Ur filosofisk vinkel.

[reaper]

Tssss Freud, fjod, fjomp!

Freud´s Libido= sexualiteten teori är ju tragisk och dementerad av Tex Erich Fromm som i fackuliteten står över Freuds uppfattnigar. Freud trodde att allt handlande människan utför grundas på en sexuel undertyckelse och att kärlek BARA var en illusion och en vanföreställning av erotisk kärlek!

Freud är mer känd och mer uppskattad av hans utveckling av psykoanalysen som revolutoinerade all psykologisk forskning och behandling.

Inte så konstigt heller, Freud levde på 1800-talet. Samhället var inte så utväcklat som det är idag, det är därför Erich fromm kommit så mycket längre inom psykologin än vad Freud gjorde (då inte att freud på något sätt inte var en stor tänkare men han har vissa brister.). Erich Fromm skrev och arbetade som mäst under mitten av 1900-talet (bortggn 1980). Därför är han fortfarande lika aktuell nu som då, då väst-samhället i dag inte har utväcklats någonting på det mentala planet sedan 50-talet (sedan 1700-talet om man ska vara bitter!)!

L8rs

[reaper]

Hej igen. Har själv oxo varit bortrest några dar.

@JeppisBoy wrote:

Jag menade mer som känslor egentligen. I stil med att jag tänker nåt i stil med att allt är åt helvete o nån jävlas med mig, sen får jag strax liksom en känsla av att allt är OK. En känsla som säger att jag ju nog vet att det jag tänkte inte stämmer. Kan känslor tala?? Öhh…

@festis wrote:

Vi pratar väl om samma sak egentligen. I ovanstående exempel skulle jag säga att du gör någon iaktagelse som leder till att de första iaktagelserna, antagligen bestående av misförstått kroppsspråk eller liknande, motbevisas.

Då får man känslan av att det är OK. Man vet inte riktigt varför det är så, men nog har man tänkt ut någon anledning att det är det? Egentligen är det väl en definitionsfråga och inget att bråka om..

Jo, det är troligen sant…

@JeppisBoy wrote:

O så förståss dendär rösten inom en som alltid säger vad som är rätt och sant och vad man borde göra (ifall man är beredd att lyssna alltså).

@festis wrote:

Det var egentligen detta jag reagerade på. För att prata vidare om exemplet ovan så antar vi ju att den första känslan av otrygghet var felaktig. Detta går inte riktigt ihop med det du skrev här; rösten hade ju fel först.
Därmed så kan ju rättelsen också vara fel tycker man.

Ett annat exempel är fallet då någon misuppfattar en kroppsspråk, utan att rätta sig själv som i förra exemplet. Här tycker jag att känslar klart och tydligt har fel. Att misuppfattningen sker är själva beviset.

Som slutsats vill jag inte ge känslan någon status som mått mellan rätt och fel eller sant och falskt.

Jag kanske inte var så tydlig på den punkten, men denhär “rösten”/känslan är/var klart skild från mina tankar. Alltså mina tankar gick i banan att allt var dåligt, men denhär rösten/känslan igen “sa” att “nej, nej, du har fel och det vet du nog egentligen” samtidigt som det kändes väldigt kärleksfullt/positivt.

Jag vet inte om känsla eller röst är rätt ord. Tillstånd (state of mind) är kanske heller inte rätt, men bättre. Jag har helt enkelt börjat identifiera mig med det tillståndet istället för med mina tankar o förflutna och mår betydligt bättre av det.

Själv har jag slutat intressera mig för varför jag tänker/reagerar på ett visst sätt. Jag har varit inne i sånt oxo, men tenderade närmast att gräva ner mig i hur jävligt allt var. Nu försöker jag bara vara närvarande och observera mina tankar. Ifall dom yrar in på fel spår kan jag bara le lite stillsamt åt dom och känna mig hemma i insikten att allt är bra här och nu. Egentligen verkar det som om tankar närmast är ivägen för bra reaktioner. Åtminstone för mig här och nu…

Har haft jäkligt kul tillsammans med okända människor som jag egentligen inte delar några intressen med nu, för första gången på jag minns inte när. Har njutit av sommarvädret, vilket jag inte just hann med förr då jag var upptagen med att tänka hela tiden. Kort sagt så trivs jag mycket bra med tillvaron just nu.

[reaper]

Jag tror att det är viktigt att lyssna till intuitionen(som kanske är ordet du söker?) men att vara bensäker på att den alltid är rätt tror jag är att lura sig själv. Att följa den lär dock fortfarande vara smartast.

För att säga att den alltid har rätt är väl som att säga att våra tankar och känslor aldrig visar fel. Eftersom ifall den inte är en produkt av erfarenheterna så vad är intuitionen då? Gudomlig på något sätt är väl det enda alternativet som finns kvar.

Intuitionen är snarare någon klick som man får när man märker att ens tankar om situationen stämmer överns med dem man har haft innan angående liknande. Känslor är väl just sådant som inte kan sättas i ord men inte blir de mindre tanke, eller produkt av huvet och erfarenheter, för det.

Jag kanske bara är löjlig nu, men från ditt första inlägg drog jag slutsatsen att denna känslan alltid har rätt, dvs alltid alltid, och inte som alltid i alldagligt språk. Ifall detta inte stämmer så kan vi kanske skita i vad som har sagts

Kom precis ut från sjukhuset. Så det blev ju ganska bra timing.

[reaper]

Angående lycka kan jag säga att jag antagligen misuppfattade den där teorin innan. Tolle menar väl att man kommer in i “now” tillständet när man verkligen är inne i någonting.

Första gången jag läste det fick jag dock intrycket att ju mer man tänkte på vem man är med mera desto olyckligare kommer man att bli. Men jag förstår nu att det säkert är möjligt att göra detta och att vara helt inne i det när man gör det 😉

Lycklighet har inget att göra med vad man har eller inte har. Precis som du sa så når man aldrig fram ifall man försöker bli lycklig genom saker (eller droger för den delen). Det finns alltid mer man vill få isåfall. Lycka är väl närmast konsten att digga tillvaron. Eller nåt ditåt. Det betyder ju förstås inte att man inte får försöka förbättra sin tillvaro…

Håller med. Om man var i samma omgivning hela sitt liv skulle man säkert veta jävligt mycket om den, och vara väldigt säker på vad som händer när man gör en viss sak. Men vad är det för roligt med det? Bäst med lite stimulans/förändring.

Är två barn, ett fint hus och en ny volvo en biljett till lyckan?
Tycker nästan att det är lite löjligt med sådana mål. Och jag är övertygad om att människan utan något av det kan vara betydligt lyckligare.

Sammanfattningsvis tror jag att man blir betydligt gladare om man kan vara nöjd med vad man har, istället för att hela tiden sukta efter det man inte har.

[Powerpuffgirl]

Har följt tråden lite halvt om halvt, men nog är det många intressanta tankar som föds.

@festis wrote:

Håller med. Om man var i samma omgivning hela sitt liv skulle man säkert veta jävligt mycket om den, och vara väldigt säker på vad som händer när man gör en viss sak. Men vad är det för roligt med det? Bäst med lite stimulans/förändring.

Många människor, tex de som har Asperger syndrom är ofta nöjda med lite förändringar i sitt liv. De upplever den betrodda omgivningen och de invanda händelserna som en trygghet i deras liv, och en del av dem ser tom förändringar som ett hot som för dem att må dåligt. Just av den orsaken att de känner att det som de är vana vid, det känner de till och vet väldigt mycket om, och att veta kan ju också vara en källa till trygghet och tillfredsställesle.

@festis wrote:

Är två barn, ett fint hus och en ny volvo en biljett till lyckan?
Tycker nästan att det är lite löjligt med sådana mål. Och jag är övertygad om att människan utan något av det kan vara betydligt lyckligare.

Håller med dig där, men jag gör det av personliga skäl. Jag vill vara mig själv, och jag vill vara fri, utan att påverka eller påverkas av för mycket av andra männikskor. Men för andra människor så kan det vara en livskvalitet att ha barn, eller bil, eller en fin villa, eller att leva svenssonliv. Livskvalitet ser ut olika för alla männikskor. En del tycker om att dricka en öl på krogen, andra tycker om att röke en joint i vardagsrummet. Vissa gillar Tipsextra och Bingolotto, andra gillar Rave och Bob Marley. Smaken är nu en gång olika, och tur är väl att alla är loika, det är ju det som gör oss så unika.
Visst kan man vara lyckligare utan villa, volvo och vovve, men det kan också vara livskvalitet för vissa människor. Och så länge det är för deras egen skull som de skaffar sig det, och inte för att omgivningen vill det, så är det OK i mina ögon.

@festis wrote:

Sammanfattningsvis tror jag att man blir betydligt gladare om man kan vara nöjd med vad man har, istället för att hela tiden sukta efter det man inte har.

Jag ska tänka på det när Amsterdam ligger 200 mil bort och jag är röksugen! Och visst är jag glad för mycket som jag faktiskt har, både andligt och materiellt!

Ha en bra dag önskar jag er alla!
PPG

[baltazar91]

@festis wrote:

Sammanfattningsvis tror jag att man blir betydligt gladare om man kan vara nöjd med vad man har, istället för att hela tiden sukta efter det man inte har.

Ja, men skulle det inte vara trevligt att vinna några mille på lotteri. Man skulle ha frihet att göra vad man vill och kunna köpa massa saker. Åhhh, vad lycklig jag skulle vara!

Varför kan jag inte vinna på lotto för!!! F**n! F**n! F**n! 👿 Va f**n kan jag inte vinna på lotto för!!!!!!! 👿 👿 👿 👿

Grrrrrr

[Powerpuffgirl]

baltazar91: Så, inte behöver du skrika. 😉 Chansen att vinna på lotteri är ytterst liten, och när man ser på Trisslotterna så vinner man högst 25 kr åt gången, oftast inget alls, för bara 5 år sedan så kunde det hända att man vann en hundring.

Men jag förstår precis vad du menar. Jag tror att det var Mae West som en gång sade: “Pengar gör inte människan lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en Folka”.

[baltazar91]

Mja, jag försökte endast att illustrera att man inte blir lycklig av att längta efter det man inte har, utan att man blir lycklig av att vara nöjd med det man har. 😉

[Powerpuffgirl]

Oops, sorry! 😳

Visst bör man vara lycklig för det man har och tänka positivt, men samtidigt så ligger det i människans natur att sätta upp olika mål för sig här i livet, och det behöver inte vara fel, det är viktigt för att vi ska utvecklas som människor.

Såg en underbar sekvens på nyheterna(?) igår om en 91-årig man som körde motorcykel. Hans mål var att fortsätta köra tills han var 100 år, sedan fick han se, sade han. 😉 Sådant är undervart att se, det visar att man ska göra det man tror på och aldrig ge upp.

[baltazar91]

Ingen orsak, Puffen. Du blev ju medlem (och mod) här medan jag var bortrest och du vet ju inte hur fredlig jag är.

Det var nog första gången jag överhuvud taget använde den här smilisen

---

> 👿

Klar att det är bra med mål i livet, men då handlar det om vilken inställning man har till målen.

Blir man frustrerad och missnöjd om målen inte uppnås, eller känner man förtjusning åt att försöka nå målen, oavsett hur det sedan går?

Vackert exempel med 91-åringen. Jag blir också glad av att höra om sådant.

[Powerpuffgirl]

Om man blir frustrerad om målen inte uppnås beror på situationen.

När jag gick i skolan och pluggade till proven och arbetade hårt för att lyckas på skrivningarna, eftersom att betygen, iallfall till viss del, skulle påverka min framtid, så blev jag jätteledsen när det gick åt skogen på proven eller tentorna.

Köper jag en lott och inte vinner så bryr jag mig inte alls.

Den där 91-årige mannen tror jag kommer att ta det ganska lugnt även om han inte kommer att köra motorcykel när han är 100. Han har redan råkat ut för skador och ändå kommit igen. Men han ser positivt på livet. Och ser amn positivt på livet, så tror jag att man kommer långt, man tar bättre ahnd om sig, och hänfaller inte åt tex missbruk.

Jag har många gånger själv en negativ livssyn, och kan lätt bli frustrerad om det inte går som jag har tänkt mig, eller om jag inte kan uppnå minga mål. jag har diskuteradt detta med en kompis, men han tror inte att jag skulle hänfalla åt missbruk eller destruktivt beteende, eftersom jag inte är den typen.

Jag kan vara glad åt det jag har, och jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker om mig, dock så vill jag undvika att såra andra människor, eftersom jag själv inte vill bli sårad, och det är viktigt att man behandlar andra såsom man själv vill bli behandlad.

Därför skulle jag nog inte heller börja missbruka alkohol eller narkotika. Jag har ett jobb jag trivs rätt bra med, en jättefin bostadsrätt, jag har inte så många kompisar, men några verkliga vänner, jag har min hobby, och (paradoxalt nog i vissas ögon ), jag har ett mod-uppdrag här, som jag tycker är kul att jag fick, det måste ju betyda att jag inte är helt impoulär här heller.

Allt detta innebär en livskvalitet för mig, och det är viktigt att man kan se ljust på livet, även om vi alla har mörka perioder, och det kan vara svårt att se ljuset i slutet av tunneln.

[reaper]

Hej igen.

@festis wrote:

Jag tror att det är viktigt att lyssna till intuitionen(som kanske är ordet du söker?)

Jag vet inte vilket ord som är bäst. Vet inte nåt ord som riktigt beskriver det… Hur som helst är det kanske inte så viktigt.

Har inte riktigt brytt mig om att tänka igenom hur dethär funkar hittills. Men, men… here goes.

Om jag befinner mig i ett (mentalt) tillstånd, kommer vissa tankar och handlingar att förstärka detta tillstånd och andra att försvaga det. Ett exempel på dethär är att man är glad, hör en dålig nyhet och tänker nää-ejj. Det känns liksom strax att man blir mindre glad, om man är uppmärksam på såna saker alltså. På samma sätt kan man “jämföra” tankar och de handlingar tankarna leder till med det mentala tillstånd man befinner sig i. (Dethär påminner lite om interferens mellan vågor från fysiken… 😉 )

Tankar som förstärker mitt nuvarande mentala tillstånd tenderar att leda till handlingar som är “bra” och “rätt”. Exakt vad rätt och bra betyder är ju sen förstås upp till var och en…

Jag känner igen mitt mentala tillstånd från när jag var liten och fortfarande var “vän med Gud”. Jag vet oxo att jag träffat på det under vissa trippar o.dyl. Jag har oxo tidigare associerat det med hjälpandar osv. (har varit inne i shamanism…)

En lustig sak är att mitt tillstånd förstärks av att bara vara tyst och lyssna till tystnaden, naturen eller av att bara känna gemenskap med vad som helst. Själv skulle jag tro att dethär beror på att samma “gud-frekvens” finns innerst inne i allt (fysik-liknelse igen) och egentligen är det enda som existerar. (Intressant parallell här till kvantmekaniken som bl.a. säger att materia egentligen består av vågor…)

Jag tror hur som helst att vi är överens om att saker inte ger en lycka och att lycklighet är nödvändigt för att man ska kunna njuta av saker.

Tänkande kan ta en väldigt långt. Speciellt om man oxo utsätter sig för andras tankar. Jag tycker ändå inte att tänkande är ett självändamål.

Jag skulle rekommendera “Lycka” av Dalai Lama och “The power of now” som ju redan nämndes. “Be here now” av Ram Dass är oxo bra… R.D. var för övrigt vän med Timothy Leary nån gång i världen…

Jag har inte läst igenom “The power of now” ännu så jag kan inte riktigt kommentera den, annat än att den verkat bra hittills. Läs den om du vill förstå den. Borde inte vara så dyr.

[reaper]

Filosofiska rummet på sveriges radios P1 just nu, filosofi, psykologi, och andlighet på en skön nivå. Flummigt om man är stekt

[reaper]

joel wrote:

Vill säga en sak. liberal och liberalism är helt skilda saker.
Liberal betyder ju att man är typ “öppensinnad,frikostig” och såna trevliga saker.

Liberalism är en politisk ideologi som står för något helt annat.

Inte för att du nu inte visste det , men lät ungefär som att eftersom du är liberal så kanske du tyr dig till liberalismen vilka inte har nåt med varandra att göra med.

Quote:

Och så här sägs det i SAOL:LIBERALISM,
GENUS: r. l. m.

ETYMOLOGI: [jfr t. liberalismus, eng. liberalism, fr. libéralisme]

BETYDELSE: till I 4: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara liberal, liberal åskådning, frisinne; företrädesvis till I 4 b, om politisk meningsriktning som hävdar liberala principer, ofta Övergående i bet.: de liberalas politiska system l. program; stundom konkretare, om liberalt parti o. d.