Sorg!
Jaa, idag har det varit en dag fylld av sorg. Fick lite problem med min lägenhet och började nojja över att måsta ta hit någon från hyresvärden för att se över det. Varpå jag tog det förhastade beslutet att avsluta min odling. Hade fem LR#2 på gång varav tre såg alldeles underbara ut med väldigt mörkt gröna blad, lyckad fim på iaf en som gav 3nya “skott”. 17dagar ovan mark och den första hanen hade visat sej. Sista dagarna så utvecklades dom så enormt mycket så det var en fröjd varje morgon när man vaknade eller på em. efter jobbet att titta till dom
Men dum dum var tvungen att nojja sönder och riva ner alltDet var med en klump i halsen som dom skrotades. Konstigt hur man kan fästa sej så vid några små växter.
Antar att det som gör mest ont var att det var första odlingen och att det med mina nybörjar ögon såg ut att gå väldigt bra.
Jag som hade sådana planer, de skulle vara kurerade och fina till jul, många lediga dagar då oskulden skulle tas:)Jaja, det är bara att bita ihop och samla nya krafter inför kommande projekt. Ny lägenhet planeras och kommer öppna upp lite bättre möjligheter, så det ser jag fram emot. Men fan… det gör ont.
Hur känner ni när det är skördedags?
Visst, de odlas ju för en anledning, men blir man så här fäst vid dom så måste det ju vara rätt knepiga känslor att brottas med
Log in to reply.