.

Jag vet inte vad straffet kan vara för det, men om man bara har EN joint på sig, som man dessutom röker upp (man bör kanske ha rensat lägenheten på gräs innan också…), så kan straffet inte bli tungt. Orkar dessutom polisen med att ta hand om tusen pers som röker på samtidigt?

Knappast.

It is a dream I have.

//Tommie

[tomster]

Jag vill inte regna på någons parad eller så, men det enda vi verkligen vet verkar faktiskt vara det som Thomas själv har skrivit i sin redogörelse kring det som har hänt. Jag tvivlar inte en sekund på att det han skriver är sant, jag tvivlar heller inte på att det kan gå till så här, MEN jag undrar en sak:

“Stockholms tingsrätt dömde ägaren till medhjälp till narkotikabrott samt för skadegörelse”.

Vad bestod skadegörelsen i? Det tar Thomas inte upp i sin redogörelse, vilket jag tycker är synd. Vad jag försöker säga är att vi inte vet hela sanningen, eller åtminstone inte all information.

Däremot håller jag med Cats inlägg om att vi är hatade, man blir faktiskt deprimerad.

Det hela handlar om, när man debatterar saken på nätet (t.ex. Sourze där jag ju skrivit en del) så inser man att:
a) att röka gräs är något av en livsstil
b) men det tycker ingen annan

Någon har tagit monopol på att definiera vad som är en livsstil… därför är cannabisrökare inte förtryckta, det är nämligen inte en livsstil. Konstigt nog är alkohol och tobak en del av den normala livsstilen, men allt annat drogintag är det inte.

Det handlar inte om lagar eller nånting annat, det handlar om en kollektiv galenskap, svenskarna är helt enkelt inte liberala i grunden, utan snarare kommunistiska.

Whatever. God Jul!

//Tommie

[tomster]

http://www.cato.org/pubs/pas/pa-157.html

Kära BeatBox, välkommen tillbaka hit. Du vet att jag gärna debatterar med dig och att vi faktiskt kom någon vart vad gäller kärnan i argumentationen som du för på Sourze.se. Vi vet även att du inte är särskilt sugen på att byta åsikt, precis som vi. Kan vi verkligen inte försöka föra en debatt där vi faktiskt lyssnar på varandras argumentation och svarar på argumentationen?

Länken ovan går till en artikel om USA:s förbudstid mellan 1920-1933 och den handlar helt enkelt om att totalförbudet var dömt att misslyckat och att de idéer man hade om vad som skulle hända då man totalförbjöd alkohol helt enkelt inte stämde med verkligheten.

Totalförbudets problematik kan sammanfattas i The Iron Law of Prohibition, definierad av Richard C Cowan, läs artikeln på:
http://www.marijuananews.com/marijuananews/cowan/how_the_narcs_created_crack_by_r.htm

Denna lag stipulerar att “the more intense the law enforcement, the more potent the drugs will become”. Ju mer polisen och lagen slår ner på drogerna, desto starkare blir drogerna.

Detta betyder bland annat att om man ska smuggla droger så är det mer kostnadseffektivt att smuggla starkare saker. Marijuana är den illegala drog som tar mest plats och därför är minst intressant, särskilt som den inte är speciellt beroendeframkallande i jämförelse med t.ex. heroin. Samma sak gällde under prohibition med alkohol, man smugglade sällan öl och vin utan endast starksprit. Ett totalförbud mot marijuana leder alltså till att de som smugglar hellre för in TYNGRE droger som lättare gör folk beroendeframkallande och ger större vinstmarginaler.

De pengar som knarklangarna tjänar på att smuggla droger är ett betydligt värre gift än knarket i mina ögon, då dessa pengar går till att:
* bygga upp en arsenal av vapen
* korrumpera samhället

Det faktum att det finns så stora pengar i knarksmuggling utgör dessutom en väldigt stor morot för människor som normalt gärna skulle vara hederliga att ta risken. Som man brukar säga, varför jobba på McDonalds för 35 spänn i timmen då man kan tjäna flera tusen om dagen på att sälja droger?

Totalförbudet leder alltså till att brottssyndikat byggs upp, samhället korrumperas, vi exponeras mot tyngre droger etc. Detta KAN inte vara det du önskar heller, BeatBox.

Sen förklarar ju denna “Iron Law” ganska vackert varför vi faktiskt har dubbelt så många tunga missbrukare per capita än Holland. Vi har jättefina siffror för hur många som testat cannabis i högstadiet, men ändå har vi många tunga narkomaner, kan kanske bero på att de som smugglar följer denna lag?

Slutligen, ett uttryck som Richard C Cowan använder sig av i sin artikel:
Vi kommer inte bli drogfria, bara ofria.

Läs dessa artiklar, de var mycket tankeväckande.

//Tommie

[tomster]

Papa Fuzz:
Jag håller med dig. I princip alltså. Men jag tycker ändå att jag armbågar mig fram rätt hårt. Och jag håller med dig om Horse-Bosse i Malmö. Ser man Mods och “Ett anständigt liv” förstår man lite bättre mekanismerna bakom det tunga missbruket…

Coolers.

//Tommie

[tomster]

Jag hittade såklart info här om halogenlampor så jag ska kika på annat ljus. Kneipigt.

//Tommie

[tomster]

Papa Fuzz: Jag förstår vad du menar, men jag ansåg att för att få trovärdighet så måste man göra ett trovärdig föreslag. Det är ingen idé att i samma debatt som man försöker få upp folks ögon angående myterna försöka ta en debatt om det lite fåniga med åldersgränser.

Om du förstår hur jag menar. Det blir för mycket på en gång.

Jag är personligen för att försöka få upp debutåldern för alla droger, alkohol, tobak och gräs så högt som möjligt, man ska ta droger när ens liv är i ordning och man är säker på sig själv.

Det är vad jag tycker. Det var därför jag skrev så. En åldersgräns är ett verktyg, men jag tror mer på en sund relation till sina föräldrar. Jag började berusa mig först då jag blev 18 och rökte som sagt gräs när jag var 28 första gången. Detta tack vare den bra relation jag haft med mina päron. Jag ville helt enkelt inte ta något (cigg, öl etc) på grund av grupptryck, utan på grund av att jag själv ville det. När jag väl testade gräs så VILLE jag verkligen!

//Tommie

[tomster]

Kan man använda halogenlampor?

Hittade en för 120 spänn på Clas Ohlsson, 500W… lät ju bra, men det kanske inte funkar?

//Tommie

[tomster]

Mitt svar till henne:

Tack för respekten… kunde du inte bara ha skickat en länk till där texten står?

Men vi kan använda den som utgångspunkt för ett samtal om detta, där jag gärna vill bemöta en del saker.

1. Ett narkotikafritt samhälle

Detta är alltså det yttersta målet för vår narkotikapolitik. Det känns lite som en utopi. Hur ska ni göra för att garantera att noll gram narkotika kommer in i Sverige, utan att kontrollera varenda bil / person / djur / sak som förs in i Sverige?

En annan viktig fråga i sammanhanget är då det faktum att man kan ifrågasätta narkotikaklassningen av vissa preparat, t.ex. cannabis, som ju är mindre beroendeframkallande än tobak och alkohol.

När vi säger narkotikafritt samhälle måste vi ju också säkerställa att INGEN i hela Sverige för eget bruk odlar cannabis. Kan du lite snabbt förklara hur den kontrollen praktiskt ska gå till? Hur ofta ska man göra husrannsakan hos varje svensk medborgare?

När vi säger narkotikafritt samhälle, är det inte så att vi även avser våra fängelser och borde inte de redan vara rätt narkotikafria då det är den mest övervakade miljö som finns i Sverige? Men så vitt jag kan förstå, av rapporter i media, så svämmar fängelserna över av narkotika. Ska vi förvandla hela Sverige till ett totalkontrollerat fängelse för att nå detta mål?

Vad är viktigast? Att det inte finns någon narkotika alls i samhället eller att det dör så få människor som möjligt av narkotika?

Varför accepterar vi inte att narkotika sprids i samhället? Jag pratar allmänt även om mitt intresse mest rör cannabis, som ju även du måste hålla med om är en betydligt mindre farlig drog än t.ex. heroin. Men om vi tittar på den formuleringen lite, för den är intressant: Vad är det med att bruka narkotika i sig som är så hemskt? Är det inte så att ert parti har väldigt svårt att acceptera en avvikande syn på droger och deras roll i en persons liv?

Är det dessutom inte så att partilinjen förbjuder egentlig diskussion? Tänker främst på att Thomas Bodström numer åker Europa runt och kämpar för vår linje emedan han innan han blev justitieminister uttryckt en liberal hållning. Är det inte så att ni befinner er i ett låst läge?

2. Du säger att vi bör informera ungdomar, bland annat genom skola och föreningsliv.

Är det inte problematiskt om den informationen som presenteras i dessa sammanhang inte är sanningsenlig? På CANs hemsida kan man bland annat läsa att man kan få återtrippar av cannabis, något som är direkt felaktigt (THC lagras i en overksam form i kroppens fett och inte som verksamt THC), man kan även läsa om amotivationssyndrom som inte heller det är vetenskapligt belagt på något sätt. Hur tror du att de ungdomar som får denna information kommer att reagera då de läser information de kan hitta på Internet?

Jag tänker inte stå och säga att cannabis är ofarligt. Men det är INTE farligare än alkohol och tobak och ger en annan upplevelse som jag är mer intresserad av.

3. Är det inte dags för en seriös utredning av cannabis roll och faror i Sverige?

Du pratar om att ge mer resurser till polisen. Vad kostar det polisiära bekämpandet av narkotikan och vilka resultat ger det? Är det inte så att det kostar mer än det smakar? Jag kan illustrera: Om vi legaliserar cannabis så sparar vi alla pengar det kostar att bekämpa cannabis i form av polis, tull och rättsväsende. Utöver det kan man ta ut moms på försäljningen i t.ex. coffeeshops. Kostnaden för behandling av folk som får problem har vi ändå, eftersom vi inte kan garantera att ingen narkotika kommer in i Sverige.

Är det verkligen förenligt med en human politik att låta polisen jaga människor som egentligen inte gör någon skada? Man kan ju t.ex. ej överdosera cannabis, man blir inte våldsam (som av alkohol) och den enda man kan skada är sig själv. Det är ej heller en inkörsport till tyngre droger.

Är jag en fara för samhället om jag bestämmer mig för att odla mitt eget gräs hemma i garderoben?

4. Varför skickar du mig en urklippt text?

Det är tydligt att detta inte är ett svar på en enda av de frågor jag ställde tidigare. Om du inte anser dig ha tid att svara på mina frågor så ställer jag gärna upp och kommer på någon frågestund eller socialdemokratisk debattkväll eller vad som helst. Det största problemet jag känner är att ni aldrig tar in argumentation utan går på partilinjen. Det blir ju extra tydligt eftersom socialdemokraterna grundlagsvidrigt stoppar enskilda riksdagsledamöters motioner.

Jag vill leva mitt liv utan att riskera att bli fängslad för det. Jag vill kunna vara avvikande. Jag är inte nykterist eller drogfri, som är er mall för en sund och ordentlig människa. Jag gillar inte att stämplas som knarkare och missbrukare och haschtomte. Jag har läst uttalanden från människor som säger att det är ok med skräckpropaganda, bara man når sina mål.

Svara nu på mina frågor är du snäll, alternativt våga möt mig i en offentlig debatt.

//Tommie Nygren