Vild cannabis

[cthullu]

jodå tråden ligger på rätt ställe. Kul att se intresse och kärlek till plantan som sådan och inte bara framställande av drogen

Det låter lite som du är inne på drömmen om en svensk vild (drog)hampa.
Många har funderat i exakt samma banor, du hittar nog en hel del gamla trådar med liknande tankar. Vet inte hur givande de är dock.

har inte några färdiga referenser på rak arm, men ur bakhuvudet:

Anledningen att man inte direkt hittar mycket hampa mitt i en tät skog någonstans i världen är att hampan älskar och behöver mycket ljus, och in konkurrensen i en tät skog med riktigt högväxta träd har den ju inte en sportslig chans.
På vissa ställen blir de många meter höga och klarar sig lite bättre mot iaf mindre träd.
Glesare områden, öppna gläntor och sluttningar och mer lågväxta ställen blir lämpligaste naturliga platserna för växten.

Vidare är hampan oftast ganska näringskrävande vilket innebär att den är mer en oppertunist som trivs där det varit t.ex. skogsbrand eller jordskred nyligen då både näringsnivåerna är höga och konkurrensen om ljus och vatten inte är lika stor.

Frön sprids långa vägar till dessa platser via fåglar, som någon ungefär sa – man ser när det är dags att skörda hampafälten på de stora fågelsvärmarna..

Här kommer “växer som ogräs” väl till pass – dvs den trivs bra där människor odlar andra saker och därmed rensat bort mycket konkurrens och gödslat marken. Många misstolkar uttrycket som att de skulle klara sig jättebra under svåra förhållanden.

Visst finns det säkert helt vilda sorter kvar här och var, men skulle tro att även de flesta “jungli” sorter osv i närheten av människor handlar mer om förrymda odlade sorter som sedan korsar runt sig.

Jag skulle tro att du kommer längst genom att hitta sorter som är härdiga och klarar sig på så låga näringsnivåer som möjligt. Thyphoon eller någon autoblommare är väl bra kandidater.

En start när det gäller mer vetenskapliga artiklar kan vara:
http://scholar.google.se/scholar?hl=en&q=%22wild+hemp%22&btnG=&as_sdt=1%2C5&as_sdtp=

sen lägger du till mer förfinade söktermer osv och fokuserar in dig…

[enzi]

@Cthullu: Tack för svar!

Efter lite sökande så hittade jag en bok av Vavilov på Google Books (“Origin and Geography of Cultivated Plants”) som innehöll översättningar av gamla ryska studier från 20- till 40-talet. Där fanns några mycket intressanta sidor med info om just det jag funderade över, nämligen skillnader mellan kultiverad och vild hampa just vad det gällde förutsättningar för självsådd. Bokens observationer bekräftade mina förväntningar om att en sant vild hampa skulle ha ganska annorlunda egenskaper just vad det gäller frönas karaktär och affordans för självsådd. T.ex. lossnade fröna från plantan mycket lättare på de vilda sorterna jämfört med de kultiverade sorterna. Människans vana att ta frön från plantor, snarare än att plocka upp dem från marken, gynnar naturligtvis indirekt de plantor där fröna tenderar sitta kvar på plantan, snarare än att trilla av. Vidare så var fröna hos vild hampa i allmänhet ganska mycket mindre än hos kultiverade sorter, och medan kultiverade sorter gror inom några dagar, så tog det mycket mycket längre tid för den vilda hampans frön att gro (såklart för att fröna inte ska gro igen förrän nästa vår). En del vilda sorter hade dessutom så kallade elaiosomer, dvs en sorts proteinrik fettvävnad som omslöt delar eller ibland rent av hela fröet, vilket lockade till sig vissa insekter (t.ex. myror) som sedan bar ner dessa frön i sina gångar i marken. Generellt hade den vilda hampans frön tjockare skal, och var mer täckt av “the perianth” (kan inte det svenska ordet). Det är alltså ganska tydligt att århundranden av kultivering har fört dagens hampa en bra bit ifrån “naturlig” hampa när det gäller frönas karaktär och funktionerna kring det som har med självsådd att göra.

Vad det gäller habitat för vild hampa så stämde det jag läste på det hela taget väl ihop med vad du (Cthullu) skrev här. Vild hampa som växer i skog verkar som sagt vara undantag, men faktiskt stod det också att “B. A. Keller observed hemp as a forest plant in the oak-maple forests of the Astrakhan and Saratov districts, especially below Sarepta (Dimo & Keller 1997).” Lite kul, om än som sagt lite av ett undantag. Vidare framgick det att ruderalis växer vilt på breddgrader som delvis överlappar med södra sverige.

Vad det gäller möjligheter att få fram en vild droghampa för svenskt klimat så tror jag dessvärre att möjligheterna ändå är ganska begränsade. I synnerhet på längre sikt. En ganska grundläggande svårighet är det faktum att cannabis som förekommer naturligt på nordliga breddgrader på det hela taget har låg THC-halt. Detta i kombination med existerande teorier om att THC fungerar som en sorts skydd för plantan mot UV-strålning, så finns det anledning att tro att det knappast skulle finnas något naturligt selektionstryck i nordliga klimat för plantor med hög THC-halt. Därför är det snarare troligt att THC-halten hos en förvildad sort gradvis skulle minska med tiden. Det här ser jag som ett avgörande problem för den som skulle vara sugen på att få fram en vild droghampa för svenskt klimat, och jag ser inte någon direkt vad man skulle kunna göra åt detta.

Fråga: Finns det andra idéer/teorier än det här med skydd mot UV-strålning angående vad THC skulle kunna ha för evolutionär fördel för hampaplantor?

Ett annat problem är förstås det jag beskrev ovan, nämligen de ganska markanta skillnaderna mellan förutsättningarna för självsådd hos vild och kultiverad hampa. Fast detta problem är nog trots allt mindre fatalt än det första. T.ex. skriver Vavilov att många av de kultiverade egenskaperna (de som hade med frönas egenskaper att göra) tycks vara recessiva. Detta byggde han på observationer av hampodlingar i områden där det också förekom vild hampa (inte bara för vildad, utan sant vild). Det innebär att om man fick fram frön, någonstans ifrån, från en sant vild hampa med de egenskaper som Vavilov observerade, så skulle man ha goda förutsättningar skapa en hybridsort där den vilda hampans frö-karaktär skulle kunna komma fram, samt att dessa egenskaper skulle kunna tänkas fortsätta komma till uttryck i vidare generationer.

Mer input från andra användare här är varmt välkommet. Någon som observerat spontan självsådd (till nästa säsong, snarare än direkt efter fröna har mognat) i samband med utomhusodlande?

[wayne]

Den här tråden om vildväxande ruderalis i Tjeckien kanske kan vara av intresse för dig. http://www.mrnice.nl/forum/7-plants-plant-extracts/4634-cannabis-ruderalis-czech-republic.html
C. ruderalis lär behöva ingå i en för vårt klimat anpassad droghampa, tyvärr. Men jag ser inte poängen att introducera en förvildad droghampa, det skulle så klart vara kul att kunna plocka buds som blåbär men den skulle tränga ut andra arter i den inhemska floran.
Dessutom har du ju en poäng i att THC-halten står i relation till UV-strålningen (jag har inte sett något som INTE tyder på det i vart fall). Å andra sidan så måste ju inte plantan vara full av THC för att vara användbar. Men oavsett så är det inte okej att på eget bevåg försöka införa “nya” arter i ekosystemet.

Men frågeställningen kan ju ändå appliceras på framtagandet av nya kultiverade sorter anpassade för vårt klimat så all info om vild cannabis är så klart bra. Tack för boktipset förresten.
Jag försökte hitta en dokumentär där det är rörliga bilder på vild cannabis i Kazakstan (om jag inte minns fel) men jag hittar den inte. Tror den gick på NG, återkommer om det. De står vid en planta och diskuterar bl.a. UV-strålning kontra THC.

[cthullu]

lägger till att ja – jag har hört om uteodlingar där de ibland självsått sig till nästa år.

Angående hur lätt fröna lossnar så gäller det de flesta odlade arter att fröna sitter hårdare fast än vilda varianter, vete är väl det klassiska exemplet på det.
Medvetet eller omedvetet så kommer högre andel frön man sätter nästa år vara de som är lättast att skörda, dvs sitter kvar på plantan.
Tror dock inte detta är den mest avgörande faktorn i sverige för hampa, snön gör sitt, fåglarna gör sitt, vinden gör sitt – en hel del frön kommer att få markkontakt innan våren.

En ytterligare intressant egenskap du faktiskt hittar på alla (drog) hampa sorter, eller iaf alla jag odlat, är att fröna efter skörd har en benägenhet att _inte_ genast gro utan de behöver en viss tids vila innan de har hög grobarhet, detta för att de inte ska så sig själva redan på hösten och sedan dö när vintern kommer.
Vet inte hur stor variationen på denna effekt är, men den är givetvis vital för eventuell förvildning eller om man bara vill ha något semi-vilt som behöver så lite hjälp som möjligt.

Att fröna sedan inte gror för tidigt på våren är såklart viktigt (som jag tolkade det som du hittat är en stor skillnad mellan domesticerad och vild hampa)

Personligen skulle jag hellre vilja ha en sort som bara var semi-vild, något i stil med att det räcker med att man selektivt skördar en del och lägger/viker ned en del så budsen och allt får multna och tillräckligt många gror nästa år. Eventuellt på med lite gödsel vid behov.

Om inte annat skulle ju något i den stilen vara ett första steg till något helt förvildat.

En stor batch auto eller semiautofrön selekterade på hur/när de gror några generationer med mänsklig hjälp kanske är en bra start att komma igång tänker jag då…

[enzi]

@Wayne: Tack för tips om tråden på mrnice. En post var särskilt intressant tyckte jag. Där skrev killen att:

“we are talking about a whole feral population of cannabis spread between the czech republic and austria on an area roughly the size of rhode island (If I remember my geography lessons, thats about right). There are only fluctuations in concentrations of plants.
Walking through a particularly dense patch you are confronted with every possible “pheno” of rudi and its almost as if the individual plants arent even relatives, but they are.. The variety is just too wide to say it does this, It does that. … But I have to mention that the seeds are particularly tough, like tiny BBs, the shell has to take a hell of a whuppin to crack, I use the freezer at home (Hempire suggested that) then scrape with a nail file and even then they take several seasons to crack.
I would find them popping up in my garden years after I had seeds spill on my patio.”

Alltså: Trots väldigt stor variation i alla möjliga egenskaper generellt så tycks dessa Tjeckiska vilda plantor just dela egenskapen att de har väldigt tjocka skal på fröna, samt att fröna i många fall tar mkt lång tid på sig att gro. Det ligger väldigt mycket i linje med hur Vavilov beskrev de vilda sorter som han studerade och det antyder ju att det är en (mer eller mindre) nödvändig egenskap för en sant vild hampa. (Jag vet inte om detta kanske också är ett “skydd” mot fåglar? ..om nu fåglar har en tendens att käka upp hampafrön i det vilda och om det möjligtvis är så att tillräckligt tjocka frön leder till att fåglarna missar att bita sönder en del av fröna tillräckligt för att de ska tappa sin grobarhet.)

Angående vild hampa så är det, med lite eftertanke, inget jag på riktigt hade tänkt försöka mig på. Dels har jag inget intresse av att hamna i trubbel (olaglig odling), och dels har jag inte tiden som skulle krävas. Alltså behöver du inte oroa dig för att jag ska introducera galna gener i den svenska floran. Dock tycker jag ändå detta är intressant på ett teoretiskt plan. Om inte annat för att OM en sådan sort fick fäste i sverige, då skulle det (inbillar jag mig) få en del konsekvenser för hampa-kulturen/situationen här i sverige. Alltså är det ändå intressant för mig att försöka förstå förutsättningarna för en sådan här grej. ..om det ens vore möjligt etc och vad man då kunde förvänta sig etc. Hursomhelst vetefan om chansen är särskilt stor att cannabis skulle bli en väldigt invasiv växt här i Sverige. Om inte annat så borde det väl redan ha hänt, med tanke på alla som odlar utomhus i Sverige. Dessutom så odlas ju numera industrihampa i sverige och det har väl inte ännu lett till några miljökatastrofer vad jag vet. Men men.. samtidigt är det förstås så att man aldrig vet förrän i efterhand vad effekten blir av att introducera nya gener in i den svenska floran. Särskilt om det handlar om varianter som inte tidigare har växt här.

@Cthullu: Intressant egenskap du nämner där, dvs någon form av “vilo-period” innan fröna får hög grobarhet. Det var jag inte medveten om. Lite som det där med att vissa frön behöver bli kalla under en period för att gro sedan (typ hampa-kusinen humle), men ändå inte riktigt. Tack också för informationen om att det trots allt händer då och då att utomhusodlingar självsår sig till nästföljande säsong. Det antyder ju om inte annat att avståndet mellan kultiverade sorter och vilda sorter ändå inte behöver vara helt oöverbryggbart. Hade som sagt bara sett Dyrets kommentar innan om att Thypoon tycktes ha självsått sig någon gång. Visst kan man gå vägen till hel-vild via halv-vild, men att utgå från en hel-vild sort känns trots allt också som en möjlighet. Håller hursomhelst också med om att en halv-vild sort vore intressant i sig.

[enzi]

cthullu wrote:

En ytterligare intressant egenskap du faktiskt hittar på alla (drog) hampa sorter, eller iaf alla jag odlat, är att fröna efter skörd har en benägenhet att _inte_ genast gro utan de behöver en viss tids vila innan de har hög grobarhet, detta för att de inte ska så sig själva redan på hösten och sedan dö när vintern kommer.

@Cthullu: Förresten.. angående detta. Hur förvarar du dina frön? Har du dom kallt, eller ej? Dvs jag funderade på om detta har att göra med temperaturen på förvaringen, eller om det har att göra just med tiden, som du verkade mena.

[cthullu]

Jag förvarar i glasburkar i skafferiet – det har alltså inte med kyla att göra, hampa behöver inte stratifieras.

Det är alltså en viss tids förvaring som gäller och är en välkänd effekt som inte bara finns hos hampa.

Orkar inte leta efter perfekta referenser som visar detta på just hampa men titta t.ex. längst till vänster i följande tabell: http://extension.oregonstate.edu/catalog/html/sr/sr1061-e/9table2.pdf som med extrem tydlighet visar att nyskördade Vulpia-myuros frön som inte fått någon förvaringstid innan sådd knappt gror alls.

det är väl en klassiker att nybörjare vill grobarhetstesta sina hemmakorsningar direkt efter fröskörden och ofta blir lite besvikna tills någon talar om för dem att vänta någon månad eller tre och pröva igen och vips gror de allihop utan problem.

lite ot sidenote angående att jag har dem i skafferiet och inte förvarar i kyla:
så länge de förvaras torrt går det ändå bra att så dem efter flera år. De äldsta frön jag sått var ca 7 år gammla från en tidigare egen fröskörd. De tog lite extra tid på sig men upp kom de Men om man ska förvara dem riktigt länge så är det väl bra att förvara kallt kallt…

[enzi]

Hej igen!

Jaha, man lär sig något nytt varje dag!

Angående det där med “hampa behöver inte stratifieras” så är det förstås sant, både för droghampa och industrihampa. Frågan är om det gäller även för vild hampa. Vad jag har förstått så behövs stratifiering ofta just för frön som har extra tjockt skal (generellt alltså – syftar inte bara på just hampa) och den vilda hampan tycktes ju ofta ha just väldigt tjockt/hårt skal. En tanke bara.

[cthullu]

vi kan iaf konstatera att hampa som växer på varma delar av världen knappast stratifieras i vilt tillstånd….

Så jag _tror_ att de nordligare sorterna snarare utvecklat en förmåga att överleva vintern än ett behov av vintern så att säga.

edit: Ännu ett starkt argument är att faktiskt t.ex. ren ruderalis flera ggr korsats med droghampa (finns och har alltså funnits flera kommersiella sorter som är sådana korsningar, exempel skunk x ruderalis från hmm sensi seeds, samt lowryder och därmed alla dess vidarekorsningar osv) och mig veterligen har avkomman aldrig uppvisats något stratifieringsbehov.

[enzi]

Halloj!

Näae, alltså.. jag försöker inte argumentera för att stratifiering skulle vara någon central grej här. Funderade mest lite allmänt kring det här med de tjocka/hårda fröna hos vild-hampan. (När det gäller humle så brukar stratifiering rekommenderas för den mer nordligt växande lupullus-varianten, medan det inte behövs för japonicus. …fast dessa är kanske mer genetiskt olika än vild hampa och olika droghampa-varianter.)

Skunk x ruderalis ja.. den tänkte jag inte på. Någon som på rak arm känner till fler korsningar (som inte bygger på lowryder eller denna skunkXruderalis) som innehåller ruderalisgener?

EDIT: Ytterligare en tanke bara.. Den ruderalis som finns i lowryder beskrivs ju som “Mexican Ruderalis”. Ganska annorlunda breddgrader än Sverige, om man säger så. På sätt och vis inte så intressant utgångspunkt för en nordlig sort egentligen, bortsett från just autoflower-grejen. (Vilket iofs är lite märkligt varför det skulle uppstå på de breddgrader där Mexiko ligger.)

EDIT 2: …men vid lite närmare läsning så verkar det ganska oklart vad det är för någon “ruderalis” han använt egentligen och den har eventuellt inget med mexico att göra..

[exil]

Dyret (tanskas son) skriver lite om deras uteodlingar och fröframställning på Norcan. De skickade ett gäng bönor till nord Norge förra året och de få som klarade sig och gav nya bönor visade på en ännu tidigare blomning och var snarast helt auto. Kanske beroende av det naturliga urvalet men det finns lite nya rön (aldrig hört att det skulle gälla cb) om att förändringar i gener inte alls behöver ta lång tid och flera generationer utan kan ske på bara en generation.
Frågan är då om deras strains innehåller ruderalis eller om de bara har anpassat sig och att det finns en auto gen som kan aktiveras hos vissa exemplar.

[cthullu]

Ja, epigenetics är ett intressant område.

Förmågan att stänga av och slå på gener som redan finns gör att plantor och djur kan anpassa sig mycket snabbt då föräldrarnas miljlö kan direkt påverka redan nästa generation kraftigt.

Detta gör att det ur evolutionärt perspektiv går ganska snabbt att aklimatisera många sorter.

Det finns också fler sorter än ruderalis som är autoblommande, t.ex. mighty mite från kanada.
Kanske lite intressant läsning: http://www.cannabisculture.com/articles/3033.html

[enzi]

cthullu wrote:

Kanske lite intressant läsning: http://www.cannabisculture.com/articles/3033.html

Läste detta nu, och för dem som inte pallar gå in och läsa där själva så tyckte jag att en intressant grej där var följande:

Som jag skrivit tidigare i tråden här så är en ganska grundläggande problematik angående vild droghampa i Sverige att naturligt urval på nordliga breddgrader tenderar reducera THC-nivån hos plantorna allteftersom evolutionen har sin gång. Men i artikeln påpekades att det faktum att autoblommande varianter blommar tidigare under året, dvs när det faktiskt kan vara ganska varmt, även i Sverige, så kan man tänka sig att situationen inte riktigt behöver vara lika illa.

…men jag vet inte.. De där ryska vilda ruderalisarna t.ex. verkar inte precis ha någon THC-halt att tala om, så kanske är inte så relevant trots allt. (Å andra sidan är det inte givet att de är konsekvent autoblommande heller, för vad jag förstår så är det inte en stabil egenskap som finns hos alla plantor även hos ruderalisvarianter som har autoblommande egenskaper i generna.) Men men.. något att hålla i åtanke i sammanhanget ändå.

En annan aspekt av hela den här grejen, som inte har att göra med artikeln som länkades ovan, är var man kan tänka sig att sannolikheten är störst för en vild droghampa att sprida sig i Sverige. När jag har läst runt lite om vild hampa t.ex. i USA så växer den ofta längs vägar, vattendrag, och järnvägar. Eftersom en vild hampa måste klara både naturliga förutsättningar (självså sig och överleva rent allmänt) och mot människor som medvetet lägger beslag på den (antingen för att dom ogillar den, eller för att dom gillar den ) så tänker jag mig att vägkanter kanske inte är ett ställe att räkna med i Sverige. Dels rör sig ju människor där, så plantorna blir ju förhållandevis synliga, och dels klipps väl många vägkanter då och då. Vid järnvägar rör sig ju något mindre människor, men samtidigt sker det väl en del röjning där. (Samtidigt kanske den steniga beläggningen vid järnvägsbankar i viss mån kan skydda nedfallna frön mot möss och andra gnagare som kan tänkas vilja äta dem? = vilt spekulerande såklart). Så.. min tanke är att närhet till vattendrag, typ åar och sådant, kan vara en plats där plantorna både kan växa utan att torka ut på sommaren och sprida sig vidare längs vattendragets utsträcking. Å andra sidan finns i allmänhet många andra växter (typ nässlor och allt möjligt) som frodas för fullt där redan, så konkurrensen är säkert ganska hård. Vild hampa verkar ju som jag tidigare påpekat ofta växa på gräsbevuxna platser, men sådana finns inte i överflöd häromkring, för det är mycket bebyggelse och jordbruk överallt, och dessutom är sådana platser ofta mer avskurna från varandra, så hampan måste då “hoppa” lite mer för att sprida sig (vilket iofs fåglar kan hjälpa till med), och i det perspektivet är ju utsträckta/sammanhängande platser (åar, vägar, järnvägar alltså) kanske mer lovande? Skogar verkar ju som sagt inte riktigt vara hampans naturliga växtplats. Andra tankar kring temat lämplig växtplats för vild cannabis?

EDIT: Angående stratifiering. Jag läste om en kille som bor på ett ställe där det växer vild ruderalis. Han skrev att chock-frysning, dvs packa fröna i is och sen in i frysen, brukade krävas för att få till hyfsad grobarhet på fröna. Annars kunde det ta evigheter innan de grodde. Nu är förstås “ruderalis” ett ganska luddigt begrepp många gånger, så det finns ju inget som säger att detta måste gälla alla plantor som diskuteras under namnet “ruderalis”, men åtminstone den här varianten verkar ju ha med stratifiering i bilden, så att säga. Sen om det är något som uppstått i efterhand, eller något som är typiskt för vild hampa är väl också en annan fråga. Ingenting tyder väl på att cannabis uppstått i nordliga klimat, så vitt jag förstår, så någon ursprunglig egenskap är det nog knappast tal om. Men men.. återigen kan man kanske dra parallellen till humle, som ju i sin nordliga variant brukar rekommenderas att man stratifierar, medan det inte behövs för japonicus.

[enzi]

Ok.. Ingen respons på föregående inlägg. Provar en annan aspekt av problematiken istället, om någon har något att säga om det…

När folk odlar cannabis för kultiveringssyfte så brukar de bry sig om hur plantan växer för att det passar deras odlingssyften, och för att de gillar kompakta buds, och dylikt. Alltså sådant som människor gillar. Om man istället funderar på vilka sätt att växa som kunde gynna en planta som är lämnad att klara sig själv i svenska naturen så ställer man sig alltså frågan om vilket växtsätt som skulle vara optimalt för svensk utomhusöverlevnad. Kort eller lång, en enda central stam eller mer busklik, täta eller luftiga buds, och så vidare.

Min naiva förståelse av det hela är att plantorna inte bör vara för långa och inte ha för mycket förgreningar, för att de inte ska lägga all energi på att producera grönväxt, utan istället snabbt börja blomma och producera frön, samt att budsen troligtvis bör vara ganska luftiga för att minska risken för mögel vid hög luftfuktighet. Det är ju också så som ruderalis (och lowryder om jag fattat rätt) tenderar se ut i praktiken. Å andra sidan tänker jag mig att mindre plantor kanske lever farligare om de attackeras av sniglar, och snabbt blir uppätna? …och om plantorna är FÖR små så tänker jag mig att de lätt konkurreras ut av andra, mer explosivt växande växter så som nässlor och annat. Någon sorts “lagomnivå” för dessa parametrar borde väl då rimligen vara det bästa, och såklart kan detta också variera beroende på den exakta växtplatsen (inte bara Sverige generellt, som om det vore samma villkor överallt i Sverige).

…men jag är dåligt insatt i sådant här, och låt oss för enkelhetens skull generalisera lite. Trots allt är ju Sverige generellt sett ganska kallt, med korta somrar, och relativt hög luftfuktighet på hösten. Vad säger expertisen? Vad kan man tänka sig vore ett idealt växt-sätt för en vild cannabisplanta i Sverige för att den ska ha största möjliga potential för att bli en överlevare? Vad vore “lagom”? Dels i förhållande till de parametrar jag tog upp ovan, men kanske även andra.

[enzi]

Angående det här med frönas karaktär hos vild cannabis: Jag snackade med en kille för ett litet tag sen som hade grott frön från en vild ungersk variant, och det hade tagit mellan 20 och 35 dagar för 80% av hans frön att gro (inomhus). Lite kul!

Hade man korsat detta med en “vanlig” sort så hade det ju gått på ganska få generationer att selektera bort de fenotyper som hade sånna frön, om man säger så. 😆

Någon som känner till någon “vanlig” sort som tar väldigt lång tid på sig att gro? Kanske inte så långt som 20-35 dagar, för det undrar jag om det ens finns på marknaden, men bara lite mer än vanligt?