Var vända sig om man mår psykiskt dåligt?
Nej, the_mighty är inte sjuk, han kurerar sina höstdeppar med grönt gräs, gröna äpplen och frisk luft. Min flickvän och sambo har däremot varit deprimerad från och till i snart ett år men inte sökt för det tidigare. Jag har försökt muntra upp henne och vara mer aktiv med samtal så mycket jag klarar av men nu börjar det gå över styr.
Hon har ständiga tankar på döden, sover dåligt klarar knappt att vara ensam osv. Idag fick hon tummen ur och ringde till sjukvårdsupplysningen som inte tyckte det verkade akut och hänvisade till landstingets betendevetare som inte hade tid utan hänvisade till en vårdcentral som hon inte var listad hos och vägrade ta emot henne men hänvisade tillbaka till betendevetare.
Saken är den att jag tror att hon “underdriver” sina problem när hon pratar med upplysningen och vårdcentralen, det verkar som om någon försvarsmekanism sätter in. Dessutom är hon inte den personen som sätter sig upp och kräver saker tills hon får träffa någon, särskilt inte i den situationen hon är i nu. Jag kan ju knappast ringa och hota fram en tid åt henne, eller kan jag det?
Vad fan ska jag göra? det börjar bli ohållbart och jag vet knappt om man vågar gå hemifrån snart. Hon har inte visat några suicidala (heter det så?) tendenser men med alla dessa tankar på döden, panikattacker, humörsvängningar, minskad sexlust och så, så börjar man ju bli lite orolig. Hon vill inte röka gräs så det förslaget kan man droppa direkt.
Vad ska jag göra, någon som har några idéer? Är det någon här som har fått “lyckopiller” utskrivna och hur funkar det? Vad jag har förstått är det bara en massa kassa biverkningar och att det är lätt att bli beroende av dem.
Hoppas nån har några bra tips…jag känner mig så satans maktlös
- 38 Replies
När det gäller landstingets vård så får man oftast tjata sönder dom ifall det ska ske något, och om man väl får träffa någon därifrån så är dom ofast inte så intresserade av att hjälpa en. Mitt råd är att söka hjälp privat istället. Gräs borde hon väl inte röka i det tillståndet hon är i, tycker inte jag iaf.
Gula sidorna är fulla av psykologer så det borde inte vara några problem att lyda mackedonkans råd.
Hon bör söka hjälp hos den vårdcentral hon är listad hos eller om den är opraktiskt lista sig hos en annan.
Många blir hjälpa av de mediciner de kan erbjuda. För lättare besvär som detta trots allt är (såvida hon inte tidigare genomgått en egentlig depression) blir patienten också ofta hjälp av kombinerad samtalsterapi. Samtalterapi brukar gå relativt snabbt att få hjälp hos. Normalt kan du ta en privat utan att det kostar mer än hos landstinget men det kan variera över landet. Beteendeterapi har längre köer.
Ett problem med personer som gärna underdriver sina besvär uppstår när de får medicin. De kan ha fått dålig effekt på en medicin som säger att effekten är bättre än vad den är. Det är problematiskt eftersom olika mediciner ofta behöver provas för att hitta en som ger effekt.
Om det ändå vankas medicinering så kan man gå till psykiatriska öppenvården, dom slänger SSRI (“lyckopiller”) efter en, och det är inte mer beroendeframkallande än gräs. Undvik benzo om det inte är nödvändigt, en del läkare är mkt vårdslösa med att skriva ut det.
Kombinera med KBT (kognitiv beteendeterapi, hos utbildad psykolog), en modern terapiform som fungerar för många och dessutom funkar snabbt!
Men första steget är ju att få din tjej att vilja söka hjälp själv, behandling fungerar sällan om patienten känner sig tvingad (tänk bara på LVM-vården i Sverige…).
Lycka till, hoppas det löser sig!
ta henne till en präst eller diakon där kan hon få prata ur sig allt som tynger henne, och det e både billigare och lättare att få tag på dom än psykologer
jag har svårt att tro att lyckopiller kan vara en lösning,och när man söker vård för deprissioner så är de mycket snabba med att skriva recept på “mirakelmediciner” men den bilden jag fått av de är inte så effektivt för någon människas rädsla,för det är ju precis vad en depression enligt mig bygger på.
jag kans sälv ibland känna total mennigslöshet ,och rädsla inför döden
detta är inte särskilt konstigt med tanke på den värld och under de förhållanden vi människor lever under.
det svåra är hur man ska behandla det.
me det är viktigt att få utlopp för sina känslor och få förstålese.
jag förstår självklart din oro för henne,men det ända du kan göra är att respektera och älska henne för den hon är.försök få henne att se det fina i att leva ,jag vet att det inte alltid är så lätt och att du säkert har försökt,men fortsätt !
det blir bättre!lycka till och ta hand om varandra!
kärlek & frid!
@super_dude wrote:
ta henne till en präst eller diakon där kan hon få prata ur sig allt som tynger henne, och det e både billigare och lättare att få tag på dom än psykologer
Kyrkan har faktiskt väldigt billig och ofta kompetet rådgivning om man ber om det och där kan tystnadsplikt garanteras på ett helt annat sätt än inom vård, socialtjänst, öppenvård etc där det är ett ytterst flyktigt begrepp värt sin vikt i dasspapper!
En kompis till mig brukade gå och prata med diakonen i kyrkan här i stan när hon kände att hon behövde det fast hon aldrig var i kyrkan annars
Fast samtal med diakonen kostar inget men äktenskapsrådgivningen gör det 😆@Kaija wrote:
jag har svårt att tro att lyckopiller kan vara en lösning,och när man söker vård för deprissioner så är de mycket snabba med att skriva recept på “mirakelmediciner” men den bilden jag fått av de är inte så effektivt för någon människas rädsla,för det är ju precis vad en depression enligt mig bygger på.
Så fort det handlar om psykiska problem är alla experter. Hade du uttryckt dig likadant om medicinering för leversjukdomar? Nä, det var väl det jag trodde…
Om tjejen nu mår dåligt så ska hon söka läkarhjälp. Det kan mkt väl vara biologiskt grundade problem, såsom ett hyperaktivt nervsystem, hormonobalanser etc. Är det inte så kan mediciner vara bra iallafall i kombination med terapi, om inte annat som en “krycka” tills hon kan stå på egna ben igen.jag tycker att du också låter rätt tvärsäker på din sak skillnaden är bara att du är för och Kaija är i mot.
annars tycker jag att man ska hålla sig så lång ifrån läkare som möjligt läkare kan sy ihop folk efter bilolyckor men ungefär där går gränsen för deras förmåga, man kan i princip dra ett likhets täcken mellan droger och medicin.
om nu tjejen ska ha en medicin undvik mao hämmare
/Tigern
man kan i princip dra ett likhets täcken mellan droger och medicin.
och? droger kan hjälpa!
@Tigern wrote:
jag tycker att du också låter rätt tvärsäker på din sak skillnaden är bara att du är för och Kaija är i mot.
Skitsnack. Jag säger bara att man ska gå till läkare om man har problem med hälsan, och att mediciner kan vara lämpliga för såväl biologiska som mentala åkommor. Och tro mig, jag är kritisk till läkarvetenskapen och medicinering överlag. Tycker bara det är tröttsamt med alla expertutlåtanden när det gäller depressioner etc, till skillnad från andra åkommor. Och jag tycker det är oansvarigt att ställa en “diagnos” och avråda från medicinering när man inte ens har träffat patienten eller är utbildad på området.
@Zoo wrote:
@Tigern wrote:
jag tycker att du också låter rätt tvärsäker på din sak skillnaden är bara att du är för och Kaija är i mot.
Skitsnack. Jag säger bara att man ska gå till läkare om man har problem med hälsan, och att mediciner kan vara lämpliga för såväl biologiska som mentala åkommor. Och tro mig, jag är kritisk till läkarvetenskapen och medicinering överlag. Tycker bara det är tröttsamt med alla expertutlåtanden när det gäller depressioner etc, till skillnad från andra åkommor. Och jag tycker det är oansvarigt att ställa en “diagnos” och avråda från medicinering när man inte ens har träffat patienten eller är utbildad på området.
Helt rätt.
Sen Tror jag att det är bättre att söka sig till privat vård om man har råd med det.
Dom är mer engagerade att ta sig tid till problemet eftersom det är du och inte skattebetalarna som ger dom lön.om några år kommer man se till baka på dagens mediciner och då framför allt antideprisiva mao hämmare samt amfetamin behandling för barn med adhd med samma fasa som vi idag ser på i princip alla mediciner som är äldre än 20 år.
men precis som nu kommer man säga att dagens mediciner är så oerhört mycket bättre. utav outgrundliga anledningar litar folk i allmänhet på läkare man hör ofta folk med ett aningen nasalt tornfall säga “men om man inte kan lita på läkare vem kan man lita på då?” i ljuset av alla medicinska katastrofer som inte står sig slätt i jämförelse med det senaste 100 årens krig är de ett fullkomligt absurt påstående, lista kan göras lång men några exempel är nevrosydyn lobotomi etcetera etcetera. är de någonting som visat sig de senaste 100 åren så är det att man kan inte lita på läkare eller samhället.
ytterligare en myt är att vi behöver läkemedel och att vetenskapen har räddat människan från alla hennes plågor något som inte alls stämmer människan har i alla tider haft olika botemedel i form av läkande örter och alkaliska växter. dessutom fungerar dessa ofta bättre och har färre biverkningar en den industriellt framställda medicinen något som på senare tid har börjat visa sej, ett exempel på en sådan ört är cannabis och det finns många fler som inte ens har en berusande effekt.
Det kan mkt väl vara biologiskt grundade problem, såsom ett hyperaktivt nervsystem, hormonobalanser etc.
Här håller jag faktiskt med dej det kan bero på över aktivitet i det parasympatiska nervsystemet eller en obalans i hjärncellernas kemiska över föring. En lösning eller ett substitut på ett sånt problem kan vara kemiska substanser, men det är knappast bra bör vara den sista lösningen.
Vist påverkar mediciner hjärnans kemiska och elektriska överföring och därmed förändrar en deprimerad persons beteende men man kan också omvänt påverka sitt egna beteende och på så vis förändra sin hjärna . givetvis är det mycket svårare men det går och det är när man gör det som man utvecklas som person.
Precis som i stort sett alla sjukdomar är ofta deprition en ren brist sjukdom kroppen behöver mineraler fett och framför allt aminosyror för att kunna tillverka till ex serotonin och dopamin. Därför tycker jag att alla som över väger att äta antideprisivdicin först skal pröva att äta 0mega 3 fett vilket hjärnan då i princip ska består av, om de sedan tidigare finns en brist på detta vilket det gör ibland i stort sett alla svenskar är det mycket möjligt att man upplever en enorm förbetring. Fisk är också väldigt bra eftersom det inehåller DMAE som påverkar hjärncellernas kemiska överföring kraftigt.
om inte annat som en “krycka” tills hon kan stå på egna ben igen.
Det här där i mot håller jag inte alls med om tvärt om så mår mäniskor som under en tid ätit antideprisiv medicin mycket sämre än tidigare när dom slutar med det. Läkare hävdar att det bara är utsättnings problem men egentligen är det så att kemikalierna i hjärnan har förnedrats på grund av medicineringen alltså halterna av serotonin är ännu lägre än tidigare, vilket ger en slags abstinens när medicinen sätts ut.
Sen har vi de här med att någonting är vetenskapligt bevisat och har en ettikt på sig som det står astra eller liknande på vilket betyder att det är jätte bra men i ljuset av det jag skrivit åvan kanske det är en bra i idee att i alla fall över väga vilket man sätter störst till tro till den vinst drivna vetenskapen med sina fina piller, eller naturmedicinen som använts och utvecklats under år 1000enden.
/Tigern
Nu har hon fått tid via landstinget. tack alla som skrivit. Jag hoppas att allt ska ordna sig nu..är beredd på att det kan ta tid men jag är motiverad och så länge the force of the digger är med mig så kan inget stoppa mig…
peace alla// the_mighty
antideprisiva kan vara riktigt bra.. ja käka såna för 5år sedan när ja va riktigt less för en tjej som dumpa mig.
Kan bara säga att det var UNDERBART å få dom.. tror det va stesolid ja käka.. Kände mig hur bra som helst å allt gick över relativt snabbt.Mvh
Log in to reply.