Kimblah
Forum Replies Created
-
-
Plantorna har repat sig bra .. otroligt vad tålig cannabis plantan egentligen är.
Tyvärr har inte nya setupen anlänt ännu (hydroponics från italien)Bor i ett kallt nordiskt land just nu och är lite noijig över om t.e.x tull och polis samarbetar med information? Tullen har tidigare öppnat brev/paket skickat från sverige.
Men det är kanske lite långsökt? eller tror ni dom är så snikna? -
Hel**te J*kl* S*ikt H*ra..
Termostaten ballade ur och alla plantor hängde som slaka vinballar när jag kikade ner i morse.
Jag har endå goda förhoppningar om att de klarar sig men de ser inte bra ut
Hydroponics är sega med leveransen av nya setupen .. men den kommer nog i veckan och de blir det setupbygge!
Ha de!
-
Hörru! du Autok , jag är inte gammal, född 83
Har umgåts med storebrodern hela dagen och han är som en ny människa, ett exempel “kör inte så fort, idag vill jag inte dö”.
Negativismen,manodepprisivitetstendenserna är inte borta men betydligt närmare dörren, men de har en lång väg att gå. Nu börjar enskild samtalsterapi och senare familjeterapi antar jag.
Det är inte jag som fått familjen att vända, det är de själva som gjort .. det hela startade med att vi (jag och storebrodern) exprimenterade med benzo tillsammans med alkohol och cb som fick han att öppna upp sig eller inte längre brydde sig om att skämmas eller känna skuld, så frågan kom upp och förnekelsens brunn öppnade sig och tankarna satte igång, sedan blev han inlagd och fick insikten och vägledningen att ta tag i problemen, eftersom pappans attityd och inställning smittat av sig på hela familjen. Efter vårat samtal igår natt, som just då inte gav mer än att han var villig att följa med till psyket, men han hade endå inte insett problemet. Men efter en natts sömn och ett besök på sjukhuset för dialysen frågade storebrodern “pappa , vi menade allvar igår” och han fick svaret “mjo” (på norrlänsk accent) och för den mannen med hans bakgrund och inställning till livet betyder det att han insett allvaret och verkar beredd ta steget.
Så en spricka i det hårda fallskärmsjägarskal han har är nu på bristningsgränsen, och han har inte opponerat sig, mormorn är där som inger en lugnande effekt på honom.
Det har kännts skönt att skriva av sig här då man fått så mycket intryck och tankar de senaset dagarna, jag känner mig starkare att få ha upplevt detta, tack för era synpunkter.
Tråden kom av sig lite, men jag ska hålla er uppdaterade om hur det går med mitt beslut att sluta röka för en längre period, rökte senast den 20 september, hade mitt första samtal med “stöttepelaten” den 23 september. Vi får se hur det utvecklar sig … just nu känns det bra, har inte upplevt några mardrömmar eller liknande.
Jag håller med dig Trest, man kan inte planera hela sitt liv framför sig men man kan endå välja bort saker man känner sänker ens självkänsla .. men vem vet, roten kanske inte ligger i det heller .. just cannabisrökningen alltså, men många tecken tyder på det och av erfarenhet så vet vi ju alla att det inte blir lättare att inta ny kunskap och reflektera på ett klart sätt, det vet man ju igentligen inte förns man verkligen kännt efter och testat.
peace Rasmus
-
Nu har släkten engagerat sig och storebrodern har tagit kontakt med alla och uppslutit dem, pappan har fått insikt under dagen .. så det är på väg nånstans! .. skönt.
Blev en liten saga det här, kanske raderar denna tråd.
känns så känsligt och skamligt av mig att dela med den här infon, vad tycker ni?
-
Jag vill bara vara tydlig med diskretionen då jag redan har dåligtsamvete för jag blottar deras situation för dom främmande människor. så var varsamma med det ni läser.
-
thx all my friends!
Efter jag skrev mitt sista inlägg igår blev jag uppring av en av syskonen till familjen, det slutade med att vi satt hemma i deras kök och pratade om hur barnen mådde. Pappan är norrlänning (inte för att jag generaliserar
) och gammal falskärmsjägare och har oerhört svårt att öppna upp sig, det enda för han är resultat och facitl, han ser inte att hans barn (16,19,21) mår dåligt för att de aldrig bearbetat deras mammas död och pappa är i totalt förnekelsestadie och vill inte förstå att de tillsammans som en familj måste börja prata och öppna upp sig.Det var 6 år sen mamman dog nu och pappa har i stort sett legat sjuk i soffan halvsjukskriven för höft,njurar mm sen dess. Han har på sitt sätt försökt att få barnen att klara skolgång e.t.c men genom tjat och “militärfostran” hårt arbete lönar sig , det löser alla problem så ser han det.
Det finns ingen livsgnista kvar i pappan, han lever för att barnen ska gå ut skolan och sen dö, men barnen kan inte få nån ro i kroppen förns de tillsammans bearbetat mammans död, och samtidigt se att deras pappa mår bättre igen, att även han får tillbaka livsgnistan. Nu smittar han ner alla syskonens psyken av sitt dåliga samvete och stolthet.
Vid förra julen låg han i soffan under flera dagar då njuren hade slagitsut och blodvärdet belv sämre och sämre, han ville inte vara sammhället till last och insåg inte att han höll på att dö … ingen njure fungerade och blodet blev smuttsigare och smuttsigare, han bortförklarade och sa att det berodde på konstigt blodvärde och att han bara behövde vila ut samt att familjen haft influensa .. barnen låg i vakt i soffan för att höra om han andades, efter att flera dagar hade gått kom arbetskompisar hem efter broderns samtal och körde han till sjukhus, nu går han på dialys en gång i veckan vilket man kan leva med om man bara sköter sin allmänhälsa där psyket är kanske den viktigaste delen, då har han iaf 20 år kvar att leva.
Slarvigt skrivet men jag är lite trött och har så mycket att berätta så det blir kanske inte så sammanhängande.
Fadern var samtidigt alkoholpåverkad vilket gjorde att han iaf kunde prata om det men inte resonligt, han äter även mycket opiater för smärtan (tiparol) som barnen också gör dessutom för att finna ro.
Men efter många turer fram och tillbaka i köket så kom vi i alla fall 1 steg framåt , även om fadern fortfarande inte ville se moderns död som misslyckandet för barnens utveckling så gick han med på att tillsammans med storebrodern gå och prata med proffisionell hjälp.
Efter att han gått och lagt sig så pratat jag och syskonen lite och fadern vaknade efter några timmar och verkade insett att livet måste ändra på sig “vi måste ordna upp våra liv” jag vet inte hur situationen ser ut idag men jag hoppas innerligt att de tillsammans ser en utväg.
Som det är nu befinner sig alla i ett vakum, där ingen utvecklas .. lill killen sitter klistrad vid datorn och har börjat röka hasch med kompisarna den tiden han inte sitter där, vilket jag skyller mig själv och äldre brodern för då vi inte vart så bra på att dölja vårat missbruk.
Pappan har inte insett eller viljat erkänna att det är barnens oarbetade känslor som ligger till grund för alla misslyckande.
Så mycket just nu, har säkert missat flera viktiga delar i händelsen med ni förstår hur det ser ut .. huset förfaller,lånen som togs när mamman levde ligger kvar och huset är värt 1/3 av vad man kan få ut för det, matvanor,kondition et.c sköt som ett ungerskt fängelse ..
Vi är många här inne med erfarenheter och insikter om livet, därför delar jag med mig .. samt att jag har några att bolla med, men jag känner mig inte alls sugen eller frestad att röka igen. Jag sa kanske inte det men igår fick jag jobb och åker till åre i vinter för att sedan komma hem hit till ostkusten igen och driva en resturang ( vilken konstig dag! ) allt från meny,personal,intriör e.t.c jag blir bossen helt enkelt vilket inte jag kunnat se hända ?
Är trött som en kamel just nu så fråga gärna om jag förklarat nånting konstigt eller osammanhängande, orkar inte editera just nu.
BIG UP! Rasmus
-
Tack för era svar, jag kommer fokusera på jobbet.
Nu kan jag spiller ut allt för mkt på en gång, men jag har en kompis vars psyke är totalt nerbrutet efter hans mammas död och pappas livshotande sjukdom, han behöver mitt stöd och råd och det ger mig mer motion att själv vara ifrån det hela, så många sömnlösa nätter med besök på akutpsyk och soffbäddning blir det. Men även om det stärker mig så överförs hans sorg genom våran nära vänskap och man vill hjälpa han på alla sätt som finns, så jag har tagit kontakt med en äldre vis kvinna som jobbar med missbrukare, men som även är min vän privat ( hon har inte tidigare haft vetskap om mitt bruk/missbruk? ) och det är skönt att ha nån att bolla med, Vi talar ofta om “hassela människorna” hon skulle kanske kunna falla in i det facket men har endå erfarenhet och bra kunskap man kan ta till sig, och framför allt nån som lyssnar, men hon är bra och försöker inte gjuta mig i den gotlänska formen
love, Raz
-
jag kom tillbaka, men blev mest nyfiken på vad ni hade att säga och hur era erfarenheter har/är varit?
Jag känner att jag står still, min utvecklingskurva står still, även om jobb och framtiden ser ljus ut så vill jag kunna känna ro och tillfreds i vardagen utan att behöva röka.
Den känslan och inställningen man tidigt hade i början av karriären har förändrast med åren, nu röker man mer för att vara normal och kunna njuta av t.e.x musik,film e.t.c. det blir mer som ett måste, okey .. nu är jag stukad och känner mig lugn och skön, förstår ni lite hur jag tänker?
Som nån sa ovan, jag kanske röker igen .. men just nu känner jag att jag hämmat min inlärningsförmåga till den graden att jag måste sluta.
Jag har försummet min skolgång, jag har strulat till relationer, jag har ljugit och känner mig inte ärlig i vardagen. Kunskapsmässigt har jag mycket att ta igen.jag vill inte dömma er andra eller moralisera om det är bra eller inte att röka, jag kan absolut inte förneka att jag många gånger haft oerhört roligt och kanske aldrig skulle upplevt samma sak om jag inte rökt, jag skulle heller kanske inte vara samma typ av människa (som jag endå är ganska stolt över
jag tror att cannabis gett mig insikt och visdom som jag inte skulle hitta nån annanstans.Tror ni att det kan hjälpa att jag stannar kvar ett tag och delar med mig av min framsteg (förhoppningsvis) eller ska jag bryta helt med den kontakt jag idag har med cannabis?
Kärlek, Rasmus
-
I norrland ska du nog sattsa på autoblommande strains.
-
Roligt initiativ Ashtry! , karma till trestor som ger en förhandsvisning av vad naturen har att erbjuda!
.Kom igen folks, posta mera!
/Kim
-
Även jag har lärt mig att tygla min munchies, tidigare i karriären så var ett cannabisrus totalt förstört om man inte fick muncha i sig en pizza eller liknande. Men efter några års rökande så har jag inga problem med munchisen. Klart att man uppskattar mat mer om man har dragit en jolle men det blir inget självändamål för det. TYGLA ER!
-
Vem smyger in hos säpo och rikspolisstyrelsens HQ för att kopierar deras ip:n ut?
gemensam swecanaktion?
-
Bild uppdatering!
-
Durban är vettig , för min del ser jag gärna han som mod.
