Vad tyckte ni om CB innan ni började puffa?

[Maroxx]

Samma här, minns att jag brukade säga till farsan: “jag fattar inte varför folk knarkar”, “varför rökte Bob marley på? han dog ju av det?” osv.

Minns även att jag lyssnade på metal/hårdrock och var smått rasistisk… jag var blåst

Numera är jag raka motsatsen

Jag var väldigt positiv till cannabis(FÖR positiv, naiv) när jag testade första gången, hade läst en hel del och hängt här på forumet i minst ett år(minns inte riktigt), jag var forumets inofficiella oskuld ett tag hehe

Nu har jag dock en mer sund syn på drogen tror jag, mycket tack vare prokunin som satte mig på plats i nån tråd. Nu när jag diskuterar ämnet med andra så lägger jag ganska stor vikt vid nackdelarna också.

[Hank_Moody]

Samma här. För mig är det bara positivt att ha gått igenom en sådan förvandling eftersom man blir medveten om en viktig sak; hur rätt man än tror sig ha om ett ämne så kan framtiden visa att man var ute och cyklade helt och hållet.

Innan jag var 18 år hade jag inte provat en enda drog, inte ens alkohol. Detta enligt en överenskommelse mellan mig och min far. För mig innebar det att jag fick mitt körkort gratis, för min far innebar det att jag min hjärna inte skulle vänja sig vid alkohol i ett tidigt stadium, vilket därmed minskade risken att jag skulle hamna i alkoholmissbruk som honom. Jag var av den åsikten att alkohol och droger var dåligt och enbart för de som redan var utslagna ur samhället, eller de som var på väg att bli det.

Eftersom jag alltid haft Internet som mitt stora intresse så kom man i kontakt med olika typer av media hela tiden, och gärna då med amerikanskt ursprung. Diverse filmer, tv-serier och texter på nätet hade titt som tätt referenser till “weed” och eftersom det i övrigt var “normala” grejer så blev jag nyfiken på detta. Visserligen hade jag i samband med detta provat diverse andra oklassade preparat (research chemicals) vilket jag ångrar idag, men man var ung och dum och ville prova något nytt utan risk för att åka fast.

Och nu sitter man här och försöker göra vad man kan för att få till en förändring av samhällets inställning till gräs. Liksom Maroxx försöker jag att inte vara alltför naiv om en diskusison uppstår med meningsmotståndare.

Livet är en skola, eller hur säger man?

[jamaicanrastafari]

Skönt o höra…
Men liksom det är väldigt konstigt att vi tyckte helt anurlunda innan…
Det är typ som politer tycker idag. För att många av de har inte provat…
Men iaf så när jag hittade swecan och började läsa började mitt intresse väckas pga det va mycket intressant o läsa om cb… Och nu när man vet ganska mycket ”så man klarar sig” iaf är man helt nöjd med det vad man har lärt sig… Som inte alla kan!!!

[42nord]

Testade inte o röka förren jag var mellan 19-20. Innan dess hade man ju vart lite intreserad. Dlevis pga av filmer o musik som sjunger om o röka. lyssande mycket på hiphop o sånt i tonåren. Åkte ner till alperna för att åka bräda en vinter o lärde känna en massa österrikare som puffade på rätt bra. blev som att jag gick från att ha testat en gång på fyllan i Svergie till att röka varje dag två månader i sträck. När man sen kom hem till svearike igen var man ju as peppad, men hade ju inte den där avslapnade stämmnigen till det utan allt var liksom coolt o häftigt. Idag har jag dock fått en mer balanserad syn på rökandet och fattar att det är nice grej, men precis som allt som är gött så kan man ta för mycket o då blir det grymt råkigt i stället

Hängde inte me dem som rökte i högstadiet och gymnasiet och måste säga att det känns rätt gött att man fick vara lite äldre när man börja röka. Inte många ut av dem som nöjde sig med o röka utan gick vidare till annan skit. Tror många är för omogna att kunna njuta av en sådan grej som ung och svårt o säga nej till nått annat när snubben du köper av har ett piller i andra fickan för en bråkdel av priset av brasset. Drack ju själv från ca 15 års ålder och kom ihåg hur allt handlade om hur mycket bärs man kunde få för sina pengar.

Idag är det nästan bara så att jag tar mig en spliff på slutet av veckan och dricker mycket sällan sen ett år tillbaka. Helt lesnat på kännsaln av att vara full.
På tal om hur man tyckte om “knark” när man var mindre så var man ju förstås livrädd. Trodde ju att knarkarna inne i stan skulle komma sättta en nål i benet på en hahaha fan man kan bara skratta åt det idag. Men man var ju grymt rädd och hash var ju lika illa som heroin när man var yngre.

Att röka sak inte vara din vardag utan det ska vara en krydda för den!

[Tumstock]

Jag har alltid vetat att jag ska röka hasch 😯
Anledningen är enkel, det var därför att dom andra ungarna sa att dom inte skulle göra det och berättade en massa hemska historier som de fått höra av sina föräldrar som handlade om folk som provat cannabis och nu alla var döda osv.
Jag fick aldrig höra några sådana berättelser hemifrån men en och annan gång så råkade någon av morsans och farsans vänner försäga sig så att den lille lyhörda Tumstocken kunde snappa upp ord så som holk, hög och braja.

En gång så sa också en polares farsa åt oss att det var livsfarligt att röka gräs och att vi aldrig skulle göra det, då sprang jag iväg till ett torrt fint fält och plockade vanligt fint gräs som jag rullade ihop i stora klasar och tände eld på för att sedan inhalera i djupa andetag, visst mådde jag inte så bra, gräset smakade crap och brände i lungorna men jag dog minsann inte och avfärdade därför Manges pappa som lögnaktig 😆

Om ni tycker att jag verkar konstig nu så kan jag berätta direkt att jag är uppfostrad på så sätt att jag ska ifrågasätta allt som verkar konstigt, det har jag också gjort på både gott och ont men jag tycker ändå att jag har varit mindre naiv än många av mina vänner varit under uppväxten, det har däremot aldrig gjort mig populär bland lärare i skolan och betygen blev därefter.

När jag väl tog min första braja så hade jag redan läst och längtat så mycket efter den att jag inte förväntade mig mycket men oj vad jag hade fel

Hmmm, det var iofs en tid då jag skarpt misstänkte att man blev homosexuell av cannabis pga en utav morsans gamla klasskompisar men det är en helt annan historia .

[vanmakt]

Jag måste erkänna att jag var helt nykter när jag fyllde 18. Hade supit några gånger innan, men om det var jag eller sällskapet som gjorde at vi alltid hittade på så mycket skit när vi drack under högstadiet vet jag inte riktigt. Vi hällde diskmedel i alla fontäner i stan och förstörde saker.

Efter det fattade jag at alkohol kanske inte var för mig. Så under hela gymnasiet var jag helt nykter sånär som på koffein som det blev en hel del av. Jag lyckades hålla mig borta trots at jag givk på fester och härjade. Det var en underbar känsla av att “vara bättre och starkare” än alla andra i min bekantskapskrets.

När jag började högskolan var det ju kört.

Efter ett tag började en kille dyka upp efter jobbet på festerna runt midnat och sänka de sista vakna med en riktigt stor joppe. Mitt uppvaknande var lite som Fear Factor-killen i The Uniion: “Satan i bögen, jag har ju blivit lurad”. Sen dess, som var runt tre år sen har jag nog lyckats hålla mig på en lagom nivå, förutom två vecker som röktes bort helt förra sommarn.

Min far åkte med som roadie för ett popband under 70-talet, vilket är väl dumt att avslöja, men flera åkte dit på tyngre grejjer, men jag är säker på att min far säkert puffade på några gånger. Han sa det aldrig innan han dog, men det kändes som att det var så når vi pratade ialla fall. Mor är riktigt anti allt, utom en whisky till deckarn på lördagkvällen, så jag kan förså om han ville hålla det för sig själv.

Däremot försod jag nog ganska tidigt att det var skillnad på olika rusmedel, då han rätt tidigt berättade om klasskompisar på folkskolan och realen som sniffade och söp ihjäl sig på klassiskt bruksortsvis.

Vi hade aldrig nån riktigt förtrolig kontakt de sista åren, men jag förstår på andra samtal vi hade att han ville att man skulle veta om vad man gav sig in på, men att amtidigt vara ärlig mot sig själv vad man gjorde, för att själv ta konsekvenserna av ens handlande.

Mitt skolarbete blev ibland lidande av rökandet, men så fort jag fattade vad som höll på att hända vare bara att ge fan i att ringa spanjacken varje vecka. Så enkelt ska det väl ändå vara. Kunde bolaget, apoteket eller nån liknande myndighet ta hand om distron av cannabis i sverige vore det ju så mycket enklare att kunna ta kontroll över de problem som snarare bör associeras med karaktärssvaghet än med förgiftning.

Men det där känner ni ju till.

[reaper]

Har i princip alltid varit positiv till Cannabis dock har jag haft ett “hat” mot andra droger (inklusive alkohol samt tobak). Trodde inte ett smäck på vad de sa till oss i skolan såsom att det bara tar några veckor/månader för en att börja med heroin när man börjat använda CB. Såg igenom statens propaganda vilket egentligen inte är särskilt svårt men som många misslyckas med.

Inte så mycket mer med det. När jag väl började röka så forskade jag runt lite och tog reda på div. saker om CB och andra droger vilket har givit mig mer respekt för drogerna och jag kommer nog hålla mig till CB och alcohol känner inget behov av att pröva något annat.

[Jultomten]

Själv har jag alltid haft mina aningar om hur överdriven propagandan man fick nedtryckt i strupen i skolan var, om det är så förbannat farlig hur kommer det sig då att så många till synes normala människor röker, och hur kommer det sig att cannabis blivit en så stor del av populärkultur? Tjack och jonk har man ju sedan barnsben förstått varför man bör undvika, men några sådana exempel finns helt enkelt inte med cannabis. Med den inställningen rökte jag mina första bloss och några år senare började jag intressera mig mer för dessa uppenbara lögner som sprids som sanning till skolungdomar och på den vägen är det.

..och i dagsläget sitter man här och smygknarkar medan propagandan fortfarande flödar.. 🙄

[reaper]

Jag känner mig nästan perfekt reflekterad i alla ovanstående inlägg, så när som på att jag provade alkohol och cannabis innan arton års ålder, var aldrig rasist och att båda föräldrarna är i livet.
Jag gillar att söka och kommer nog testa LSD eller och liknande i framtiden. Kan tilläggas att min far alltid varit mer drogliberal än jag och att min mor inte vill ta på ämnet och då hellre slår ifrån sig.

[RodTjur]

Jag visste inte så mycket om det, men jag var helt klart emot “knark”. Jag tog saker som överdosering och beroende som självklarheter på cannabis.

[weedpuff]

Började supa tidigt tyckte cb var jävligt löjligt inget för mig. Sedan när jag testade fick jag de bekräftat blev så jävla stenad och kunde inte riktigt njuta av ruset och nästan däcka varje gång. Efter ett antal försök och ökande supande”alkolism” funkade de bättre och man blev kär, fick mig att supa kraftigt mindre och må bättre kommer aldrig sluta älska Mary-Jane

[Holken]

Numero uno holken i tonåren. Första gången var inte så häftigt, lite röka var lika som kröka. Mekka på en halva som vanligt folk o drog i mig två-tre “lungor”… Skrattade mig igenom tre-fyra år av miitt liv tills jag kunde gråta och skratta av gräset!

[reaper]

Nu handlade ju tråden hur tankarna runt cb gick innan man testade.

Jag testade tidigt varpå mina tankar runt cb (och alla andra droger)var korta och inriktade.Jag hade i min omgivning ett gäng killar på 16-19 år gamla varpå den ena var min bror.Jag ville bli som de, finniga långhåriga knarkare som rökte hasch och drack bärs.
Så fort tillfälle gavs var jag på.

Var 6 när jag började snusa, snuset var min inkörsport 😉
Så, från lego till hasch :hippie:

[jamaicanrastafari]

@Atlas”]Så, från lego till hasch

:clap:

[reaper]

Jag har egentligen aldrig varit rabiat för eller emot någonting.

Första gången jag hörde om det var antingen i “moralundervisningen” i högstadiet. Jag kommer inte riktigt ihåg lögnerna, dels för att jag själv var totalt ointresserad (“det här rör inte mig, jag har inga planer om att knarka”) och dels för att läraren nog hade rökt på i sin tid, så det hela blev lite halvhjärtat. Vid en annan tidpunkt fick jag höra av min far att han hade testat hasch, vilket jag tyckte låt skummt, men jag konstaterade att även normala människor kan röka på utan att kuka ur.

Sista året på gymnasiet fick jag äntligen en lärobok i kemi som faktiskt behandlade droger med fakta och inte en massa lögner, vilket fick mig att inse att detta var ett oerhört intressant ämne. Det ledde mig till erowid, vilket fick mig till att se det i ett nytt ljus, och fick mig att bestämma mig för att testa “nån gång”. Det tog inte lång tid förränn min kompis hade framskaffat lite hasch, som blandades med tobak och fick mig till att må riktigt illa (kompisen är kedjerökare extraordinarie, det är inte jag), men det gjorde mig ännu mer motiverad till att testa “the real deal”, ren marijuana, som visade sig vara en mycket trevligare upplevelse. Vid ett senare tidpunkt, i Amsterdam, blev min negativa altitud mot hasch också ändrat, dock rör jag aldrig mer Svensk smuggelhasch!