Ok, det kanske är jag och mina kamrater som har tagit det argumentet helt ur vår omgivning för jag vet ingen som tar det på allvar.
Men problemet med “Gateway” argumentet är att DET ÄR SANT. För ett visst värde på sant, men det är inte direkt till stöd för drogmotståndarna.
Jag bodde i en väldigt repressiv delstat i USA, där fick man inte ens sälja bongar. En kväll så möter jag två snubbar en sen kväll i utkanten av krogkvarteren. Detta är konversationen:
Han: -Hey man, you have a smoke to spare? Han håller upp två fingrar.
Jag: Sure… here you go. Jag ger honom en cigg
Han: Thanks man.
Jag: No problem.
Han rör sig lite närmare och får ett lite konspiratoriskt uttryck i ansiktet.
Han: Hey man, do you like weed? Sa han med låg röst.
Jag: Weed? Sure, I love weed!
Han: Oh, you want some, I got weed, whatever you want.
Jag: Well I got all the weed I need at home, but what did you mean with whatever I want?
Han: Whatever you want, you want fun, I can get you fun, wanna meet some really hot girls?
Jag: Girls huh? No, I’m not really interested.
Han rynkar pannan lite.
Han: I can set you upp with some fine boys.
Jag: Errr, no. I’m not gay. Just not interested in company right now. You have anything else, like crack?
Han: You want crack, man I got two fifth right here! Han tar upp en liten brun papperpåse visar den och stoppar den i fickan igen. Sen tar han fram ett luggslitet häfte och försöker ge det till mig.
Han: Take this, put the money in and hand it back to me.
Jag slits mellan nyfikenhet och rädsla. Skall jag göra min första knarkaffär?! Rädslan tar överhanden.
Jag: No deal! Säger jag och vänder ryggen åt de två figurerena och går med raska steg emot ett område med folk i rörelse.
Men där har du inkörsporten. Det är ju inte som om en tonåring som är nyfiken på marijuana inte ibland är lite nyfiken på annat också, bara en gång. Har man varit med om det där, då inser man att: Det är fan så mycket bättre om ungdomarna får det från andra ställen än kriminella som saluför tunga droger. One stop shop för alla droger oavsett farlighet, det är vad nyfiken ungdom kommer träffa i det repressiva samhället. Detta MÅSTE ändras, har man barn så inser man att det brådskar, tonåren är här fortare än man tror. (Men man förstår också förbudsivrarna samtidigt, jag vill ju inte att mitt barn, till exempel, skulle hålla på med en drog som jag inte vet hur man hanterar, klart jag skulle bli orolig. SWECAN borde ha en guide för oroliga föräldrar vad gäller cannabis. Vi behöver den inte, men oroliga föräldrar utan kunskap och erfarenhet av cannabis behöver.)