Ett svenskt cannabisforum Forums Coffeeshopen Coffeeshopen Sociala problem..

  • Creator
    Discussion
  • #58969

    raviolino
    Participant

    Hej,

    jag har på senare tid (cirka senaste halvåret) kännt att mina sociala egenskaper förstörts. Vad jag personligen känner är orsaken är flera olika orsaker.

    Jag har svårt att socialisera på ett roligt och bra sätt med mina vänner. Jag rökte nästan dagligen med en av mina bästa polare och vi hade ALLTID sjukt kul när vi rökte, men det har i princip försvunnit. Varför? Svårt att säga. Ett stort problem jag har just nu dock är mitt minne. När jag är skev så har jag svårt att ens minnas vad konversationsämnet är och har därmed väldigt dålig respons på det min konversationspartner pratar om. Eftersom att sämre korttidsminne är en känd effekt av cannabis känns det som att det är det som är orsaken. Men saken är också att jag vill inte sluta röka. Jag vill kunna ha kul och prata som förr när jag röker, men i mitt nuvarande tillstånd så fungerar det helt enkelt inte.

    Min nedsättning av sociala skills gäller tyvärr inte bara när jag har rökt. Även nykter så har jag svårt att finna rätt ord när jag pratar. Har alltid varit duktig på språk, då jag är uppväxt med två, Svenska och Italienska. Har goda kunskaper även i Engelska men på senare tid så verkar mina kunskaper ha försvunnit.

    Jag har blivit en klassisk “stoner”, som inte kan ha en seriös konversation.

    Jag undrar nu: känner någon igen sig? Finns det något jag kan göra? Är det minnet som förstör även för mina språkkunskaper?

    Ett annat problem jag har är att jag extremt sällan skrattar längre. Jag tycker saker är roliga, men ändå kan jag inte skratta. Då och då kommer det kanske ett leende på läpparna men det är oftast allt.

    Vad rekommenderar ni som “behandling” av detta? Vad ska jag göra?
    Jag vill vara uppskattad, jag vill vara kul att vara med. Jag vill inte vara en tråkig människa.

    Hjälp mig..

    P.S. jag är väldigt ny på forumet så vet ej om detta är rätt kategori för tråden.

  • Author
    Replies
  • #614409

    cthullu
    Member

    ❗ jag flyttade tråden till Coffeshopen, i frågelådan kan bland annat inte alla svara.

    sociala egenskaper är väl lite som allt annat, om du isolerat dig ett tag och inte använt dem kanske du känner dig osäker och de behöver slipas till igen.

    Tycker det låter som att du själv redan anser att cannabisen är en del av din problembild just nu, så rekomenderar ett uppehåll på kanske 3-4 månader då du samtidigt åter-tränar dig socialt, spring på lite aktiviteter, försök hitta “gnistan”.

    personligen, så tror (!) jag att du har en depression, din symptombeskrivning matchar mycket bra.
    Cannabisen i sig är antagligen inte grundboven men det blir ju definitivt inte bättre om du fortsätter bli mer isolerad och cannabisen kommer då bli ett substitut för något annat som saknas i ditt liv, en lätt fusk-väg till belöningscentrat.

    Jag tror inte du behöver sluta helt, utan det är säkert inga problem att rekreationsbruka igen senare när du kommit tillrätta, men tycker definitivt du ska ta ett lite uppehåll just nu och känna efter.

  • #614410

    syndig
    Member

    Jag tycker också att det låter som en klassisk depression. Jag lider av bipolär sjukdom viket ger mig perioder av depression och känner igen mig i det du beskriver, när jag har depressionsperioden alltså. Känner även igen att det är svårt att finna ord, och det har inget med rökning att göra för min del för jag röker inte annat än cigaretter. Det har för min del mer med självkänsla och självförtroende att göra tror jag.

    Det är svårt att arbeta med sin självkänsla eller förmåga att interagera som vanligt när man är inne i en depression men det går. Terapi kan vara lösningen, ibland kan man klara arbeta sig igenom det själv.

  • #614411

    raviolino
    Member

    Tack för era svar!

    Jag är inte deprimerad, inte officiellt iaf, men snarar just p.g.a. av dessa problem så känner jag att att det var bättre förr, vilket kanske kan bidra till att jag blir nedstämd.
    Har bestämt mig för att ta ett uppehåll på någon månad, fokusera mer på mina studier för att få tillbaka mitt intellekt men samtidigt ha tid för att vara social med mina vänner.
    Jag har också funderat på om det helt enkelt är jag som bara är nojjig. Så fårt jag säger en vettig mening tänker jag “det där gick bra” och tycker jag borde få värsta medaljen för det typ. (inte bokstavligen talat men ni förstår säkert hur jag menar)
    Dock svårt att komma ur den här oron när jag konstant tänker på det.

    Uppskattar er hjälp, ytterligare synpunkter uppskattas självklart :)

  • #614412

    enzi
    Member

    I den situation som du beskriver så hade jag lagt ner rökandet på stubben. Dels för att du ska känna att du har kontroll på det (att det är du och inte ganjan som bestämmer) och därför att du då kan se i vilken mån du piggnar till igen. När du väl gjort detta kan du besluta dig för hur du vill gå vidare. Ungefär vad andra sagt redan, men jag ville bara hålla med.

    Sen tror jag inte heller att du ska underskatta möjligheten till att du faktiskt har en depression. Det kan bero på många saker. Det behöver inte vara relaterat till sådant som att man är olycklig för något särskilt, utan kan t.ex. lika gärna bero helt andra saker, som t.ex. om man sovit och ätit lite dåligt (inte nödvändigtvis exceptionellt dåligt) under en längre period och att kroppen sakta med säkert tappar gnistan. Nu är just detta bara ett exempel, men å andra sidan så utspelar sig socialt och “roligt” rökande ofta på sena kvällar… Sen kan det i sin tur yttra sig genom negativa tankemönster (“jag tycker X är jobbigt”), men “X” behöver inte vara det underliggande problemet. Eller omvänt, om man tänker “men jag tycker ju inte X är jobbigt, så X kan inte vara problemet”, t.ex. bara för att du inte själv tydligt upplevt att du sovit dåligt så betyder inte det att det inte skulle kunna vara därför som du känner dig seg och oskärpt. Nu var det där med sömnen bara ett exempel och jag ville först och främst bara slå ett slag för möjligheten att det inte alltid är som man tror när man plötsligt känner att man inte är på topp.

    Några tankar bara. Lycka till!

  • #614413

    alethea
    Member

    @Raviolino wrote:

    Jag har blivit en klassisk “stoner”, som inte kan ha en seriös konversation.

    Kan tänka mig det!Fast jag måste ju bara säga att i min Värld har du fel fel fel.Jag har då rakt inga som helst problem med detta.Känner många som säkert håller med mig.

    Själv röker jag inget, men kan konstatera att när jag började en gång i tiden så var ruset liksom annorlunda mot vad det skulle vara i dag.Inga flabbisar, inga matnojor på samma vis och den där “sittaochrökapåmedpolare” känslan la sig lite efter några år.

    Hoppas du kommer till insikt.
    Peace!

  • #614414

    starocean
    Member

    Vad är en “klassisk stoner” ?

  • #614415

    razer
    Member

    Det du beskriver kan man tolka på många sätt och även säga att det beror på olika orsaker. Att du inte har lika roligt med din gode vän när ni röker kan bero på en mängd olika orsaker. Testa ta ett uppehåll en tid och dessutom det är vinter nu och då blir det mörkt utomhus, många blir snäppet deppigare under vintertiden just på grund av det mörker som råder utanför dörren. Mitt råd till dig, Ta en paus från puffandet och försök ge dig ut när det fortfarande är ljust utomhus, kroppen behöver dagsljus/sol ljus för att funka :)

    /razer :hippie:

  • #614416

    masken
    Member

    Själv har jag upplevt ganska exakt samma sak. Jag hade inte en tanke på någon nämnvärd deprision om man med depresion menar en fullbordad depresion som sjukvården skulle klassa som depresion, men det var just vad det var. Jag gick inte runt och funderade på självmord eller satt och grät, det var bara exakt som du skriver. Efter några pratstunder med en psykolog och en doktor konstaterades att jag led av en djup långvarig depression. Jag blev sjukskriven och fick antidepressiv medicin. Nu har jag vilat upp mej och står på antidepp och har fått livet tillbaka. Började nyligen röka igen, men mest som medicin på kvällarna och nu uppskattar jag rökat ännu mer men på ett mer kontrollerat sätt. Rökat är inte längre allt, bara en av alla fina och posetiva saker i livet.

    Vet du vad ett av de mest typiska symtomen är vid en riktig depression? det är att man själv är övertygad om att man inte har någon sådan.
    Det första jag råder dej till att göra är att läsa på internet om depressioner, du kommer att känna igen dej. Bryt rökat helt för en tid och gå till doktorn och be om antidepressiv medicin eftersom allt förmodligen beror på en obalans i hjärnans serotoninhalter.
    Du får troligtvis Sertralin eller Citalopram. Första veckorna kan du få rejäla biverkningar men de lägger sej snart och efter några månader kommer du upptäcka sakta att du mår bättre och att sak efter sak börjar bli roligt igen. Då kan du börja puffa igen!

    Och så några väldigt viktiga saker att tänka på: Bryt inte ditt sociala liv och isolera dej i väntan på att tabletten ska göra allt! Det funkar inte så, försök behåll ditt sociala liv även om det känns jobbigt. Berätta för familj och vänner om din depression, dom flesta brukar vara väldigt förstående och behandla en lite mer varsamt ett tag.
    Beträffande mediciner, försök hålla dej till SSRI preparat, undvik i det längsta bensodiazepiner.
    Har du jobb så försök absolut undvika att sjukskriva dej. Detta blir så lätt en vana som leder till isolering vilket i sin tur snart blir en ond cirkel som kan vara mer förödande än själva sjukdomen.
    Undvik psykeratrin så länge som möjligt och sök istället hjälp på vårdcentralen. Depression är en jättevanlig sjukdom som dom behandlar dagligen. Nämn alldrig någonsin ett ord om någon narkotika eller cannabis alls till någon inom sjukvården.
    Och två flugor i en smäll: en hobbie när man mår dåligt är bra att ha, ägna dej lite mer åt eventuellt odlande, läs på lite extra om du inte redan vet allt, odla fasst du inte röker för tillfället och med lite extra omsorg. Då har du dessutom en rejäl skörd att se fram imot den dag du börjar röka igen.

    Till slut en sak om det här att det inte längre ger dej lika mycket att sitta och puffa med polarna. Detta är helt naturligt. Det är i huvudsak detta som skiljer Cannabis från “riktig” narkotika. Röker man tillräckligt mycket under en tid så ledsnar man till slut. Det blir helt enkelt tråkigt och kroppen blir så van vid det att det inte fäster lika bra längre, man upplever att rökat gav än mera förr, man behöver ett uppehåll ibland. Jag har rökt sedan åttiotalet och alltid haft uppehåll i mellanåt. Rökat ger mej minst lika mycket i dag som förr men på ett helt annat sätt. Tokrusen jag fick i tonåren då man blev fullständigt stenad och fullständigt väck existerar inte längre och jag saknar dom inte ens. Nu mer röker jag det mest på kvällarna och i huvudsak för dess medicinska egenskaper. Jag blir lugn och mår bra och föredrar hasch av god kvalite eller fin indicabetonad marijuana och känner inte att hela livet enbart krettsar kring rökat. Sen är det naturligtvis helt okej att röka rejält av ett roligt partygräs nån gång ibland, men bara typ till fest eller kanske på löragskvallar, men ständigt funkar inte i längden.

    Lycka till!

  • #614417

    razer
    Member

    Precis som “masken” säger angående medicinen. Jag har haft svåra problem själv i och med min ADHD (neurologisk nedsättning) och trodde att så fort jag fick medicin för det skulle allting lösa sig, allt skulle bli bra och jag skulle bli lugn, koncentrerad och inte ha det humör jag har/hade. Problemet för mig var att jag trodde på fullaste allvar att medicinen skulle göra underverk, vilket den så klart inte gjorde, jag insåg tillslut (efter många år) att jag själv måste lägga ner arbete på att förändra och lära mig att hantera situationer, öva på att koncentrera mig, att styra mina impulser mm. Hjälpte medicinen ? Jo men bara till en viss del, mycket av förändringen har jag gjort själv.

    Tycker dock inte att någon av oss ska ge råd om vilka mediciner hen skall äta eller fråga efter hos doktorn, det tycker jag vi överlåter åt dem som har utbildning inom det medicinska området för som alla vet kan medicin slå riktigt bakut om man får/äter fel…

    /razer :hippie:

  • #614418

    masken
    Member

    Helt riktigt Razer, tänkte inte så långt, Vad man eventuellt ska ha för medicin är väldigt individuellt.

  • #614419

    indicastar
    Member

    Ojoj..

    Känner igen mig rejält och att jag kanske har en depression blundar jag inte alls för.. har senaste månaden (då jag märkt dessa “symtom”) trott att de faktiskt varit rökandet o endast de.. :wall:

    Rekommenderar att börja träna! Det är helt sant att man får bättre självförtroende, och de leder i sig självt till en ökning i sociala förmågan! :) sen få man ju lite schyssta muskler på köpet ;)

Log in to reply.