Ted Goldberg ny artikel på Newsmill
starocean: hehe ja visst är bra upplagt.
Vakna på morgonen, en kopp kaffe med sockerbit och något annat kolhydratsrikt till frukost för snabb energi. Stressa iväg till jobbet, jobba hårt och repetera intaget utav snabb energi och koffein. Dagen börjar gå mot sitt slut och en till kopp hinner jag med innan magen blir för upprorisk.
Som du säger, försöka diskutera med sin omgivning om detta vansinne är oftast fruktlöst. De som är inne i ekorrhjulet med sina 40-50h löneslaveri i veckan, och resten fritiden handlar mest om att putsa sin egna fasad inför grannskapet. De har nog inte lust eller ork att höra om det, för nog känner vi att allt är galet men den känslan får vi inte släppa fram, för då rasar vår fasad. Trauma offer är vi alla..
Jag far med generaliseringar nu, men det är så jag upplever vårt status quo.
Hmm…. min dagens önskan får vara generalstrejk och att mitt kvarter börjar fila på nästa års odlingssäsong kollektivt.
fläskläpp, usch det du beskrev nu fick mig o bli stressad inombords. Jag hade aldrig klarat av och ha det så i dagsläget. Har haft det så och ja.. det slutade hos psyket.
nej det är verkligen svårt och i det här landet finns det oehört många som verkar ta ens kritik högst personligt och de gör allt de kan för att få en o hålla tyst. Det lixom självcensurerar sig i det här samhället så att man inte ska kunna prata om det kommentarer som “äschm, nu flummar du” eller “så är det inte alls” eller “jag ser det inte så farligt” men det kan bli bra mkt hetskare kommentarer än så.
Men är kul när man kan sitta så här på ett forum o ha en vuxen, saklig diskussion kring det utan en massa påhopp och personangrepp och hej kom o hjälp mig
Man räknar väl inte med och förändra världen men å andra sidan kanske man kan väcka tankarna hos någon annan som läser och blir nyfiken och vill ta reda på mer..
Jag tror på det goda i slutändan. Ondskan har regerat på den här planeten 10 000 år för länge.. som man så ofta säger här i landet “det är dags att vända blad”ahh. ja det låter inte dumt du. Odla ja. .. vi ska inte starta kollektiv då ?
Hade inte tackat nej i dessa dystra tider och faktiskt slå påsarna ihop med några vänliga, kärlekfsulla människor som har ett gediget intresse för självhushållning.Hej,
Beklagar att det blev så men det är verkligen inte ovanligt. Jag har själv haft några rediga svackor och det handlar om hitta rätt sorts ventiler. En del super sig fulla och misshandlar frugan och ungarna, en del blir sjuka som sagt och det speglar väl samtiden väl. Själv är jag inte så utåtagerande så jag har ju återkommande djupa depressioner. Det bästa jag kunde göra var att hoppa av produktion och -konsumtions karusellen. Konsekvensen? Dåligt med pengar, men jag svälter inte, medicinerad och tak över huvudet och jag känner mig priviligierad. (stavning?)
Jag brukar bli kontrad med konstiga blickar, som om jag vore ett UFO, eller säger att jag är galen, hur kan du tycka så där? Då brukar jag bara skratta åt dem, så ja… jag speglar bara världen lika väl som de jag diskuterar med.
Jo drömmen finns där om självhushållning. Att mitt kvarter skulle göra det känns avlägset, så jag sysslar mest med guerilla odling av mat och hjälper de äldre grannarna med trädgården för en slant eller lite mat. Men såsom du lägger upp det låter mest gynnsamt och harmoniskt
Problemet är väl att genomföra detta i verkligheten, för hindren är ju många
Den här tråden var intressant med många tanke nötar :clap: Jag avstår dock att skriva något om ämnet själv, känns inte som jag kan tillföra något.
/razer :hippie:
Tjenare och välkommen razer
Du kan nog tillföra en hel del här, eftersom detta börjar likna sig en organisk tråd om livsbetraktelser När vi ändå pratar om mental ohälsa så tycker jag att denna artikeln kan vara relevant
http://www.zcommunications.org/how-psychologists-subvert-democratic-movements-by-bruce-e-levine
Handlar om att psykiatrin betraktar anti-auktoritärt beteende som en mental sjukdom. Det är väl väldigt passande att makten använder sig utav dessa s.k “professionella” för normalisera maktutövning över människor. Så om den drabbade ifrågasätter syftet, legitimitet etc av makten, så är det väldigt bekvämt att kunna ge diagnosen “mentalt sjuk”
Anmärkningsvärt är ju alltd när makt utövas och konflikter uppstår, när det tas upp i media, så finns dessa s.k experter och vetare med någon förklaringsmodell. Det är ju också bekvämt, då behöver vi inte själva tänka eller filosofera över händelsen.
Allt handlar om kontrollen
Psykisk ohälsa har jag en hel del erfarenhet av själv. Att få hjälp inom psykisk ohälsa kan vara en väldig process som kan ta extremt lång tid. Det finns inte nog med tid, pengar och utbildade människor med erfarenhet i dagens läge. Om det brakar lös så katastrofalt så att man söker sig till akutpsykiatrin frivilligt eller alt blir hämtad av polis så brukar det sluta i att man får stanna där i några dagar (1-5) beroende på hur allvarligt det är. När man anländer kanske man blir i stoppad divierse preparat såsom cisordinol, haldol eller olika varianter av bensodiazepiner så att personen i fråga skall lugna ner sig för sin egen och andras säkerhet. När då detta har hänt och personen i psykiatrins ögon är lugn och “normal” så skickas denne hem, och om personen har tur så får han förhoppningsvis en remiss till en psykiatriker/läkare.
Att må psykiskt dåligt i dagens samhälle brukar vara “tabu” man döljer hellre att man mår dåligt för omgivningen när man egentligen behöver vård (vården varierar beroende på diagnos/sjukdom) detta kan leda till en hel del otrevligheter som själv destruktiva beteenden eller att man agerar ut det genom att skada sina medmänniskor. Att söka vård är inte så lätt i dagens läge finns allt för många som begär hjälp på psykiatrin men blir hemskickade med ett recept på diverse mediciner som kan ta veckor att börja verka, och under dessa veckor mår majoriteten sämre än innan. Att få medicin betyder heller inte problemen upphör, i många fall passar inte medicinen individen i fråga och då är man tillbaka på ruta ett igen genom att prova ett nytt preparat som läkaren TROR! ska kunna hjälpa. Det finns ingen som kan säga att just “det” preparatet” löser problemen, man kan ha en tanke på vilket verksamt ämne i vilka mediciner som hjälper men aldrig veta exakt. Att ha en samtals kontakt verkar vara svårt i många fall att få. Någon man träffar kontinuerligt och pratar om problem lite djupare, men en del människor känner sig kanske rädda, konstiga när man berättar om problemen för denne människa och vill inte bli “dömd”. Jag har en sak att säga och det är att “staten” verkar titta bort angående detta, dem verkar förneka att det är en väldigt stor del av våran befolkning som har en mental ohälsa och behöver hjälp. Omgivningen tittar snett på den som ärligt säger att han/hon inte kan jobba etc pga av psykiska problem.
Vart jag ville komma med detta vet jag inte riktigt. Detta är egna erfarenheter och tankar det finns ingen fakta förutom det jag själv har upplevt och fortfarande upplever i detta nu,vet inte om jag bidrog till den här tråden med detta inlägg men jag gjorde ett försök i alla fall.. :uh:
PS: Om någon har funderingar kring psykisk ohälsa så skriv funderingarna du har så ska jag försöka svara så gott jag kan.
/razer :hippie:
Finns ju fler exempel på sådant. T.ex. att man sjukskriver arbetare som mår dåligt så de inte förstör stämningen på arbetsplatsen och framkallar strejk. Ett annat exempel är 6-åringar som inte kan koncenterera sig och göra som de blir tillsagda: ADHD. Är du fött sent på året har du större risk att få en sådan diagnos…
En annan grej är antidepressiva medel. Är det inte typ 10 % av befolkningen som går på detta? Kan behöva faktagranskas… Men ni känner säkert någon i er närhet som tuggar dessa piller. Inte säkert ni vet om det för den skull heller iofs.
Som anarkist blir man smått emotionell av att se en sådan här djup diskussion… Faller likt fläskläpp in i en del depressioner som har anknytning till min kontraproduktiva roll i samhället (det arbete jag utför ser jag inte hur det gagnar mänskligheten i stort), men ser inte mig själv som psykiskt sjuk. Jag ser det som symptom på ett sjukt samhälle.
Folk får diagnoser till höger och vänster idag verkar det som. Var och varannan unge verkar ju “lida” av ADHD/ADD. Det verkar vara folkets lösning på ungarna som är lite stökiga i klassen eller dyl, en idag “enkel” lösning” 🙄 Jo det är extremt många idag som går på antidepp jag vet ej procenten med det är en stor del av sveriges befolkning det har du väldigt rätt i.
/razer :hippie:
Ja, neurologiska besvär har gått igenom taket på senare år.
Adhd/Add, Asperger,Autism mfl.
Över hela väst världen också och inte bara i Sverige.Har själv fått några av dessa diagnoser av dem so far.. de frågade mig då hur det kändes att få dem, då jag först var tveksam till att jag hade någon sådan åkomma.. men mitt svar var “tja, då har jag papper på att jag e friskare än de flesta” varpå läkaren fick sig ett gott skratt och tyckte det var en bra inställning
Behovet att kategorisera och diagnosera och medicinera.. äh jag vet inte.
Folk är olika, lika och det är tiderna som förändras.Att man inte passar in i mallen har säkerligen funnits i alla tider, men är frekvensen högre nu med alla miljögifter? Miljögifter som förändrar hormonnivåer, signalsubstanser, blodkroppar och är cancerogena.
Själv har jag fått utskrivna mediciner, både SSRI och benzodiazepamer. De var de senare som tog bort obehaget, men då var ju istället skadeverkningarna och beroendepotensialen och ATn som var obehagligt. Tar inget från läkemedelsindustrin längre.
Har även ofrivilligt gått en KBT genom KV, hjälpte inte ett dugg. Det är väl för många i behov av hjälp och på tok för några som kan erbjuda kvalificerad sådan.
Angåene diagnosen ADHD så finns det vissa individer (jag själv inräknat) som är i starkt behov av en kraftig medicinering för sin egen och andras säkerhet.
/razer :hippie:
razer, Jag har bra många kompisar som har diagnosen ADHD eller har symptomen för det. Det som är anmärkningsvärt är att de flesta självmedicinerar med inte alltid ändåmålsenliga substanser (juridiskt sett) för att de klarar inte av att hålla sig borta från medicinering medan de ska diagnos.
De tycker att processen är för långsam, och jag kan helt och hållet förstå det..
Känner igen mig i dina vänners handlande. Har själv gjort samma sak tidigare tyvärr
/razer :hippie:
- Teslakid wrote:OT: Vissa parasiter dödar väl i längden den dom sitter på?
En parasit är ju något som lever av/på något annat levande..
Men i vissa fall finns där nog en typ av deal..Nu är det väl lite off topic, men jag tycker just djur är ett intressant ämne och det han menade var nog inte djur som parasiterar på varandra, utan djur som lever i symbios i naturen.
http://webecoist.momtastic.com/2009/03/01/symbiotic-bird-animal-relationships/
Där är några exempel på fåglar som lever i symbios med andra djur. Hej trollpack.
Ja sådan där vänskap är väldigt intressant
Men jag tänker mer eller mindre på de flesta arter där ute. Zebror o Lejon kan ligga o chilla nästintill sida vid sida vid vattenhålen utan att det händer ett jota.
Vi är så uppskrämda hur hemskt och farligt det ska vara “där ute” hela tiden men ärligt talat tycker jag mest väldigt många arter mestadels verar chilla / leka större delen av tiden.
Ibland så är det så klart födodax men sällan man ser några större aggresioner mellan varandra under andra delar av dygnet.
Den verkliga fysiska världen är inte så hemsk som många av oss industriella människor vill få det till
Log in to reply.