-
Replik till debattartikel i SVD
I Svenska Dagbladet publicerades nyligen debattartikeln ‘Låt inte Sverige gå Hollands väg” under rubriken Brännpunkt. Det här är swecans replik, som SVD tyvärr valde att inte publicera.
Ole Thiemers artikel: http://www.svd.se/dynamiskt/Brannpunkt/did_2459246.asp
Den replik som blev publicerad: http://www.svd.se/dynamiskt/Brannpunkt/did_2471554.asp
—
Ole Thiemer är föreståndare för Narconon i Danmark, och artikeln han skrev i SVD 4/8 var genomsyrad av sakfel och rena lögner om droger och narkotikapolitik. Narconon, som bedriver “behandlingsverksamhet” för missbrukare, är i själva verket en front för scientologkyrkan – en av vår tids farligaste destruktiva sekter. Det finns en mängd vittnesmål som rör hot och våld gentemot avhoppade scientologer och även dödsfall som har klara samband till sekten finns rapporterade. Den scientologiska läran uppmanar även medlemmar att ljuga för de som inte är införtrodda i denna sekt. Det finns därmed stora skäl att vara skeptisk gentemot skrifter som härstammar från scientologirörelsen. Socialstyrelsen varnar uttryckligen för Narconons “behandlingsmetoder” som har visat sig sakna värde i vetenskapliga studier, och som grundar i scientologins teorier snarare än vetenskaplig- och medicinsk erfarenhet. Att SVD skulle komma att verka som en propagandakanal för denna sekt kunde jag inte ens drömma om i mina vildaste fantasier, innan jag läste söndagens tidning.Så gott som samtliga av Thiemers påståenden i artikeln grundar i någonting som ligger väldigt långt ifrån verkligheten. Det gäller allt ifrån rena felaktigheter, som påståendet att crack är heroin, att den “nya marijuana” som utvecklats i Holland ger “samma abstinenssymptom som heroin” och vidare till påståenden om att den Holländska narkotikapolitiken är ett misslyckande som gjort hela Holland “kallt och likgiltigt”. Det finns inga som helst studier eller fakta som bekräftar dessa påståenden, och Thiemers påståenden om det holländska folket tycks snarare ha att göra med hur man inom scientologkyrkan betraktar utomstående icke-medlemmar än om hur saker och ting faktiskt ligger till i verkligheten.
Och på tal om tungt missbruk kan man ju ställa sig undrande till huruvida Thiemer legat och sovit, eller spenderat hela sin tid i scientologkyrkans “auditeringar” under den tid av sitt liv som han har varit i Danmark. Både Sverige och Danmark har fler tunga missbrukare per capita än Holland. Samtidigt har Holland en av de lägsta nivåerna av dödlighet bland tunga missbrukare i EU medans Sverige har en av de högsta i Europa.
Vad skiljer då Sverige från Holland i drogpolitiken?
Holland har valt att se tunga missbrukare för de vårdbehövande individer de är, och erkänna att alla människor har rätt att existera och leva i samhället – oavsett deras val av rusmedel. Sverige har valt att betrakta missbrukaren som kriminell och för en symbolisk uteslutningspolitik gentemot de tunga missbrukarna som driver dem rakt in i döden.
Den politik Sverige bedriver på narkotikaområdet har i sig de facto misslyckats på varje punkt. Det har inte den Holländska.I det svenska samhället upplever vi idag konkreta problem med den förda narkotikapolitiken. Och de argument som förs fram emot den talar om verkligheten i politikens misslyckanden. Ska vi då akta oss för att “falla till föga” för argument och kritik som påtalar konkreta problem och möjligheter att lösa dessa, och därmed säga nej till möjligheten att forma en fungerande, framgångsrik och human drogpolitik? Frågan är om vi som samhälle och individer har råd att fortsätta driva den destruktiva narkotikapolitik som organisationer och kvacksalvare som Narconon, scientologerna, RNS och Hassela förespråkar.
I Europa betraktas idag Holland och Schweiz som modeller för allt fler länder som väljer att genomgå narkotikapolitiska reformer. Många av dessa länder, exempelvis England och Portugal, har tidigare fört en narkotikapolitik som liknar den svenska, men istället för att göra ytterligare åtstramningar och öka repressionen byter de nu riktning. Sverige och svensk narkotikapolitik betraktas idag snarare som ett avskräckande exempel än som ett föredöme i detta. Bortsett från vissa totalitära stater ser idag allt färre länder utanför Sveriges gränser något som helst värde i en politik som enbart innebär en ständigt förvärrad missbrukssituation och en enorm överdödlighet bland tunga missbrukare. I Europa står vi idag ensamma om vår syn på hur narkotikapolitik bäst bör bedrivas. Och det är inte utan anledning.
Sett till hur den svenska drogpolitiken har påverkat vårt samhälle ser vi snabbt hur respekten för människans rättigheter och integritet har försämrats dramatiskt i takt med att narkotikapolitiken hårdnat. Att missbrukare dör i en högre utsträckning i vårt land än i andra EU länder betraktas till och med av vissa politiker som gynnsamt, snarare än som något negativt. Exempelvis har Kristina Axen-Olin hävdat i radio att hon är villig att offra de tunga missbrukarnas liv för att rädda ungdomar från att bli framtidens missbrukare. I det kan vi verkligen tala om att vårt samhälle har blivit hårdare och kallare som en konsekvens av den repressiva narkotikapolitiken och de som ivrigt pådriver den. Det är kritik gentemot denna omänskliga situation som scientologerna, och andra sektliknande organisationer vill varna oss för. Det är av högsta relevans att fråga sig varför, och ställa krav på en fungerande och human drogpolitik som räddar istället för att ta liv.
Swecan 2002-08-05
Log in to reply.