[Raviolino]

Tack för era svar!

Jag är inte deprimerad, inte officiellt iaf, men snarar just p.g.a. av dessa problem så känner jag att att det var bättre förr, vilket kanske kan bidra till att jag blir nedstämd.
Har bestämt mig för att ta ett uppehåll på någon månad, fokusera mer på mina studier för att få tillbaka mitt intellekt men samtidigt ha tid för att vara social med mina vänner.
Jag har också funderat på om det helt enkelt är jag som bara är nojjig. Så fårt jag säger en vettig mening tänker jag “det där gick bra” och tycker jag borde få värsta medaljen för det typ. (inte bokstavligen talat men ni förstår säkert hur jag menar)
Dock svårt att komma ur den här oron när jag konstant tänker på det.

Uppskattar er hjälp, ytterligare synpunkter uppskattas självklart