Tappat livslusten
Nu när det börjar bli jultider och allt så kommer så klart den där ångesten också. Julfirande med familj osv, när man själv vet att man kommer sitta helt ensam,,,som alla jular.
Jag är idag ca 30 år och har iaf de senaste 15 åren tillbringat jul helt själv, hatar det verkligen. Men jag har ingen familj, har aldrig heller haft en familj.
Depressionen blev väldigt kraftig för nån dag sedan, då övervägde jag starkt att bara släcka det lilla som var kvar som kallas mitt liv.
Men mitt ex som jag är god vän med sen vi gjorde slut stoppad mig i sista sekunden.
Jag tänkte då på hur hon alltid sagt att hon och hennes mamma alltid funnits där för vänner när de behöver hjälp/stöd med vad det en må vara.
Så jag frågade försiktigt om jag inte kunde få följa med mitt ex(numera jättenära vän) eftersom de alltid sagt att de skulle göra vad som helst för att hjälpa.
Jag fick ett rakt NEJ att jag inte var välkommen, inte deras problem om jag sitter själv, sen att själva anledningen till att jag inte är välkommen är pga att mitt ex stora syster hatar mig utan anledning (hon har själv sagt att hon bara valt att inte gilla mig), så för systerns skull är jag inte välkommen.Jag har alltid funnits där, backat upp å hjälpt med allt som behövs, visst är det då klart man blir sårad som fan av nått sånt här.
Ja ja jag vet inte om jag är jävligt fel ute eller vad, vet bara att jag är otroligt sårad och varje dag fram tills “allt är över” (med julen å nyår å allt) så ser var dag sig lik ut, det första jag gör när jag vaknar är i stort sett att bryta ihop över allt…
Så nu har jag iaf fått skriva av mig lite….
Hoppas någon har nått “peppande” att komma med eller så.Må och lev väl mina vänner
-lance
Log in to reply.