-
Vem bestämmer vad som är förtryck?
Det första tecknet på att en folkgrupp är förtryckt (i någon form) är att gruppen inte erkänns. Homosexuella förtrycks kanske inte i någon större utsträckning idag (av staten alltså), men det är inte de homosexuella som dikterat villkoren för det, det är ju staten som till slut erkänt gruppen. Det effektivaste sättet att fortsätta ett förtryck det är att hävda att gruppen inte ens är en grupp. Att hävda att om man diskuterar dess rättigheter så är man bara löjlig.
Vem bestämmer vad som är en folkgrupp och vad som är förtryck? Jag anser att definitionen torde vara att en grupp själv bestämmer om de är en grupp och även om de är förtryckta. Den som står för förtrycket kan inte rimligen begäras ha en objektiv syn på det hela…
Det är ju inte precis Turkiets styrande som påstår att de förtrycker kurder, det är ju kurderna själva som gör.
Ja, jag pratar om cannabisrökare. På sourze postade allas gamle käre BeatBox en artikel där han förlöjligade cannabisrökare och deras kamp för den “viktigaste demokratiska rätten, nämligen att få röka på” (obs, egentligen inget citat, jag bara fångade andemeningen tycker jag).
Vi ÄR förtryckta och det främsta beviset för det är att:
1. Gruppen inte erkänns
2. Det är inte förtryck det man gör med cannabisrökare
3. Att diskutera gruppens rättigheter är löjligt.Här har vi en viktig diskussionspunkt känner jag, när man pratar med folk. Just exemplet med kurderna beskriver ganska effektivt vad det handlar om. Argument emot kan vara av stilen: “Men kurder är ju ett folk, det är inte cannabisrökare”. Mot det kan man slänga “homosexuella är inte ett folk, det är även det bara en livsstil, numera godkänd av staten” och av dig. Innan homosexuella nådde den status (som är för låg fortfarande anser jag) som de har idag så existerade inte gruppen. Den erkändes givetvis inte, det var ju bara en sjukdom. Att diskutera deras rätt att leva som de ville var ju naturligtvis löjligt.
Kommentarer?
//Tommie
-
18 Replies
-
Bara en snabb morgonkomentar:
Vi är ingen egen grupp – vi är “bara” en trave kriminella och missburkare – och varför diskutera våra rättigheter när de går ut på att bryta lagen?
Det är vad jag tror att en svenssonreaktion skulle bli.
Vidare så särskiljer man väl inga andra kriminella grupper för att diskutera deras rättigheter i deras utövande av kriminalitet?
Jag förstår dock vad du menar, men jag tror att det blir svårt att ta ett så stort steg på en gång (alltså från kriminell till rättighet). Jag tror att folk kommer att sluta lyssna så fort de hör cannabis och rättighet i samma mening och stämpla dig som “knarkare utan verklighetsförankring”
En personlig åsikt är dessutom att man ska använda ordet “rättighet” med stor försiktighet. Min uppfattning tex är inte att det är en rättighet att skaffa barn (vilket det är i Sverige idag).
Det var alles!
//magoo – kritisk innan morgonkaffet. 😉 -
Nu har kaffet fäst!
Det jag ville ha sagt i förra inlägget, fast jag hittade inte orden är:
– Frågeställningen som du har går nog inte att tillämpa förrän cannabis är legaliserat/avkriminaliserat.
Först då kan man tala om förtryck – är ett beteende olagligt ska staten förtrycka det.Haj… //Magoo
-
homosexuella är nog dock ett bra exempel, de hade ju bastuklubbar… fast de vart ju olagliga (vet inte om de är det fortfarande), och det är ju förtryck, likväl som vi skulle vilja ha coffeshops…
hmm… -
Mr Magoo:
Det är exakt det som är poängen. Homosexualitet har varit olagligt. Just exakt det att folk säger det som du säger att de skulle säga ÄR förtryck. En vanlig svensson kanske inte kan begripa de filosofiska svängarna (fast jag hatar att nedvärdera “folk”) men en politiker som ställs inför frågan: “vem bestämmer vad som är en grupp som är förtryckt?” kommer vara tvungen att säga att det är gruppen själv som bestämmer det. Staten, som ju står för det förtryck vi talar om, kan ju inte gärna göra det.
Det är JUST svenssonreaktionen som ÄR ett bevis för att vi är förtryckta. Exakt så säger de ju i Turkiet, vaddå snacka om kurdernas rättigheter, de går ju ut på att publicera förbjudna tidningar, ha förbjudna möten etc.
Vaddå prata om svartas rätt i södern, de rättigheterna är ju förbjudna i lag…
//Tommie
-
Vad har han för rubrik på sitt inlägg?
tittade efter det men hittade det inte
brukar vara lite svårt att diskutera med Beatbox -
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10227071
Sajten är betalsajt numer, men du kan ju läsa den dumma början…
Eller så kan jag copy-pejsta den till dig i ett PM, men så intressant läsning är det nog inte…
-
Tomster:
Dina jämförelser med svarta och homosexuella köper jag inte riktigt. Jag kan säga att jag själv kan välja om jag vill tillhöra gruppen Cannabisrökare eller ej, precis som jag kan välja om jag vill tillhöra gruppen Biltjuvar eller ej. Men jag kan inte välja eller välja bort min hudfärg eller sexuella läggning. Där tycker jag mer att man kan tala om förtryck.
Med ditt resonemang är ALLA kriminella då förtryckta i en eller annan grupp av staten och samhället. Och visst kan man se det så, men själv vill jag inte vara del i en debatt där man som cannabisrökare målar in sig i ett hörn ihop med alla andra kriminella (bla den sjuka-sjuka människan som våldtog en 9-årig tjej igår i stockholmstrakten)
Statens funktion är ju att förtrycka på ett eller annat sätt – demokrati är också förtyck av minoriteten.
Själv tror jag att om man ska få cannabis med socialt accepterat och ev avkriminaliserat bör man gå tillväga ungefär såhär:– Få till en debatt i media baserat på fakta och vetenskap, kanske även historia. Döda myterna i samma svep.
– Lyft fram kända brukare av cannabis och visa på att de inte är några märkligare människor än mannen på gatan.
– En kraftig förändrig i läroplanen krävs (detta är dock svårt) med en mer realistisk info om droger, annars kommer det ju ut nya förvirrade människor som tror att det sitter på sanningen om dödsdrogen cannabis.
Ungefär så tror jag är ett hyfsat, men svårt, tillvägagångssätt för att få en bestående förändring av synen på cannabis.
Börjar man som du med att säga: Vi röker gräs – vi är udda/unika – vi kräver rättigheter, tror jag man bara skapar ett ännu större avstånd till mannen på gatan.
Jag tror istället man ska försöka med: Jag röker gräs, men jag är inte märkligare än du för det – jag vet att det är onyttigt, precis som du vet att det är onyttigt att röka tobak eller dricka alkohol.Jag TROR att man kommer längre med “min” linje, jag vet såklart inte.
Denna debatt är oerhört viktig för oss och det är mycket möjligt att en kombination av det hela är det bästa.Vidare skulle jag gärna se att fler blandar sig i tråden och kommer med sina ideér och tankar, för debatten måste väckas snart utanför detta forum.
//Magoo
-
Precis som Tomster skriver så var det under åren mellan 1864 och 1944
förbjudet att ha homosexuella sexkontakter i Sverige, eller som det hette i
lagskrivningen otukt mellan personer av samma kön. Lagen hade dock visst
motstånd och 1933 lade en riksdagsman hörandes till dåvarande andra
kammaren fram den första motionen om att ”straffbestämelserna mot
homosexuell otukt skulle avskaffas då det kunde anses som en biologiskt
medfödd abnormalitet”. Ett visst motstånd finns även mot förbudet att bruka
cannabis (och andra droger), men vi får hoppas att det inte kommer att dröja
80 år innan förbudet försvinner. -
@Mr Magoo wrote:
Tomster:
Dina jämförelser med svarta och homosexuella köper jag inte riktigt. Jag kan säga att jag själv kan välja om jag vill tillhöra gruppen Cannabisrökare eller ej, precis som jag kan välja om jag vill tillhöra gruppen Biltjuvar eller ej. Men jag kan inte välja eller välja bort min hudfärg eller sexuella läggning. Där tycker jag mer att man kan tala om förtryck.Vad vi å andra sidan inte kan välja är vår “berusningsläggning”, dvs om vi
föredrar cannabis framför alkohol. Precis som sexuella aktiviteter har varit en
synd under århundraden så är även berusning en synd. Frågan som först
måste upp är därför hurvida det är moraliskt okej att berusa sig över huvud
taget. Och om det är det, bör vi då inte ha rätt att berusa oss efter vår
berusningsläggning?Vi kan inte välja våra läggningar, var sig det handlar om sexualitet eller
berusning, vi kan däremot välja våra handlingar. Som homosexuell kan
jag välja att gå i celibat, förtränga min läggning och inleda en
heterosexuell relation eller leva som öppet homosexuell. Som
cannabisbrukare kan jag på samma sätt kunna leva ett helt
berusningsfritt liv, dricka laglig alkohol som jag inte tål, eller bryta mot
lagen och röka cannabis. Ingen behöver sex för att överleva lika lite som
någon behöver droger. -
@friggs wrote:
@Mr Magoo wrote:
Tomster:
Dina jämförelser med svarta och homosexuella köper jag inte riktigt. Jag kan säga att jag själv kan välja om jag vill tillhöra gruppen Cannabisrökare eller ej, precis som jag kan välja om jag vill tillhöra gruppen Biltjuvar eller ej. Men jag kan inte välja eller välja bort min hudfärg eller sexuella läggning. Där tycker jag mer att man kan tala om förtryck.Vad vi å andra sidan inte kan välja är vår “berusningsläggning”, dvs om vi
föredrar cannabis framför alkohol. Precis som sexuella aktiviteter har varit en
synd under århundraden så är även berusning en synd. Frågan som först
måste upp är därför hurvida det är moraliskt okej att berusa sig över huvud
taget. Och om det är det, bör vi då inte ha rätt att berusa oss efter vår
berusningsläggning?Vi kan inte välja våra läggningar, var sig det handlar om sexualitet eller
berusning, vi kan däremot välja våra handlingar. Som homosexuell kan
jag välja att gå i celibat, förtränga min läggning och inleda en
heterosexuell relation eller leva som öppet homosexuell. Som
cannabisbrukare kan jag på samma sätt kunna leva ett helt
berusningsfritt liv, dricka laglig alkohol som jag inte tål, eller bryta mot
lagen och röka cannabis. Ingen behöver sex för att överleva lika lite som
någon behöver droger.Ah! *förstår* Jag ser inte på mitt drogbruk på alls det viset. Min sexuella läggning är något som finns rotat i mig, något som jag inte kan påverka. Min sexualitet är en drift som finns inom mig som jag gärna bejakar. Detta är något som behövs för människans överlevnad – precis som vi behöver äta.
Mitt drogbruk ser jag inte som en instinkt eller drift. Varje gång jag väljer att brusa mig, oavsett om det är koffein, nikotin, cannabis eller vad det nu är, ser jag det som ett val – ett val som ska tillföra något för mig i den situation jag befinner mig i, inte som en del av min identitet. Droger är inget människan som art behöver för att överleva. Det är något man (vissa) vill ha. Därför har jag svårt för att kunna identifiera mig med “förtryck”-resonemanget.Visserligern tycker jag att man borde ha rätt att hitta på vad man vill sålänge man inte skadar andra, men jag ser inte det som en bra ståndpunkt i en offentlig debatt. Det anses av många att det är klart att man inte ska få skada sig själv heller, fast med de få undantagen som staten (demokratiskt) har fastställt. (främst alkohol och tobak)
I en offentlig debatt gäller ju först och främst att åhörarna inte slutar lyssna på stört, vilket jag tror är vårt största hinder. Därför är det viktigt att man kan hitta ståndpunkter och åsikter som de kan identifiera sig med. Jag tror inte att någon stor del i massan som vi bearbetar känner sig förtryckta av staten. En ödmjukare attityd och ett språk som medelsvensson själv använder är nog a&o för att nå fram med budskapet.
//Magoo
-
Det jag ville var inte att debatten skulle ha som enda fokus just denna idé som säkert många före mig tänkt, det var mer ett konstaterande av fakta: den som förtrycker är inte den som definierar vem som är förtryckt.
Där KAN man börja, om man är inne i en diskussion om det.
Utöver det: Det är lagligt att skada sig på alla sätt man vill i Sverige. Det är faktiskt lagligt att ta livet av sig. Just detta berörs i Kriminologiska Institutionens rapport av professorn i straffrätt från Lunds Universitet, det orimliga i lagarnas utformning, att de inte stämmer med andra lagar alls.
Sexköpslagen är även den en sjuk avvikare. Där är det olagligt att köpa, men lagligt att sälja, en paradox som slår hårt mot narkotikalagstiftningen. Man skulle ALDRIG få för sig att enbart ha en lag som sa att det var olagligt att sälja knark, men lagligt att köpa. De svenska lagstiftarna har, motsägelsefullt nog, rökt på i många sammanhang. Fast det är inte sant, det vet vi ju, för hade de rökt på så hade allt vart bra mycket bättre.
//Tommie
-
Jag klipper in hela Beatbox inlägg så alla kan läsa det
Jag hade en polare som faktiskt var medlem på source
Det är gratis så länge man inte skriver.
Jag har inte koll på om man får citera source men det här är något som berör oss så jag hoppas ingen gnäller över det
Citat
____________________
Braj-demokrati
Det finns en sak som en grupp männniskor anser vara det särklass viktigaste i dagens samhälle och det är rätten att få röka på.
Jag har hört att det finns en ny demokratisk rättighet som mycket väl kan jämställas med avskaffandet av slavhandeln. Den är så viktig för en del så man till och med är beredd att begå brott för att få ta del av denna rättighet.
Jag pratar om rätten att få röka på, rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag är 29 år och jag kommer inte ihåg när någon av mina bekanta har pratat om denna rättighet. Jag kommer heller inte ihåg att någon jag känner anser att detta är det enskilt viktigaste vi måste lösa i detta samhälle just nu. Det finns på nåt sätt inget annat viktigare än att få röka på. Några frågor rör sig dock i mitt huvud.
Trots att det är förbjudet och man kan bli straffad etc så väljer en del att trotsa detta med argumentet att dom själva ska få bestämma över sin egen kropp. Frågan är vem som bestämmer över vem. Man mer eller mindre tvingas in i brottslighet för att få utöva den största demokratiska rättigheten genom tiderna, rätten att få röka på och frågan kvarstår vem bestämmer över vem. Utövaren av den största demokratiska rättigheten genom tiderna ifrågasätter varför denne blir betraktad som missbrukare av allmännheten. Allmänheten förstår inte vad det är som driver denna människa till att begå brott för att få röka på och allmänheten anser då att det kanske är drogen som är drivkraften. En kort jämförelse med alkoholister gör att den demokratiska rättigheten börjar ta form av ett begynnande missbruk där kontroll över sitt drogintag lätt kan identifieras som en orsak till missbruket. Men ingen brukare av en drog vill ju erkänna sin eventuella starka koppling till bruket av drogen. Att göra det innebär ju att man måste förråda sig själv och den smärtan vill ju få uppleva.
I Sverige idag finns det en stor grupp människor som har svårt att få vård och hjälp. Dom får kämpa för att få sin röst hörd och då väl hjälp anländer så kan det redan va för sent. De senaste 10 åren har denna grupp blivit större och fått det allt sämre. Andra länder som Holland till exempel är bättre på att ta hand om denna grupp människor. En utövare av den största demokratiska rättigheten genom tiderna skriker: “Det är tunga missbrukare skribenten pratar om! Äntligen är det någon som ser detta problem! Vi är räddade!”
Den grupp jag tänker på är sjuka pensionärer. Än en gång, vem styr vem och ingen verkar klura ut varför dom blir betraktade som missbrukare i allmänhetens ögon.
Utövaren av den största demokratiska rättigheten genom tiderna anser dock att allmänheten har fel på grund av att allmänheten inte är tillräckligt upplyst och uppenbarligen inte kan tänka själv. Därför måste en kamp föras mot politiker som kan övertyga den medel-dumma allmänheten om att rätten att får röka på måste genomföras till varje pris och ordet människovärde kommer upp. Ni förstår, den grupp människor det är mest synd om i det svenska samhället i dag är utövarna själva.
Holland brukar få vara exempel på “det förlovande landet” på grund av att myndigheter valt att se mellan fingrarna gällande rätten att få röka på. I Holland har man också insett det sanna människovärdet genom att erbjuda denna frikostiga tjänst och det pekas ofta på en siffra, antalet tunga missbrukare. Den siffran ligger i nivå med Sverige trots att Holland är dubbelt så stort. Utöveren av den demokratiska rättigheten gör en jämförelse och kommer fram till att det är rätten att få röka på som är orsaken till sambandet angående tunga missbrukare.
Sen verkar det glömmas bort att Sverige bantat rejält inom den offentliga sektorn och Holland infört tvångsvårdsprogram för att hålla nere antalet tunga missbrukare. Detta är det tyngsta argumentet gällande rätten att få röka på, det vill säga: Vi har så många tunga missbrukare här i Sverige så därfär är svensk narkotikapolitik ett fiasko. Vården är ett fiasko, ladies and gentlemen! Vi har urusel vård här i Sverige och det är inte enbart tunga missbrukare som drabbats.
Utövare av den demokratiska rättigheten ser tyvärr bara till tunga missbrukare. Det finns dock långt fler grupper som är i behov av hjälp än bara tunga missbrukare och vi återkommer så till frågan, vem bestämmer över vem då hela världen verkar kretsa kring rätten att få röka på.
Sammanfattningsvis kan jag säga att om den grupp människor i samhället som anser att rätten att röka på är det allra viktigaste, får genom sina tankegångar så finns det andra precis lika stora eller större grupperingar som också borde få genom sina tankegångar. Demokrati kallas det har jag för mig men jag tror att rätten att få röka på står ovanför de demokratiska grundpelare som samhället bygger på tyvärr.
Jan-Olov Nilsson, en stolt icke droganvändare.
Jan-Olov Nilsson, Kille, 29 år
_______________________________
Slut citat
-
En kompis och jag diskuterade det här för några dagar sedan, och tog just upp de homosexuellas rättigheter kontra droganvändarnas rättigheter.
Precis som ni har skrivit här, så kan man inte bestämma vilken ras man tillhör eller vilken sexuell läggning man har. Sin hudfärg kan man inte rå för, men som friggs skriver, man behöver inte sex eller droger för att överleva.
Själv definierar jag mig som “asexuell”, dvs, jag är varken homo- eller heterosexuell, eller möjligen bisexuell. Tycker jag om en människa, så spelar ras, kön, ålder eller sexuell läggning ingen roll. Men säger jag att jag kan leva utan sex, så säger folk att “du har det latent inom dig”.
På ett likande sätt är det med droger. Om jag inte tycker om alkohol, utan föredrar cb, så säger folk att det bara är något man lär sig.
Själv tror jag att man söker ett rus, på ett eller annat sätt. Genom bungyjump (suklle jag aldrig våga), berg- och dalbanana eller fritt fall på Gröna lund (fy, vad läskigt), genom att dansa (kul), genom sex eller genom droger. Det är olika för olika människor. Men det är lika naturligt och medfött som sex. (Om nu kickar och sex är naturligt, det finns säkert det som har invändingar mot det också.)Herregud, vilket flummigt inlägg det här blev…
Dessutom Jan Olov Nilsson/Skyscraper: Självmord har varit olagligt i Sverige. Förr i tiden blev de som tog livet av sig begravda i utkanterna av kyrkogårdarna….
-
Ja, enligt kristendomen är ju just självmord en dödssynd. Givetvis ett krav, annars är det ju bara att skära handlederna av sig så är man safe. Bara den grejen får ju kristendomen att framstå som lite korkad, det känns som en Monthy Python-efterkonstruktion:
– And then, when you die, ye shall all go to the heavens!
– What if I just slit my wrists here and now then? (Terry Jones utklädd till kvinna)
– Ah. Yeees… (John Cleese) Well, suicide is a sin, if you commit suicide ye shall be cast into the fiery pits of hell!
– Aaah! Typical! (arg folkmassa)Bara för att man kan avstå från nåt rent fysiskt / praktiskt så innebär det inte att det inte är förtryck. I alla stater med ofri press så är det ju så att folk kan ju avstå från att trycka tidningar…
//Tommie
-
Powerpuffgirl wrote:En kompis och jag diskuterade det här för några dagar sedan, och tog just upp de homosexuellas rättigheter kontra droganvändarnas rättigheter.
Precis som ni har skrivit här, så kan man inte bestämma vilken ras man tillhör eller vilken sexuell läggning man har. Sin hudfärg kan man inte rå för, men som friggs skriver, man behöver inte sex eller droger för att överleva.
Själv definierar jag mig som “asexuell”, dvs, jag är varken homo- eller heterosexuell, eller möjligen bisexuell. Tycker jag om en människa, så spelar ras, kön, ålder eller sexuell läggning ingen roll. Men säger jag att jag kan leva utan sex, så säger folk att “du har det latent inom dig”.
På ett likande sätt är det med droger. Om jag inte tycker om alkohol, utan föredrar cb, så säger folk att det bara är något man lär sig.
Själv tror jag att man söker ett rus, på ett eller annat sätt. Genom bungyjump (suklle jag aldrig våga), berg- och dalbanana eller fritt fall på Gröna lund (fy, vad läskigt), genom att dansa (kul), genom sex eller genom droger. Det är olika för olika människor. Men det är lika naturligt och medfött som sex. (Om nu kickar och sex är naturligt, det finns säkert det som har invändingar mot det också.)Herregud, vilket flummigt inlägg det här blev…
Dessutom Jan Olov Nilsson/Skyscraper: Självmord har varit olagligt i Sverige. Förr i tiden blev de som tog livet av sig begravda i utkanterna av kyrkogårdarna….
Hehe jag har inget med Jan Olov Nilsson hans inlägg eller hans åsikter att att göra. Jag läste att det var någon som inte kunde komma åt Jan Olov Nilssons text på source så jag klippte in det här
