-
Till helvetet och tillbaka
Jag skall beskriva en av mina värsta upplevelser i mitt liv.
Mest bara för jag vill skriva av mig lite.Jag är hemma i min lägenhet. Klockan är ca 10 på kvällen, har inte rökt
på ganska länge så jag tänker att jag skall dra en lite bongkopp för att
sedan gå och lägga mig (Man brukar somna ganska snabbt när man är bäng).Iallafall så plockar jag fram en bit som är ca 0.1g stor. Jag stoppar ner
den i bongen och drar flera massiva hits i en serie tills den lilla biten
nästan är helt förkolnad. Jag börjar känna att högheten börjar krypa på.
Jag lägger mig i sängen, tar fram en kortlek för att lägga lite patiens.
Men då inser jag att det skulle jag aldrig klara av i det här tillståndet.
så jag lägger tillbaka den och kör huvudet ner i kudden igen. Jag börjar
höra musik i huvudet, föreställer mig att jag står på en stor scen och sjunger
inför en jublande publik. Efter diverse trevliga tankar så slinter skallen
in på ett helt annat spår..Jag hör “Ungen är ju helt hög!”, och det är min farsa som säger det. Det loopade
i skallen hela tiden, jag titta mig omkring i rumet, men det var ingen där..
mina föräldrar bor ju inte ens här tänkte jag. När jag sedan lade ner huvudet
i kudden igen så hörde jag i skallen samma saker fast från min mor också
som desperat försökte få kontakt med mig.Jag trodde jag var fast mellan två verkligheter. I en verklighet så försökte
min mor och far desperat få kontakt med mig samtidigt som dom var väldigt arga.
I en annan så låg jag bara i mitt rum grymt stukad.. Det kom upp en historia
i tankarna på mig, att jag hade rökt och sedan fastnat i en psykos, att jag Egentligen
var inspärrad på ett mentalsjukhus nu. Jag kunde få vissa glimtar av verkligheten
men inte mer, jag såg taket ovanför min säng på mentalsjukhuset. Men så tänkte
jag “Varför inte bara stanna i denna här verkligheten istället?, alltså den
som jag bara ligger extremt stukad i min säng?, den är förbaskat mycket trevligare”.Men rationellt tänkande hjälpte inte. Jag slet åt mig min väckarklocka, kände på
den helt febrilt och intalade mig att detta är verklighet. Jag drog täcket över
huvudet och tittade på klockan, minut för minut passerade. Jag inbillade mig
att jag har legat såhär tokstenad på ett mentalsjukhus i ca 10 år eller mer,
men med hjälp av klockan skulle jag motbevisa detta, jag vet inte riktigt hur
jag tänkte men det var säkert något smartJag upplevde så mycket mer än bara detta.. det är tusentals detaljer som jag
inte kommer ihåg. Bland annat massa överväganden jag gjorde.Det här var riktigt hemskt.. Jag följde inte direkt set & setting så jag får
skylla mig själv. Jag vet hur jag skall undvika liknande händelser i framtiden.
Men när man väl är inne i dom är det bara att rida ut stormen..(Hoppas ni kan läsa och förstå detta. Är ganska mentalt utmattad så hela
texten är antagligen bara ett stort grammatiskt fel).