-
Sex myter i narkotikapolitiken, om du frågar RNS.
Lite halvnya dumheter från RNS, har ni läst vad den här ovetenskapliga åsiktstrupeten har tutat ur sig?
Quote:“Sex myter i narkotikapolitiken”Narkotikapolitiken har blivit ett sorgebarn och som kringgärdas av flera myter och missförstånd. Några av dem vill Ove Rosengren, ordförande i Riksförbundet narkotikafritt samhälle, RNS, punktera i denna krönika.
Narkotikapolitiken har förvisso aldrig varit till någon riktig glädje. Och som utvecklingen ter sig har den nu förvandlats till ett rent sorgebarn.
Den fortsätter alltså att gå på tomgång eftersom den bygger på en i grunden felaktig analys som dömer den till ett definitivt misslyckande. Myterna och missförstånden är så många att bara några av de vanligaste ryms här:
• En myt är att bara individer med mer eller mindre omfattande psykosociala problem väljer och väljs av knarket.
Fel. Myten bortser från det som RNS i årtionden tjatat om, nämligen det faktum att ju mer en narkotikaepidemi breder ut sig desto mindre blir normbrottet att testa och desto mindre individuell mottaglighet behövs för att dras med. Jämför utvecklingen med alkoholen.• En andra myt är att narkomaner i allmänhet vill ha vård.
Fel. För en del är det sant i den meningen att de vill ha vård på sina villkor eller rättare sagt lindring för de komplikationer som följer av missbruket och livsstilen utan att för den skull behöva offra drogupplevelserna. Frivillig vård är inte mycket bättre än ingen vård alls.• En tredje myt är att det är lagarna och den restriktiva politiken som förvärrar missbruket. Det sägs ofta att polisen jagar narkomanerna.
Fel. I själva verket är lagskärpningarna en konsekvens av och inte orsak till det växande missbruksproblemet.• En fjärde myt är att kampen mot narkotika bara kan vinnas genom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten.
Fel. I praktiken är ligor och syndikat främst en senkommen men också förutsägbar konsekvens av en ständigt ökad efterfrågan från en marknad där det enskilda missbruket och dess psykosociala ”smittsamhet” är drivmotor och genom sin ständiga tillväxt lockar till sig en allt brutalare och bättre organiserad brottslighet. Numera krigar gangstrarna också alltmer oblygt om de lukrativa marknadsandelarna.• En femte myt är den länge förhärskande synen på beroende och missbruk som bara ett symtom på personliga och/eller sociala missförhållanden.
Fel. Beroendet är ett illstånd i sig själv som i sin fullbordade kvalitet lösgjort sig från sina ursprungliga och otaliga orsakssammanhang, först tar individen heroin sedan tar heroinet individen. Det spelar med andra ord en mindre roll i vilken hjärna beroendet sitter när det en gång etablerats. Den nygamla frågan varför Jeppe super och knarkar har länge varit ett populärt mantra som förvirrar och legitimerar passivitet från myndigheter och politiskt ansvariga.• Det sjätte och senaste – men knappas sista – myten är den som i medikaliseringen (sprututbytesprogram och närmast urskillningslös förskrivning av metadon och subutex) ser en framtid för narkotikapolitiken.
Fel. Den förhoppningen för oss inte bara tillbaka narkotikaproblemets barndom, då legalförskrivning, läkemedelsindustri och psykiatri skulle frälsa oss från ondo. Den gången kom uppvaknandet sedan en brutal verklighet tvingat de ansvariga att tänka om.Den här gången hävdar olika skuggfigurer ur den offentliga infrastrukturens karriärvärld att de har vetenskapligt stöd för den nya underhållspolitiken. Det stödet är när allt kommer omkring en närmast anekdotisk kunskap, och bygger knappast på några undersökningar som uppfyller kraven på hög vetenskaplig kvalitet.
Och till och med bland de undermåliga studier som finns är utfallet sådant att om inte annat försiktighetsprincipen borde gälla. Till den saken finns anledning att återkomma.
• Fotnot: artikeln publiceras även i tidskriften Narkotikafrågan.
Av Ove Rosengren
Publicerad: 2004-12-20 12:20
Här har vi en gubbe som helt och hållet skriver att verkligheten är som han vill tro att den är, och påstår sedan att det finns vetenskapliga stöd för sitt skitprat utan att publicera en enda källa. Som vanligt i Svensk narkotikapolitik. “Vi har ny forskning som visar på att bla bla bla”
Typiskt RNS, eller vad säger ni? Åter igen, han skriver som han tycker, inte som det är. -
3 Replies
-
Usch, vilken skandalartikel.
FMS är en stor del av problemet bakom att så många tunga narkomaner lever i onödig missär i Sverige idag.
Desperata, rädda och intoleranta människor uppmuntrar till brott mot mänskliga rättigheter. Way to go! -
Ove Rosengren, argumentationsguden.
Quote:• En tredje myt är att det är lagarna och den restriktiva politiken som förvärrar missbruket. Det sägs ofta att polisen jagar narkomanerna.
Fel. I själva verket är lagskärpningarna en konsekvens av och inte orsak till det växande missbruksproblemet.Tes: Den restriktiva politiken förvärrar missbruk, och polisen jagar narkomaner.
Motargument: Lagen orsakar inte missbruksproblem.
–
Shit, nu blev jag förstummad!
Det här måste väl ändå bara vara en grymt nedkortad och sammanfattad argumentationsanalys?
-
Jag last ocksa artiklen pa RNS hemsida haromsistens och tyckte i stort samma sak. Javla dynga.
Quote:• En fjärde myt är att kampen mot narkotika bara kan vinnas genom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten.
Fel. I praktiken är ligor och syndikat främst en senkommen men också förutsägbar konsekvens av en ständigt ökad efterfrågan från en marknad där det enskilda missbruket och dess psykosociala ”smittsamhet” är drivmotor och genom sin ständiga tillväxt lockar till sig en allt brutalare och bättre organiserad brottslighet. Numera krigar gangstrarna också alltmer oblygt om de lukrativa marknadsandelarna.Onsketankande. Sa lange narkotika ar olagligt sa finns det pengar att tjana, och finns det pengar att tjana sa kommer det att finnas organiserad brottslighet. RNS missar “the big picture” och tror att all borda ligger pa missbrukaren. Organiserad brottslighet har uppstatt som en foljd av forbud.