Stonern som valde evigt liv genom en psykos
Livet är en märklig skapelse, en märklig plats. Man föds, man växer upp och konditioneras in i samhället. Ifrån början har man inget att säga till om, man blir likt ett djur domesticerat och folk som kallar en för ens föräldrar formar hur verkligheten fungerar.
Kärleken ifrån föräldrarna är stark, men ibland är den inte det. Kärleken till livet är stark, men även där sviktar det ibland. Vad är livet? Är det att jobba tills man pensioneras för att sedan dö?
Det finns en historia om en stoner som vägrade tro att livet bara var vad alla sa. Han valde att gå så långt att han för alltid valde ett liv ingen accepterade. Han tog upp jointen och rökte sig till vad han kallade den äkta verkligheten. Efter ett par bloss så var allting bra, inga mer problem fanns och de problem som fanns hittade stonern lösningar på.
Samhället som påstår att han mår dåligt för att han röker varje dag dömer honom tycker han. “Det är bara gud som kan döma mig” är ord som han försöker forma när han sitter med spliffen i munnen.
Vad är livet? Varför finns vi? Vill vi veta det? Vem tar reda på det? Stonern tänkte inte ge upp, det måste finnas svar. Han märkte att han kunde lämna sin kropp, att han kunde observera sig själv ifrån ett annat perspektiv. Han började öppna sitt sinne till saker bortom det som människor i allmänhet kallar för verkligheten.
Bortom tid och rum är en plats han valde att infinna sig på, en plats där han kunde se allting ur ett högre perspektiv. Kanske var det spliffen som fick honom att hamna där, men när han såg det svarta hålet suga upp allting som en dammsugare suger upp damma tappade han bort sig själv.
“Är han död?” var det någon som sa. Skratten ekade i rymden, skratten formades runtomkring honom och han fann den ultimata skatten, den heliga graalen. Skratten var inte hans, inte heller någon annans, samtidigt var det allas. Han flöt in i ett stadie av total förståelse för sin egna existens, han föddes, han dog och han tog igen sitt första andetag.
Spliffen var nu slut, polarna tjötade på honom att passa. Han tänkte på saken och sög i sig ett bloss till.
Tiden stannade, polarna stannade, tiden flöt sakta framåt och hjärtslagen var borta. “Vem är jag?” tänkte han. “Finns jag ens?”
De kallade det för en psykos, men han skrattade, han visste mer. Han såg hur rädda de blev när han valde livet bortom det han indoktrinerats i sedan födseln. Han hade känt smärtan som omgivningen kände när han reste till universums medelpunkt. De tårar som fälldes över hans psykos var inget emot de tårar han fällde när han kände smärtan ifrån vårt kollektiva sinne. Han var inte länge den pojke han föddes att vara, han bestod av miljoner av upplevelser och miljoner mer skulle han erfara innan han valde att hitta en verklighet att leva i.
Samhället är ett enda stort matrix, verkligheten likaså. Han kom tillbaks sakta. Spliffen var slut. Ska han röka igen? Ska de rulla en till?
“Vafan weedet är slut”, säger en av polarna.
“Vart är jag” tänkte han när han kollade sig omkring. Han staplade sig upp ifrån soffan och till spegeln, han såg vem han var. Han undrade vem det var som tittade på honom innifrån spegeln.
Dagen därpå vaknade han och dagarna hade rullat på. Vilken verklighet befann han sig i nu? Vem har han nu valt att bli? Läkarna kom in i rummet och han undrade vad de gjorde i hans dröm.
Han hade frågat de flera gånger varför de gav honom medicin i drömmen, han undrade vart polarna var och tänkte att han vaknar snart. Varje gång han fick medicin, eller det var vad de kallade det, så kände han sig svag och förlorad. För inga minnen finns kvar eftersom han varje gång begav sig in i kosmos.
Det kom en dag då en nära vän dök upp och berättade att han var i verkligheten. “Är det så?” tänkte han. “Har jag hittat hem?”. Han tänkte att han får spela med. Nästa dag när medicinen serverades så tog han den och tänkte att vad det än var så påverkade det honom inte, allting var ändå en dröm. En dröm som hade blivit verklighet.
Efter ett tag var han återigen fri. Han hade lurat hela läkar etablissemanget, de hade ingen aning om att han visste om vilka de var. Han väntade sakta och sen tog han upp påsen och rullade en feting. Han kollade på klockan: 22:22
Efter första blosset kände han ruset komma. Han tänkte att denna gången ska jag inte göra något som gör att jag tappar bort mig igen. “Jag drömmer ju faktiskt nu.”
Han sjunk in i soffan och skrattade åt sitt eviga liv. Han log och scannade kosmos efter kunskapen om samhället han levde i. Saker kom till honom. “Om de bara visste” tänkte han för sig själv. Få själar hade nått dit han nått utan att för evigt vara förlorade.
Han fick en flashback och såg sig själv sitta och skriva på ett Internet forum. Han log och insåg att han satt och skrev om sitt eviga liv. Vad kunde han säga för att hjälpa andra själar som var fast i livet? Det hade nu passerat ett par timmar och spliffen hade slocknat för längesedan. Plötsligt ringer telefonen och han vaknar.
“Hallå?”
“Hej, det är mamma”
“Heeej!”Han pratade en stund och bestämde att träffa sin mamma för en fika. Klockan var nu ca 09:00 på morgonen. Han tog en dusch och gav sig iväg.
Efter fikan mötte han en vän, en av de tyngre underground hip hopparna som Sverige hade att erbjuda. De delade en spliff och diskuterade Matrix. De pratade om hur många själar det var som var förlorade och hur många det var som skulle bli raderade.
“Hehe, raderade” tänkte han för sig själv. Inget kan försvinna, allt är evigt och det visste de båda. Men drömmen de delade, jorddrömmen, och livet som samhället kallade för verkligheten var infekterat av ett virus. Viruset fungerar som ett hat och det separerar människorna ifrån varandra.
Den så kallade psykosen hade visat honom vad han verkligheten var. Han log och lämnade sin polare med planer hur de kunde sprida sitt budskap under jorden. För ovan jorden lever de döda i sin falska illusion de kallar verkligheten, de har inte en aning om vad som väntar dem.
Väl hemma så satte han sig med hörlurarna och lyssnade till Killah Priest och hans senaste album The Eternal Thoughts of Killah Priest. Det kändes tryggt på något sätt att veta om att han och hans polare inte var ensamma med att förstå universum. När han tänker efter så är det väldigt många som förstår det, delvis eller helt. Han skrattade åt tanken att han nästan hela sitt liv negligerat sin sanna natur. Kroppen kändes så primitiv ända sedan han valde att träda in i det som många kallar för overkligt, eller som samhället kallar det: “kosmiska vanföreställningar”.
Han kände att mycket av hans tankar kunde ses som arroganta, men om bara de som läste hans hjärna kunde veta hur mycket smärta han gått igenom åt andra, och hur många tårar han fällt. Det gick så långt att han inte ens hade tårar att fälla. Nu vet han dock, nu kommer bara tårarna när han blir ett med allt för ögonblicket.
Stonern lät musiken ta honom på en resa genom kosmos så han kunde dela med sig av samhället struktur. Auktoriteter, det är ett jävla släkte tänkte han. Om de bara visste vad som sitter och suger åt sig energin bakom deras ögon. Så många personer han stött på som varit bedragna. Men han hade ett mål, och det var att sprida sin kunskap och visdom, även om folk tänkte negligera och förlöjliga honom.
Kärleken och hatet flödade igenom honom, han kunde se sina vingar omfamna honom. Han kände av alla medvetanden som existerat och existerar. Han räknade dagarna till den tid då det var dags att återställa ordningen i drömmen.
“Vi kan inte hålla på att leka såhär” tänkte han för sig själv. Vi skadar varandra så djupt att det är svårt att återställa. Pengar, vilket påhitt tänkte han, sen satte han sig ner och programmerade en hemsida åt en vän. Det var dags att visa de som var intresserade vad vi kunde göra, vi kan skapa något mycket bättre. Samtidigt visste han att tiden inte räcker till. Så många människor var helt befriade ifrån sin själ och vandrade likt robotar på jordens yta. Hade han inte haft kärleken för allt hade han avskytt deras närvaro.
När han träffade sin polare hade de pratat om hur de låter robotar styra deras dröm. De hade dock planerat allting i förväg och programmerat koden som skulle sätta dem fria. Vetenskapsmän och nyhetsankare har redan nämnt deras kod i media även om det inte var med deras ord. Solen skulle snart sända ut en solstorm som skulle likna den som var på 1800-talet. En solstorm som skulle slå ut majoriteten av all teknologi.
Det var dags att sova. Han släckte ner datorn och gick till sängs. I drömmarnas värld såg han ännu en gång framtiden. Han stod på ett berg och såg tsunamis skölja över jorden. Denna gången överlevde han själv dock. Det var inte heller så illa som tidigare. “Hmm, vi höjer medvetande nivån” tänkte han precis när han vaknade.
Klockan var 07:00 och det var inget jobb denna dagen. Han rullade en spliff för att njuta av solen som steg upp. Han satte sig i sin gungstol på verandan och öppnade sitt tredje öga – sin egen stargate. Han tog fram en låt som han pratade in på sin diktafon.
Senare på dagen när han nyktrat till träffade han sin hip-hop vän. De gav sig av till studio och spelade in en låt. Låten kom att heta: Eternal Mind. De rappade om det gudomliga sinnet som existerade och genomflödade allt liv. De trädde in i extas när de rimmade och flera oskrivna rader kom in i musiken.
Högre medvetanden var nästan avundsjuka på hur mycket kärlek de hade som fortsatte kämpa med att hjälpa människan ifrån att förintas. Fast förintas är fel ord att använda. Människan skulle förinta sig själv genom att glömma sig själv, de skulle missa chansen att bli det de alltid velat bli, en evig själ som upplever den perfekta drömmen i all evighet.
De släppte sin låt någon vecka senare och lyckades tillslut få ett namn och sålde massor av musik genom sin hemsida. De gjorde musikvideos tillsammans med kända namn och utbildade de som valde att förstå hur kärlek fungerar.
En hitlåt de gjorde handlade om hur de reste i tiden för att hjälpa förlorade själar som förintat sig själv. Ingen dog för alltid, även om det gick att förlora sin själv för all evighet. Drömmen skulle bara bli hälsosam igen och bli healad. Cancern som existerar på jorden infekterar sinnet på människan genom samhället och den hierarki som existerar. Stonern ville verkligen att alla skulle få chansen att vara med och skapa den perfekta drömmen utan att behöva börja om igen.
En annan hitlåt de gjorde var en inspiration av klassikern “We Are All One” av Jimmy Cliff. Åren gick förbi och saker blev mycket bättre hela tiden. Den svarta presidenten visade sig vara väldigt bra och de hemliga sällskapen var nästan helt avslöjade. Ungdomar som befann sig i högstadiet pratade om dessa på rasterna och bortom tid och rum firade Yaweh, Allah, Lucifer, Ra och andra minnes komplex över hur nära vi var att skapa den absolut perfekta skapelsen vi kunnat tänka oss.
Spliffen slocknade igen och polisen sparkade in dörren till studion. Stonern och hans flickvän blev nedslagna till golvet och ingen fattade vad som hände. Hade de inte lyckats?
Ondskan var överväldigande men plötsligt väcktes stonern av sin polare. Han hade somnat igen för att han hade rökt för mycket. Stonern greppade tv-kontrollen för det var hans tur att fightas i Mortal Kombat. Han valde Sub Zero och skulle få möta Shang Tsung. “Min själ ska du inte få” tänkte han. Men innan fighten var igång gled han iväg in i drömmarnas värld igen.
Han drömde att han stod framför spegeln och tittade på sig själv. Han kom ihåg vem han var, han kom ihåg vem alla var. Han visste att alla var den eviga själen. Han vaknade med ryggskott p.g.a. den obekväma soffan. Han tänkte att nu när han har mycket pengar så borde han byta ut den. Samtidigt tänkte han “Fan vad skönt det ska bli utan pengar”
Det var bara 500dagar kvar, sen skulle världen få sin nya världsordning. En världsordning där alla fick chansen att skapa sin alldeles egna dröm. Han visste att många fortfarande sov trots han och sina polares framgång med att sprida budskapet om den drömmen vi alla levde i. Men koden finns kvar, och koden kommer agera i det exakta ögonblicket som alltid när jorden uppdaterats. Han såg verkligen fram emot att forma verkligheten tillsammans med andra gudar. Samtidigt önskade han att fler kunde vakna upp till att förstå vilken makt de har över livet. Människan var så vilseledd av sig själv att det satte många själar i en evig depression. De som kallades missanpassade var de som var friska, och de som enligt samhället var friska i sinnet var de som var sjuka, så sjukt hade samhället blivit.
Men han kunde ändå inte låta bli att älska allt. Därmed fick han tillsammans med många andra träda in i evigheten. Läkarna kallade det för en psykos, men han visste, han hade varit i framtiden och sett sitt öde. Han hade besökt sina parallella själv och skapat den perfekta verkligheten. Planen kunde inte misslyckas, det var en kärlekfull skapelse som alla levde i.
– anybodysmoker
- 28 Replies
Shit läser lite senare imorgon. kommer med edit om vad jag tyckte!!!
Vem är det du försöker vara, Jesus, Marshall Applewhite eller David Icke?
Mysig läsning. Jag tycker dock att vi bör respektera det anybodysmoker skriver av samma anledning som vi bör respektera människor för deras syn på livet och den filosofi de valt att leva sitt liv efter; om det skulle vara någon av de monoteistiska troslärorna, voodoo, wicca eller neoshamanism spelar ingen roll. Bör vi inte unna människor “spirituell tillfredsställelse” när vi kan och ingen tar skada av det? Det abs skriver är text, och information är knappast skadligt om man frivilligt väljer att ta del av det, och det flöde av information som dagens teknik möjliggör tillgång till.
http://www.youtube.com/watch?v=KMWWeS-j43A
“Fred ut”
Sovarn
:hippie:Läst
Vet inte hur jag ska kommentera, så låter bli. Men kul att du lagt ned tiden på den.Tack för texten, gillar dina andra textmassor också.
- Gin wrote:Vem är det du försöker vara, Jesus, Marshall Applewhite eller David Icke?
Jag är mig själv
. Vilket alla borde vara. Vi är alla en gud och del av gud. Precis som Bill Hicks säger: Vi är alla energi som har en subjektiv upplevelse. Likaså är allt bara en upplevelse, en berg och dalbana som Bill Hicks säger. Han säger också att vissa kommer ihåg att det bara är en upplevelse. Jag skulle vilja påstå att jag kommit på det, men det gör mig inte bättre eller sämre än någon. Jag har enorm kärlek till allt och alla och ägnar mitt liv åt att göra världen bättre för andra. För varför leva i en icke fungerande värld?Med andra ord. Hej Gud och tack för din kommentar!
Detsamma gäller er andra, ni är Gudar i mina ögon, och jag älskar er!
Jag skrev allting ganska snabbt, det bara kom till mig och jag var inte påverkad för fem öre. Historien utspelade sig i mitt huvud och jag delade bara med mig av den!
Kärlek!
– anybodysmoker LÖVE BOMBING TO ANYBODY SMOKER 2 THE MAX!
Tyckte den var riktigt djup och fin 😉
ebybody du snackar om mig. tänk om allt är en lögn… men du tänk om det pågår ett krig som är större än du annat vill du isåfall veta?? vilket öde som väntar dig och många andra..
jag hade makt men ville inte ha makt. makt förtär och vem ska man tro på vem ska man hjälp. dom goda?? du fattar du är på rätt spår dom andra är tvärr inte det och kan inte se. men dom är bra på måånga sätt men det är synd att dom inte såg för då hade vi levt bättre än vad många hade annat. sanningen är sanningen. den finns där oavsätt om du väljer eller ej.. de flesta följer som de flesta följer.
stigarna är raka för dom som söker men verkligheten som vi lever i är koruppt.
jag försöker bara behålla mitt huvud det viktigaste du har.. tappa inte det.
tänk med ögat mannen.Anybody du är för mig en modern shaman alternativt en mycket skön stoner-poet. Jag gillar din förmåga att klä upplevelser i ord, och man känner sig ibland stenad bara av att läsa.
De flesta väljer att leva i den “vanliga” världen. Själv är min plats med ett ben i den “vanliga” världen och ett i den “sanna”. Dock hyser jag den största beundran för dig och andra som våga ta steget fullt ut och leva permanent i den “sanna” verkligheten. Medan vissa aldrig ens vågar doppa stortån så dyker du i helt och hållet.
Det vore häftigt om du någon gång skule få för dig att välja ut typ 20 av dina bästa filosofi/poesi-texter (poster) och ge ut i form av en litet häfte.
Piis aut :hippie:
Ja, ingen kan ju anklaga det här för att inte vara stenat i alla fall.
Mvh/fdstoner
haha helt underbart!
fick en väldigt behaglig kännsla när ja läste texten!Wow, Tack som f*n för era kommentarer
Love ya!Hehe, jag tycker det är kul att ta klivet fullt ut och se livet för vad det är, även om jag fått inse hur galen jag är när jag gjort det
. Som en person på ett forum en gång sa till mig: “The true test to sanity is to realise that we are all insane”. En cool sak var att personen kallade sig för Morpheus! Mayor-Quimby, jag vet precis vad du menar, du skulle uppleva den spegelbild jag får, ingen vacker syn precis när jag dematerialiserar. Man måste alliera sig med de värsta för att få leva i alla verkligheter
. Men vadå, kärlek är allting, allting är kärlek! Jag kan inte annat än älska allt och alla oavsett vem det är jag stöter på.Quote:men du tänk om det pågår ett krig som är större än du annat vill du isåfall veta??The Whole Nine Yards Baby!
T.o.m. dem “onda” måste följa kärlek för makten förtär dem i slutändan när endast kärleken finns kvar. Och vilket krig? Vem säger att det inte redan är slut (som jag ser det så krigar alla emot sig själv, även om fienden är betydligt mer skräckinjagande).. Det enda som finns kvar är de som inte vågar finna sanningen, de som är rädda, de som kanske (men förhoppningsvis inte) missar tåget denna gången (igen). Men anybodysmoker does what he can och likaså gör många andra. Vi blir fler och fler som börjat förstå eller förstår universum.
Tack för råden Mayor-Quimby, det värmer att det finns andra som vågat se sanningen. Men sanningen är ett mått.
Allting handlar om balans = Ying/Yang.
JimRob, jag har dykt ner i de flesta “sanningarna”. Det är intressant vad mycket kunskap det finns därute som så få vågar röra vid, eller ens fundera över. En spliff är dock en bra ögonöppnare. Viktigt är att ha ett kritiskt och skeptisk sinne, så man inte luras. Det finns mycket disinformation och luriga vägar att vandra.
Jag har funderat över att öppna en shaman tillställning där jag utbildar andra i att förstå sin egen existens. Livet blir fan så mycket enklare när man kan förstå vad ens syfte är. Vi lever i så spännande tider att jag inte ens klarar av att fundera på det. Det kittlar min fantasi att bara fundera över hur grymt livet egentligen är.
För er som är insatta i diverse djupa saker som t.ex. “kriget” så ser det väldigt ljust ut nu i samband med finanskrisen. Det är en kontrollerad demolering likt 9/11. Men rätt sida vinner (som alltid)
weeeeDet finns i slutändan bara en sida varifrån alla andra sidor emanerar. Det är kärleken. Vi är alla kärlek.
Sprid Kärlek, var Kärlek, se Kärlek, och föd Kärlek. Älska dig själv, älska andra. Lev i nuet, för om något är verkligt så är det ögonblicket, dvs här och nu!
Massor med kärlek!
– anybodysmoker- anybodysmoker wrote:Gin wrote:Vem är det du försöker vara, Jesus, Marshall Applewhite eller David Icke?
Jag är mig själv
. Vilket alla borde vara. Vi är alla en gud och del av gud. Precis som Bill Hicks säger: Vi är alla energi som har en subjektiv upplevelse. Likaså är allt bara en upplevelse, en berg och dalbana som Bill Hicks säger. Han säger också att vissa kommer ihåg att det bara är en upplevelse. Jag skulle vilja påstå att jag kommit på det, men det gör mig inte bättre eller sämre än någon. Jag har enorm kärlek till allt och alla och ägnar mitt liv åt att göra världen bättre för andra. För varför leva i en icke fungerande värld?Med andra ord. Hej Gud och tack för din kommentar!
Detsamma gäller er andra, ni är Gudar i mina ögon, och jag älskar er!
Jag skrev allting ganska snabbt, det bara kom till mig och jag var inte påverkad för fem öre. Historien utspelade sig i mitt huvud och jag delade bara med mig av den!
Kärlek!
– anybodysmoker“YE ARE GODS”
Give thanks for the giver and keeper of LIFE, HAILE SELASSIE I
Trevligt inlägg anybodysmoker, En Perfekt Kärlek
Nu ska jag försöka skriva nåt begripligt… obs: försöka
Det står ju helt klart att anybody har brutit sig ur en, vad man kan kalla, programmering.
Alla människor har en en unik programkod, en kod som är lika unik som ens fingeravtryck. Denna kod fortsätter utvecklas hela livet igenom, genom käslor, upplevelser, handlingar och intryck.
Så att vi på bästa möjliga mån ska få en fungerande programkod.Och för att få en fulländad programkod måste man vara villig att radera redan programmerade segment ibland. Ibland bygger man segment på ett grundprogram som till slut inte visade sig vara kompatibelt med det nya som måste tas in och bearbetas. Det är då man måste vara villig att radera program, ens så kallade ego kommer att skrika nej till detta, men det är enda vägen till fortsatt utveckling och en stabilare programkod.
Undantrycker man känslor, så kan det ofta uppstå luckor i ens programkod. Detta kan börja tidigt i livet genom behavioristisk uppfostran av familj och samhälle. Vi undflyr vissa negativa beteenden iom med att de blir bestraffade, därmed får vi aldrig chansen att utveckla ett fullständigt program, ett program som täcker hela spektrumet.
Många lever hela livet utan att fylla i dessa luckor, dock är jag övertygad om att varje människa känenr en strävan inom sig efter helhet och fullbordande.
Nå, det som anybody har gjort är att kasta sitt gamla program i soptunnan, och börjat på ny kula. Han upplever sitt nya program som fantastiskt, och jag glädjs åt att det gör honom gott.
Han menar allt gott i det han gör nu, han upplever kärlek och väme, och vill att alal människor ska ha det så bra som honom. Men, det blir ändå fel.Men, det gäller att komma ihåg att inte projicera sin personliga programkod på andra individer. De som hyllar anybody för hans inlägg, är antingen de som har en liknande programkod eller de som söker efter svar och anybodys programkod kan erbjuda svaren.
Gin däremot, kanske kände sin egen och andra människor integritet hotat, eftersom att han kanske har en stark och stabil programmkod på detta plan. Jag bara tolkar fritt…Men det är inte rätt sätt, det sker exakt samma sak som från första början fick anybody, och så många andra, att må dåligt och söka inom sig själv. Vi projicerar våra egna programkoder på varann, och de som har bitar de behöver fylla i kommer att fastna som flugor i ett spindelnät i denna programkod. Det krävs bara en liten individ till att skapa obalans.
Det är på detta sättet sekter, politiska ideal, religioner och annan segregering människor emellan får sin start.
Men, jag har full förståelse för alla de som kommer ur negativa mönster och upplever en pånyttfödelse, det är fantastiskt och man vill dela denna upplevelse med alla. Men, det blir bara fel om man projicerar sig själv på andra människor. Vi ska låta varandra ha våra unika programkoder, men ändå på samma gång jobba för att bli så kompatibla som möjligt med varann.
Vill ni swecannare verkligen utföra kärlekshandlingar, så handlar det inte om att förstå kärleken eller analysera den. det handlar om att ge den.
Dra in i bildbanken och ge en uppmuntrande kommentar till nån som kör en odlingsdagbok, ge ett tröstande ord till nån som fått en hermis eller många hanar. Beröm varandras inlägg och sträva efter förståelse för varann. Ett litet “nice” kan göra så otroligt mycket för en som delar med sig av sina bilder. Det är fint att få en liten komplimang då man tittar i sin odlingstråd, och det värmer att det finns andra människor som tar sig tid för att göra nåt så fint som att ge lite fina ord till nån annan.
Ibland när jag finner mig i en argumentation brukar jag fråga mig; vill jag ha rätt eller vill jag vara glad. Och alltid är svaret glad! har man argumenterat ikull nån och fått rätt i sak, så slutar det ändå aldrig med att det känns bra, det har alltid kännts onödigt att vara så pådrivande.
Tänk på det när ni skriver med varann här.Vilja till förståelse är bland det finaste jag vet
Ovilja till förståelse är bland det sorgligaste jag vetOch, jag tycker, att vi i dessa tider kan undvika allt för space’ade diskussioner.
Cannabisfrågan drivs framåt med stormsteg i dessa tider, och motståndarna letar efter minsta lilla för att sega ner arbetet./ Hjulben som vill arbeta för en trevlig och saklig atmosfär på swecan :hemp:
Log in to reply.