Snabb undersökning
Sitter och kollar tv med kärringen och diskuterar hon tror att 80% av alla som håller på med nån form av droger har en svår barndom i bagaget jag hävdar att det inte har något med saken att göra att alla gör egna val oavsett… vill veta hur många av er som anser att det ligger som grund för era val
- 16 Replies
Min uppväxt är nog så långt ifrån droger man kan komma, festade i princip aldrig eftersom jag va på tävlingar och tränade ist, drack inte äns förän i gymnasiet och gör de fortfarande väldigt sällan.
Svårtolkad fråga.
Svarade ja men har inte på något sätt o vis haft en svår barndom
Jag såg pappa full en gång när jag var sju-åtta år, pappa var dessutom arbetslös under 4-5 månader när jag var tonåring. Räknas det? I övrigt radhus-svensson. Var en bit över 20 när jag började röka regelbundet. Solklart samband
Detta kan duskuteras väldigt mycket.
Men jag kan tänka mig att de som haft en taskig barndom ser drogerna som en tillflyktsort. Man liksom bedövar sig själv.
Tror även att de som haft det svårt är mer öppna för droger och experimenterar mer med tyngre droger också.
Ska ju inte dra upp hela livshistorien här, me tragiska minnen och allt.
Men jag antar de kan räknas när morsan puffade kroniskt från de ja var 10år 🙄
Sen att man har en alko far han hjälpt till det med. Då jag gärna undviker alkohol och dessutom vet vad som händer när ja tar de…
Jag kan säga solklart att mitt puffade har utvecklats från barndomen, men inte pga att jag har haft de “svårt”. Snarare så skulle ja säga att de beror på hur ja växt upp i allmänhet. Tog ju första holken i 8an 😆
…
Barndomen är en sån där abstrakt storhet som man kan använda när man inte har något konkret att komma med. Jag provade droger första gången när jag var 30 år gammal. Nog för att barndomen inte alltid var så fantastisk, men det hade verkligen inget med mitt beslut om att skaffa mig en hobby att göra. Det handlade mer om att jobbet hade tagit över mitt liv, jag behövde en anledning att gå hem på kvällen. Ett spännande privatliv behövdes.
Det roliga med sådana där påståenden är ju att de försöker antyda en kausalitet där ingen finns. Även om påståendet vore sant så säger det ingenting om droger och inget om knarkare.
Slutsatsen jag drar av det, är att samhället snarare är ordnat så att om du hade en svår bardom, så kommer du sannolikt få en tuff tillvaro som ung vuxen. För det är inte så att du vaknar på din 18:de födelsedag med ett helt nytt liv.
Jag anser absolut att min barndom och uppfostran har inverkan på de val jag gjort i livet. Jag hade en väldigt lycklig barndom och uppfostrad med kärlek och sunda värderingar. Det bidrar givetvis till att man kan göra sina egna val istället för att foga sig i fårskocken.
Hip Hop och tv-serier (that 70’s show) fick mig att röka. Sen när ganja lindrade min migrän och även kunde få en att bli glad när man var deppig gjorde så jag blev hooked
- Atlonim wrote:Jag anser absolut att min barndom och uppfostran har inverkan på de val jag gjort i livet. Jag hade en väldigt lycklig barndom och uppfostrad med kärlek och sunda värderingar. Det bidrar givetvis till att man kan göra sina egna val istället för att foga sig i fårskocken.
Helt sant. Svarade visserligen nej men det var innan jag såg din kommentar. Hade inte mina föräldrar (framförallt min mamma) låtit mig utrycka mig fritt och ha egna åsikter hade jag kanske inte provat. Har haft en väldigt bra barndom som jag ser det.
Min familj påverkade mig i mitt drogande på ett sånt sätt att jag var rädd för det.
Jag röker medicinskt och skulle säkerligen “börjat” tidigare om jag inte varit så matad med fördomar.
Annars så har jag haft en fantastisk barndom.
Missuppfattade frågan lite. Du borde säga “Har din dåliga barndom fått dig att börja med droger?”
Min ganska drogliberala släkt spelade nog in ja. Men jag har haft inget annat än en fantastisk och positiv barndom.
-Jerry came from a broken home.
-Yes, poor Jerry could break any home.Min gissning är att intresset för sinnesvidgande substanser har en ärftlighet som är i par med IQ. Det vill säga; jag tror inte att IQ och intresse för droger är korrelerade med varandra, alltså att dom hänger ihop, däremot att dom båda är lika ärftliga. De allra flesta personlighetsdrag är trots allt ganska starkt ärftliga. Ärftlighet på intelligens har man forskat på i ett halvt sekel nu och pekar på ett värde om kring 0,75. Mao till tre fjärdedelar ärftligt. Pratsamma föräldrar får pratsamma barn, inte för att dom växer upp i en pratig miljö, utan för att dom har fått sina föräldrars pratiga gener. Men hur vet man det?
Jo, man har studerat enäggstvillingar som separerats vid födseln och jämfört dom med andra grupper syskon (inklusive andra tvillingar som inte separerats och tvåäggstvillingar och vanliga syskon och så vidare) i alla tänkbara konstellationer. Och det visar sig att det inte bara är sånt som längd, hårfärg och kroppsbyggnad som är ärftligt: även rena personlighetsdrag är ärftliga, sånt som (exempelvis) musikalisk begåvning, verbal förmåga och social smidighet.
Så jag gissar att även intresset för sinnesvidgande substanser är till minst tre fjärdedelar ärftligt. Minst skriver jag … tja .. vem vet. Anekdotisk personlig erfarenhet säger mig att det är starkt ärftligt. Jag har vänner som om man känner deras föräldrar, förstår varför deras ungar är som dom är. Hur dom är som människor alltså (se exempelvis Tiger Woods och Tiger Woods farsa). Dom är inte kloner av sina föräldrar, snarare en slumpartad mix av bägge med en krydda individualitet. Men äpplet faller inte så långt från trädet i verkliga livet visar det sig allt som oftast. Resten av variationen då .. de 0,25 som återstår? Kommer inte det från miljön då?
Nja .. jag är tveksam till det faktiskt. Jag tror att de återstående 0,25 kommer från slumpen. Den genetiska tombolan. Kanske en gnutta miljö också men långt mindre än vad folk allmänt antar.
Och om mig själv då?
Ja mina föräldrar har aldrig så vitt jag vet ens nämnt sinnesutvidgande substanser i någon diskussion med mig, ännu mindre provat. Bägge dricker dock goda viner med passion. Liksom undertecknad.
Men jag visste redan när jag var kanske 12 – 13 år att all anti-drogpropaganda var konstruerad för att skrämma ungar. Och inte bara det, jag visste att jag skulle gilla psykedeliska droger. I just knew .. simple as that.
Fast … riktigt så enkelt var det inte. När jag var i tidiga tonåren upptäckte jag att musik kunde skapa förändrade sinnestillstånd. Speciellt med hörlurar på. Jag gjorde också kvickt en koppling mellan mina förändrade sinnestillstånd av musik med de droger jag lärde mig att artisterna, som det verkade, tog. Och också skillnaden mellan olika genrer och de droger de använde. Sambanden var för mig tydliga.
Men jag gjorde aldrig misstaget att tro att det var drogen som gjorde musiken, för mig var det personligheten (eller gruppen) som gjorde musiken medan drogen var en reflektion av personligheten (och på inget sätt nödvändig), samtidigt som den här sfären av upplevelse som en drog kan ge, på något sätt är universell men att drogen kan vara en genväg dit. Och att musiken och drogen på något sätt konvergerade mot den här upplevelsen. Musik var ju .. är ju .. en upplevelse för satan.
Det här var ett pratigt och nästan off-topic svar svar på en förbannat intressant fråga.
Jag började röka, för princip hela min släkt är alkohlister, vissar röker också, Min far var alkohlist min mor också, dock idag dricker dom inte men ungefär 18 år av mitt liv drack dom, varje helg direkt dom var lediga från när man vakna var dom fulla då var inte ens klockan över 12.. Fick reda på när jag var 11 att pappa rökte hasch ibland. Det brydde jag mig inte så mycket om. Men självklart säger inte att det är DERAS fel att jag röker och även prövat andra substanser. Men mycket ligger i det, hade jag varit en som sportade och så som mindre, hade jag blivit annorlunda, även haft så lösa tyglar när jag var mindre, så min uppfostran har inte varit det bästa, kanske kan kalla mig en slags gatu unge, dvs jag var ofta ute sent sent för att inte komma hem till ett par berusade föräldrar.. Dock i dagens läge när jag berättar just varför jag röker och berättar allt det här så märker dom att dom är ledsna, fast idag kan jag röka en holk med pappa utan problem sådär, bara mor som är emot det, alkohol dricker jag vääääldigt sällan. Nyår, midsommar, typ enda gångerna, powermeet kanske. Men vill inte bli som min far och tycker självklart CB är ett mycket bättre alternativ än alkohol.
Fridens.
Kan inte påstå att det har påverkat mig, jag har haft en fin uppväxt enligt mig själv… knark var otänkbart utan att mina föräldrar har varit stränga alls, har haft mycket frihet under ansvar och drack mig inte berusad förän jag var 17.
Men något gick fel där i 17-18-årsåldern och jag snubblade över mer och mer som talade emot min tidigare syn på knark och då främst cannabis, och här sitter jag då idag… är fortfarande väldigt avhållssam och röker inte alls ofta, jag trivs så och tror ändå att det har mycket med mina föräldrar att göra på något vis
Så, beroende på hur man ser det kan man säga att båda svaren stämmer in
Log in to reply.
