[enzi]

Ok! Täta buds ja..

Texada Timewarp verkar ju vara lite av en Kanadensisk utomhusklassiker, så det förvånar mig lite att ingen här i Sverige/Danmark etc har testat den sorten för utomhusodling.

[enzi]

Sen finns det väl inget som säger att det blir ofarligt bara för att det inte är nikotin i? Jag skulle tro (utan att veta) att det bildas cancerogena ämnen även när man förbränner dessa alternativa örter eller vad det nu är för något. Någon annan kanske har bättre koll på hur det faktiskt ligger till.

[enzi]

Fint! Gillar ert sätt att odla! En bekant sa att han hade några Mighty Freeze F4-frön. Lät som en kul grej. Hade ni problem med mögel? Har ni testat att odla Texada Timewarp (eller Brainwarp eller liknande) i Danmark?

[enzi]

@nordenseeds wrote:

@trasdockan wrote:

@nordenseeds.com wrote:

Nordic Jack is created from cuttings from a Northern Ligth mother and crossed with cuttings from a potent Jack Herer mother.

Är det bara jag eller är det något som är galet?

oki, så vilka ord skulle du ha bytt i den texten menar du?

Tja normalt sett korsar man ju inte två honor. Men du kanske menar att ni kör Soma style och väntat till någon av honorna bildade pollenkapslar och skapat frön på så sätt?

Håller dock med de andra här som kommenterade att engelskan är klart svengelsk på sidan, vilket gör att man får ett lite amatörmässigt intryck. Det är lusfullt av småfel. Bara för att nämna ett så heter det “claims” och inte “clames”. Säger inte det för att jävlas, utan mer som konstruktiv kritik. Vore nog en poäng att få till lite mer välskrivna, informativa, och spännande beskrivningar på det hela taget. Även innehållet i det som står känns en aning svajjigt, så det är inte bara svengelskan jag reagerar på.

Sen har jag en fråga också: Har jag förstått saken rätt om ni gör all fröodling inomhus, även för de sorter som ni beskriver som utomhussorter? Om så är fallet så undrar jag på vilka grunder ni kallar dessa sorter för utomhussorter? Testodlar ni dem utomhus också? För att vara ärlig har jag inte fått det intrycket, men jag kan förstås ha fel, men drar mig till minnes någon svepande och gravt krystad formulering någonstans att typ “men det är så kallt och jävligt där vi odlar våra frön inomhus så det är lite som att odla ute och det skiljer sig från att inomhusodla i andra länder”. Min poäng är förstås att man skulle kunna hävda att selektionstrycket på genetiken för att passa just för utomhusodling är noll om man odlar fröna inomhus. Såklart kan man också hävda att vissa egenskaper (typ autoflowering, luftiga buds med en struktur som inte samlar vatten, och annat) kan vara egenskaper som kan funka ute, men jag tycker i så fall ändå att det är ganska krystat. Okej.. nu lät jag lite mer kritisk kanske, men men… har ni ett bra svar på detta så står ni förstås med äran i behåll. …och så kan jag väl tillägga för tydlighetens skull att jag ändå inte precis tolkar det som att ni försöker blåsa någon, utan återigen att det snarare är så att jag får en lite amatörmässig vibb, och den skulle jag tänka mig att ni vore måna om att tvätta bort.

Sen får jag också tillägga att jag tycker att det är kul att ni gör det här. Kul att det händer dylikt i Sverige liksom och att det sker öppet. Jag blir då lite nyfiken om ni märkt av att det skulle ha lett till någon form av problem för er? Typ att polisen eller skatteverket, eller vad som helst, kontaktat er och ställt jobbiga frågor, eller dylikt?

[enzi]

Såklart är inte en killes resultat vid ett tillfälle något man ska tolka som ett vetenskapligt resultat. Jag tyckte bara det var kul att det han fann låg helt i linje med vad Vavilov (se ovan) påstod efter att ha studerat vilda sorter vetenskapligt och systematiskt på 20-talet. Killens frön var hursomhelst från “förra året” enligt vad han sa själv.

När det gäller hampa som odlas kommersiellt i Sverige så är de allra flesta storterna hermies. Man väljer sådana sorter eftersom man vill att alla plantor ska producera frön. Det finns någon eller några hampa-sorter som har separata han- och hon-plantor a la drog-hampa (typ finola tror jag), men jag tror inte de odlas i Sverige för närvarande och jag är osäker på om de ens ingår bland de sorter som Jordbruksverket har godkänt.

Utomhus är det väl inget svårt att så 100 frön, eller till och med 1000. Det handlar ju inte om inomhusodling här. Sen måste denne potentiella odlare förstås få fram sorter som inte bara överlever vår klimat (den selektionen sköter ju naturen själv), utan också sorter som har åtminstone en viss potens. …och det kan förstås vara tidskrävande, beroende på hur man gör det och vilka krav på kvalité man har. Annars kan man ju helt enkelt korsa in väldigt potenta sorter ett par omgångar i den sort som visar sig överleva svenska vintrar (i fröform), och på så vis få en sort som åtminstone har viss potens, om än inte top of the line. Man måste ju inte heller systematiskt gå igenom vartenda individ och verkligen få fram “the best”, utan så länge man hittar friska individer i varje generation som har bra potens (även om det inte är nytt världsrekord i potens) så har man ju något att jobba vidare på. Eller?

Sorry om jag låter lite grinig. Inget illa ment på något sätt. Bra med diskussion!

[enzi]

Angående det här med frönas karaktär hos vild cannabis: Jag snackade med en kille för ett litet tag sen som hade grott frön från en vild ungersk variant, och det hade tagit mellan 20 och 35 dagar för 80% av hans frön att gro (inomhus). Lite kul!

Hade man korsat detta med en “vanlig” sort så hade det ju gått på ganska få generationer att selektera bort de fenotyper som hade sånna frön, om man säger så. 😆

Någon som känner till någon “vanlig” sort som tar väldigt lång tid på sig att gro? Kanske inte så långt som 20-35 dagar, för det undrar jag om det ens finns på marknaden, men bara lite mer än vanligt?

[enzi]

Ganska lurigt med selektion och dylikt egentligen. Även om man låter alla sina sådda plantor leva, och “befruktar alla med alla”, så att man inte gör någon direkt selektion på det sättet, så kommer ändå de fenotyper/plantor som mår bäst under de förhållande de odlas (kanske inomhus istället för utomhus, eller i någon viss typ av jord snarare än någon annan, eller att man ger plantorna någon typ av näring som de inte får i det vilda, etc) ha en tendens producera mer blommor/frön än de fenotyper/plantor som trivs mindre bra under dessa förhållanden. På några generationers sikt räcker det ganska långt för att förändra distributionen av olika fenotyper i de frön/gener man har på ett märkbart sätt.

Om t.ex. fenotyp A (FA) och fenotyp B (FB) är lika vanliga (50/50) bland de frön man ursprungligen har, och fenotyp A producerar 20% fler frön än fenotyp B i varje generation under någon viss typ av odlingsförhållanden, så kommer man efter att ha producerat frön i fem omgångar istället ha ca 70% FA och 30% FB. …om jag inte räknar fel.

Inte någon avgörande skillnad kan man kanske tycka, men det kan ju vara värt att tänka på att även en väldigt inaktiv selektion (eller snarare icke-selektion) som den jag beskrev ovan kommer få effekter på det genetiska material man har i sin fröpåse. Sen är ju 70% trots allt mer än dubbelt så vanligt som 30%, när de ursprungligen var lika vanliga, och detta på vara några generationer. …så rätt stor skillnad blir det ju ändå.

Nu blir det ju inte riktigt så om man kör med sticklingar och dylikt, dvs om man odlar sticklingar från samma moderplanta många gånger, snarare än att odla nya batcher med frön varje gång man odlar, men det kan vara värt att tänka på. Odlar man från frö, och producerar egna frön, då kommer man helt enkelt inte undan detta med att man acklimatiserar sin landrace-sort.

(Obs.. mitt resonemang är mkt förenklat. Givetvis beror siffrorna en hel del på om det är dominanta eller recessiva egenskaper som utgör en viss fenotyp etc, men jag ignorerade det för enkelhetens skull..)

[enzi]

thaistick wrote:

Den ar nan vecka i blomm.. ska man testa en stickling eller tva?

Det tycker jag.

thaistick wrote:

Den ena ar en strain som vi lekt med den andra ar nog thaixskunknr1
det ar den andre som ar 1fingerdamen.. hon ar lika lang och har tjockare stamm an forste grona fina blad blommor visar sig overallt… tror du verkligen att genitiken i detta kommer avlas med??? jag vet faktiskt inte.. :thinking:

Det är ju svårt att veta om detta är en egenskap som skulle gå att stabilisera. Ibland beror ju egenskaper hos plantor på ett samspel mellan ett flertal gener, vilket kan vara svårt att stabilisera. Det hela kan ju också möjligen bero på något helt annat (nån skum sjukdom, eller vad vet jag). Men men.. Personligen tycker jag att bara möjligheten att stabilisera detta vore intressant nog för att ge det ett försök. Oavsett om det blir en superplanta i övrigt så kan det ju vara en intressant egenskap att stabilisera, för att sen kunna använda den i korsningar med andra sorter i framtiden.

Om man t.ex. antar att det är en recessiv egenskap, och du alltså korsar denna planta med en (dominant) planta som inte har denna egenskap, då kommer du inte se någon enda planta som uttrycker egenskapen i F1. Det är helt i sin ordning, för det är så det funkar. När du sen korsar F1-plantor med varandra är det rent teoretiskt 25% chans för varje planta att uppvisa egenskapen i F2. Om du därefter korsar plantor som uppvisar egenskapen med varandra, och egenskapen är recessiv, då måste det betyda att avkomman från de båda “recessiva” föräldrarna kommer uppvisa egenskapen i F3. Detta är ju “skolboksexemplet” dårå. I verkligheten kan det vara lite eller mycket mer komplicerat än så. Hursomhelst är det ju en egenskap som är lätt att se om man har lyckats få fram eller ej (vilket kan vara svårt med egenskaper typ “luktar en aning mer/mindre”), så på så vis är det ju inte något jättekomplicerat att försöka sig på. Det gäller att greppa tillfället när man har det.

Det vore väldigt roligt att få se en bild på skönheten.

[enzi]

Om plantan verkar frisk och stark i övrigt** kan det vara värt att försöka bevara generna från den plantan, med tanke på att den har en potential som stealth-strain om den nu alltså saknar de 5-fingriga blad som alla associerar med cannabis. Dvs pollinera den om du kan, eller ta en stickling från den, som du bevarar tills du har pollen och kan pollinera den. Det är iaf vad jag hade gjort om jag hade hållit på med sånt däringa och stött på en dylik planta..

Å andra sidan är det väl med hyfsat stor sannolikhet en recessiv egenskap hos denna planta, och därmed kan det ju vara lite jobb med att stabilisera en strain med en sådan egenskap. 4-5 generationer av selektiv avel kanske.

**Du skriver att båda plantorna är ungefär lika långa, vilket antyder att plantan med endast ett “finger” per blad inte har haft någon uppenbar nackdel av detta växtsätt jämfört med den andra plantan.

[enzi]

Ok.. Ingen respons på föregående inlägg. Provar en annan aspekt av problematiken istället, om någon har något att säga om det…

När folk odlar cannabis för kultiveringssyfte så brukar de bry sig om hur plantan växer för att det passar deras odlingssyften, och för att de gillar kompakta buds, och dylikt. Alltså sådant som människor gillar. Om man istället funderar på vilka sätt att växa som kunde gynna en planta som är lämnad att klara sig själv i svenska naturen så ställer man sig alltså frågan om vilket växtsätt som skulle vara optimalt för svensk utomhusöverlevnad. Kort eller lång, en enda central stam eller mer busklik, täta eller luftiga buds, och så vidare.

Min naiva förståelse av det hela är att plantorna inte bör vara för långa och inte ha för mycket förgreningar, för att de inte ska lägga all energi på att producera grönväxt, utan istället snabbt börja blomma och producera frön, samt att budsen troligtvis bör vara ganska luftiga för att minska risken för mögel vid hög luftfuktighet. Det är ju också så som ruderalis (och lowryder om jag fattat rätt) tenderar se ut i praktiken. Å andra sidan tänker jag mig att mindre plantor kanske lever farligare om de attackeras av sniglar, och snabbt blir uppätna? …och om plantorna är FÖR små så tänker jag mig att de lätt konkurreras ut av andra, mer explosivt växande växter så som nässlor och annat. Någon sorts “lagomnivå” för dessa parametrar borde väl då rimligen vara det bästa, och såklart kan detta också variera beroende på den exakta växtplatsen (inte bara Sverige generellt, som om det vore samma villkor överallt i Sverige).

…men jag är dåligt insatt i sådant här, och låt oss för enkelhetens skull generalisera lite. Trots allt är ju Sverige generellt sett ganska kallt, med korta somrar, och relativt hög luftfuktighet på hösten. Vad säger expertisen? Vad kan man tänka sig vore ett idealt växt-sätt för en vild cannabisplanta i Sverige för att den ska ha största möjliga potential för att bli en överlevare? Vad vore “lagom”? Dels i förhållande till de parametrar jag tog upp ovan, men kanske även andra.

[enzi]

cthullu wrote:

Kanske lite intressant läsning: http://www.cannabisculture.com/articles/3033.html

Läste detta nu, och för dem som inte pallar gå in och läsa där själva så tyckte jag att en intressant grej där var följande:

Som jag skrivit tidigare i tråden här så är en ganska grundläggande problematik angående vild droghampa i Sverige att naturligt urval på nordliga breddgrader tenderar reducera THC-nivån hos plantorna allteftersom evolutionen har sin gång. Men i artikeln påpekades att det faktum att autoblommande varianter blommar tidigare under året, dvs när det faktiskt kan vara ganska varmt, även i Sverige, så kan man tänka sig att situationen inte riktigt behöver vara lika illa.

…men jag vet inte.. De där ryska vilda ruderalisarna t.ex. verkar inte precis ha någon THC-halt att tala om, så kanske är inte så relevant trots allt. (Å andra sidan är det inte givet att de är konsekvent autoblommande heller, för vad jag förstår så är det inte en stabil egenskap som finns hos alla plantor även hos ruderalisvarianter som har autoblommande egenskaper i generna.) Men men.. något att hålla i åtanke i sammanhanget ändå.

En annan aspekt av hela den här grejen, som inte har att göra med artikeln som länkades ovan, är var man kan tänka sig att sannolikheten är störst för en vild droghampa att sprida sig i Sverige. När jag har läst runt lite om vild hampa t.ex. i USA så växer den ofta längs vägar, vattendrag, och järnvägar. Eftersom en vild hampa måste klara både naturliga förutsättningar (självså sig och överleva rent allmänt) och mot människor som medvetet lägger beslag på den (antingen för att dom ogillar den, eller för att dom gillar den ) så tänker jag mig att vägkanter kanske inte är ett ställe att räkna med i Sverige. Dels rör sig ju människor där, så plantorna blir ju förhållandevis synliga, och dels klipps väl många vägkanter då och då. Vid järnvägar rör sig ju något mindre människor, men samtidigt sker det väl en del röjning där. (Samtidigt kanske den steniga beläggningen vid järnvägsbankar i viss mån kan skydda nedfallna frön mot möss och andra gnagare som kan tänkas vilja äta dem? = vilt spekulerande såklart). Så.. min tanke är att närhet till vattendrag, typ åar och sådant, kan vara en plats där plantorna både kan växa utan att torka ut på sommaren och sprida sig vidare längs vattendragets utsträcking. Å andra sidan finns i allmänhet många andra växter (typ nässlor och allt möjligt) som frodas för fullt där redan, så konkurrensen är säkert ganska hård. Vild hampa verkar ju som jag tidigare påpekat ofta växa på gräsbevuxna platser, men sådana finns inte i överflöd häromkring, för det är mycket bebyggelse och jordbruk överallt, och dessutom är sådana platser ofta mer avskurna från varandra, så hampan måste då “hoppa” lite mer för att sprida sig (vilket iofs fåglar kan hjälpa till med), och i det perspektivet är ju utsträckta/sammanhängande platser (åar, vägar, järnvägar alltså) kanske mer lovande? Skogar verkar ju som sagt inte riktigt vara hampans naturliga växtplats. Andra tankar kring temat lämplig växtplats för vild cannabis?

EDIT: Angående stratifiering. Jag läste om en kille som bor på ett ställe där det växer vild ruderalis. Han skrev att chock-frysning, dvs packa fröna i is och sen in i frysen, brukade krävas för att få till hyfsad grobarhet på fröna. Annars kunde det ta evigheter innan de grodde. Nu är förstås “ruderalis” ett ganska luddigt begrepp många gånger, så det finns ju inget som säger att detta måste gälla alla plantor som diskuteras under namnet “ruderalis”, men åtminstone den här varianten verkar ju ha med stratifiering i bilden, så att säga. Sen om det är något som uppstått i efterhand, eller något som är typiskt för vild hampa är väl också en annan fråga. Ingenting tyder väl på att cannabis uppstått i nordliga klimat, så vitt jag förstår, så någon ursprunglig egenskap är det nog knappast tal om. Men men.. återigen kan man kanske dra parallellen till humle, som ju i sin nordliga variant brukar rekommenderas att man stratifierar, medan det inte behövs för japonicus.

[enzi]

Halloj!

Näae, alltså.. jag försöker inte argumentera för att stratifiering skulle vara någon central grej här. Funderade mest lite allmänt kring det här med de tjocka/hårda fröna hos vild-hampan. (När det gäller humle så brukar stratifiering rekommenderas för den mer nordligt växande lupullus-varianten, medan det inte behövs för japonicus. …fast dessa är kanske mer genetiskt olika än vild hampa och olika droghampa-varianter.)

Skunk x ruderalis ja.. den tänkte jag inte på. Någon som på rak arm känner till fler korsningar (som inte bygger på lowryder eller denna skunkXruderalis) som innehåller ruderalisgener?

EDIT: Ytterligare en tanke bara.. Den ruderalis som finns i lowryder beskrivs ju som “Mexican Ruderalis”. Ganska annorlunda breddgrader än Sverige, om man säger så. På sätt och vis inte så intressant utgångspunkt för en nordlig sort egentligen, bortsett från just autoflower-grejen. (Vilket iofs är lite märkligt varför det skulle uppstå på de breddgrader där Mexiko ligger.)

EDIT 2: …men vid lite närmare läsning så verkar det ganska oklart vad det är för någon “ruderalis” han använt egentligen och den har eventuellt inget med mexico att göra..

[enzi]

Hej igen!

Jaha, man lär sig något nytt varje dag!

Angående det där med “hampa behöver inte stratifieras” så är det förstås sant, både för droghampa och industrihampa. Frågan är om det gäller även för vild hampa. Vad jag har förstått så behövs stratifiering ofta just för frön som har extra tjockt skal (generellt alltså – syftar inte bara på just hampa) och den vilda hampan tycktes ju ofta ha just väldigt tjockt/hårt skal. En tanke bara.

[enzi]

cthullu wrote:

En ytterligare intressant egenskap du faktiskt hittar på alla (drog) hampa sorter, eller iaf alla jag odlat, är att fröna efter skörd har en benägenhet att _inte_ genast gro utan de behöver en viss tids vila innan de har hög grobarhet, detta för att de inte ska så sig själva redan på hösten och sedan dö när vintern kommer.

@Cthullu: Förresten.. angående detta. Hur förvarar du dina frön? Har du dom kallt, eller ej? Dvs jag funderade på om detta har att göra med temperaturen på förvaringen, eller om det har att göra just med tiden, som du verkade mena.

[enzi]

@Wayne: Tack för tips om tråden på mrnice. En post var särskilt intressant tyckte jag. Där skrev killen att:

“we are talking about a whole feral population of cannabis spread between the czech republic and austria on an area roughly the size of rhode island (If I remember my geography lessons, thats about right). There are only fluctuations in concentrations of plants.
Walking through a particularly dense patch you are confronted with every possible “pheno” of rudi and its almost as if the individual plants arent even relatives, but they are.. The variety is just too wide to say it does this, It does that. … But I have to mention that the seeds are particularly tough, like tiny BBs, the shell has to take a hell of a whuppin to crack, I use the freezer at home (Hempire suggested that) then scrape with a nail file and even then they take several seasons to crack.
I would find them popping up in my garden years after I had seeds spill on my patio.”

Alltså: Trots väldigt stor variation i alla möjliga egenskaper generellt så tycks dessa Tjeckiska vilda plantor just dela egenskapen att de har väldigt tjocka skal på fröna, samt att fröna i många fall tar mkt lång tid på sig att gro. Det ligger väldigt mycket i linje med hur Vavilov beskrev de vilda sorter som han studerade och det antyder ju att det är en (mer eller mindre) nödvändig egenskap för en sant vild hampa. (Jag vet inte om detta kanske också är ett “skydd” mot fåglar? ..om nu fåglar har en tendens att käka upp hampafrön i det vilda och om det möjligtvis är så att tillräckligt tjocka frön leder till att fåglarna missar att bita sönder en del av fröna tillräckligt för att de ska tappa sin grobarhet.)

Angående vild hampa så är det, med lite eftertanke, inget jag på riktigt hade tänkt försöka mig på. Dels har jag inget intresse av att hamna i trubbel (olaglig odling), och dels har jag inte tiden som skulle krävas. Alltså behöver du inte oroa dig för att jag ska introducera galna gener i den svenska floran. Dock tycker jag ändå detta är intressant på ett teoretiskt plan. Om inte annat för att OM en sådan sort fick fäste i sverige, då skulle det (inbillar jag mig) få en del konsekvenser för hampa-kulturen/situationen här i sverige. Alltså är det ändå intressant för mig att försöka förstå förutsättningarna för en sådan här grej. ..om det ens vore möjligt etc och vad man då kunde förvänta sig etc. Hursomhelst vetefan om chansen är särskilt stor att cannabis skulle bli en väldigt invasiv växt här i Sverige. Om inte annat så borde det väl redan ha hänt, med tanke på alla som odlar utomhus i Sverige. Dessutom så odlas ju numera industrihampa i sverige och det har väl inte ännu lett till några miljökatastrofer vad jag vet. Men men.. samtidigt är det förstås så att man aldrig vet förrän i efterhand vad effekten blir av att introducera nya gener in i den svenska floran. Särskilt om det handlar om varianter som inte tidigare har växt här.

@Cthullu: Intressant egenskap du nämner där, dvs någon form av “vilo-period” innan fröna får hög grobarhet. Det var jag inte medveten om. Lite som det där med att vissa frön behöver bli kalla under en period för att gro sedan (typ hampa-kusinen humle), men ändå inte riktigt. Tack också för informationen om att det trots allt händer då och då att utomhusodlingar självsår sig till nästföljande säsong. Det antyder ju om inte annat att avståndet mellan kultiverade sorter och vilda sorter ändå inte behöver vara helt oöverbryggbart. Hade som sagt bara sett Dyrets kommentar innan om att Thypoon tycktes ha självsått sig någon gång. Visst kan man gå vägen till hel-vild via halv-vild, men att utgå från en hel-vild sort känns trots allt också som en möjlighet. Håller hursomhelst också med om att en halv-vild sort vore intressant i sig.