ytterligare något som går att klistra framöver..
Vissa brukar fråga om bruk utomlands och ev risk för straff i sverige….
Ur Prop 1987/88:71 sid 17 (propen där man bruket i sig innebar straffpåbud)
”Att en generell straffbeläggning av narkotikainnehav är nödvändigt för att motverka narkotikamissbrukets utbredning i samhället torde sålunda numera inte sättas i fråga från något håll. Redan vid narkotikastrafflagens tillkomst togs uttrycklig ställning för att straffbelägga innehav av narkotika även för det fall att denna är avsedd för innehavarens eget bruk. Och det är ju endast i undantagsfall som konsumtionen av narkotika inte föregås av ett straffbart innehav av samma narkotika. Betraktad ur den aspekten rör frågan om det straffbara området bör omfatta även konsumtion knappast själva principen att gärningar riktade mot den egna personen inte bör kriminaliseras utan snarare det praktiska spörsmålet om en viss typ av befattning bör vara undantagen från det kriminaliserade området. Jag vill tillägga att det alltså inte är berusningstillståndet som sådant som skulle straffbeläggas utan befattningen med den illegala narkotikan.”
Ovanstående borde dock kompliteras med de regler som gäller ang möjlighet till att bestraffa någon i sverige om gärningen är straffbelagd både i landet där den utförts och i sverige… kommer inte ihåg rakt av regelverket där…
någon som vill ta på sig ?
- 4 Replies
Har skrivit om att knarka i utlandet och straffas i Sverige och problematiken med bruk jämte drogrester i kroppen så jag kan nog ta på mig det. Kanske kan skriva ihop något i slutet av denna eller början av nästa vecka.
Bättre sent än aldrig, here goes..
Quote:Straffansvar vid bruk av narkotika utomlandsEtt ämne som kommit upp till diskussion ett antal gånger är huruvida man av svensk domstol kan fällas för brott som begåtts utom riket, jag tänkte här lite kort förklara det rättsliga läget som råder för tillfället.
Som de flesta här känner till så stannar restprodukter av cannabis kvar i kroppen en ganska lång tid efter konsumtionstillfället. Detta kan efter utlandsvistelser i länder med mer upplyst syn på narkotikaproblematiken innebära problem för den enskilde.
I vårt land är enligt narkotikastrafflagen (Narkotikastrafflag (1968:64) 1 §) all olovlig befattning med narkotika förbjuden och belagd med påföljder i form av böter, eller i värsta fall en kortare eller längre fängelsevistelse. Detta innebär dock inte – till skillnad från vad många tror – att det är direkt olagligt att vara påverkad av narkotika eller ha dess restprodukter i sin kropp. När åklagaren har som enda bevis ett positivt testsvar för cannabisrestprodukter måste de härleda detta till en straffbelagd gärning så som t.ex. uppsåtligt och olovligt bruk av narkotika enligt 1 § 6 punkten i ovan nämnda lagrum. Om man t.ex. har narkotikaklassade läkemedel i kroppen och ett recept från läkare på något motsvarande preparat kan man undgå ansvar då detta bruk inte är olovligt. Inte heller om man utan sitt vetande drogats av annan kan man straffas för brottet då detta inte skett uppsåtligen.
Huvudregeln i svensk rätt är enligt brottsbalkens (hädanefter BrB) 2 kap. att man i svensk domstol döms enligt svensk lag även om brottet begåtts utom riket eller om platsen för brottets genomförande är oviss men det finns skäl för att antaga att brottet begåtts inom Sveriges gränser. Huvudregeln kommer dock med ett par undantag som skall behandlas i det följande.
Det första undantaget hittar vi i BrB 2 kap. 2 § 2 stycke, enligt detta stycke kan man undgå straffansvar om man begått brottet utomlands i ett land där gärningen i lag inte är belagd med straffansvar. Värt att betona är att det är landets lag, inte praxis, som huvudsakligen spelar in vid bedömningen.
Nästa undantag rör begränsande av påföljd och återfinnes i BrB 2 kap. 2 § 3 st. När domstolen ådömer straffet kan de enligt detta undantag inte döma ut ett straff som överskrider maximistraffet enligt lagen som gäller i gärningsorten.
Vad som fortfarande tycks vara oklart är till hur stor del praxis ska spela in på bedömningen vid tillämpningen av de två undantagen ovan. Högsta domstolen skriver i referatet NJA 1983 s. 425 att straffmätningen i princip skall göras enligt svenska lagar och straffmätningspraxis men lämnar ändå öppet för att särskilda skäl kan spela in på bedömningen. Exemplet på ett sådant särskilt skäl kan enligt domstolen vara om gärningsmannen har ursprung i landet eller har vistats där en längre tid och tillägnat sig landets ”sociala värderingar”.
Källor:
Karnov
RH 2001:16
NJA 1983 s. 425
NJA 1984 s. 928
Narkotikastrafflag (1968:64)
Brottsbalk (1962:700)Vet inte om jag ska lägga in någon personlig kommentar efteråt, jag tror t.ex. att cannabisrökande i Holland skulle kunna vara ett sådant undantag som jag tar upp i sista stycket. Det är ju å andra sidan mina okvalificerade gissningar det handlar om så det kanske är en dålig idé?
- self wrote:Vet inte om jag ska lägga in någon personlig kommentar efteråt, jag tror t.ex. att cannabisrökande i Holland skulle kunna vara ett sådant undantag som jag tar upp i sista stycket. Det är ju å andra sidan mina okvalificerade gissningar det handlar om så det kanske är en dålig idé?
Så länge det ändå framgår en tydlig skillnad mellan delarna ser jag det inte som något som är av ondo.. Samt att det framkommer att det endast är bedömningar som inte är rättsligt prövade… som inspiration för ev jurister som kanske söker på vad de kan göra för sina klienter men har övrig idétorka
Vad tycker du om texten i övrigt då? faktafel? konstigt språk?
Log in to reply.